Forgetmenot

Var tvungen att gå och vaccinera mig för tbe idag. Jag hatar verkligen sprutor, mer nu än förr om åren känns det nästan som, vilket är lite konstigt. Det är fem år sedan jag tog den senaste sprutan, då kändes det som att hon stack in den i muskeln på mig. Så jag trodde att det skulle göra lika ont idag, men det var en annan kvinna som gjorde det bättre den här gången. Fick dock en sådan ångest så att det började göra ont i överarmen redan i bilen på väg dit. Muskeln spände sig och mindes den där nästan sköna smärtan, ungefär som när man har varit på gymmet och pumpat hårt. Men det gick som sagt bra, med hjälp av ett minne av någon skapade jag ett inre lugn så att musklen kunde slappnade av. Jag var rädd att det faktiskt skulle göra ont i muskeln om den var bara så lite spänd. Ett typiskt exempel på att ångest föder ångest, fast tvärt om. Att med ren viljekraft döda den sekundära ångesten för att dämpa den första. Måste jag nog tänka på lite oftare. Så ingen inre smärta, bara lite ont när hon stoppade in nålen. Nu är det fem år till nästa gång det är dags. Jag behöver inte få, hjärnhinneinflammation i alla fall. Förresten är det bara var tredje person som drabbas av det och varje tionde av förlamning. Annars kan man var sjuk i feber, trötthet, huvud - och muskelvärk i upp till tre dagar. Kanske därför man får lite ont i muskeln ändå. När man vaccinerar sig är det ju trots allt en pytteliten mängd av det man vaccienerar sig för som sprutas in i kroppen på en. Brr, jag har alltså tbe! 

Språkresa eller bara åka bort..? Isåfall är frågan vart man ska vända sig, EF, Kilroy.. finns väl många likadana, hur ska man veta var man får bäst utdelning? England eller Irland - Los Angeles om man ska satsa större. Hur som helst kommer det väl bli en upplevelse för livet - så varför inte satsa på Amerika, Los Angeles - Änglarnas stad - filmernas mittpunkt. Min engelska borde verkligen behöva en makeover. Ändå måste det vara läskigt. Om jag sticker till en annan del av Sverige kan jag i alla fall bli förstådd, hm... Åh, är så kluven. Samtidigt vill jag inte åka iväg, jag vill vara kvar och leva här. Ge mig mitt liv tillbaka! Stoppa mig på flygplatsen, jag vill inte för alltid vara kär i kärleken, jag vet ju att vi kan...

Dina drömmar från A till Ö är en ganska fascinerande bok, eller att kunna tyda sina drömmar över huvudtaget är det. Jag är nog ganska bra på att förstå mina drömmar, men ibland får man låta det vara när de är allt för konstiga. Men just att tyda och skilja ur symboler från det man drömmer om är lite knepigare. När jag slog upp boken på ordet äta står det att den som drömmer att han äter flera sorters kött, kommer drabbas av en förlust. Jaha, tänkte jag. Sedan fortsatte texten med vad det betyder att se någon äta olika saker som t.ex. silver, bär, ett stadigt mål osv, vem man är / hur man är som äter det, om man äter själv i drömmen eller om man ser andra äta. Otroligt nog slutade det med att beskriva betydelsen av att äta människokött. Den som drömmer att han äter människokött, får ägna sitt liv åt hårt arbete och ständig oro. Tack för den! Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tro. Drömde jag att jag åt människokött för att jag läste om det eller är det för att mina drömmar vill säga mig att jag kommer få slita hårt och jämt få oroa mig? Ska man tro på alla symboler som ploppar upp varje natt under ens livstid? Det blir många drömmar, tänk om man drömmer om en sak en natt och en annan, helt olik nästa natt? Hm, det kan jag nog själv svara på med tanke på att jag här om dagen drog slutsatsen att man är samma person oavsett om man är vaken eller i sovandes tillstånd. Ändras man som person börjar man alltså drömma annorlunda - man utvecklas in och utvändigt. Är det ur våra drömmar vi kan se oss själva och vår utveckling? Vi händer trots allt här och nu - det är inte drömmarna som förändrar oss - de kan påverka oss att granska oss själva.

Drömde något riktigt kusligt och vidrigt i natt. Att jag åt människokött. Det var inte gott kan jag tala om. Höll på att spy kommer jag ihåg. En familj med en kärring till mamma och syskon, det var ur dem (oss) hon karvade ut köttbitar när vi blev hungriga. Jag ville absolut inte äta av det - vitt kött, som hon påstod smakade som kyckling med tomatsås (blod). Usch! Någon påstod att det piffade upp rätten att blanda i köttfärssås. Inte vet jag, jag smakade aldrig, det räckte med lukten för att få min mage att vända sig ut och in. Kärringen lyckades på något konstigt sätt proppa i mig några bitar och när jag som bäst höll på att spy upp drägget skällde hon ut mig med att jag kommer svälta ihjäl. Drömmarna kom och gick in varandra, det är ingen idé att försöka få ihop något vettigt när man drömmer så mycket som jag gör. Men på sätt och vis slutade det med att jag flydde hemifrån. Tidigare på natten drömde jag om två karlar som körde bil och krockade inne i en lång tunnel. När den ena gick ur bilen hörde man en duns, som om en lie stöter i marken, och så började han gå (mördarna i halloween, fredagen den 13 osv går, de springer aldrig) emot den andra bilen som mannen inte fick igång. Istället klev han ur och började springa, då började han också springa så att han fick tag i honom och välte omkull honom innan han drog med en kniv från bröstet ner till buken och sprättade upp honom. Jag vände mig snabbt om och blundade, fast jag visste vad som hände - det var ju min dröm. Varför drömmer man så hemskt? Kanske borde det sägas att mördaren var kung Leonidas från filmen 300 som jag såg här om veckan som jag inte tyckte om ett dugg. Även att jag läste ut en bok Förtärande kärlek för inte så länge sen som handlade om en kärlek som slutade med att hon åt upp honom för att för evigt vara tillsammans med honom i kropp och själ. Hon var besatt av tanken av en enda enhet. Lite kan jag förstå det (ta mig inte för en kannibal nu, för det är jag absolut inte) - för så vidare trevligt att läsa om det var det inte. Man blev illamående av de målande beskrivningarna hur hon styckade honom och åt upp vissa delar. Så något finns det som styr ens drömmar - hur de sedan urartar sig är kanske upp till en själv, hur man är och hur ens syn på saker och ting ser ut. Det har jag märkt i vissa drömmar - att man hindrar sig själv och ens dröm på grund av den man är. I och med att de känns så verkliga som om det verkligen har betydelse för framtiden och vilka konsekvenser som kan tänkas bliva tänker man (Jag) efter innan man drömmer vidare - ganska fascinerande.