Läsa tankar?
Jag ska fritt associerande återberätta en skrämmande och märklig sak som hände igår när jag satt på tåget. Det handlar om tankar och vad mina vid den stunden var:
En man kom och satte sig mitt emot mig. En lång ljus man med keps, inget hår sågs skymta fram och när han tänjde ut och rullade med sina ögon blottades ett par ljust blåa sådana. Jag satt som bäst och tänkte på just inget anmärkningsvärt, men när han kom började jag uppmärksamma mina tankar. Jag kom då på mig själv att sitta och tänka på sex, och kände mig rent ut sagt kåt. Tänkte hur skönt det skulle vara för stunden, man borde passa på när man väl är kåt. Jag såg mannen framför mig kolla på mig med en underlig blick. Rädd för att han kunde läsa mina tankar, fastän det borde vara omöjligt. Jag kollade runt om mig på mina närmaste grannar, visste vad de inte visste vad jag satt och tänkte, eller fantiserade, om och vem som verkade mest lovande som en partner. De ljusblåa ögonen kollade på mig, och jag blev generad. Tyckte att han kunde se igenom mig. Jag fokuserade mina tankar på honom istället. Han såg dessutom ut som Jigsaw. En fåra löpte utmed hans kind, och jag gissade hans ålder på max femtio. Men han ser yngre ut. Inte ful, men inte snygg heller. Han kollade till på mig. Jag vände bort blicken och tänkte ännu en gång att han kanske läser mina tankar då de börjar ägna sig åt Saw. Att möjligheten finns att det finns människor som kan härma honom i verkligheten och hur sjukt det skulle vara. Tänk om han är en sådan! Jag är då inget offer för honom, tänker jag och hoppas att han tror mig om han hör mig, att jag gör det jag tror på, följer min egen väg och lyssnar till mig själv och tar inte livet för givet. Tankarna går då så till Marieborg och jag minns tillbaka, tänker på hur jag borde göra med det den närmaste framtiden. Saknar skolan. Jag stretchar nacken och ser bara hans keps på huvudet. Han kanske är blyg, tänker jag. Just då tittar han upp på mig under kepsen, och jag sveper undan med blicken som att jag inte alls satt och tittade på honom. Jag märker att en hund ligger ett par stolar framför mig. Jag ler och tänker söta tankar till den, då den ligger med tassarna och huvudet ned över kanten till tåggolvet. Mannen sätter sig lite snett på stolen som för att undvika att titta på mig. Någonting gnyr till och jag undrar om det är hunden eller tåget som låter. Mannen tittar bakåt som om han också har sett hunden. Jag tittar ut genom fönstret igen, tänker lite till. Möter hans ögon på snudd ett par gånger till och undrar om det verkligen finns de som kan läsa tankar. Läskigt! Han tittar upp och tåget börjar sakta in till nästa station. Han reser sig och går förbi mig till dörren. Jag tänker Hey mannen, om du kan läsa mina tankar, ge mig ett tecken. Ge mig en klapp på axeln eller vad som helst för att visa om du hör mig. Jag förväntar mig nästan att han ska komma fram, men ändå inte. Jag vänder mitt huvud mot min högra axel och spänner mig för vad som kan komma. Ingenting kommer och människor går av. Slött tittar jag ut genom fönstret över mittgången och ser folk välla ut på perrongen. Jag hinner inte märka det innan jag ser mannen gå förbi där ute och han vänder sig om och tittar in, direkt på mig.
Läskigt och spännande, och sedan slappnar jag av. Roar mig med tanken på att tänk om det faktiskt finns de som har gåvan att läsa tankar. Antingen var det väldigt många slumpar då hans blickar och gester passade till mina tankar, eller så läste han faktiskt mina tankar.
En man kom och satte sig mitt emot mig. En lång ljus man med keps, inget hår sågs skymta fram och när han tänjde ut och rullade med sina ögon blottades ett par ljust blåa sådana. Jag satt som bäst och tänkte på just inget anmärkningsvärt, men när han kom började jag uppmärksamma mina tankar. Jag kom då på mig själv att sitta och tänka på sex, och kände mig rent ut sagt kåt. Tänkte hur skönt det skulle vara för stunden, man borde passa på när man väl är kåt. Jag såg mannen framför mig kolla på mig med en underlig blick. Rädd för att han kunde läsa mina tankar, fastän det borde vara omöjligt. Jag kollade runt om mig på mina närmaste grannar, visste vad de inte visste vad jag satt och tänkte, eller fantiserade, om och vem som verkade mest lovande som en partner. De ljusblåa ögonen kollade på mig, och jag blev generad. Tyckte att han kunde se igenom mig. Jag fokuserade mina tankar på honom istället. Han såg dessutom ut som Jigsaw. En fåra löpte utmed hans kind, och jag gissade hans ålder på max femtio. Men han ser yngre ut. Inte ful, men inte snygg heller. Han kollade till på mig. Jag vände bort blicken och tänkte ännu en gång att han kanske läser mina tankar då de börjar ägna sig åt Saw. Att möjligheten finns att det finns människor som kan härma honom i verkligheten och hur sjukt det skulle vara. Tänk om han är en sådan! Jag är då inget offer för honom, tänker jag och hoppas att han tror mig om han hör mig, att jag gör det jag tror på, följer min egen väg och lyssnar till mig själv och tar inte livet för givet. Tankarna går då så till Marieborg och jag minns tillbaka, tänker på hur jag borde göra med det den närmaste framtiden. Saknar skolan. Jag stretchar nacken och ser bara hans keps på huvudet. Han kanske är blyg, tänker jag. Just då tittar han upp på mig under kepsen, och jag sveper undan med blicken som att jag inte alls satt och tittade på honom. Jag märker att en hund ligger ett par stolar framför mig. Jag ler och tänker söta tankar till den, då den ligger med tassarna och huvudet ned över kanten till tåggolvet. Mannen sätter sig lite snett på stolen som för att undvika att titta på mig. Någonting gnyr till och jag undrar om det är hunden eller tåget som låter. Mannen tittar bakåt som om han också har sett hunden. Jag tittar ut genom fönstret igen, tänker lite till. Möter hans ögon på snudd ett par gånger till och undrar om det verkligen finns de som kan läsa tankar. Läskigt! Han tittar upp och tåget börjar sakta in till nästa station. Han reser sig och går förbi mig till dörren. Jag tänker Hey mannen, om du kan läsa mina tankar, ge mig ett tecken. Ge mig en klapp på axeln eller vad som helst för att visa om du hör mig. Jag förväntar mig nästan att han ska komma fram, men ändå inte. Jag vänder mitt huvud mot min högra axel och spänner mig för vad som kan komma. Ingenting kommer och människor går av. Slött tittar jag ut genom fönstret över mittgången och ser folk välla ut på perrongen. Jag hinner inte märka det innan jag ser mannen gå förbi där ute och han vänder sig om och tittar in, direkt på mig.
Läskigt och spännande, och sedan slappnar jag av. Roar mig med tanken på att tänk om det faktiskt finns de som har gåvan att läsa tankar. Antingen var det väldigt många slumpar då hans blickar och gester passade till mina tankar, eller så läste han faktiskt mina tankar.
Kommentarer
Trackback