Forgetmenot

Batman, en av mina barndomshjältar. De två första filmerna med Michael Keaton i rollen som Batman är klassiker, enligt mig. De måste man ha sett om man ska säga sig älska Batman. The penguin man, Catwoman och Joker - Danny DeVito, Michelle Pfieffer och Jack Nicholson blev såklart mina favoritskådisar och sedan dess har jag väl sett allt med dem. Vet att jag har skrivit om detta förut men jag säger det igen: älskade Batman som liten och var jätterädd för Joker. Men nu i större format älskar jag Joker mer än Batman. I Batman The dark knight  älskar jag faktiskt de båda två lika mycket. Christian Bale gör honom mycket mer tuffare och Heath Ledger ska man inte prata om. Han är en legend. Trots att Jack Nicholson gjorde Joker som humoristisk och Heath honom som en mer sargad och bitter man, tycktes man se lite humor i allt det mörka. Så kallad Svarthumor. Om det var ett medvetet val att få små gester, korta repliker och dylikt att framkalla skratt vet jag inte, men det funkade. Till exempel när han som bäst höll på att spränga upp sjukhus i luften och detonatorn inte funkade som han ville. Det stora skrället var efterlängtat när det äntligen kom och han själv hoppade till av sitt verk. Även jag gillade att det var rejält. Mycket mer action och mer historia bakom Joker än innan. Detta får nästan den första filmen att ses vara i tunnaste laget. Men bara nästan. Man kan inte jämföra de första två med de senaste filmerna. Handlingen går inte ens ihop. Då dödade Jokern Batmans föräldrar, av det finns ingenting nu. Då blev Joker till för att han föll ned i en tank av syra, nu av hans bakgrund i sin relation till föräldrarna. Därför kan man också komma på sig själv att sympatisera med honom i denna film. Något som jag till viss del också gör i den första då jag tror på the healing power of a good laugh. Då var det bara Batman och Alfred, nu har Batman ett helt, om så hemligt, företag bakom sig med Morgan Freeman i spetsen som snarare känns som ett James Bond - Q förhållande. Trodde först att det skulle komma att bli en löjlig film när det började med ett bankrån av män, maskerade i clownmasker. Något jag omedelbart reagerade på var att en av dessa clowner var ganska utmärkande och att den borde fått en större roll än att genast bli skjuten. Men vad det senare visade sig var att det var den riktiga Jokern. Föga överraskande att en Prison Break "stjärna" har en roll, dock kortlivad. Så ock måste såklart personer klä ut sig i Batman kostym och förvirra en. Något som också stoppas ganska fort av den riktiga Batman och som förklarar den viktiga skillnaden mellan dessa och honom. I don't wear a hockeymask. Jag skulle kunna hålla på i all evighet om detta, hela filmen igenom. Men då tycker jag att man ska gå och se den själv. Otroligt sevärd! Heath Ledgers rollprestation tar priset. Man kan verkligen förstå att det har tärt på honom, såväl psykiskt som fysiskt. Uppbäddat för en uppföljare, tragiskt nog inte med honom som Joker. Jag kommer köpa filmen till samlingen när den kommer ut på dvd och med förtjusning vänta till nästa ... Eller inte, tror inte man kan hitta en skådespelare i samma nivå som kan följa upp Joker på samma sätt.