För dina blåa ögons skull
för att se var dom tar slut.
Jag ska pröva mina vingar
från ett berg och sväva ut.
Jag ska plocka strandens stenar
och förvandla dom till guld.
Genom eld och genom vatten
för dina blåa ögons skull.
Följ med dit vindarna bär,
säg att du håller mig kär.
Du ska vila som en fågel min hand.
Följ med till vägarnas slut,
där varje flod rinner ut.
Låt oss gå där inga andra gått förut.
Jag vill fånga alla drömmar
för att skänka dom till dig.
Jag vill lyssna till ditt hjärta
när du ligger tryggt mot mig.
Jag vill ge dig kärlekstecken,
ge dig silver ge dig guld.
Genom eld och genom vatten
för dina blåa ögons skull.
Följ med dit vindarna bär,
säg att du håller mig kär.
Du ska vila som en fågel min hand.
Följ med till vägarnas slut,
där varje flod rinner ut.
Låt oss gå där inga andra gått förut.
Jag ska plocka strandens stenar
och förvandla dom till guld.
Genom eld och genom vatten
för dina blåa ögons skull.
Genom eld och genom vatten
för dina blåa ögons skull.
Jag tror bestämt att han skärmflugit :)
Man glömmer aldrig sig själv
Och jag frågar mig vad jag skulle vara utan min blogg, eller kanske en ännu mer essentiell fråga - vad vore bloggen utan mig? Svaret är detsamma!
Varför blogga?
Att blogga innebär både att skriva och läsa andras bloggar. Jag försöker hålla isär de båda två, eller försöker - det är det enda alternativet. Här om dagen när jag surfade in på blogg.se för att börja blogga klickade jag mig in på några av de senaste nyskrivna inläggen och fastnade därmed i läsandet. När jag sedan loggade in mig för att själv skriva gick det verkligen inte. Jag infann mig inte. Jag hade tappat bort mig själv någonstans på vägen av att läsa om andra människor och vad de skriver om. Man glömmer bort sig själv i/med andra människor. Varför man bloggar, skriver kan jag svara på själv. Det är ju ändå en individuell definitionsfråga. Med risk att inte få svar vill jag ändå ge er läsare av min blogg en tankeställare för att förhoppningsvis få svar (Det är ju ändå en blogg som jag skriver, inte läser.):
Varför läser ni?
Vad är det som är så intressant med det jag skriver?
Vad vill ni läsa om i min blogg?
Förlåt, jag har bara ett stort bekräftelsebehov...
Forgetmenot
Ibland får jag frågan varför min blogg heter forgetmenot. Och hm, ärligt talat vet jag det inte själv. Forgetmenot=förgätmigej. Glöm mig inte. Det var det första som kom till mig när jag skulle döpa min blogg. Det är ingen begäran. Snarare en djupt rotad, outtalad önskan, som så dock har sin existens genom min blogg. Dessutom är det en blomma, min favoritblomma. Det är den just för sitt namn och sin blåa färg (min favoritfärg). Jag kände dock ett behov av att veta lite mer om den blomma som jag inte förstod varför hade kommit att bli min favoriblomma. Så nu vet jag att enligt legenden var en riddare ute med sin fästmö, under medeltiden, på promenad utmed en flod och plockade en bukett förgätmigejer för att kunna ge henne som en symbol för sin kärlek. Rustningen han hade på sig var så tung att han föll ner i vattnet och drunknade. Han hann kasta upp buketten till henne och ropade "förgät mig ej". Blomman är förknippad av romantik och tragiska öden och är ett tecken på trohet och evig kärlek. Fanns den vetskapen hos mig redan innan jag läste om det, eller varför har en blomma med den betydelsen blivit min favorit...? Hur man väljer att tolka orsaken till varför min blogg heter som den gör är upp till var och en.
