Forgetmenot

Ibland får jag frågan varför min blogg heter forgetmenot. Och hm, ärligt talat vet jag det inte själv. Forgetmenot=förgätmigej. Glöm mig inte. Det var det första som kom till mig när jag skulle döpa min blogg. Det är ingen begäran. Snarare en djupt rotad, outtalad önskan, som så dock har sin existens genom min blogg. Dessutom är det en blomma, min favoritblomma. Det är den just för sitt namn och sin blåa färg (min favoritfärg). Jag kände dock ett behov av att veta lite mer om den blomma som jag inte förstod varför hade kommit att bli min favoriblomma. Så nu vet jag att enligt legenden var en riddare ute med sin fästmö, under medeltiden, på promenad utmed en flod och plockade en bukett förgätmigejer för att kunna ge henne som en symbol för sin kärlek. Rustningen han hade på sig var så tung att han föll ner i vattnet och drunknade. Han hann kasta upp buketten till henne och ropade "förgät mig ej". Blomman är förknippad av romantik och tragiska öden och är ett tecken på trohet och evig kärlek. Fanns den vetskapen hos mig redan innan jag läste om det, eller varför har en blomma med den betydelsen blivit min favorit...? Hur man väljer att tolka orsaken till varför min blogg heter som den gör är upp till var och en.

                                                                                                                                                                

Kossor eller inte, något är det i alla fall... Jag låg vaken till över två innan jag bestämde mig för att svälja en stilnoct. Somnade jag för det? Nej. Eller jo, kroppen gör alltid det men jag? Nej. Jag är väl helt enkelt ett hopplöst fall för sömnen. Istället ligger man där och ser hur mörkret får liv. Skuggor i mörkret som tycks sträcka sig efter mig. Jag räcker ut en hand för att det ska nå mig, så att jag kan röra vid det. Jag vet ju vad jag ser, fastän jag vet att jag hallucinerar, så något måste det vara. Något odefinierbart som man bara kan kalla "det". När jag såväl möter upp på halva vägen drar det sig tillbaka, som om jag inte får känna på det. Att det skulle innebära att det där oförklarliga får bevis för sin existens. Plötsligt slår det mig, (observera att jag inte befinner mig sovandes, inte heller vaken), att psykiskt sjuka kanske inte är så sjuka som man tror. Det är deras verklighet. Det de ser, vet eller hör är ju trots allt verkligt för dem, även om inte andra har förmågan att dela det med dem. Vansinnigt eller inte... Det finns trots allt.

Himlen öppnade sig rejält idag. Släppte ut alla sina sorger. Härligt! Men å så kallt. Nu är hösten verkligen här, och allt jag har kvar är minnen, bilder av sommaren. Mitt i kylan skulle jag till V-by för att släppa ut mina egna sorger. Händerna mådde då inte bra av det. Inte mina lungor heller. Dessutom är det mycket jobbigare att cykla dit än att tillbaka igen. Uppförsbacke och nerförsbacke finns båda två vare sig man åker till eller ifrån, men var de är utmarkerade gör skillnad. Jag gick till optikern för att rätta till mina glasögon och han butiksägaren var ensam där när jag kom in. Jag var oförsiktig nog att vara fumlig när jag skulle ta upp dom ur fodralet och han tillrättavisade mig direkt att vara mer försiktig. Jag är försiktig, det är jag. Kände mig bara, konstigt nog, nervös. Har ju varit där flera gånger. Han hjälpte mig mest och bäst med mina glasögon, så jag känner mig tryggad när han har att göra med dom. Vi känner nästan varann nu. Eller han känner till mig. Han frågade mig idag vad jag håller på med, om jag jobbar eller pluggar. Jag sade att jag söker jobb. Han fortsatte med att fråga vad jag ville göra och jag berättade då att jag väntar på svar från Åre. Han började då tala om att han kände några som har barn som hade varit där. Sedan ringde telefonen och vi bytte pengar i tysthet. Det slutade dock med att han ursäktade sig när han hade lagt på och avrundade det med "lycka till med Åre."  En mysig liten man, muskulös är han också, haha. Det är något speciellt med hjälpsamma, snälla män. Det var likadant med en man på arbetsförmedlingen som kom fram till mig och frågade vad jag väntade på. På honom såklart. Eller någon som kunde hjälpa mig, så att jag skulle få träffa min handläggare. Beklagade mig inför honom att jag var orolig för att jag hade blivit utskriven från ams och han sade då till mig att vänta på en annan, eftersom min egen handläggare var sjuk. När jag sedan kom ut igen var han i närheten och frågade hur det gick, om jag hade blivit utskriven. Tack och lov inte. Jag skrämde nog upp honom lite när jag av misstag sade att jag hade blivit det. Han blev lika lättad som jag. Godhet, som sagt. Eller mänsklighet, snarare. "Lycka till med Åre" fastnade verkligen på mig. Det var det bästa någon sagt till mig på länge. För visst behöver man ett lycka till mer än man behöver andras tummar, hopp på att det går vägen. Det ger mer. Och att det kommer från någon man inte trodde det skulle komma ifrån. Sedan frös jag inte lika mycket som på dit vägen när jag skulle bege mig hemåt, fastän jag cyklade i regn. Hoppas jag inte blir sjuk. Måste vara frisk under de närmaste tjugo dagarna...

Den här dagen har gått fort. Vaknade vid halv elva nästan och stack sedan till stan med mamma runt tolv. Vi fastnade inne på Zara ganska länge när vi skulle prova lite kläder. Jag blev ganska fascinerad av en topp och en klänning med likadana ärmar som såg ut att sitta fast över själva toppen/klänningen. Men när jag väl provade dem var det inte lika snyggt längre. Så fick gå tomhänt därifrån medan mamma köpte sig en kostym. Jag köpte däremot en grå stickad mössa uppe på Åhlens city för 400. Kookai. Väldigt snygg och varm att ha i vinter. Speciellt om jag ska till Åre. Bara det inte blir 40 minus grader, då får man väl ha dubbla lager... I Kungsträdgården hade svenska favoriter en konsert. När vi hade köpt oss en glass stod Danny på scenen och efter honom sjöng Shirley Clamp sin nya singel. Det är verkligen på tiden. Varför ska det ta ett helt år att skriva låtar till en skiva? Då är det väl förhoppningsvis bra låtar också. Nu ska jag avsluta dagen hos min mormor och morfar för att träffa min morbror och kusin.