Forgetmenot

1/12 Ond tro 3/10
5/12 Repulsion 5/10, Mr. Nobody 7/10
7/12 Schindlers list 9/10, Open water 4/10
9/12 Hysteria 7/10, The dark 4/10, The eagle 4/10
12/12 Amadeus 9/10
13/12 New years eve 6/10, Puss in boots 5/10, En gång i Phuket 4/10
15/12 Dirty dancing 8/10
18/12 Stardust 8/10
19/12 The fountain 9/10
22/12 Wild things 6/10, Wild things 2 3/10
25/12 Jägarna 2 8/10
28/12 Grabben i graven bredvid 5/10

En julklapp till mig själv i år blev en ny mobil, så jag håller som bäst på att lära mig att peka för första gången. Jag valde en mobil med både knappar och pekskärm, det känns bättre så att skriva med tangenter men det är lite kul att peka och dra. Ovant förstås, men jag kommer väl lära mig. Det var en mysig julafton i år, och jag har druckit julmust i mängder under denna december månad. Bakning av både lussebullar och en halv sats pepparkaksdeg har jag gjort hemma, och den andra halvan tog jag ju med till N som vi bakade kvällen innan han åkte till sina föräldrar. Det blev godare kakor när jag bakade själv, men det var roligare att baka med honom. Minuterna gick ju så väldigt mycket fortare då :) Tråkigt att det är så långt ifrån oss, men desto roligare när vi ses igen nästa vecka. Självklart ska man vara med familjen på julen, det är ju det den högtiden är till för. Nyårsafton däremot, men ingen kyss vid tolvslaget för oss - tanken på varann får binda oss samman. Julafton var jag med min mamma hos mina morföräldrar, min morbror var ledig och med oss för en gångs skull på julafton. Brorsan och mormors bror är som alltid med. På annandagen kom min farfar och faster med mina yngre kusiner hem till pappa. Det är fortfarande konstigt att jag inte kommer få träffa min farmor igen, och tankar på döden, och livet och dess mystik har kommit och gått hos mig men framförallt känslan av dess påtaglighet. Även tankar på en person som jag egentligen inte vill tänka på har funnits där, och skuldkänslor som inte borde vara där har knackat på och viljat komma in i mitt medvetande ibland. Jag vill inte tänka, och jag vill inte känna på det här sättet som jag delvis gör ... Borde inte! Men det är oundvikligt. Jag vill bara veta ... men kan bara hoppas och tro på vetskapen att den förstår för dennes egen skull. Vad vet jag, jag har gjort allt jag kunnat, försökt in i det sista och badat i tårar i kampen. Jag kan bara hålla mig uppe vid ytan, simma och inte ge upp - som alltid. Man kan inte rädda någon annan genom att bli nedtyngd och dragen under ytan, kom ihåg det.

I år var första året som jag faktiskt försökte seriöst med julklappsrim. Kanske borde man ha ett hum om vad de önskat sig eller vad som är mest givande att ge till vissa, för att veta vad det är för saker.

Människor och djur,
nära och kära
- här får ni om året lära.

Detta rim skrev jag för en personlig almanacka jag hade pysslat med och skickat efter, till min mormor och morfar. En massa bilder på deras katt Magdala bland annat, och på familjen. Jag fyllde ut även vintermånader med sommarbilder, för det vill man nog helst se när det är mörkt och kallt och man längtar till sol och högsommarmånaderna på sommarstället.

With your baby green eyes,
every girl you can hurt.
But the heart of your own lies
behind this cool ...

Ett kanske lite dåligt rim, men när man uttalar ordet hurt med t-shirt så låter det ju faktiskt nästan likadant.

Jag hoppas du är ren
om dina långa, vackra ben.
Så du här kan ta på
det du nu kommer få.

Min morbror hade önskat sig långkalsonger, och det var också det som tog längst tid att komma på ett rim till konstigt nog. Det hade kanske gått att hitta på nåt roligare rim, men idén på rim fick jag klockan klockan ett på julaftonen. Lite sent påtänkt, ja.

I juletider är det mat, öl och nötter,
också kallt är det,
så här får du för dina fötter.

Strumpor, till mormors bror.

Här ska du få se
och kanske gråta, rysa eller le.
Du måste lära dig du vet,
att känslor är desamma oavsett fantasi eller verklighet.

Den här blev jag nog mest nöjd med, och det hade jag fixat till mamma på tisdagen när jag var på Stadsteatern och såg Hair. Ett presentkort med pengar för två biljetter. Men just nu i skrivande stund kommer jag på igen att hm, kostar inte biljetter olika för olika gånger, pjäser och platser ..? Jag kanske borde ha tankat på en hundralapp till ... 

Ikväll var jag och såg Hair på stadsteatern med Marika. Jag hade inte tidigare sett filmen, så jag hade ingen uppfattning om vad den handlade om och det var lite svårt att hänga med i storyn. Men fullt ös var det, det är en musikal rätt igenom som handlar om ungdomar på 60-talet som gör revolt och pekar finger mot de vuxnas värld. De lever som hippies, använder droger och har fritt sex. Jag var helt såld på en skådespelare som fångade mitt intresse på en gång, fastän han inte hade så stor roll. Han var en av tre mörka killar, och han var den största av dem i hela sin gestalt. Mörk och behaglig röst hade han också när man väl hörde honom prata. Det roligaste av allt var att det var mycket naket i pjäsen, i en scen stod alla skådespelare på ett led helt nakna och blottade, och där satt jag och M på åttonde raden och mös, haha. Det var många med i uppsättningen att det nästan var svårt att ta in ibland vad som hände. Det var bra musik rätt igenom och när de sjöng sista låten Let the sunshine in och tog emot applåder reste sig i stort sett hela salongen för dem. Underbart härlig stämning, vilket var behövligt för oss båda två! Heta var de på stora scenen, speciellt när de hade skvätt någon sorts vätska över främre delen av scenen och slängde sig för att glida kana längs hela scenen spritt språngande. Så det blev rent ut sagt en showorgasm av denna pjäs.

I morgon är det två veckor sedan sist, som jag skrev här på bloggen. Jag har tillåtit mig att bara vara och umgåtts mycket med N och vi har nu äntligen benämt oss som flick - och pojkvän för varandra. Det var en jättelättnad för mig, så som jag har haft det komplicerat med relationer förut som har varit svåra att definiera och som bara det gav jobbiga konsekvenser för mig. Men samtidigt har vi inte fördjupat oss i nivå utan bara tagit det lugnt och haft kul. Vi var på lucia movie night, dvs var på bio med några andra och såg tre filmer på raken från halv tolv på kvällen den 12:e och jag låg i min egen säng klockan åtta på morgonen och sov då bara fyra timmar för att inte ändra dygnsrytmen helt. Jag klarade av det bättre än vad jag hade trott att jag skulle göra. Men det märktes under resten av veckan att jag led brist av sömn, men helst ville vi ju vara vakna i varandras sällskap även om det är mysigt att sova också. Mycket filmtittande har det blivit i skolan också, vi analyserade i grupper en varsin film som vi redovisade för varandra, och min handledningsgrupp hade Avatar som jag nu inte tänker se igen på ett tag. Skwang betyder på Na'vi språket idiot, lärde jag mig snabbt och som vi brukar (mest jag till honom) säga till varandra, jag och N. De andra två filmerna var Schindlers list och Amadeus, två jättebra filmer! Jag var dessutom med på en inspelning av en musikvideo i fredags och agerade dansande statist, men var med hela dagen från morgonen till sena kvällen och gjorde klart för de mindre, kanske inte erfarna men dock belästa statisterna, att jag delvis tillhörde crewet, haha. Jag fick höra av en tjej att hon antog att jag var kändisen på plats, bara för att jag lyckades mingla runt och ta lite plats kändes det som. Det är det som jag inte klarar av att bli social och skaffa tjejkompisar, för att vissa kan lägga sig till med en speciell attityd mot mig och ha förutfattade meningar. Det ger en sådan förvrängd syn på om man ska ta plats eller inte som sig själv.. Nej men, det var en kul grej som jag blev övertalad av N att övertyga mig själv att jag klarade av. Jag lärde mig också om mig själv att jag visst inte behöver dricka för att kunna dansa och ha kul. Det blev berusande ändå så som jag svängde mina lurviga uppe på ett bord till och med i en scen. Men självklart hjälpte det väl till att vi var klädda i masker över halva ansiktet mesta tiden, och att det faktiskt fanns ett syfte med dansandet, dvs att det var "ett jobb", en uppift att dansa för dansandets skull som jag formulerade mig någon annanstans. 

Sötnosen åkte hem till sin hemstad idag och stannar över jul, och jag började sakna honom redan igårkväll när vi bakade pepparkakor det sista vi gjorde och sov sista natten för i år tätt ihop. I morse gick vi båda upp kvart över sex, han för att hans tåg gick kvart i åtta och jag för att jag ville följa med och pussa honom adjö. Jag började nästan böla när jag gick in från perrongen och vi knappt kunde bryta kroppskontakten med varann, men det är en sådan annan sorts saknad än vad jag är van vid. Det är bara så skönt att tycka om någon så mycket som man ser det goda hos, och våga tro på det som är och att det är en bra person som genuint tycker om mig tillbaka. Den känslan från hjärtat i kombination med vetskapen om vår relation är så tryggt. Det är värme inombords. Då spelar det ingen roll att vi befinner oss fyrtio mil ifrån varandra för ett litet tag. Men skynda långsamt min söta skwang, att vara med dig ger mig syre att andas och till relationerna i mitt manus.

Det har varit mycket funderingar på begär och behov hos huvudkaraktären i mitt manus. Och mycket tvivel och jobbigt, också med mig själv i förhållande till manuset och utanför det. Då har det varit extra betydelsefullt att ha N hos mig, som tror på och verkligen försöker uppmuntra mig till att tro och lita på mig själv. Vi har väl som sagt båda våra erfarenheter och tvivel på det som kallas kärlek, men också där kan man mötas ...

Jag hade en smärre ångestattack för ungefär en timme sedan, hade satt på datorn igen för att jag skulle försöka mig på att få ha skrivit något ändå för dagen. Men nej, tankar och känslor kom över mig. Och det hade sånär på stillat sig när mobilen började ringa i fickan. Jag halade upp den där jag låg på rygg på golvet inne i mitt rum. Det var min pappa, och han berättade att min farmor hade gått bort under dagen. En något förväntad men ändock en chock, som svepte upp och tryckte ned mig mot golvet igen. Pappa hade gått från jobbet och var på väg hem för att hämta bilen, frågade om jag skulle med men antog själv att det skulle bli jobbigt för mig. Nej, den viljan fanns inte när hon redan hade gått över till änglarnas rike. Jag hade möjligen kunnat göra det om pappa verkligen hade velat att jag skulle det, men min faster och farfar är ganska troligen med hos honom och det är väl deras sak och behov att vilja säga farväl en sista gång. Tyngden över bröstet släppte först fram en ganska omvälvande känsla för mig som jag inte alls var förberedd på. Vetskapen och nu första erfarenheten av en familjemedlems bortgång är inte kul att ha, men är allas våra oundvikliga möte. Det är läskigt samtidigt som rofyllt. Andra förnimmelsen som slog mig var den som jag inte exakt vet själv hur den känns, men som man känner med den som själv känner och är närmare känslan. Pappa och min faster, och min farfar - jag gråter med er! Och för mig själv hittar jag en egen plats att minnas min farmor som den hon var för mig. Vila i frid kära farmor!

Sista filmen jag såg och skrev in i novembers filmdagbok var då Antichrist, som jag nu äntligen har sett trots att jag haft mina tvivel. Men den var inte alls lika farlig som jag trodde att den skulle vara. Det var inte så många extrema närbilder, men visst det var autentiska bilder av samlag och hur man har gjort könsstympningarna vet jag inte, men snyggt var det. Filmen var riktigt välgjord, med en tät spänning rätt igenom. von Trier har ju verkligen lagt in religion i sin tolkning av en kvinnas ångest, och jag beundrar verkligen sättet hur han skildrade det fastän det var så simpelt. Egentligen var det en avhandling i ångest, om jag bara får säga en enda mening. Men vad han egentligen vill ha sagt med filmen går att diskutera, vilket vi gjorde N och jag. Hur han till exempel kan påstå att kvinnan är den som är ond och är den som ska straffas. Men jag förstår tanken, naturens kraft och närhet, konsekvenserna av det sexuella och självbestraffningen, och konskevenserna av det. Hur hon helt enkelt blir galen i sin psykos. Snygg och välgjord, riktigt bra film - men det kommer att göra ont för både kvinnor och män att se vissa scener. Gör ett val - se den eller inte!