Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Bo lever ensam med sin hund Sixten efter att hans fru behövt flytta till ett demensboende. Han får hjälp av hemtjänsten som kommer flera gånger om dagen och Bos vuxna son Hans kommer på besök emellanåt. Deras relation är tämligen komplicerad och blir inte bättre av att Hans vill ta Sixten, hans älskade vän, ifrån honom. Bo vägrar inse svårigheterna i det faktum att han har svårt att röra sig och lätt faller omkull och försöker så gott han kan. Dagarna består mestadels av korta transportsträckor till och från kökssoffan där han har Sixten vid sin sida och när känslor och tankar kommer upp till ytan talar han med sin fru så som han minns henne. Bilder av barndomen med mor och gubben, som han kallar honom, blandas med nuets känslor och förmågan till kommunikation far son emellan är den röda tråden genom historiens gång.
Det här är en brutalt trovärdig skildring av hur det är att vara gammal och hur man under sin sista tid minns tillbaka på sitt liv. Måste erkänna att det tog emot att läsa, orkade inte läsa för mycket för varje gång, men vill inte påstå att det för den delen var till det negativa. Det är en jättefin historia om en gammal man som man får följa i realtid och ur hans perspektiv. Smart grepp att även starta nytt kapitel med hemtjänstens anteckningar som ger en allmän status för dagen. Tidens gång är sorglig men Ridzén lyckas ändå avsluta tiden för Bo på ett väldigt varmt sätt som inte lämnar en oberörd. Häftig debut!
