Bränt barn skyr elden
En orörd fläck
som inte blivit nådd
av solens kyssar
lyser med sin
närvaro.
Ett känsligt ställe
som har blivit mer
än berörd.
Det är inte alltid
vad som syns utanpå
som är inuti.
Det gör ont
Styrka i att vara kvinna?
Fysiska övergrepp
Slag, sparkar, bett, knuffar, strypningsförsök, vapenhot för att hota eller skada.
Psykiska övergrepp
Överdriven svartsjuka, kontrollbehov beträffande kvinnans tider, aktiviteter, klädsel och frisyr, sätter gränser för vem hon träffar eller pratar med, trakasserar henne på arbetet, förstör hennes betydelsefulla saker,
Verbala övergrepp
Ständig kritik, förödmjukande tilltal, nedvärdering, orättvisa beskyllningar, falska anklagelser om otrohet, hot om våld mot kvinnan och personer som är viktiga för henne
Sexuella övergrepp
Tvinga någon till sexuella handlingar mot dennes vilja-
Själsligt övergrepp
Förlöjligar kvinnans tankar och värderingar, förhindrar kvinnan att utöva sin tänkande
En misshandlad kvinna passar sig noga för att inte göra något fel. Hon är vaksam på mannens humör varje dag för att slippa drabbas igen. Efter ett tag ses våldet som normalt för av kvinnan, då försöker hon istället minimera sina skador.
Skador efter misshandel
Efter att ha levt i ett förhållande där man blir misshandlad få olika skador.
De är vanligast att kvinnorna besöker akutmottagningar, gynekologer, öron-näsa-halsläkare, tandläkare och psykmottagningar.
Vanliga skador är:
Psykiska skador
Depression, förvirring, allvarliga sömnstörningar inkl. mardrömmar, humörsvängningar, ätstörningar, ängslan och panikattacker, vanföreställningar, självmordsbenägenhet.
Jag kan inte säga att jag har blivit fysiskt misshandlad, tack och lov. Det om något skrämmer mig när jag tänker på relationer, att någon kan förändras så och börja göra en illa och få en att tro på att det är ens eget fel. Den man älskar, och som påstår sig älska en tillbaka. Bortsett fysiska övergrepp, så känner jag mer eller mindre igen de övriga övergreppen. De uppräknade psykiska övergreppen känns för överdriva och extrema för att jag ska ha varit med om det, men verbala och själsliga övergrepp kan jag med tungt sinne erkänna att jag känt. Som att jag inte skulle få vara jag med allt det jag är, fått höra saker om mig själv, blivit kritiserad hit och dit på olika sätt och på min ångest, som att man inte skulle ha rätt att må dåligt. Som att inte det gör att man mår dåligt då ... Känt mig hotad och rädd men inte vetat om det verkligen kan vara så, och nedvärderad. Som att man inte vore något värd, och haft mindervärdeskomplex som kanske inte var komplex. Men istället så väljer man att inte se, tror på att killar kanske bara gör misstag, och så kamouflerar de sig bakom det. Tror att det bara är ens eget fel, och att det sitter hos sig själv. Så blir man mer besviken och värderar sig själv mindre, tror att man visst förtjänar det man får. Det kanske är så. Men fattar inte vad det är man har gjort. Förvirrad är nog det jag blir mest av relationer som betyder något. Har frågor, men blir vägrad svaren.
Vet inte vad jag ville med allt det här. Kontentan var i alla fall att jag gillar att hitta bloggar där människor delar med sig av sådant som är svårt och jobbigt, och hur de tar sig sig igenom det och står ut, för det om något är styrka.
Är jag en eld
=D Jag börjar det här inlägget med en stor smiley. För det är vad hela jag är nu. Jag blev kanske lite väl lullig, och gick typ tre gånger på toaletten innan timmen var slagen. Det måste ha runnit rätt igenom, för det kom lika mycket varje gång och fick magknip av nervositet också. Både jag och L stod i kulisserna och ville gå på toaletten när folk redan hade kommit in och börjat sätta sig, så det var inte riktigt läge när vi ett par minuter senare skulle ligga framför dem. Vi hade lätt till skratt, men vi skärpte till oss innan vi äntrade scenen. Kullerbyttorna gjorde jag som om jag aldrig hade gjort något annat, och jag tyckte det gick som smort sånär som på skjortan som jag krängde av mig och skulle kasta på L och som var tänkt att fastna på henne, men som inte gjorde det. Men jag tyckte inte att jag njöt så mycket som jag ville men nervositeten släppte förvisso omedelbart, och det kanske på grund av vinet. Hade uppvärmning med röst innan, och bara det gjorde mig lite smått desperat då jag inte har funnit magstödet än och tycker att luften ibland går ur mig när jag pratar. Vi hade genrep tidigare idag med alla in - och utgångar mellan scenerna och uppbyggnaden av dom med rätt personer till rätt scener och så vidare. Även med ljud och ljus till, som en från teatertvåan fick uppdraget att styra och som fick lära sig allt först på genrepet. Då hade L redan förklarat ljussättningen till varje scen, men han missade ändå att det skulle vara mörkt när jag och L skulle lägga oss på golvet och "väcka" oss med ljuset. Lätt fixat, att bara kommentera ändringar och dylikt efter genrepet, men jag hade ändå en liten föraning om att det kan bli något småfel som vid vår filmgala då filmkameran inte hann sättas på. Men när S hade presenterat oss och det var dags att inta scenen så gick allt som det skulle. Till slutet, då han inte ändrade det större scenljuset till spotlighten som vi i början vaknade upp i. Det som skulle vara så snyggt! Är så besviken! Hade så velat se det, ikväll blev det filmat, från början till slut hur det såg ut från det att vi vaknade till slutet av scenen när vi befann oss i samma spotlight ljus. Jag sittandes och L ståendes lite snett framför mig, allt skulle vara så stilistiskt snyggt med mörker runt omkring oss i bara spotlight ljus som sakta skulle dämpas och avsluta scenen. Men nejdå, istället var det det stora ljuset över hela scenen som sänktes till mörker, han glömde förstås bort det. Hela poängen var att L med sista repliken skulle avsluta scenen med att först tala upp till henne/författaren/hon som skrev in oss i denna scen och som var ljuset, bokstavligt som bildligt talat - och sedan avsluta med orden Du är du. Nu är det nu. Jag hörde allt ett par fniss, speciellt när jag med min replik Think outside the box satte mig i den ihåliga kuben. Men det blev mer skratt under min andra scen som handlade om en imaginär kille som jag blev kåt på typ. Hoppas att folk fattade lite av min scen, eller åtminstone tänkte till om. Som jag sade i min långa harang på slutet som var riktad till både L:s karaktär och publiken: Vad tror du inte alla andra gör? Dom spelar mer teater än vad vi gör. Sitter, tittar, lyssnar eller inte. Tittar vad som finns att se på, en yta. Lyssna eller inte, det är upp till dem.
Jätteglad och nöjd med kvällen! Nu tänker jag för en gångs skull skriva ut hela namn. Tack Viveca och tack Lennart för snabb, kort och sen hjälp som var ändå har varit otroligt givande och inspirerande. Tack alla tjejer och de två killarna i klassen som gjorde kvällen möjlig, och tack Linnéa som engagerade sig och ville göra scenen med mig - det hade inte gått utan henne. Lite tänkte jag väl också förstås på oss när jag skrev den, att jag skulle vara A och hon B.
Jag kan säga att jag längtar till nästa år. Var jag än hamnar så blir det i alla fall teater, har ju i alla fall en plats säkrad på en skola. Ska bli så kul; få känna samma sorts gemenskap, göra det man passionerat brinner för och lära mig mer om mig själv och mina möjligheter som bor i min kropp. Men jag kommer nog bo själv då för en gångs skull. Visst, jag älskar sambolivet och kan inte bärga mig tills när jag får dela rum och tid med en som jag verkligen vill det med, det vill säga en pojkvän. Men jag vill också kunna bo själv. Det har varit två helt olika upplevelser, på Gotland bodde jag och M i en lägenhet tillsammans med varsitt rum. Här har vi bott i ett rum med två sängar. Nästa gång blir det som sagt i samma säng! Men nu vill jag ha tid för mig själv. Bry mig om mig själv. Älska så djupt igen kommer jag förmodligen inte göra, inte heller vilja. Tänker inte glömma kärleken, bara bevara den. För det är ju trots allt den som får mig att glöda. Gör mig framgående. Utan den hade inte ens teater varit någonting för mig. Det vet jag, för det har jag känt av och till. Så egentligen, tack mest Kasmand för att du finns, och att jag lärt känna och älska dig. Om du tycker att jag är bra med ord, så ska du veta att jag inte finner ord för hur mycket jag älskar dig.
Är jag en eld är teater veden, men det är du som är tändstickan.
Sista föreställningen på Ingesund
Lekt akrobat
En lång vecka
Desto mindre tar jag till mig det som hänt i klassen, kan inte ta emot mer skit på min person. Visst, det blir ju personligt när man är en del av gruppen som två personer hoppat av nu och kritiserat, och dömt ut. Men det verkar som att de faktiskt antyder just bara två personer, som jag tycker är konstigt vad det i alla fall gäller en av dem. Egentligen sitter det i hennes egna huvud, man dömer andra efter sig själv heter det ju ... Tror och tycker att det är vi i klassen som dömer henne när hon går upp på golvet, och att man skulle tänka för sig själv att man kan så mycket bättre än henne och som att man skulle vara avundsjuk. Det säger mest om henne. Ingen av oss när vi diskuterat detta i vår lilla grupp som är kvar, påstår något sådant, och vi känner oss mest kränkta än vad hon kan göra. "Trivs inte med klassen" - som att vi skulle trivas med henne då när hon är sådan. Så den andra tjejen som tussat efter i samma spår, säger att det är dålig stämning och vill inte arbeta med oss längre. Och så var dom med oss i torsdags på vår lektion som är höjdpunkten på veckan. Det gick ju som det gick, I var den som sade rätt ut att det var obekvämt att vara på golvet med henne i rummet, när hon dessutom bara satt och kollade på. Mycket märkligt när de dagen innan hade sagt rakt ut att de inte vill arbeta med oss längre. Det spelar ingen roll om det var läraren som tvingade dom vara med oss, det är väl klart att det är lika obekvämt för oss som för dom om de ska vara med oss. Dålig stämning i klassen och inget driv, kan jag gå med på - och det är för att vissa personer är sådana och inte har bättrat sig, det sänker ned en själv också tyvärr - men inte att vi skulle ha gjort något fel och skulle vara emot dom. Jag har försökt att inte ta det personligt och sade det också, men samtidigt är jag en del av gruppen och är inte någon som jag inte är varken i eller utanför gruppen.
Lilla söta F som mår så dåligt av egna bekymmer tycker jag så synd om. För att jag så känner igen mig själv i henne. Hon bröt ihop redan på onsdagsmorgnen och vi var en enad liten grupp hela den dagen, vi som jag kallar som kärnklassen nu. Man fick höra ordet fitta ganska många gånger under dagen, I använde det både som svordom och namn på vissa personer, och vi konstaterade alla horor som finns omkring oss. Killar! Vill man ju nästan säga, vilket man till viss mån kanske ska också. Men nej, snarare horor! Killarna blir ju som sagt bara utnyttjade och antingen är de dumma att de inte fattar det, eller så utnyttjar dom tillfället tillbaka. Hororna förblir horor, betalda eller inte. Sorgligt! Synd att man skulle få stöta på en sådan för en kort stund av sitt liv, men då är det nästan mer synd om henne som får stå ut med sig själv för resten av sitt liv. Det är inte ens synd, det är EN synd. Det enda som är lite tillfredsställande är att de förr eller senare hamnar där de hör hemma, det vill säga på bottnappet. Ensamma.
Mycket skit under veckan som sagt. Under krismötena i klassen med den bättre läraren L som fungerar bättre som ledare, sade han att det kanske inte är värt att rota för mycket i nu när det ändå inte är lång tid kvar, och att det hade varit skillnad om det hände för en månad sen. Men som en sade att hon tog det personligt och inte förstod vad hon hade gjort, så föreslog han att de själva skulle hitta en tid att reda upp sinsemellan. Och där tar jag det nästan personligt, tycker hon att hon tar det personligt för att det är så hon fungerar som hon säger är det en sak, men när den dömande tjejen ifråga påvisar att hon menar henne då känns det som att jag också har jag gjort något. Men som sagt, jag lämnar det där, jag har inte gjort något och inte någon annan heller. Tjejen ifråga tolkar ur sig själv det som är bristen på det vi gör.
Det första nämnda tänker jag bara ignorera, och det hoppas jag att du också kan och gör om du läser det här K. För du är det enda som betyder nåt, och jag har redan varit arg som sagt, och vet att jag kan bli arg igen om hon så mycket som nuddar vid sina s.k känslor om oss. Men jag orkar inte, och för att kunna göra vår scen måste vi funka. Jag tänker på samma sätt som L om klasskrisen, inte värt att rota i. Hon har fattat att jag inte tänker släppa dig, och inte tänker på samma sätt som hon. Tänker ju bara på dig! På oss ...
Blev ett långt inlägg, men nödvändigt, som slutade lite otippat personligt. Imorgon börjar en ny vecka.
Så plötsligt
kan förändras till
glädjetårar.
50-tals kväll
Igår var det 50-tals café här på skolan. Tydligen är det ett sådant tema varje år, då folk utifrån kommer med sina raggarbilar och ställer upp framför skolan. Alla satsade stort på temat med kläder och frisyrer, vår klass blev först tillfrågad att som teaterklass klä upp oss och mingla som 50-talister. Vi var inte sena med att nappa på idén, och ingen annan heller verkade det som igår. Jag bad mamma skicka hit en gul klänning med underkjol nedtill och band i midjan för just detta ändamål, men istället anammade jag rockstilen då jag trodde att de flesta skulle ta till sig den gulliga looken. Så sant som jag trodde, jag kombinerade mina latex leggings och en svart topp á la sandy stil. Vi i klassen några stycken satsade fullt ut, istället för att repetera scener i teaterkällaren som vi blev tillbedda till att göra något där, så satte vi fram bord och stolar för att spela kort, röka på och dricka cola i äkta flaskor. Vi började så, men var mest inne för att dokumentera våra utsmycknanden och gick sedan för att spana in alla snygga bilar och andra människor och som T1:ans elit gå på tipsrundan som alla klasser medverkade i genom att göra en fråga var i sin del av skolan. Klockan åtta började konserten, och det var knökat med folk inne i matsalen så att det inte fanns tillräckligt med sittplatser. Jag stod upp hela tiden och fick ansvaret att filma när A själv skulle gå upp för att spela med. Det fanns lite utrymme att dansa, men jag skippade det framför så många människor och senare hade jag så ont i ryggen av att ha stått så länge så jag struntade även i det fortsatta dansandet uppe i aulan, vilket jag kan ångra lite nu i efterhand. Och så hade jag en liten hemlighet under kvällen oxå ;) men den håller jag nog för mig själv ...
Vår teaterkällare
Jag och lilla söta F som två av de få rockare av alla 50-tals klädda människor
De två Sandysarna, innan och efter hennes genombrott på slutet. Det var ett par stycken som hälsade på mig som om jag vore Sandy. Jag lyckades med min image med andra ord, kul.
Raggarna började komma
Hey stud!
You better shape up, cause I need a man, and my heart is set on you. You better shape up, you better understand, to my heart I must be true.
Och nej, mamma jag rökte inte
Just drama!
Skämtcigaretter som det rykte om när man blåste ut, vilka smakade papper.
Haha, got you
Min lilla hemlighet var att jag skippade trosorna under byxorna.
Inga troskanter, äkta rock'n'roll.
Vårbilder
Fler bilder från området runt Ingestrand. Det är så vackert att jag inte får nog. Kameran används flitigt, och det blir nästan bara samma motiv men det är för att jag verkligen älskar grönt (natur, miljö) och blå himmel. Moln är en annan kär kärlek. Men ingenting går ju upp att registrera det med sin egna inbyggda linser, eller jag som har kontaktlinser i ögonen. Klicka för större bilder.
Såhär såg det ut när jag började min promenad ned till Ingestrand, framför skolan.
Underbara björkar
En utstickande bro, som känns ha blivit snedare under vintern och av all snö som låg på den, i olika vinklar
Fotografen hälsar :)
Gillar jag björkar, eller inte?
En fågel på flykt
Barnadrömmar
Även om det symboliskt betyder något annat kan jag, sedan en tid tillbaka, ibland fantisera om en liten mini. En liten en att älska och hålla om, att se ett par stora ögon kolla upp på mig och undra om minsta lilla som en så liten och ännu ovetandes person kan tänkas fundera över. Att kunna ta emot när ett par små armar sträcker sig upp efter en, att visa världen så som man själv ser den, och ge tid och utrymme för att den lilla ska lära känna, leta efter och hitta sig själv och så sakteligen själv lära känna den lilla människan som är ens egen.
Födelse: När en kvinna drömmer att hon föder barn utan att hon dessförinnan har varit havande betyder det att hon kommer att lyckas med det hon gett sig in i.
Förlossning: Drömmer en kvinna att hon har ett svårt förlossningsarbete och att barnet är dödfött betyder det att hon kommer att misslyckas med det mesta i livet. Men om barnet lever kommer hon att lyckas bara hon lägger manken till.
Bildbomb av Ingestrand
Vi gick till Ingestrand förut där det var väldigt suspekt väder. Det både regnade och var sol bakom molnen, dimmigt över vattnet och åskade i mörka moln, värme och fukt i luften så att det blev tungt att andas, men åh så gott det luktade omkring oss av allt grönt.
Underbara moln
Finaste killen i fint format
Åsktunga moln
Gemensamt foto med K,
som slängde stenar för att få till
ett ögonblick av vattenkaskad.
Om min kropp är ett instrument vill jag vara en harpa
Om mörkret i natten
Underbar och älskad
Vårens vita blomma
Är du vårens vita blomma
är jag den blå.
Vill du vara den vackra
är jag den fula.
Vill du vara min
så är jag din
i solens varma strålar.
I våra famnar
blir vi ett. 
Famlar i blindo och faller fritt
Detaljrika, intressanta drömmar
Inatt drömde jag lika mycket som gårdagens natt. Jag drömde att jag var med om en filminspelning och tänkte när jag satt bredvid ljussättaren, tror jag att det var, att nu har jag varit med om en till film att säga i min ansökan till DI. Men det har inte med saken att göra längre i verkligheten, jag hann inte med att posta ansökan. Jag pratade med honom om vad det är jag vill, och jag förklarade att jag höll på med teater som det är nu men funderar på annat också. Att eftersom jag vid det här laget har hört en del säga till mig att jag borde satsa på foto efter att de sett bilder jag tagit, så är även det ett alternativ. Men jag säger fortfarande som jag sade i drömmen att jag vet inte. Känns mer som en kul och givande hobby. Som mitt skrivande. Den drömmen slutade med att ljussättaren jagade mig med en skål med hundmat som han tyckte jag borde äta innan jag skulle åka hem. Jag drömde om sexställningar (?) haha, inte mer än så lyckligtvis, men att när nästa kille skulle ta nästa tjej (dvs mig) och visa på en sexställning så gjorde han inte det. Mitt huvud som säger att jag inte är mycket värd, antar jag att det betyder. Sista drömmen innan jag vaknade för dagen handlade om sommarstället på Åland, och närmsta grannen typ hundra meter ifrån med skog emellan. Som vi har haft problem med grannhunden i verkligheten var det likaså i drömmen. Grannen kom nedspringandes och hade problem med att få tag på sin hund som visades ha samma frisyr som grannmannen, en orange tuppkam. Väldigt komiskt, haha. De försvann in i grannens enorma husbil som mest såg ut som en långtradare, som han hade parkerat så långt ned på vår tomt som möjligt för att kunna få in hunden snabbt. Kort därefter befann min morfar och jag på en röd matta för att ro oss upp till byn för att handla. Jag såg en gubbe komma promenerandes bakom oss från åkern, och följde oss i hälarna. Det var tungt och långsamt att kravla oss på vägen, och någonstans hittade jag en oöppnad ölburk i diket men som jag inte fick dricka för min morfar. Gubben kom ikapp, och jag lät honom gå förbi oss. Vi fortsatte vår mödosamma färd, jag med en åra i ena handen till och med för att ta spjärn mot vägen. När vi sedan kom upp till den övergivna ladan eller vad det nu är för sorts hus egentligen, (har aldrig fattat det, det ser läskigt ut i alla fall) höll gubben och en kvinna som bäst på att få upp ett varsitt tält. Vi hejade, och därifrån tog morfar den röda mattan under armen och vi började gå istället. Just där höjer sig vägen lite och går sedan nedåt, om man kommer från det håll där jag och morfar gjorde i drömmen, och sedan ser man stora vägen och en liten väg in till handelsbutiken. Vi började gå den sista biten av skogsvägen ned till stora vägen och jag lade märke till stora, mörka moln. Jag gissade på att det skule börja regna, min morfar var lite mer skeptisk till det. Molnen hängde lågt över oss, nuddade oss nästan. Några steg till och molnen började röra vid buskar och ta mark. Som grå snö låg det vid mina fötter, och jag tog upp det i handen. Det brännde till och kändes speciellt. Det försvann lika handfast som det syntes. Vi gick över stora vägen och jag förundrades fortfarande över molnen som fanns överallt runt omkring mig. Jag såg morfar gå in i butiken, men jag ville inte gå ifrån det underliga väderförhållandet som kanske skulle försvinna om jag gick in. När jag vred på huvudet åt vänster uppenbarade sig också en regnbåge. En diffus sådan, med svaga färger - men den fanns där. Ganska hel var den också.
Där vaknade jag, glad. Över hur mycket jag drömt under natten, och så detaljrikt. Jag låg ett tag och mindes, och bara visste att jag måste skriva ned drömmarna. Leta efter lite betydelse om symbolerna.
Moln: Om man i drömmen ser hur moln skymmer solen kan man vänta sig förseningar eller problem. Ser man små vita på sommarhimmel betyder det kärlek och lycka. Mörka och hotande: du fruktar att din älskade ska svika dig.
Regnbåge: Se hel och färgsprakande: stor lycka. Se ofullständig: det kan bli svårt att uppnå det du längtar efter. Se dubbel: mycket kärlek.
Att överhuvudtaget drömma om väder tror en del betyder hur dagen ska bli.
|
Drömmer du om
|
Betyder det
|
|
En regnbåge
|
Du blir glad och lycklig och har tur
|
|
Regn
|
Turen vänder. En torrperiod är över
|
|
Oväder
|
Oj då! Kanske blir det bråk med en vän
|
|
Åskmoln
|
Problem dyker upp
|
|
Fluffiga vita moln
|
Stå med båda fötterna på jorden. Du har huvudet uppe bland molnen.
|
|
Blixt
|
Du drabbas av inspiration. Plötsligt får du en ny idé
|
|
dimma
|
Du är förvirrad. Fatta inga viktiga beslut
|
Ensamhet inuti
Ensamhet är sin egen hemlighet.
Något ingen annan vet.
Den känns inombords
och bryr sig inte om
ifall man är själv eller inte.
Ensamhet är allas verklighet
då och då,
men har ingen vän.
Den känns och
kommer om igen.
Tomhänt
Man vill bara veta
Jag vill veta
hur du mår
och vad du gör.
Det känns tomt
att inte veta.
Rastlöst.
Vad väljer du att vila din blick på,
hur känns det i kroppen på dig?
Är du tyst,
eller talar du?
Vad säger du?
Vem får lyssna till din röst?
Är du arg?
Ledsen?
Glad?
I just denna stund
tänker jag på dig.
Vad tänker du på?
Kärlek i förklädnad
Björkars grönska
Ond onsdag
Jag vaknade till smärtsam mensvärk imorse. Har varit otroligt trött, och det har inte varit min dag idag. Jag sade min åsikt i klassen och mådde dåligt på grund av det, när jag senare fick höra att sådant som sades efter det att jag gick egentligen sitter i huvudet på en person. Gick till skolkuratorn och uppdaterade min situation och gick sedan ned och kollade ut över Glafsfjorden. Kändes konstigt, illa men ändå lite bra. Att på sätt och vis med mitt beteende behålla min självrespekt, men som får mig att undra varför det ska gå ut över att behöva förlora en otroligt viktig person för mig som betyder allt för mig. Men om inte jag har någon respekt till mig själv, hur ska denne då ha det ..? Står inte ut med tanken att mista en del av mig.