Forgetmenot

Våren är en längtan efter sommaren. Det är på våren alla djur och växter vaknar till liv. Det är då himlen börjar visa sin rätta färg bakom alla snöovädersmoln som varat.  Och så alla dessa flygplansstråk som blir allt längre på himlen och som har ett mål. De som ju symboliserar min längtan. Nu ser det mest kaotiskt ut när de går kors och tvärs om varandra. Om längtan på lyckan är lyckligare än själva lyckan borde jag alltså vara i mitt lyckligaste jag för tillfället..? Svårt att tro. Jag vill leva i lyckan, ha möjligheten att kunna ta på den istället för att leva med den som något abstrakt som bara finns i sinnet. Längtan, saknad...vad är skillnaden?