Resultat av mitt filmdagboksförande
På Gotland har jag med M, eller de andra, sett totalt 110 filmer under årets gång. Räknar man dessutom ihop de filmer som jag sett hemma under lov och praktik, så har jag sett 141 filmer. Plus att vi såg flera serier; Scrubs som jag aldrig tidigare sett och lärde mig tycka om, Rapport till himlen och Mysteriet på Greveholm som vi satte på och försökte följa under december månad. Det är allt något! Nu vet jag dock inte om jag ska fortsätta med filmdagboken, det har blivit som en del av vardagen - så varför inte? Kanske gör jag en remake på den ...
Inte som ett stilla duggregn
Ett inre tryck pressade mig tillbaka mot sätet när jag åkte med bilen hem mot mitt kära Hässelby. Antagligen för att jag redan då fick höra gammalt vanligt, så som pappa är när han agerar pappa (snarare domare), När ska han fatta att han inte kan göra så? När kan han bara inte fatta att han inte kan prata om sådant som han inte vet något om? Skulle helst vilja skälla ut honom efter noter, men håller hellre tyst. Han ska inte komma åt mig. Det enda jag kunde göra, och gjorde, var att tyst tyst koncentrera på att tänka på K, K, K ... M, M, M ... Fårösund, sund, sund ... som för att stänga av och komma ihåg mig själv. Förstår varför inte heller varför jag ska berätta vad jag planerar när jag ju vet vad det är jag får tillbaka. Alltid är det på hans villkor, och det han tror är bäst. Kan han inte bara inse att han inte kan agera pappa längre?!? Och så hotar han med, kritiserar och försöker få mig inse hans sanning. Hans jävla sanning som är att han bara är bitter och att han aldrig hade några drömmar, bara gjorde det han förväntades av sina föräldrar. Och filmen med våra produktioner som vi fick hem visar man med vetskapen om att ingen som inte var där kan förstå allt det arbete som ligger bakom, och innebörden av resultatet och det rent interna med all glädje, slit och hatkärlek i gemenskapen.
Nu känns det mycket bättre. Alldeles precis tog jag ett väl längtat bad efter det att allt släppte. Det rann och rann, inte som ett stilla duggregn, utan som om någon hällde en hink kallt vatten över mig. Allting släppte äntligen över mig med att jag inte kommer komma tillbaka. Jag kan fortfarande inte tro det, det känns som att jag väntar på dagen då jag ska tillbaka, att jag bara är hemma på besök. Det är som att jag behöver tro det också, som ren självbevarelsedrift. Men samtidigt måste jag inse att jag inte kommer åka tillbaka, och leva med glädjen istället för saknaden. Vi visste ju ändå att allting skulle leda till det här. Och jag kan med gott samvete säga att jag aldrig klagade när andra gjorde det, jag njöt av varje dag, varje timme, varje ögonblick.
Sista inlägget i Fårösund
Sista inlägget här i Fårösund, sedan packar jag datorväskan. Det är tråkigt, här har jag ändå fått den bästa inspirationen till att skriva. Det är skönt att ha musik på när jag städar och packar, men nu måste jag damma av allting innan jag dammsuger. Om en timme är min pappa här, och innan dess måste jag och M äta vår sista lunch tillsammans, pytt i panna. Sista disken, sista gången vi låser dörren efter oss, sista gången vi kramas och säger hejdå. Sista gången här på Fårösund, ja. Men sista gången och att allt är slut - nej. Det här är bara början! Sista låten som spelas på spotify är nu Michael Learns to rock - Out of the blue.
Vår sista kväll tillsammans
Bilder från premiären


I biosalongen



Vilken kväll, vilken natt och vilken morgon
Kvällen igår slutade med att vi inte fick någon mat i skolan och gick till Statoil istället och köpte korv, jag, M, F och vår manliga klasskamrat M. Helt okej, vi förväntade oss att det skulle vara någon sorts fest någonstans och satt i stort sett hos oss och väntade på att någon skulle höra av sig. Det gjorde ingen, och speciellt F blev upprörd när han inte fick säga hejdå till alla ella-tjejer. Spänningen som vi byggde upp var spännande bara den, och det slutade med att vi fick reda på att det faktiskt inte var någon sista fest någonstans. Några måste dock ha suttit tillsammans någonstans, men shitthe same. Vi hade trevligt bara vi, och senare kom en skrivartjej och gjorde oss sällskap. Vi hade lite kul åt mtv:s after hours teve där det under musivideos kom upp en massa dirt text ;) och försökte hinna med att läsa alla raderna genom att koncentrera oss på en varsin. F blev nog ganska frustrerad när jag och M satt och höll varann i handen också, haha. Vi satt uppe ganska sent när F till slut slängde ut M och A för att han skulle få sova, på vår soffa. Jag fick dessutom träffa F:s föräldrar igårkväll när de kom och skulle övernatta på Fårösunds hotell. De var väldigt gulliga, och man kunde se F i dem båda två. Natten var lite jobbig, jag hade tagit en ipren och F hade försäkrat sig av sin mamma som jobbar på apotek att det är det enda som man kan dricka alkohol i kombination med. Vi somnade, F på soffan och jag och M i våra varsina sängar fastvi retade F lite genom att gå in i hennes rum och hoppa i hennes säng. Jag sov väldigt djupt inatt, för tydligen hade M som skulle upp och köra till båten klockan sju, glömt sin mobil hos oss och stod och knackade på klockan fyra på natten. På morgonen väckte F oss och vi kramades hejdå, F med sin titanic melodi det sista han lät höras och vi såg på hur han åkte iväg med sina föräldrars bil genom mitt fönster. Vi gick och lade oss igen. Klockan tolv vaknade jag igen efter att ha lyckats somna om, och det djupt igen. För tydligen hade F ringt M i desperation av att hans datorväska var försvunnen. Hon hade som en ridande hjälte sprungit till hans utflyttade hus och hittat den där ståendes på gården, utpackad ur bilen för att annan packning skulle få plats. Haha! Stackars F! Och stackars M! Jag sov som en stock och vaknade igen av att det knackade då det var F:s pappa som kommit för att hämta den. Själv drömde jag mycket under natten. Första delen att en viss K mådde så dåligt och var olycklig. Antingen var det mina egna känslor, eller för att han verkligen såg så ut och nästan berättade det under lunchen igår. Ingen av oss var väl vid våra sinnes fulla bruk igår, visste väl inte hur man skulle reagera att man närmast blev apatisk. När jag gick upp berättade M morgonens händelser och hon hade på samma gång varit förbi och köpt jordgubbar till oss. Naw! Gull!

Ut genom en dörr, in genom en annan
Ett ömsesidigt farväl
Något jobbigt odefinierbart
Idag är vi med i tidningen, så vi köpte en varsin för inte så länge sedan. Ett par har redan åkt härifrån, och det är en jobbig känsla som är lite svår att definiera. Känns tomt och konstigt, vi vet ju att det är sista gången, men det är så svårt att fatta och ta in att det är sant. Jag kommer förstå om ett par veckor när jag inte kommer åka tillbaka hit igen, att det är slut. Men vem säger att det är slut, att det inte är början ..?
En lyckad avbruten kväll
Premiärdagen

Fort går det, mycket att hinna

Blått har blivit svart på vitt
Att bli djup är att bara tänka lite mer
Långsamt farväl
Det är bra med avslut. Även om det är jobbigt tror jag inte på att man ska hoppa över det. Det är bra med avslut. Är det avslut så är det, och då ska man göra det till ett sådant. Och det bra, såklart. Det gör det nästan lättare att det har blivit som det är nu, med ett litet tidigare avslut. Men det kommer bli jobbigare sedan när det gäller att flytta ut och ifrån M, krama K hejdå och aldrig mer komma tillbaks hit. Ett avslut ska inte låta som ett farväl, det ska sägas vi ses igen ...
Veckan som plötsligt känns vara över
Precis en vecka kvar
Ifrågasättande av manusskrivande
Film med en känsla över det vanliga (= jag som överkänslig)
Bildbevis på mitt årets första bad
Prövande steg ut i det kalla vattnet





En gång till












Det var riktigt kallt, men jag gjorde det i alla fall. Då kunde jag lungt ta en vända till när jag hade vant mig vid kylan, och det var trots allt inte så kallt när man väl hade gjort det.






Så kalla mig ingen badkruka! Fick dock höra att det inte gäller som ett bad utan att doppa håret. Det var bara att gå ut igen och ta min blåa oskuld ...







Fläckfri, hela jag fick mig ett bad - och gav dem andra deras upplevelse för dagen.


Utan bad, inget ombyte. Krångligt är det ... Haha, jag bjuder på den där minen!


Min upp och ned vända bild som jag tog när jag som bäst höll på att byta om, då de andra trodde att jag fotade något annat ;) när jag råkade slänga en blick ut mellan benen på mig. De andra bilderna har M tagit, tack för det ;)
