Forgetmenot

Sitter i solen med en kaffekoppp. En skål med glass hade kanske passat bättre. Så skönt. Blöter håret för att få lite solljusa slingor. Blundar och försvinner in i mitt eget mörker som inte är så mörkt på grund av solen som bränner på ögonlocken. Tömmer hjärnan på tankar men istället framträder pricken, pupillens spegelbild, som jag alltid förundrats över. Tittar man på den sveper den bort med blickens riktning. Man måste fokusera blicken någonstans bredvid den så att den är stilla. Slår upp ögonen men pricken försvinner inte. Det slutar med att man måste dra fråm något ur minnesbanken i alla fall och gå ännu djupare in i sig så att man slipper se den rörliga pricken. Solen är fortfarande varm. Mörkret omsluter, kanske somnar man...