Forgetmenot

Jag kom in på nästa skola! =D Min mamma messade och sade att jag hade fått brev hem från Ingesunds folkhögskola och jag bad henne att öppna och ringa. En minut senare säger hon att jag är intagen till teaterlinjen där. Och det sista dagen här dessutom, är det inte typiskt så säg ... Precis som när jag tidigare idag uttalade högt det jag är rädd för, att komma hem lycklig över den här tiden och inse att det är över. Att all den energi man fått kommer försvinna från en om man hamnar i dödläge igen. Inte för att jag tror det. Men jag vet av erfarenhet att det är lätt när man har icke-troende föräldrar på en. Jag är numera ett bevis för mig själv att är man gående, på väg någonstans och har ett mål, så är man självgående och hinder blir då någonting att gå över, och ingenting som stoppar en. Lätt att säga när det går bra för en, jag vet. Men jag är bara så värd det här, det här är allt det jag någonsin väntat på. Äntligen kan jag uppfattas som den jag är, den jag vill vara och fått chansen att bli, och kan börja det liv som jag vill leva - fastän det redan är tydligt att det kommer gå åt blod, svett och tårar - men det är det värt. Så länge man gör något man brinner för är det värt att brännas lite.