Forgetmenot

Gårdagens lektion om manusskrivande behandlade ämnet existensialismen som läsart. Det är verkligen intressant, och jag insåg att mitt manus nog är lite av den existentiella sorten. Både en existentiell och en kärlekshistoria, går igenom berättelsen i min manusidé. Det komplicerade är att definiera, eftersom jag har tre karaktärer, dvs två "kärleks"relationer och två antagonister som är mer eller mindre större och mindre i jämförelse till varandra. Men jag tror att jag äntligen har funnit ut nu tanken i det stora hela med hjälp av existensialismen. Men samtidigt är det inte en renodlad existentiell historia. Dels pga kärlekshistorien, men dels också för att jag själv inte skriver om en existetiell person. Jag använder mig av mig själv såklart, och jag sade högt ut igår att jag kommit på att jag är en existensialist. Men nej, allting stämmer inte överrens med det som jag tror på eftersom jag faktiskt "tror" på nåt. Det är helt logiskt och rätt att Gud är död och att man ansvarar för sin egen frihet. Jag står för att man ska göra det som är autentiskt för en, och stå för det och att ens livsprojekt handlar om autencitet. Att det är en både personlig och moralisk fråga. Man ansvarar själv för hur ens handlingar och beslut påverkar andra människor, och man blir själv "definierad" av andra. Jag känner också igen den existentiella ångesten, dvs oron och den icke tillfredsställda känslan i sin vardag för att man är så fast i andras regler och bedömning av en att man antingen måste anpassa sig till den eller att bryta sig fri. Tanken med existensialismen är att bryta sig fri från flykten från friheten, att vi alla är fria från början. Flykten från friheten innebär att man tvärtom stoppar huvudet i sanden som strutsen, och in i olika skapade tankesystem av "de andra" (enligt Sartre) så att man kan titulera sig till en titel inom ett yrke, en religion eller nästan vad annat som helst med ett namn. Det var jätteskönt att få prata om ämnet och speciellt med dessa vi människor som figurerar i samma bransch och jämt får höra av nära och kära och andra att man borde göra något annat, och att det inte skulle vara ett jobb att skriva eller jobba inom film eller vad annat som helst, som vi som i alla fall är sanna mot oss själva håller på med. Jag tycker mig känna mig mycket starkare nu mot mina föräldrar och kan nog kunna ge bättre svar på tal nästa gång någon kommer med något skitsnack om att jag borde jobba eller göra något annat. Det handlar om att göra det man brinner för, och vara äkta - göra det som är sant för varje enskild människa! Men samtidigt, liksom det jag tror på så vill jag skriva på samma sätt, att det ja finns ett val och att man kan välja och styra sitt öde, men att jag tror på drömmars betydelse och makt. Att det nog visst finns en speciell väg till ett speciellt mål men att man nog kan komma dit på olika sätt. Dvs att jag tror på synkroniciet. Men målet är nog olika, och som förändringen är konstant så är nog varje ögonblick ett mål, därför "här och nu" - känslan som man måste ta vara på i livet, bara man kan stå för det man gör och gör det man står för, tror jag. Vi lekte en lek igår innan vi tog lunch. Jag hade varit med om liknande förut på teaterlektioner, att man får en lapp som det står något för en själv hemligt på tejpad på pannan och så ska man i gruppen prata om ett ämne vad som helst, i relation till de andra och vad deras lapp säger. Ganska kul, och det kan vara mer eller mindre svårt att lista ut. Tanken är att känna på hur det känns att faktiskt bli objektifierad, och hur andra definierar en. Alla kategoriserar och bedömer varandra, det är oundvikligt. Man får en roll och har en viss status. Det gäller bara att tänka på att ha öppet sinne, hur människor beter sig och så vidare kan man inte styra över. Men man ska nog försöka göra sig av med fördomar.

Ett nytt år har tagit sin början, och sista dagen på 2011 var en bra sådan. Jag och en av mina bästa kompisar hade planerat att äta middag och gå ut på stan och dansa efteråt. Vi var sex personer runt bordet med massa skålar av grönsaker och gått till en tacosmiddag, med egen dricka till. Jag och M delade på en flaska rött vin, och drack dessutom ett glas skumpa som en kille hade med sig. Vi skålade innan tolvslaget för att vi ville hinna ut och komma in billigt på nåt ställe. Det blev vårt stamställe Snaps, vi fick med oss hennes två killkompisar där intogs ett glas rött till plus ett glas champagne för ett lite billigare pris för att alla skulle skåla in det nya året. Det kändes bra att vara med en av mina allra bästa kompisar denna kväll. Det bådar för ett bra år; vänskap och nya bekantskaper. Det vara bara henne jag pussade på under kvällen, men jag och N gav varandra en mental kyss förutom att vi dessutom hade pratat i telefon första gången tidigare på kvällen. Vi hade retat varann dagen innan för om vi vågade ringa varann eller inte. Bedöm min glada förvåning när jag såg att det var hans namn som lyste upp när mobilen ringde. Såklart jag vågar svara. Vi två kan ju inte vara de främsta som är fega för varann, haha. Resten av gårkvällen dansade vi, antingen själva eller med killarna eller så blev jag meddragen iväg av vissa två andra killar vilka som helst (usch) som fanns där, och det kändes som en betydande punkt i vår vänskapshistoria som att det kommer vara i resten av vårt liv. Jag var inte beredd på att hon faktiskt skulle få med honom hem som hon hade talat om att hon var lite intresserad av, men jo då. Jättetrevlig person, som jag hoppas för deras skull att det funkar om de bestämmer sig för att försöka. Vi kom hem och svullade på det som fanns kvar, vilket var mycket då vi hade blivit ganska mätta vid middagen och somnade till slut alla tre i samma dubbelsäng som planen var att jag och M egentligen skulle sova i själva från början. Jag fattade väl att de ville sova lite ihop, men jag visste inte helt klart vad M ville, eller han, efter vad hon har berättat för mig innan jag visste vem han var. Men finns det hjärterum så finns det ...hm, alltid utrymme, säger jag. Annars råkar jag tolka det fel så som jag brukar göra ganska ofta nu för tiden, hihi. Det är ett tydligt tecken på att jag verkligen håller på att hitta tillbaka till mitt sanna jag igen, haha. När man har haft och har ett visst förhållande till sex och kärlek, men ändå kan skämta om det utan att känna det stöta till, och att kunna prata ohämmat om det med en som man ska dela sitt sexliv med - då känner jag mig frisk. 2012 kommer nog bli ett bra år, det känner jag på mig. Jag ska tänka lite mer på det där med löften dessa dagar, men en som jag kunde uttala högt igår var att jag tänker umgås och ha människor omkring mig som ger mig energi, och inte de som tar energi ifrån mig.