Filmdagbok del 204
Min bokvärld av Kerstin Ekman
Varför tycker hon att något är eller var så fantastiskt, vilken period i livet läste hon boken (det fick man dock reda på) och vilka skrivråd och -knep är hennes bästa tips? Vedertagna skrivregler kan vi redan, vi som skriver och läser, även om man aldrig kan få nog av att få intressanta saker upprepat för sig - eller vad säger ni kära skriv- och läsvänner?
Den utgav sig inte att vara en regelrätt "så här gör jag-bok" men min förväntan var helt enkelt att kombinationen av läsande och skrivande skulle ges lika stort utrymme. Kanske för att jag funderat på konceptet själv sedan innan. Nu blev det detaljerna där emellan som blev mer intressant. De om henne personligen. Även om man hellre vill läsa biografin om en person kan man också få en bild av en människa utifrån de böcker den har läst, och det får man i alla fall efter den här.
#kerstinekman #minbokvärld
Filmdagbok del 203
Helga av Bengt Ohlsson
I fjol, tjugo år efter att han skrev Gregorius, kom Ohlsson med sin andra bok om Doktor Glas och pastor Gregorius, men nu ur pastorns fru Helgas perspektiv. Helga är närmare sextio år. Trettio år tidigare var hon olyckligt gift med Gregorius och anförtrodde sig åt Doktor Glas, som då fick en egen agenda gentemot honom utan Helgas vetskap.
I nuet är Helga omgift sedan länge med Ivar och har tre vuxna barn. Två söner med Ivar och en dotter sedan innan, och hon har aldrig berättat sanningen om vem den riktiga pappan är. Dottern Signe fick bara höra historierna om sin påstådda far Gregorius.
När en antikhandlare kontaktar Helga berättar han att han har hittat en dagbok i ett lönnfack i en chiffonjé, och det är ingen dagbok som helst, utan doktorns gamla dagbok, vilken vi alla känner till bär på sanningen om Gregorius död och även, som antikhandlaren uttryckte det, "komprometterande information" om Helga. Mattan dras under fötterna på henne och det hjälper inte att hennes gamla älskare Klas Recke även han blir kontaktad av antikhandlaren, får läsa dagboken och förstår att han är far till hennes dotter. Helga får bråttom att vara den första att berätta allt för familjen. Samtidigt oroar hon sig över sin hushållerska och har misstankar om att Ivar är otrogen, som hon delar med sig av till sin bästa vän.
Den här boken skulle jag säga är ännu bättre än Gregorius, eller åtminstone lättare och mer underhållande att läsa. Ohlsson är ju en fantastisk författare och hans gestaltning av Helga är riktigt bra och finstämd, då hennes tankar och känslor är de som bygger fram henne mer än hennes handlingar. Det finns lite mer att identifiera sig med i henne än Gregorius och trots att man får se hela deras personporträtt med både för- och nackdelar är hon ändå den som i alla fall jag sympatiserar mest med. Det stora sveket som uppdagas i slutet är bitande jobbigt.
Filmdagbok del 202
Förinta världen ikväll av Stina Jackson
Det här vill jag påstå är bland det bästa jag läst! Det är fascinerande att av de två berättelselinjerna som kretsar kring Ewa och Tyler, så mejslas det ut en tredje person, Matilda, som man egentligen inte får något närmare perspektiv från förrän mot slutet. Deras största fokus är på Matilda som på något sätt är huvudpersonen i deras respektive liv, medan Matilda själv är fast i sitt ego där hennes mål är hur hon ska ta sig över delstaterna för att komma till havet och närmare drömmen att bli upptäckt. Men vägarna är långa, bekräftelsebehovet större och smaken efter vin likaså. En riktigt vindlande och varm historia (kan ha varit för att jag läste den under varma stranddagar) - och är mycket välskriven och snyggt uppbyggd!
Denna bok står verkligen för devisen att läsa är som att resa. Resan tar en som sagt från Skellefteå till USA genom den amerikanska västern. Det är en roadmovie/book och det finns en känsla av att vilja komma bort samtidigt som det finns en längtan att behålla livet som det är/var. Men även modet att bara våga följa med! Berättelsen drar in en direkt med sina karaktärer, livsöden och miljöbeskrivningar som är så målande att man vore där själv. I öknen, värmen och vidderna. Det är som en skön filt man aldrig vill ta av sig och när boken är slutläst är det som att ha vaknat upp ur ett rus precis som den Matilda ständigt befann sig i.
Det är en mycket berörande, finstämd och livsbejakande berättelse och precis som ett liv inte tar slut för att en bok gör det, kommer den leva kvar i mig som ett minne som om jag upplevt den själv.
Innan spåren växer igen av Ann Thörnblad
Den här pärlan hittade jag i den ytterst lilla bokhyllan hos min terapeut, som en kollega till henne har skrivit. Den lyste upp med sin aura och baksidestexten talade direkt till mig. Huvudpersonen heter Sofia, första miljöbeskrivningen är av en promenad på Söder som jag är starkt bekant med själv och boken bejakar teman som kärlek, beslut och förlåtelse som varit nära ämnen för mig. Det är en fin gräns till när kärlek och relationer riskerar övergå till självutplåning, vilket är något jag just pratat mycket med min terapeut om. Och det är ett otroligt viktigt ämne för ens mående och ens person – att kunna säga nej när något inte är okej – och om respektlösheten bara fortsätter, faktiskt behöva bryta helt och hållet. En relation är alltid en tvåvägskommunikation och man kan inte bara ge och ge utan att att få något tillbaka. För annars är det inte bara relationen ifråga som tar stryk, utan också relationen till sig själv och den man är, vilket titeln på boken syftar på. Sofia ber honom om och förklarar tydligt vad hon behöver av honom och han verkar lyssna och ger kärleksbetygelser, men när de är åtskilda fortsätter han med sitt tjat om sexuella handlingar och blir rent av elak mot henne. Vad händer med känslorna till en person trots dennes brister och ständiga svek? Kan man ens göra om och göra rätt och när är det helt enkelt för sent ..?
Trots bokens slut, och trots självrespekt, ekar frågorna fortfarande högt och förblir ett hett samtalsämne …
Dangerous animals
Konsten att vara snäll
Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn
Det här är kort och gott en handbok i hur man är en god medmänniska och agerar på ett, för Einhorn, snällt sätt. Han gör skillnad på snällhet och falsk snällhet och menar att begreppet inbegriper att vi är reflekterande och omdömesgilla individer. Ansvaret för våra handlingar kan aldrig tas ifrån oss.
Einhorn räknar upp fem etiska verktyg vi har och de är: de etiska principer som vi människor har utvecklat (som människovärdet, solidaritetsprincipen o.s.v.), vårt förnuft, vårt samvete, vår empatiska sida och slutligen även våra medmänniskor som vi kan använda för råd och som bollplank.
Han tar även upp etiska perspektiv vilket är något jag själv studerat ingående i en kurs under våren, och de är bl.a. pliktetiken (normer och regler) och den nyttoetiska skolan där konsekvenser och resultat räknas. Det finns kritik mot de båda inriktningarna, ett exempel ur ett utilitaristiskt synsätt är att lojaliteten är större ju närmare relationer man har.
Något Einhorn återkommer till är att många ofta för sig med att det är tanken som räknas. Men egentligen borde den inte räknas. Det är handlingen och konsekvensen som räknas. Om handlingen är god är orsaken till handlingen i regel sekundär. Ett exempel från studentlitteratur jag läst beskriver dock en person som besöker en vän på sjukhus, men gör det snarare för att han känner sig förpliktigad till det eller behöver göra det för att visa upp bra vänskap mer än att han verkligen vill besöka honom. Oavsett handlingens godhet och orsak kan även jag tycka att det bör finnas en genuin vilja bakom en handling. Annars kan man lika gärna vara ärlig om att man helt enkelt inte vill eller är ett svin, istället för att vara falsk. Snällhet, betonar han, kräver att vi använder oss av vår tankeförmåga och vår etiska intelligens. "Utan ett gott omdöme är det svårt, för att inte säga omöjligt, att vara snäll."
Ett tydligt exempel han tar upp är om man ska berätta för en människa att hon har dålig andedräkt. Att uppmärksamma en person på ett problem hon har kan leda till en nystart för hennes liv. Är feghet då ett tillräckligt skäl för att vi inte ska ge en annan människa denna möjlighet?
Mycket tänkvärd bok och ett måste för alla för att få insikt och om man vill kalla sig för en snäll person.
Filmdagbok del 201
Filmdagbok del 200
Filmdagbok del 199
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Bo lever ensam med sin hund Sixten efter att hans fru behövt flytta till ett demensboende. Han får hjälp av hemtjänsten som kommer flera gånger om dagen och Bos vuxna son Hans kommer på besök emellanåt. Deras relation är tämligen komplicerad och blir inte bättre av att Hans vill ta Sixten, hans älskade vän, ifrån honom. Bo vägrar inse svårigheterna i det faktum att han har svårt att röra sig och lätt faller omkull och försöker så gott han kan. Dagarna består mestadels av korta transportsträckor till och från kökssoffan där han har Sixten vid sin sida och när känslor och tankar kommer upp till ytan talar han med sin fru så som han minns henne. Bilder av barndomen med mor och gubben, som han kallar honom, blandas med nuets känslor och förmågan till kommunikation far son emellan är den röda tråden genom historiens gång.
Det här är en brutalt trovärdig skildring av hur det är att vara gammal och hur man under sin sista tid minns tillbaka på sitt liv. Måste erkänna att det tog emot att läsa, orkade inte läsa för mycket för varje gång, men vill inte påstå att det för den delen var till det negativa. Det är en jättefin historia om en gammal man som man får följa i realtid och ur hans perspektiv. Smart grepp att även starta nytt kapitel med hemtjänstens anteckningar som ger en allmän status för dagen. Tidens gång är sorglig men Ridzén lyckas ändå avsluta tiden för Bo på ett väldigt varmt sätt som inte lämnar en oberörd. Häftig debut!
