Forgetmenot

Gick upp halv fem i morse för att åka till Värmland och besöka skolan där jag har sökt dramalinjen med filminriktning. Satt och våndades en del i bilen för vad jag hade gett mig in på, men när jag väl hade kommit dit släppte det. Alla var väl nervösa när vi skulle göra övningarna på golvet. Men jag kände igen vissa övningar ifrån när jag gick teater för nybörjare med en kompis för två år sedan. Tur var väl det. Intervjun gick väl ganska bra tror jag. Lärde känna en rolig kille på nästan två meter, Jon. Han bor i Värmland men kommer ursprungligen från Jämtland. Blev en skön dialekt med en blandning av värmländska och norrländska, haha. Vi hade ganska kul åt en väldigt hysteriskt "tant", som vi inte fattade var med i vår grupp förrän hon skulle upp på intervju. Hon var nämligen inte med när vi gjorde övningarna på golvet. Vi fattade nada. (Tyvärr) kom hon med i min grupp när vi skulle sätta ihop en på film på max två minuter med dom som sökte film - videolinjen på skolan. Vi var fem skådespelare, jag Jon, Markus, denna tant Anna-Lena och en annan tjej som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på. Filmarna fick gå till vilken grupp dom ville, en majoritet gick genast till vår grupp. Tre av dem stannade kvar och med dem skulle vi alltså komma på en idé till en film. Alla hade sina åsikter så det blev ganska kaotiskt när vi efter en halvtimme bara hade tio minuter på oss att filma. Ska jag sammanfatta det handlade det om en blind (den hysteriska tanten) och en dövstum (Jon) som sitter på en bänk. Hon tror att det är hennes vårdare (Jag) som sitter bredvid och ber henne gå till en bankomat och hämta ut pengar åt henne. På samma gång kommer en rånare (Markus) bakifrån, pratar med en ljus röst och tar emot hennes plånbok. Eftersom vi går över tiden här ropar en av lärarna att vi måste komma in, så jag och den andra tjejen rusar in i bild och agerar vårdare till den blinde och den döve. Vi två bråkade lite om vem som skulle vara vårdare åt henne, eftersom ingen ville. Hur sedan lärarna tyckte om vår insats vet jag inte. De visade ingenting. Men jag hoppas verkligen att jag kommer in (och inte tanten). Puh, som sagt, en krävande men rolig dag...

Linje Lusta av Tennessee Williams med Helena Bergström i huvudrollen. En stark pjäs, ganska grym. Inte så konstigt om man läst på om Williams, han hade en syster som han såg upp till men hon var psykiskt sjuk, led av nervösa sammanbrott och fick leva på mentalsjukhus i största delen av sitt liv. Han lär ha skapat karaktärerna till sina pjäser utifrån sina familjemedlemmar. Själv dog han med en flaskkork i halsen, typiskt sätt att bevisa att han var alkoholist. Blance Dubois, Vit Skog som det betyder på franska, hade han gjort till en nervös alkoholist som med jämna mellanrum tog heta bad för nerverna, hydroterapi förklarade hon. Det slutade med att Blanche blev hämtad av en läkare och en sjuksyster med systern förtvivlad kvar på scenen med nyfödd pojke. Mannen och de andra männen i pjäsen var inte kloka, mycket handlade om sexualitet som maktmedel. Beundrar Bergström starkt, mycket bra skådespelerska. Trots att teater brukar inverka sugande på mig kunde jag inte komma ifrån oron i min egen kropp idag. Blev distraherad, ett par bakom mig prasslade med en godispåse under första delen. Blev riktigt förbannad, okej att sitta och snaska om man går på bio. Men teater, herregud, det är inte en lika passiv upplevelse som att gå på bio. Då har man ett visst ansvar som publik. Teater är trots allt en kommunikation mellan scen och publik.