Tandlossning

Det är nog det värsta jag drömt om. Och jag har gjort det flera gånger, att jag tappat tänder. I natt var det till och med så extremt att jag tänkte på det i drömmen att jag drömt om det förut. Och nu var det nästan alla tänder som lossnade, även den ena framtanden hängde löst. Det är så äckligt. Man känner hur dem lossnar inuti munnen och jag måste spotta ut dom snabbt för att inte hinna känna att jag måste spy. En efter en slinker de ut genom läpparna, för gapa stort går inte. Rädslan stiger lika snabbt som mina händer fylls av tänder som beräknas vara ett antal som inte ens kan tros rymmas i min mun. När jag kollar upp vad det kan betyda i min drömbok står det som det gör om att flyga, en längre beskrivning symboliskt och om olika former av det. Att tänder anses symbolisera släktingar och närmaste vänner. Framtänderna är barn, syskon och mycket nära anhöriga. Underkäkens tänder symboliserar kvinnorna, och överkäkens männen. Drömmer man att en framtand sitter lös, har blivit svart eller gör ont betyder det att en nära vän eller anhörig kommer att bli sjuk eller råka illa ut. En dröm om att tänderna lossnar varslar om olycka i vänskapskretsen. Usch! Bara att drömma om det är värre än betydelsen av det.

Att mötas i drömmar

Jag kom på något underbart imorse, när jag vaknade efter en inte lika drömlik natt som igårnatt. Jag har läst att astralkroppen ger sig ut på resa när vi drömmer. Vå kropp ligger såklart och sover, men att vår själ, astralkropp ger sig ut på resa dit vi drömmer om. Inte konstigt att det känns så verkligt när man drömmer, det är astralkroppen som känner det vi förnimmer i sömnen. Men, om jag drömmer om någon, att jag är med denne och att det finns astralkroppskontakt - betyder det att den personen också drömmer om mig och att dennes astralkropp reser för att möta min? Den omedelbara tanken som slår mig är nej. Vi gör alla våra egna resor, har våra egna liv och förutsättningar till vad vi drömmer om. Det är inte lika. Men samtidigt borde astralvärlden vara lika som det riktiga - vi möter varandra i ömsesidigt förtroende. Vi har våra mål och träffas för gemensamt beslut. Men drömmarnas värld kanske är mer komplicerade än så. Men visst en fin tanke?

Nattliga insikter

Har precis dammtorkat och möblerat om lite på byrån som vittnar om att det är tjejrum man kommer in i om man går in där. Jag har väldigt mycket saker, och det mesta kan jag inte slänga bort. Det mesta är nödvändigt också; smink, parfymer, kammar av olika slag, flera etuier med smycken som örhängen och ringar. Och som pricken över i:et är såklart teven. Flera filmer och band har jag i beredskap när jag måste spela in om det kommer en bra film på teve. Senaste var En officer och gentleman som jag inte sett än, som jag tänkte sätta på lite senare idag. En film som jag faktiskt aldrig sett förut. På tiden... Magen har dessutom börjat kurra mitt i allt. Det jobbigaste var nog ändå när jag skulle tvätta håret. Jag kunde ju inte böja mig ned över badkaret! Har sådan jäkla träningsvärk i lår och rumpmuskler så att jag knappt kan sitta utan att det gör ont. Aj, aj... Axlarna värker också av någon anledning sedan igårkväll. Natten blev någorlunda vilsam även om kroppen kändes lite ur led. Mycket drömmar, återigen om försoning. Att två kompisar var höggravida var konstigare än konstigt. Men det var första gången inatt som jag drömde om bloggen och att jag skulle skriva i den. Började på flera meningar men tyckte inte alls att det blev bra. Det jag ville skriva om var något som jag hade drömt om lite tidigare på natten, nämligen att flyga, skärmflygning för att vara exakt. Jag ville skriva något som skulle få fram att jag inte kunde förstå att jag faktiskt har skärmflugit. Denna natt drömde jag att jag flög med min pappa på ryggen, skärm eller inte - men det var ganska läskigt när vi närmade oss marken med full fart utan att veta hur vi skulle landa. Hur kunde jag då en gång för länge sedan faktiskt ha skärmflugit? Jag tänkte väl förstås på den gången jag skärmflög, men i drömmen måste jag ha tänkt på det så som det händer i drömmarnas värld och alla de gånger jag drömt om det. Och där går det mycket mer dramatiskt till än i verkligheten. Jag vaknade lika oförstående om att jag en gång flugit, men påminde mig om hur det hade gått till på riktigt. Men höjden.. Hjälp, när jag tänker på det kan jag inte förstå att jag vågade mig upp dit. Fast ändå.. jag påminner mig om att det var ödet och en nödvändighet för mitt forna jag att fortsätta i mitt framtida liv.


Så rädd att man vaknar, istället för att svimma

A ren förskräckelse vaknade jag klockan fyra inatt av att jag ville skjuta två tjejer som hade kommit in i vårt hus bakvägen. De var ju inte av oss, men ändå brorsans kompisar. Att döda eller bli dödad var vår kod. Att inte någon annan reagerade på att de smög in bakvägen fattade jag absolut inte, jag visste ju att jag var tvungen att handla snabbt fastän jag inte fick döda dem. Dessutom var jag var livrädd när jag inte hittade min k-pist i vårt så kallade högkvarter (hemma hos en kompis) som jag var tvungen att ha i beredskap ifall någon skulle komma in. Någonting sade mig att det handlade om Jigsaw och att det skulle komma att hända något plötsligt och ohanterbart, därför så läskigt. Vi var också tvungna att sova så att vi inte skulle vara helt ofokuserade när det väl hände något. Hur jag skulle göra med linserna var ett problem. Jag kunde inte sova med dem, inte heller kunde jag vara utan dem om något hände och inte kunde se vart jag skulle skjuta. Mycket skrämmande, och stressigt - tur att jag vaknade. Sedan vågade jag inte somna om med risk att jag skulle fortstätta drömma om det samtidigt som jag inte vågade vara vaken i mörkret. Försökte intala mig det som min morfar brukade säga till mig när jag var liten "tänk på blommor och bin". Framåt morgonkvisten drömde jag faktiskt om något annat, blommor och bin var det inte, men den var inte fullt lika läskig som den första drömmen. Det kan man inte "i sina vildaste drömmar" förstå att den var så läskig som den ju faktiskt  var inatt. 


Vill inte drömma

Drömmer man att man plågas av en flugsvärm kommer man drabbas av en förlust, som förorsakas av någon man verkligen litat på. Surrar de mest omkring utan att landa kommer förlusten inte att bli lika kännbar eftersom man blir misstänksam och lyckas förhindra en katastrof. Drömmer man att man ser en präst väntar en svår besvikelse. Om en kvinna drömmer att hon bär ett dyrbart halsband betyder det att hon kommer få mer pengar än kärlek i sitt äktenskap. Går det sönder är det ännu värre, det betyder att hon till slut ska bli både fattig och försummad. Drömmer man att man ser en brottsling bli pryglad betyder det att någon du älskar ska drabbas av ett straff.

En präst, en fluga och ett halsband - ja det är lite av det som präglade mina drömmar inatt. Inte kul att slå upp och få veta symboliken av dessa som dessutom har sammanhängande betydelser. Dock drömde jag inte om att halsbandet gick sönder, det var någon som skulle få det, jag eller någon annan men som inte var närvarande. Istället slängdes det i ett hörn av en blomrabatt bakom en papperskorg. Vad nu det kan betyda? Hur ska man veta vem man är i förhållande till det man drömmer? Är man en betraktare, huvudpersonen i dramat eller bara en medspelare? När jag träffade prästen var jag en medspelare till en kille som ändrades till olika personer jag känner och som blev utsatt för blodig prygel. Vi trodde att vi hade kommit in i återvändsgränd och halvvägs tillbaka möttes vi av våra fiender. Lyckligtvis kom då dennna präst från en osynlig port från våra ögon och ville att vi skulle vara med i en gudstjänst och be om förlåtelse för våra gärningar. Däremot var jag själv huvudperson när jag drömde om närhet till, också här en person som bytte identitet, och när flugor flög omkring och irriterade mig. Spelar det någon roll vem man är då? Det är ju ändå mina egna drömmar, de kommer ju från mig. De måste ju betyda för mig iallafall - men varför kan då betydelsen stå som olika för olika symboler? När man drömmer om personer står även de för något. De symboliserar ofta, men behöver inte alltid en aspekt av sig själv. Ja, annars skulle man väl inte drömma om dem? De spelas ju upp framför mig för att jag känner och tänker något som de har, i drömmen i alla fall. Det är jag själv i andra kläder, karaktärsdrag, attityder, självbilder osv... Det borde förstås bero på hur stor betydelse de har i drömmen ifråga.


Drömtydning

Orkar egentligen inte alls att sitta här nu. Är trött, förkyld och vill bara dö. Att somna igårkväll gick som sagt bra. Sedan vakande jag när klockan var två och kunde såklart inte somna om, måste ha somnat igen runt fem. Hade en massa drömmar. Att tyda drömmar handlar om att se symboler och veta vad de står för, och att man inte ska låta sig luras av känslan i drömmen. Att i drömmar känna känslor handlar om Skuggan/undermedvetandet och Den Vise/övermedvetandet. En dröm kan vara samma dröm, men om den är hämtad från det undermedvetna visar den på våra hinder, bindningar och reaktionsmönster och kan alltså innehålla starka känslor. Om den däremot är hämtad från det övermedvetna är den inte känslobetonad. Man blir till exempel inte rädd för en fara fastän man drömmer om en. Jag har lite svårt att ta det till mig. Drömmar är ju ändå en berättelse, en inre film som på sätt och vis berättar något för mig.

Jag var tvungen att stjäla (att tycka sig vara en tjuv, du vill gärna ge dig in på "förbjudna" vägar men är rädd för konsekvenserna) en cykel (att cykla på: du blir överraskad i en obehaglig situation) som var alldeles för stor för mig för att kunna ta mig dit jag skulle. När jag kom dit fanns en massa barn  (om du drömmar om många barn som leker med varandra, kan du bereda dig på goda nyheter, välstånd och stor lycka senare i livet) där och jag var tänkt att ge dem julklappar. Därifrån cyklade jag för att beställa en tid till mig själv på ett sjukhus. Istället får jag en gåva (drömmer du om att du får en gåva betyder det att något trevligt ska hända dig),ett rödljus, av kvinnan som inte vill ge mig en tid för undersökning. När jag sedan gick igenom sjukhuset såg jag en massa gamla (att se en gammal kvinna betyder otur, att se en gammal man betyder att man får höra något roligt) och barn i celler som fanns omkring mig där jag gick. Som om de var inspärrade för att de var galna. (Att drömma em celler betyder att man kommer att förlora en vän på grund av sin obeslutsamhet och passivitet) Utanför sjukhuset lekte barn, de hade ställt en massa cyklar utanför och jag bestämde mig för att ta en annan mindre cykel. De märkte mig och började jaga (om du drömmer att du lyckas fly betyder det att du kommer övervinna alla svårigheter) mig. Jag cyklade och cyklade, snart märkte jag att jag sprang (drömmer du att något skrämmer dig så att du börjar springa är det ett tecken på trygghet. Om du drömmer att du springer med en förföljare i hälarna riskerar du att falla för en svår frestelse) istället. Jag hörde att de hade skaffat sig en hund (om du drömmer att du blir förföljd av skällande hundar är det ett förebud om en lustfylld upplevelse. Drömmer du om att du blir jagad av blodhundar kommen nära vän att bedra dig ) för att kunna spåra mig. Färden gick in i en skog, (skogen föreställer dig själv, de faror och glädjeämnen du finner där finns inom dig själv) genom buskar och snår, upp och ned, ja t.o.m. berg (att bestiga berg, något obehagligt förestår) fick jag bestiga. Plötsligt såg jag en sjö, (se en stilla sjö,en anhörig ordnar något trevligt för dig ) jag gick i för att få mina förföljare att tappa spåret. Inne i vassruggen såg jag en sliten gammal eka. Jag skulle just till att hoppa i och ro därifrån när jag såg ett stort hål i skrovet. Jag fick lova att lämna den till sitt öde och gick upp på land igen. En svart hund sprang apport några meter ifrån mig, andra människor än de som jagade mig fanns i närheten. Jag hde blivit av med mina förföljare.    

När jag efter flera timmar lyckades somna igen drömde jag åter om försoning. Alltid på samma sätt, alltid med samma person.  Där och då i drömmen känns det såklart alltid bra. Men jag kan alltså inte lita på det? Varför drömmer man om sådant som betyder både tur och otur?
Försoning: ett gott omen  Så ge mig då gott och inget ont, snälla Gud. Hur mer ont kan man ha?

På jakt efter drömmar

Är helt slut. Blev förkyld under natten till idag, hade halsont redan när jag drömde inatt. Kommer nu snart hoppa ner i sängen och hoppas på att det är borta till imorgon. Jag blir helt däckad när jag är förkyld. Vill ingenting, orkar ingenting. Ska försöka börja läsa på en ny bok, eller ska man somna på en gång? Det kommer nog inte bli svårt i alla fall. Behöver det, vill komma in i drömmarnas värld. Måste få vägledning. Vet inte vad jag ska göra som det är nu, i den situation jag sitter i. Hoppas på att få svar från drömmar. På sistone har jag drömt en del om försoning. Har försökt ta reda på vad det kan betyda, men har inte hittat något. Det kan ju antingen betyda att försoning kan komma att ske, eller tvärtom. Men varför drömma om det isåfall? Är det för att påvisa att mindervärdeskomplex inte är ett dumt komplex som sitter på ytan, utan att det genom drömmar säger att det sitter djupare i mig och har all orsak att finnas där..? Jag hoppas mer på det första alternativet....


Drömmar och drömmar blir en dröm

Jag brukar skilja på drömmar och drömmar. De nattliga drömmarna och de drömmar man har om livet. De man drömmer om när man sover och de man av hela sitt hjärta önskar ska slå in. Men nu börjar jag undra om inte drömmar är drömmar. Att de är det samma oavsett när de uppfyller en. Inatt drömde jag om något som jag så innerligt önskar mig. Vad är då det om inte en dröm? Är det först som då man kan kalla det en dröm? När det kommer till en både i vaket tillstånd som i omedvetet. En annan aspekt av det hela som slog mig när jag vaknade upp ur drömmen, som sakta suddades ut av verkligheten, var att det kan vara min största skräck. Rädd för att det inte kan hända, men också inför det faktum att det kan hända sätter hjärtat i gungning. Att ens högsta dröm kan vara ens största skräck är ganska förunderligt för förnuftet. Eller kanske inte. Förnuftet säger att det måste gå rätt till, att inte bara ta det som det är. Är det kanske så det är, att man är rädd för det som måste ske för att man ska få det som man vill ha det?

A dream is a wish your heart makes, 
when your'e fast asleep
In dreams you will lose your heartaches, 
whatever you wish for, you keep.
Have faith in you dreams and someday, 
your rainbow will come smiling through.
No matter how your heart is grieving, 
if you keep on believing, 
The dream that you wish will come true.
 

Återkommande drömmar

På tal om liftar, ormar och återkommande drömmar....

När jag var liten och inte kunde sova ordentligt på grund av influensa brukade jag drömma mardrömmar. Samma mardrömmar varje gång. De då jag befann mig i en hiss, som åkte upp och ner men som jag också såg utifrån, som om jag satt på en linbana och svischade förbi om och om igen. De då jag gick vilse i vårt område och kände mig minst i hela världen för att i nästa sekund känna att jag var störst. (Storhetsvansinne?) De om labyrinter som aldrig hade något slut. Eller de då jag på en vinglig, brant trappa/stege gick upp för att komma till en vind för att sedan förska ta mig ner igen. Det var bara när jag var liten och låg sjuk som dessa kom. Annat som jag kunde drömma om som ofta kom tillbaka handlade om ormar, krokodiler, katter och att jag kunde flyga. När katterna invaderade mig i sömnen började de bita sig fast i mina händer och tugga sig uppåt på armarna. Fastän jag skakade på armarna lossade de inte. Något liknande hände med krokodilen då jag försökte fly undan från den. Ormarna ligger mest i en hög och krälar. Men det verkliga i det är att det ungefär har hänt på riktigt, men då med hundar. Åtminstone två gånger har det hänt att en hund bitit sig fast i handen på mig och vägrat släppa. Något jag fortfarande har skräck för och därför tycker jag då bättre om katter som inte är lika bitlystna av sig. Lyckades dock på en katt att nafsa lite på mig när jag klappade den lite för hårdhänt (som om den var en hund). Flyger jag gör jag fortfarande i mina drömmar. Nu ska jag sova och hoppas på en drömlös natt för en gångs skull. Det är väl en förgäves önskan..

Lyftande drömmar..?

1 Augusti, första dagen då man kan börja söka säsongsjobb i Åre. Självklart en grej att satsa på i värsta fall. Heltid, deljobb eller bara lunchavlösare? Hm. Heltid såklart, men det skulle innebära att man börjar den 21 december. Precis vid jul alltså. Första julen då jag inte är hemma... Skrämmande. Inget är som sagt bestämt. Måste få klara svar först. På tal om Åre drömde jag om det inatt. Var det en påminnelse om att det var idag jag skulle kolla upp det där? En återkommande mardröm brukar handla om just liftar, Åre eller inte... Liftar som börjar i luften som man ska fånga upp och åka på. Hänga i knappliftar går ju inte. Men i mina drömmar kan allt hända... Läskigt vet jag inte, men man är ju hela tiden rädd för vad som kommer hända. Kommer man ramla av, när kommer jag ner, vart är jag på väg? I natt var det nära att min ena skida höll på att ramla av under färden, av den anledning att min fot inte satt fast i den gummirem som fanns i pjäxan. Skumt, eller vad? Plus att min brorsa hängde i liften framför mig och en tjej bakom som pratade om en Katarina Remmer (min mormors kusin) som visades vara en bebis. Dessutom drömde jag för ett tag sedan återigen om Åre men att jag då var liftvakt. Tänk om man inte klarar av att fånga en lift och ge den till de som väntar? Jag skulle absolut inte vilja styra kabinbanan och ha massa liv på samvetet! Men vad betyder alla dessa drömmar om liftar som dyker upp i luften..?


A dream is a wish your heart makes

Tror man på något riktigt mycket tror jag att det leder någonstans. Det borde väl alla veta om mig vid det här laget. Att våga längta, drömma, hoppas och tro på det. Jag skulle nästan vilja starta ett parti som värnar för människors rätt att drömma och följa sin hjärtas röst. Dröm vidare...

Hat

Varför alla dessa (mar)drömmar om hat riktat mot mig? Om att trycka ned mig så att jag inte är värd någonting? När de kommer på mig med att bete mig dumt åt, att passivt vara en idiot så att jag därför förtjänar detta hat..

Från barndomens år

När jag var liten drömde jag om övernaturliga krafter som att kunna flyga, andas i vatten och att vara osynlig. Redan då drömde jag om livet i det blå. Har alltid längtat efter det. Jag var förmodligen en fisk eller en fågel i mitt förra liv. Osynlig skulle vara bra att vara ibland när man vill tjuvlyssna på människor eller om över huvudtaget vill smyga runt. Min favoritlek var kurragömma. Om man drömmer att man flyger kan det betyda att man längtar efter att något ska hända utöver det vanliga. Jag brukar iofs tolka mina drömmar olika oavsett om jag flyger, faller eller är någonstans där mitt emellan. Men vem vill inte att något ska hända ibland...

Flyga som Stålmannen. Han var min största idol då när jag var liten. Tyckte om hjältar som Stålmannen, Batman och James Bond. Började se de filmerna ganska tidigt i mitt liv. Även Hajen såg jag redan som treåring med mamma eller pappa i beredskap med handen framför ögonen när den gick till attack. Den fjärde filmen spelade mamma över efter att jag hade åkt på en bananbåt när vi var på semester eftersom en flicka blev uppäten när hon åkte en liknande båt.

Det är väl ganska känt att man som småflickor att man ser upp till andras pappor eller vill gifta sig med sin egen. Jag har nog aldrig gjort det. Jag såg nog mest upp till snygga, främmande män i filmer eller ute i verkligheten, i det som kallas livet. Kanske var det därför min passion blev att se filmer och läsa böcker, för att skapa mig en längtan och uppfattning om livet när jag själv inte kunde leva det så som jag ville drömma om att det skulle vara?

Tillbaka i skolbänken

Ja, det var drömmen det. Jag var tillbaka i skolan med min senaste, sista klass. Jag fick skratta, hålla hand och känna en meningsfull tillvaro igen. Inte för att det var så pass bra då som i drömmen. Men om man fick göra om den tiden kanske man skulle göra annorlunda för att få det bättre. Jag drömde dessutom att jag var liten igen. Med långt hår ner till midjan och glasögon såg jag mig själv med min mamma. Jag skulle få presenter, men jag gav även mamma en. Vad det betyder vet jag inte, orkar inte analysera heller just nu. Det är väl det som fått mig på konstigt humör idag. Och att jag fick hålla i någons hand, vara nära... Det fick man inte då. Kan en lycklig dröm på samma gång vara en mardröm..?


Gravid, bröllop..?

Jisses, att man börjar drömma om att man är gravid. Vad ska man säga? När jag googlade om det kom jag fram till att det betyder att man kanske längtar efter barn. (Ja, det kanske jag gör.) Barnet symboliserar kontinuiteten i livet och framtidens möjligheter och kan då ses som ett "andligt barn", en längtan efter inre mognad. Hm... Appråpå det kommer jag ihåg att jag en gång för länge sedan drömde om att jag skulle gifta mig, planerade mitt bröllop men jag hade ingen att gifta mig med. Inte för att de har någon koppling till varandra men det är ju lika stora/viktiga händelser och att i drömmen vara ensam om det..? Kanske inte borde analysera det för mycket åt det hållet. Då kommer jag väl fram till att det är mitt öde att vara ensam...

Stilnoct; fly away... and fall

Vaknade ganska gott i morse när klockan ringde. Snoozade i tjugo minuter för att hämta mig från nattens eskapader. Väldigt kostiga drömmar. Någon (jag?) som såg hela sin familj död och som var tvungen att fly och glömma bort dem, om man ska undfly det hemska och de som gjorde dådet. (Kan tänka mig att det har sin rot ifrån när jag såg Paradiset då ett släktkalas förstördes av alla att blev mördade och att jag börjat med en bok där en tre månader gammal flicka har blivit kidnappad, hon vet antagligen inte om det själv nu när hon är vuxen.) Det intressanta är att i flykten när jag kunde flyga (det kan jag göra i vissa drömmar) visade det sig att jag inte kunde flyga på samma sätt som jag brukar kunna. Simma i luften eller flyga som Stålmannen det är vad jag gör, jag är aldrig rädd för det. Ibland i vissa drömmar kan jag bli rädd att jag inte kommer ner, att det är utanför min kontroll och att jag flyger för högt. Inte i den här drömmen, jag tyckte om att komma högre upp. Men jag kunde inte flyga. Jag flög inte, jag seglade. Om jag ändrade position föll jag. Platt fall. Jag skulle ner, kunde inte styra färden i luften.
 
Vaknade aldrig till framåt småtimmarna som jag kan göra ibland. Det var väl det enda jag kände var bra med stilnocten. Man fick verkligen natten. Jag tog den i ett reklamavbrott när jag såg spindelmannen. Det borde jag inte ha gjort. De börjar verka nästan direkt  Vaknade ganska gott i morse när klockan ringde. Snoozade i tjugo minuter för att hämta mig från nattens eskapader. Väldigt kostiga drömmar. Någon (jag?) som såg hela sin familj död och som var tvungen att fly och glömma bort dem, om man ska undfly det hemska och de som gjorde dådet. (Kan tänka mig att det har sin rot ifrån när jag såg Paradiset då ett släktkalas förstördes av alla att blev mördade och att jag börjat med en bok där en tre månader gammal flicka har blivit kidnappad, hon vet antagligen inte om det själv nu när hon är vuxen.)

Det intressanta är att i flykten när jag kunde flyga (det kan jag göra i vissa drömmar) visade det sig att jag inte kunde flyga på samma sätt som jag brukar kunna. Simma i luften eller flyga som Stålmannen det är vad jag gör, jag är aldrig rädd för det. Ibland i vissa drömmar kan jag bli rädd att jag inte kommer ner, att det är utanför min kontroll och att jag flyger för högt. Inte i den här drömmen, jag tyckte om att komma högre upp. Men jag kunde inte flyga. Jag flög inte, jag seglade. Om jag ändrade position föll jag. Platt fall. Jag kunde inte styra färden genom luften, det var bara tänkt att jag skull ner.

Vaknade aldrig till framåt småtimmarna som jag kan göra ibland. Det var väl det enda jag kände var bra med stilnocten. Man fick verkligen natten. Jag tog den i ett reklamavbrott när jag såg Spindelmannen. Det borde jag inte ha gjort. De började verka nästan direkt. Hjärnan kopplades bort, kroppen somnade fast jag var vaken. Kände mig ihålig på nåt vis, ganska skönt även om det var lite konstigt. Att man läst om att man kan bli beroende av dem lär inte angå mig, man ska ta dem med förnuft som min terapeut säger. Jag är förnuftig. Men att man googlat om det själv och läser att man kan hallucinera (skulle vara ganska kul) och i värsta fall få minnesluckor, då är det extremt. 

Om jag drömde det eller inte vet jag ej, men låg hur som helst i min säng och såg svarta, avlånga kryp? som rörde sig mot min blåa vägg. Orkade faktiskt inte bry mig, jag som är rädd för alla sorters kryp, speciellt spndlar. Eller så visste jag att jag drömde, inbillade mig så därför ännu större orsak att sova vidare.

All kärlek till stilnoct! Dream on...

Att tyda drömmar

Dina drömmar från A till Ö är en ganska fascinerande bok, eller att kunna tyda sina drömmar över huvudtaget är det. Jag är nog ganska bra på att förstå mina drömmar, men ibland får man låta det vara när de är allt för konstiga. Men just att tyda och skilja ur symboler från det man drömmer om är lite knepigare. När jag slog upp boken på ordet äta står det att den som drömmer att han äter flera sorters kött, kommer drabbas av en förlust. Jaha, tänkte jag. Sedan fortsatte texten med vad det betyder att se någon äta olika saker som t.ex. silver, bär, ett stadigt mål osv, vem man är / hur man är som äter det, om man äter själv i drömmen eller om man ser andra äta. Otroligt nog slutade det med att beskriva betydelsen av att äta människokött. Den som drömmer att han äter människokött, får ägna sitt liv åt hårt arbete och ständig oro. Tack för den! Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tro. Drömde jag att jag åt människokött för att jag läste om det eller är det för att mina drömmar vill säga mig att jag kommer få slita hårt och jämt få oroa mig? Ska man tro på alla symboler som ploppar upp varje natt under ens livstid? Det blir många drömmar, tänk om man drömmer om en sak en natt och en annan, helt olik nästa natt? Hm, det kan jag nog själv svara på med tanke på att jag här om dagen drog slutsatsen att man är samma person oavsett om man är vaken eller i sovandes tillstånd. Ändras man som person börjar man alltså drömma annorlunda - man utvecklas in och utvändigt. Är det ur våra drömmar vi kan se oss själva och vår utveckling? Vi händer trots allt här och nu - det är inte drömmarna som förändrar oss - de kan påverka oss att granska oss själva.


Kan man spy i sömnen?

Drömde något riktigt kusligt och vidrigt i natt. Att jag åt människokött. Det var inte gott kan jag tala om. Höll på att spy kommer jag ihåg. En familj med en kärring till mamma och syskon, det var ur dem (oss) hon karvade ut köttbitar när vi blev hungriga. Jag ville absolut inte äta av det - vitt kött, som hon påstod smakade som kyckling med tomatsås (blod). Usch! Någon påstod att det piffade upp rätten att blanda i köttfärssås. Inte vet jag, jag smakade aldrig, det räckte med lukten för att få min mage att vända sig ut och in. Kärringen lyckades på något konstigt sätt proppa i mig några bitar och när jag som bäst höll på att spy upp drägget skällde hon ut mig med att jag kommer svälta ihjäl. Drömmarna kom och gick in varandra, det är ingen idé att försöka få ihop något vettigt när man drömmer så mycket som jag gör. Men på sätt och vis slutade det med att jag flydde hemifrån. Tidigare på natten drömde jag om två karlar som körde bil och krockade inne i en lång tunnel. När den ena gick ur bilen hörde man en duns, som om en lie stöter i marken, och så började han gå (mördarna i halloween, fredagen den 13 osv går, de springer aldrig) emot den andra bilen som mannen inte fick igång. Istället klev han ur och började springa, då började han också springa så att han fick tag i honom och välte omkull honom innan han drog med en kniv från bröstet ner till buken och sprättade upp honom. Jag vände mig snabbt om och blundade, fast jag visste vad som hände - det var ju min dröm. Varför drömmer man så hemskt? Kanske borde det sägas att mördaren var kung Leonidas från filmen 300 som jag såg här om veckan som jag inte tyckte om ett dugg. Även att jag läste ut en bok Förtärande kärlek för inte så länge sen som handlade om en kärlek som slutade med att hon åt upp honom för att för evigt vara tillsammans med honom i kropp och själ. Hon var besatt av tanken av en enda enhet. Lite kan jag förstå det (ta mig inte för en kannibal nu, för det är jag absolut inte) - för så vidare trevligt att läsa om det var det inte. Man blev illamående av de målande beskrivningarna hur hon styckade honom och åt upp vissa delar. Så något finns det som styr ens drömmar - hur de sedan urartar sig är kanske upp till en själv, hur man är och hur ens syn på saker och ting ser ut. Det har jag märkt i vissa drömmar - att man hindrar sig själv och ens dröm på grund av den man är. I och med att de känns så verkliga som om det verkligen har betydelse för framtiden och vilka konsekvenser som kan tänkas bliva tänker man (Jag) efter innan man drömmer vidare - ganska fascinerande.


Sömn, verklighet

Förlåt alla bloggare.
Mitt förra inlägg handlade om en dröm jag hade, var bara tvungen att få den nedskriven. För den var så konstig och fick mig att känna mig yr. Kan man verkligen svimma i sömnen? kan man också dö isåfall? Kommande dag mätte jag blodtrycket och det visade sig att jag hade ovanligt lågt. Brukar ofta känna mig yr och svimfärdig, om det är farligt vet jag inte. Men nu vet jag vad det beror på, lågt blodtryck. Och det visar sig tydligen i sömnen också. Jag måste också säga förlåt för att jag skriver så långa inlägg. Då kanske man inte orkar läsa eller så ger man upp, inte vet jag. Det kanske är meningen att skriva bara någon rad eller två? jag vet inte... Och drömmar, de är ett eget mysterium. Intressanta. Läste någon gång att drömmar är fragment av bilder från tidigare liv och att man ska lära sig något av alla dom så att man till slut kan bli fullkomlig och komma till nirvana. Det vet jag inte vad jag ska tro om. Men något jag tror på, det är att drömmar är bilder av det som varit, det som är och det som komma skall.

En konstig dröm


Är tillbaka i skolan. Jag kommer in genom dörren och ser klassen redan sitta ned medan läraren skriver på tavlan. Vi sätter oss bredvid varandra, han närmast väggen. Jag ser inte hans ansikte men vet vem det är. Jag har ett tomt pappersark framför mig och förstår att jag borde skriva ned det som står på tavlan. Men det är svårt, jag förstår inte vad siffrorna säger. Jag känner mig dum. Läraren viftar med en pekpinne och förklarar det han nyss gick igenom ännu en gång. Jag vänder på huvudet och ser en kompis som jag brukar skratta med. Hon räcker ut tungan en gång och riktar sedan koncentrationen framåt igen. Det förstår jag inte. Pennan glider ur fingrarna, vet inte om jag ska försöka förstå det läraren säger eller plita ned siffrorna. Jag känner mig maktlös, viktlös. Huvudet blir tungt, jag klamrar mig fast vid bänken och försöker hålla mig upprätt. Lärarens malande blir till ett mummel och synen försämras. Trodde att det skulle bli klarare om jag skakade på huvudet men det hade motsatt verkan. Jag var övertygad om att jag skulle svimma vilken sekund som helst om jag inte redan var i ett medvetslöst tillstånd. Men så fick jag en skymt av en kille som kollade nyfiket på mig. Läraren hade stannat upp i en mening och märkte att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk. Jag kände mig utpekad och valde istället att gå därifrån, när jag ställde mig upp svängde det till ordentligt och höll på att falla omkull. Han kom fram och hjälpte mig att komma ut och sätta mig på bänken utanför. Han frågade hur jag mådde, satte sig på knä och sade att det inte var mycket kvar av skolåret, att jag skulle kämpa vidare. För du är bra, du kan! sade han. Vill ju inte att det ska gå utför för dig. Han tystnade, lutade pannan mot min som för att överföra sin kunskap och genialiska förmåga till mig. Han gav mig en puss på munnen och förklarade att han måste in och bli klar med lektionen. Jag kunde inte röra på mig, vad är det som händer kunde jag bara tänka. Varför gjorde han så? Varför kommer ingen och bryr sig om mig? Mina kompisar som satt där inne, Han som skulle föreställa vara min pojkvän, vem var han? Jag trodde att jag visste vem det var, men utseendet förändrades från det att vi steg innanför dörren till att jag satt utanför klassrummet. Varför kom ingen, var fysiken så mycket viktigare? Och då kom samvetskvalen att jag skulle missa viktiga fakta. Ett par killar kom fram till dörren och knackade på, de ville prata med läraren. Han sade att han inte hade tid just nu och bad dem att komma tillbaka senare. När han sköt upp dörren lite mer för att kolla till mig fick jag syn på samma kille som hade tittat nyfiket på mig tidigare. Nu såg han uttråkad ut och ville nog mest bara därifrån. Innan läraren stängde till dörren ordentligt hörde jag honom säga till klassen att han tänkte se till mig var femte minut så att jag inte försvann, men att det kanske vore bra om någon kunde gå ut och ta hand om mig om inte annat. Jag blundade för en stund och kände mig stark nog att kunna resa på mig. Jag skulle då inte sitta här och vara lydig, lite orolig gör ingen illa. De brydde sig ändå inte. Så därför gjorde jag det och försökte ta mig upp för trappan till skåpen. När jag hade kommit högst upp såg jag dörren öppnas där nere och hörde klassen välla ut för att snart vara ikapp mig i trappan. Jag hann öppna trappdörren innan några gick förbi mig. Jag hade fokus på soffan bakom brandsläckaren. Där kunde jag sätta mig för att vänta in om någon skulle komma fram och undra om jag ville ha sällskap. Ingen kom. Inte kompisarna, inte pojkvännenMen läraren, han var i flykten till en annan lektion och på vägen försökte han få med mig och sade att nu skulle han hjälpa mig till sjuksystern. Men nej, jag stretade emot, jag ville inte. Han fick inte med mig och jag var åter igen ensam. Så jag gick ut på balkongen. I alla drömmar flyter tid och rum ihop och kan förändras på ett ögonblick. Så dock i även den här. Plötsligt befann jag mig på samma balkong, men på markplan där det fanns en fotbollsplan där spel höll på. Det såg nästan ut som en annan, tidigare skola jag gått på. Förstod inte vad jag gjorde där eller vad jag var menad att göra. En kvinna kom upp bakom mig och började fråga hur jag mådde. Vad visste hon om det? undrade jag. Och varför frågar hon? Hade det något med läraren att göra, hade han sagt något? Kvinnan hade böcker och ett anteckningsblock i famnen. Skulle hon analysera mig? Nej, jag tänkte inte svara henne. Men på något sätt hade hon därefter ställt oskyldiga frågor som jag såklart hade svarat på och mitt i så berättade jag att läraren hade pussat mig. Hon nickade och skrev något i anteckningsblocket. Då blev jag på min vakt igen. Och struntade i att drömma vidare antagligen. Mer minns jag inte.

Tidigare inlägg Nyare inlägg