Forgetmenot

Samtalet med min psykolog slutade lite annorlunda än vanligt idag. Det var som att jag inte hade varit ärlig innan, och jag hade blivit det på riktigt till slut. Nej, men så som vi pratade om hur jag mådde och att jag var irriterad på allt möjligt när jag kom dit så var det det jag berättade om. Det som vi pratade om förra gången och hur det var nu. Förutom allt det, frågade han mig, hur mår du då? Allt, ja det är ganska mycket. Hittade inte den tröjan som jag skulle kolla efter på Lindex som jag sett reklam för på teve, inte heller hittade jag The dark knight som jag såg fanns på ÖoB förra gången innan jag gick upp till min psykolog. Irriterad på det, och att jag lider av krämpor i ena knät och i ryggen för tillfället och som jag inte förstår varför. Jag satt och var jätteirriterad, och han märkte och anmärkte på det, vilket såklart gav resultat av att jag ventlierade mig. Men det är ju det som är tanken att göra hos en psykolog. Samma jobbiga sedan förra veckan och sedan ett tag tillbaka nu, och nytt att jag delvis börjat prata med en person igen men inte vet exakt hur intensivt jag vill hålla kontakten med. Jag irriterar mig på en person i klassen av en konstig anledning, det är inte ens en anledning, och gör därför att jag blir irriterad på att jag irriterar mig. Irriterad, eller snarare rädd, det ligger andra och framförallt andra känslor bakom vissa saker när jag säger att jag irriterar mig. Det håller jag med om och kan förstå när han säger så. Mot slutet kom det till att jag irriterar mig på "det här". Som han sade och syftade på, att komma till honom. Jag medgav lite motvilligt att det är sant, men utvecklade det till att jag blir irriterad på mig själv. Vilket är sant! Som att jag bara väntar på något. Väntar på mig själv, kom jag fram till. Han gav mig orden att jag inte ska sitta och irritera mig på mig själv där med honom, och jag kände ändå att det hoppade upp ett snäpp fastän han sade att det kommer att ta tid med terapi och förändring. Det kändes riktigt ärligt och öppet mot slutet. En känsla av den där hopplöshets känslan som jag hade känt precis innan när gick i centrum, berättade att jag hade haft, och att den kan komma då och då i och med tanken på livets måsten. Mat och jobb (pengar). Min psykolog var den ende jag kände att jag hade att hänga fast vid, när jag gick därifrån. Kände mig både bättre och likadant som det var innan, som han frågade om idag efter förra gången.

En dagens lärdom: Att vara irriterad är att känna något, och det är bättre än att vara likgiltig. Och jag vill ju faktiskt saker; jag vill ha den där tröjan (ville), jag vill ha ny hårfärg (men jag vet inte vilken) och jag vill kunna köpa film. Att vilja, då känner man också något vare sig det är bra eller dåligt. Hellre det än ingenting alls. 

Jag fick att tänka på att jag antagligen är rädd för att ha något mer, ifråga om mitt starka tvivel på vänskap/kärlek. Att jag plågar mig själv med att hålla fast vid att vara kär. Det är så dubbelt. Det var så mitt komplex för mat kom upp. Det var väl för mitt dubbla humör som jag köpte mig en stor jordgubbsmuffins på vägen hem som jag svullade i mig när jag kommit hem, som för att jag förtjänade det. För att få unna mig det. För att jag ville känna mig bättre. Men inte mådde jag bättre efter den, om inte sämre just för att jag hade ätit den. Åh! Kan man bli mer irriterad ..?

Å andra sidan finns en kyla. En isklump i mitt bröst. Som balanserar och påminner mig om att allt inte är så där lätt, så bra som jag vill att det ska vara. Är ignorerad från två håll sen ett tag tillbaka, och jag hatar det. Å ena sidan var det en lättnad, men någonstans vet jag att det inte var så som jag ville. Jag ville inte att det skulle bli sådär och såhär, det är bara jobbigt. Jag lyckades bryta upp ur en situation men hamnade i en annan. Någon som jag trodde menade lite mer med så vi fortfarande var, att vi tog vid där det slutade och kom ikapp varann. Men nu känns det hända igen. Orkar inte bli sviken igen, inte lurad, inte få en liten bekräftelse och inte mer bara för att bli bortslängd igen. Jag vill inte bli uppdragen ur ett hål bara för att bli nedkastad i en annan ... om och om igen.

En vecka igen sedan senast. Det är hela tiden någonting att göra som det är nu, att jag inte har tid eller måste prioritera annat än bloggen. Det går ju egentligen inte, men det är för mycket roliga saker att göra att jag hellre gör det än att skriva om det. Men det är ett sätt att hantera allting antar jag, speciellt att lägga ifrån sig det man läser för en stund för att kunna smälta och ta in det för att sedan kunna fortsätta igen. Älskar tillvaron som den är; att se filmer och diskutera, få nya favoriter och att öva upp min analytiska förmåga i texter och tillämpa det man får lära sig i det egna skrivandet och se vart det leder. Älskar att lära mig om lärandet om skrivandet och allt vad myter och arketyper att göra. Helt min grej, symbolik och allt vad det innebär med drömmar och att lära om och hitta sig själv (och andra) och framförallt få uppslag till min manusidé genom de skrivövningar vi gör. Jag satt i en och en halv timme på bibilioteket igår för att läsa om mytologier och hitta historier om ormar bland de alla som finns, för en smärre uppgift att jämföra och hitta gemensamma nämnare i dem. Men det är ett stort arbete egentligen, intressant ja, men det är så lätt att glömma tiden. Men jag ska göra om det imorgon och vara lite mer strukturerad, om det går, hitta lite fler namn innan att kolla upp. Jag lånade dessutom en bok om Norrland (för att läsa om Åre), en om drömtolkning och en bok med grekiska myter och sagor i. Den senare för uppgiftens skull, de andra för eget bruk eller om möjligt till min manusidé. Det är förvirrande och knepigt att vilja och brinna för att skriva något som man måste ha kunskap om, eller att inte veta vad man borde veta om det man vill skriva om. Men vad vill jag skriva om? Man ska ju egentligen bara sätta sig ned och tvinga sig själv att skriva och hitta glöden, skriva för glatta livet så att det bokstavligt talat börjar ryka om pappret. Följa elden ... Men det är svårt, jättesvårt!