Jobb för brinnande livet
Jag hade fått nys om ett nytt omtalat inlägg av Blondinbella, och blev såklart nyfiken på vad hon hade på hjärtat. Självklart handlade det om hennes blåa partis åsikter igen, och hur starkt hon tror på det. Är det något som skrämmer mig är det skolfrågan, vilken jag jag kommer ihåg att jag läste ett tidigare inlägg av henne om. Det inlägget hittar jag inte längre i hennes blogg, men jag kommer ihåg att jag blev så rädd att jag bara var tvungen att kommentera det. Senare när jag letade upp ifall det fanns något svar på självaste kommentarsidan hittade jag inte ens min kommentar, och det måste betyda att hon tog bort det för att det inte verkade bra för henne eller något i den stilen. Jag tänker inte kommentera något igen, det var då och bara då. Jag fick en sådan skräck bara för att hon är så pass känd att hon kanske faktiskt skulle kunna driva igenom det som hon står för. Att skolan borde reformeras, att man borde ha större valfrihet av vad man vill plugga och på det sättet följa sina drömmar. Bullshit! Som jag kommenterade tycker jag inte att man som människa får några drömmar genom att vara en individualist. Det är i gruppen som man lär sig vem man är och då man utvecklas till egen person, det om något föder drömmar och inte när man är helt ensam i världen och ska förväntas veta vem man är. Alla vet inte vad det är dem vill i livet som barn, och det skulle inte vara möjligt att skapa en helt unik utbildning av handplockade ämnen. Alla måste på lika villkor få samma utbildning, man är fortfarande ung i gymnasiet. Det finns redan inriktningar som går åt olika håll, och gymnastiken är nödvändig för att man ska kunna hålla sig igång och ha bra studieförmåga. Barn ska få vara barn så länge de är barn. Jag vill inte att mina barn ska gå i en skola och få betyg, stressa ihjäl sig och behöva jämföra sig med andra när de ännu bara börjat skolan. Att kunna få jobb i framtiden börjar inte redan där, och borde verkligen inte få göra det. Jag på svt:s webb teve den debatt som fördes torsdagen 7 maj, och jag gillade Josefin Brinks, som är riksdagsledamot för vänsterpartiet, sista ord att hon själv hade varit långtidsarbetslös på nittiotalet och nu sitter i riksdagen, det behöver inte gå åt helvete bara för att du är arbetslös! När du väl vet vad du vill och drömmer om - då kommer man brinna för det att man inte kommer hålla på med annat för att komma dit.