Ghost
Something new
Skört
Det går ju att fundera mycket över Closer och det den handlar om. Alla fyra skådespelarna är fenomenala i sina roller, och man sympatiserar med dem alla på olika sätt. Anna (Roberts) fick reda på Daniels flickvän direkt efter kyssen och var förödmjukad med rätta, men att hon senare fortsätter träffa honom är ju helt på tok. Han gjorde ju helt klart fel först i början, och man kanske kan tycka att det är rätt åt honom till slut. Och när Anna ligger med Larry för att få hans signatur på skilsmässopapprena, när hon är med Dan, är det inte mer än ett rättvist tillbakahugg. Om en människa går och är otrogen med en annan, så kan man nog med största sannolikhet förvänta sig att den kommer göra samma sak mot en själv så småningom. Det verkar lika logiskt att den som man är otrogen med kan gå och göra samma sak eller att falla för frestelsen på annat håll igen, eftersom det inte är en seriös sak att göra. Lika lössläppt från den sidan, med andra ord, om än mer beräknande. Det är dömt att misslyckas om en otrohetsaffär leder till ett förhållande. Jag tror helt enkelt inte på det. Inte när man vet på vilket sätt man började sitt s.k förhållande. Det är inte seriöst någonstans. Natalie Portman spelade Alice, Daniels flickvän, som dessutom jobbade som strippa. En kontrast till just den karaktären, strippa och ingen hora. Att hon låg med Larry (Annas då lediga pojkvän, eftersom hon var med Dan) var bara en engångsgrej, för att de båda var ensamma eller för sakens skull mot de andra. Larry att han låg med kärleksobjektet nummer ett för den som tog hans flickvän, och hon som kanske en mild hämnd mot Anna. Larry hade Anna runt sitt lillfinger, och det var nog sanna ord om att han älskade henne som en hund älskar sin ägare. Iskallt! Jude Law som Daniel kändes i alla fall som den mest varma och kärleksfulla av de alla. Det var kärlek på första ögonkastet när han mötte Alice, de verkade ha det mest äkta och förtjänade varandra. Det verkade helt fel att det var de som gick skilda vägar på slutet, och inte det andra paret. Men de förtjänade väl varann på sitt sätt också, hon som en otrogen och han som en hård en, ville ha henne i alla fall utan omtanke, för varför skulle hon få det ... Synd och rätt åt dem tillsammans på samma gång. Men mest synd var det för Dan, han förtjänade att Larry inte mer än rätt tog tillbaka Anna och att hon inte skilde sig från honom, men att Alice också helt plötsligt slutar älska honom fastän hon verkade ha förlåtit honom var riktigt synd. Men kanske var det ett sätt att skildra att det var han som gjorde fel från början och som förlorade mest på slutet. Alice förlorade även hon, fastän hon slutade älska honom. Hon kunde ha kämpat lite mer. Man måste kämpa för det man tror på. Kämpa för kärleken. Man ska vilja älska, och veta varför man gör det. Däremot tror jag att det går att förlåta, eller att försöka igen - för det är ju det som de har som är det seriösa, och man har förhoppningsvis lärt sig någonting. Man gör ju inte samma misstag ännu en gång, även om det blir svårt att lita igen så fullständigt. Men nog går det, om den man vill förlåta ber om det. Det vill säga att den ångrar sig, fel ord - snarare förstår. Ånger hjälper inte, gjort är gjort. Fel ord igen, förståelse räcker inte hela vägen om man inte använder sin insikt. Kamp, är ordet. Att kämpa. Om man vill. Vilja från båda håll. Kämpar man så går det. Visst finns det sådant som är oförlåtligt, men försöker man verkligen måste man också vara medveten om hur sköra man är.
Closer
Varning spoiler:
Alice (Portman) och Daniel (Law) är båda ute på gatorna i England när de får syn på varandra och faller i ögonblicklig förälskelse. Alice som kommer från New York är inte van med trafiken, och ser åt fel håll när hon passerar en gata så att hon blir påkörd. Daniel skyndar fram och när hon vaknar tio sekunder senare hälsar hon på honom med orden Hello stranger. De lär känna varandra, hon talar om att hon lämnar ett dåligt förhållande bakom sig från New York där hon också jobbat som strippa. Han som en journalist som skriver dödsrunor, och som skriver på en bok och har dessutom en (för oss okänd) flickvän.
Ett år senare har de varit tillsammans i ett år, och han har skrivit sin bok som baseras på Alice och deras kärlekshistoria. Han sitter hos porträtt fotografen Anna (Roberts) och ska få framsidan till sin bok gjord. Anna är amerikanska och fotograferar främlingar, helst i akvariet talar hon om för honom. Han får också reda på att hon är nyskild och har läst hans bok som hon gillar. De sluter upp i en kyss, hon frågar och får reda på att han har flickvän och att det är henne som hans bok handlar om. Hon blir förnärmad, men han säger att han måste få se henne igen. Hon blir genast emot honom. Alice kommer upp till hennes ateljé för att hämta honom, och ber själv om att bli fotograferad. När de andra två tror att hon går på toaletten lyssnar hon istället till deras samtal och får reda på vad som hänt. Sårad är hon öppen om det och låter det skina igenom under kvinnornas fotosession. Daniel får man senare se sitta vid sin dator och vara inloggad på en sexchatt där han utger sig för att vara en kvinna vid namn Anna. Han börjar prata med Larry (Owen) och ett utstuderat cybersex samtal genomförs, det bestäms att de ska ses irl nästa dag i akvariet. Där riktiga Anna brukar sitta kommer Larry dit, och på det sättet lär de känna varandra och blir tillsammans när de inser att de är utsatta för ett practical joke.
Fyra månader senare ställer Anna ut sina portätt, och Dan och Alice kommer dit. Det är enda scenen i hela filmen där de alla fyra är i ett och samma rum. Daniel ska på sin pappas begravning efteråt, men istället när han säger att han vill åka dit själv går han tillbaka in för att prata med Anna efter att han satte Alice i en taxi hem.
Ett år senare kommer Dan hem till Alice efter ett jobbmöte, men berättar strax därefter sanningen att han ätit middag med Anna och att han har haft en affär med henne under hela det senaste året. Samtidigt kommer Larry hem efter en affärsresa och berättar för Anna att han inte kan ljuga för henne och avslöjar att han köpte sig en hora. Hon blir inte nämnvärt upprörd och berättar även sitt svek mot honom att hon varit tillsammans med Dan sedan sin utställning. Hon hade försökt avstyra deras möten eftersom hon och Larry gift sig under den tiden, men det hade inte gått. Larry blir förbannad, och Alice hemma hos Dan är förkrossad.
Alice: Is it because she's successful?
Dan: No. It's because... she doesn't need me.
Dan: I fell in love with her, Alice.
Alice: Oh, as if you had no choice? There's a moment, there's always a moment, "I can do this, I can give into this, or I can resist it", and I don't know when your moment was, but I bet you there was one.
Dan: Deception is brutal, I'm not pretending otherwise.
Alice: How? How does it work? How do you do this to someone?
Alice: Then why are you?
Alice: No one will ever love you as much as I do. Why isn't love enough?
Hemma hos Anna och Larry är han intresserad av att höra om deras sex och var de haft det någonstans. Det sägs en massa snuskigt dem emellan och det är så härligt äkta, även om filmen i språkets avseende kunde ses som rå.
Larry: Because I'm a fucking caveman!
Alice lämnar Daniels lägenhet och han vet inte vart hon försvinner. Det visar sig att hon jobbar som strippa vid namn Jane Jones när Larry sex månader senare stiger in i denna nattklubb. De får syn på varandra och de får ett eget rum där han vill att hon ska vara lite mer seriös med honom, då han är uppriven för att Anna vill skiljas. Hon spelar dock sin roll, och reglerna att se men inte röra råder när hon strippar för honom och gör honom till viljes när han ber henne visa sig för honom. Han säger att han vill ligga med henne, hon säger nej.
Alice: I'm not a whore.
Larry: I wouldn't pay.
Några månader senare när Dan och Anna har ett pågående förhållande träffas de en kväll, och han får reda på att hon tidigare på dagen träffade Larry för att han skulle skriva på skilsmässopapper och att han hade som krav att få ligga med henne en sista gång om han skulle skriva på och göra henne fri.
Dan blir upprörd, alldeles för upprörd för att kunna acceptera det och hon blir uppriven för sitt "dumma" misstag. Ännu några månader senare stormar Daniel in på Larrys kontor och säger att han vill ha tillbaka Anna. Anna hade aldrig lämnat in skilsmässohandlingarna och Dan skriker till Larry att det är hans fel. Larry replikerar tillbaka att det är hennes beslut. "Du älskar henne som en hund älskar sin ägare." "Och ägaren älskar sin hund för att den gör det." "Du kommer såra henne. Du kommer aldrig förlåta henne. Om du älskar henne, låt henne gå så att hon kan bli lycklig." "Hon vill inte bli lycklig." "Alla vill vara lyckliga." "Deprimerade personer vill inte det." Larry tillägger att hon är tillsammans med honom för att hon är dömd att ha komplicerade relationer. "De vill vara olyckliga för att bekräfta att de är deprimerade. Om de är lyckliga skulle de inte vara deprimerade längre. Då skulle de behöva leva normalt. Vilket kan vara deprimerande."
Daniel är förkrossad och otroligt ledsen. Larry tycker synd om honom och råder honom att gå tillbaka till Alice, men Dan vet inte var han kan hitta henne. Larry talar om att hon jobbar på en strippklubb inte långt därifrån och ger honom adressen dit. När Dan går avslöjar Larry att han hade hade sex med henne.
Larry: Dan, I lied to you. I did fuck Alice. Sorry for telling you. I'm just not big enough to forgive you.
Daniel och Alice återser varandra, och de upptar en relation. Hon har bestämt sig för att åka tillbaka till New York och att ta honom med sig. De ligger i en säng på ett hotellrum, och räknar att det är dagen för fyra år sedan som de träffades första gången. Han frågar henne om hon hade sex med Larry, och hon säger nej. Han är envis och vill höra sanningen. Han går iväg för att köpa cigaretter och kräver att få höra sanningen när han kommer tillbaks. Hon frågar honom varför, och han säger att han är beroende av den. Att utan sanningen är vi djur.
När han återvänder säger hon att hon inte älskar honom längre. Att hon slutade älska honom precis som han krävde sanningen. Hon förklarar att hon inte vill ljuga för honom, men kan heller inte säga sanningen. Hon gör det, det är ändå för sent - hon älskar honom inte längre. Han talar om att han ändå visste om det, att Larry berättade det för honom, men att han behövde höra det från henne. Han bedyrade sin kärlek till henne, och att det inte spelar någon roll.
Alice: Where is this love? I can't see it, I can't touch it. I can't feel it. I can hear it. I can hear some words, but I can't do anything with your easy words.
Men allting är ändå för sent för henne, kravet kvävde hennes kärlek till honom. Och han blir sviken en sista gång.
Alice: I don't love you anymore. Goodbye.
Hon ber honom att gå och skriker på honom, han i sin förtvivlan slår till henne hårt och hon spottar honom i ansiktet. Chockad lämnar han hotellrummet och Alice. Hemma hos Larry och Anna ser man dom ligga i sängen och släcka lampan för natten.
För kärleken
Ps, I love you
"Watch out for that signal, when life as you know it ends."
Fanny Hill - en kvinnas lusfyllda memoarer
Det har gjorts flera filmversioner av Fanny Hill, den som tillhör mig är den från 2007 skriven av Andrew Davies för BBC (regi James Hawes) där Rebecca Night spelar Fanny Hill. Den är som sagt väldigt sexig, och jag köpte filmen bara för att, nästan säker på att det var ett dåligt köp som vissa filmköp har varit för mig ibland. Men jag är förvånad att den var så bra som den var. Det kändes ganska snart att det var en film i pretty woman - stil, men den var mycket bättre.
Den handlar om Fanny Hill som växte upp som den söta, snälla flickan i en by i 1700-talets England men som i filmens början förlorar sina föräldrar. Filmen utgår och berättas av henne själv då hon i ett senare skede i livet sitter och skriver brev till någon man inte vet vem. Hon berättar hur hon som hemlös får erbjudandet att följa med en barndomsbekant, Phoebe, till London och finna lyckan där. Phoebe presenterar henne för madame Brown som tar emot henne med öppna armar. Fanny träffar Browns andra tjänsteflickor, och hon får veta att hon ska passa upp på männen som ofta kommer på besök i hemmet. Fanny blir den eftertraktade jungfrun. Hon förstår nog inte riktigt vad det går ut på, och slåss emot när mannen som hon tycker stinker och har obehagliga ögon kommer för att ta det han vill ha. Hon får en andra chans, för han var ju faktiskt inte varlig med henne. En annan man har lagt anbud på henne till veckan därpå, men helst vill hon ju välja sin käresta själv. Så en kväll när hon är på väg uppför trappan stöter hon på en ung, blond kille vid namn Charlie som hon dröjer kvar vid med blicken, och de båda faller på första ögonkastet för varann. När hon stiger upp på morgonen finner hon honom sovandes i en fåtölj, och han talar om att han kvällen innan dränkte sina sorger i whiskey istället för att ta en annan hora, hon är den enda han vill ha. Han övertygar henne om att han är rik, och att hon kan rymma med honom istället för att ge bort sig till andra - och de sticker med Brown skrikandes efter sig att hon har en skuld att betala. De tar in på hotell, och de stannar inne i tre dygn då hon ger honom sin oskuld. Han friar till henne, och hon svarar ja. Han ger henne allt hon vill ha, men snart blir han pank och de måste besöka hans pappa för att få tillåtelse till giftermål och mer pengar. När de kommer in i den stora salen som hans kontor och ser pappans ryggtavla fattar man det innan man ens hinner tänka efter, det är den burdusa mannen. Han blir förbannad och fattar var sonen hittat henne någonstans, men Charlie fattar ingenting. Fanny själv blir förstås förnärmad när han skriker hora efter henne och känner igen honom, och de får fly tomhänta och förskjutna från hans hem. Charlie får reda på vad det handlade om, och är förstås lycklig över att han fick det hans pappa inte kunde få för pengar. Men han inser snart att han inte har råd att blir förskjuten av sin far. Just som Fanny berättar att hon är gravid får han att brådskande ärende till sin far, och de blir båda två hoppfulla om att det kan vända. /Jag själv är lycklig över filmen vid det här laget, men fattar att det kommer vända och hinner inte ens tänka klart den tanken när det väl gör det./ Charlie återvänder inte. Fanny väntar en hel dag, innan hon åker tillbaka till huset där fadern bor för att ta reda på vad som hänt Charlie, och får med sig hyrestanten från hotellet som sällskap. Fadern berättar att Charlie är ute till havs mot Västindien och att hon aldrig igen kommer få se honom. Hon blir förtvivlad, och får missfall på stört. Hon får bo kvar på hotellet hos tanten, fast med stor skuld till henne. Tills en dag då en rik man som kommer och erbjuder sig att betala hennes skuld och räkningar, i utbyte mot att han får träffa henne tre nätter i veckan. Utan några andra val accepterar hon hans erbjudande. Fortfarande förtvivlad över Charlie väljer hon att inte känna någonting när hon är med denna man, men han lyckas med tiden få henne att njuta och nästan börja älska honom. And so I learned the extremes of sensual delight need, have nothing to do with true love. A cruel lession for a girl with a romantic disposition. But I think many woman may have made that bittersweet discovery for themselves. Now I was truly learning to be a woman of pleasure. Men bara nästan, hon säger att han kan få hennes kropp, men hennes hjärta kommer alltid att tillhöra någon annan. De lever som bra älskare, tills den dag när hon går in och ser honom in action med en annan kvinna. Han finner det märkligt att hon blir arg, för hon kan ju knappast bli svartsjuk när hon har sitt hjärta på annat håll. Hon blir snarare sårad för att hon fattar hur han behandlar henne (som en hora). En lyxhora, är ju vad hon har blivit med honom. Hon bestämmer sig för att hämnas på honom och förför butlern som han har anställt till hennes service, och hon tror att de är kvitt. I själva verket, för att han älskar henne för mycket som han säger, måste han göra tvärtom - och förskjuter henne. Hon måste flytta därifrån och beger sig till barndomskompisen som i början kopplade henne till Brown, och får stanna hos där hos Ms. Cole och deras "familj" som fungerar på samma sätt, om än bättre och mer smakfullt med bättre män. /Knappast säger jag, karlar är karlar. / Fanny har blivit eftertraktad, och hon kan börja välja sina karlar. Phoebe blir så småningom avundsjuk på Fannys status, och klankar ned på henne och säger att hon inte ska tro att hon är så mycket bättre. Hon antyder också att hon har en käresta som Fanny nog inte skulle gilla att hon hade. Senare visar det sig att det är rikemannen, och de båda sitter och gör varandra svartsjuka i varsina soffor mitt emot varandra när han kommer för att träffa Phoebe. Till slut reser han sig upp och beordrar killen att sluta röra Fanny, och han ber Fanny att ta tillbaka honom. Han förlåter och säger att han älskar henne, vill ha henne, men hon däremot gör det inte. Hennes hjärta tillhör bara Charles. Säger att det är för sent, att hon trivs där hon är :"Jag är hellre en ärlig hora och håller mina känslor för mig själv." Han blir fly förbannad, och kallar de alla snuskiga horor. /Vilket de ju är, haha. Kåta karlar får fan i mig skylla sig själva. Använder de sig av eller utnyttjar horor ska de inte få känslor, en horas jobb går ut på att just inte kyssas eller blanda in sina känslor - annars får de lika mycket skylla sig själva de också om hororna skulle få för sig att må dåligt./ Han hotar dem alla att han ska anmäla dom. Vilket han också gör. Poliser kommer, men hon lyckas fly i tumultet och hamnar än en gång hemlös för en stund. Den lilla stunden är en natt ute på gatan, där hon blir sexuellt utnyttjad. "The characters and the scenery might be different, but I was playing the same part." /Ja, en hora är alltid en hora. Lika mycket som karlar alltid är karlar i samma situation. Lyxhora som gatuhora, eller ett verktyg som i otrohet. Pengar eller inte, som sagt. Och vilja. Väljer en tjej att vara leva som hora, sälja sig eller utnyttja karlar för sin egen skull är det hennes val. Lika olagligt som det är att köpa och sälja sex borde det väl vara att utnyttja obetalt, som i otrohet. Det är ju bara pengarna som gör skillnaden!/ Samma natt finner hon en äldre man i en gränd som blivit rånad, som hon hjälper att ta sig hem. Som tack bjuder han henne på middag och bjuder henne skjuts hem. Som hon inte har ett hem eller någon familj, får hon stanna som hushållerska hos honom. Eftersom han litade på henne ville hon inte råna honom på hans rikedomar, och hon fick hon lära sig att dygden har sina fördelar precis som synden. Han låter henne efter bara ett par veckor stanna hos honom som bara vän, och i sitt brev skriver/berättar hon för oss att i tre månader bemödade jag mig om att förtjäna den kärlek han gav mig. Han avlider och testamenterar hela sitt arv till henne, och hon blir återigen en förmögen kvinna. I och med det lämnar hon London för att åka tillbaka till sitt barndomshem. I droskan på väg hem rider det en svartklädd man på en vit häst, och stoppar ekipaget. Han drar ut henne och av sin förklädnad och avslöjar sig som vem då? Charles, naturligtvis, efter lång tids sökande efter henne. "I found you!" "You won't love me anymore. You know nothing of what has happened to me ..." "I do. I've learnt a lot in looking for you. You are not to blame. What else were you ment to do in the circumstances? Let put the past behind us and marry, as we were intended to." "You don't have to. I would be happy to be your mistress." "I would only be happy if you are my wife." And so we renew our love in most delightful way. /Lyckligt!/
As the moral of my story, my story have morals ... It seems to me life is very complicated we must all get throught it the best we can. Virtue is always preferable to advice but we can't always choose, can we?
Mycket fin film, älskade den. Även om den var lite förutsägbar på sina ställen, så var den lika mycket inte det på andra ställen. Den är en film värd att ses, för det finns så mycket känsla och liv i den trots den ganska ytliga, hårda verkligheten. Men att den handlar om att faktiskt vara en hora, acceptansen av det och att njutning inte har någonting med äkta kärlek att göra. Lite ironiskt att den kom i min ägo, min sensmoral på det hela är att det är hårfin skillnad på en hora och ett horaktigt beteende.
Gudfader trilogin
En ung Diane Keaton spelar också otroligt bra som frun till Michael, och det visste jag inte att hon har funnits med så länge. Även om Marlon Brando är stor måste Diane Keaton, Al Pacino och till viss del Robert De Niro räknas till kategorin som de största skådespelarna i historien. Den totala sammanfattningen är en åtta av en tia alla filmerna tillsammans och det = mycket sevärda!
Avatar
Breakfast on Pluto
Idag såg jag en film som heter Breakfast on Pluto, en ganska orginell film - men jag gillade den, mycket. Den fick mig att börja fundera, och då menar jag inte om filmen eller det den handlade om. Den fick mig på lite nya tankar om sådant som jag inte tänkt på sedan länge nu. Det är inte heller därför som jag gillade filmen, den var bra för det - men det var intressant både tekniskt och berättande. Den hade kapitel som upplägg, vilka hette någonting som avslöjade vad den kommande kvarten kunde komma att handla om. Inte helt uppenbart att filmen baseras på boken med samma namn av Patrick McCabe. Det var en spännande faktor, man fick en förväntan men man visste inte exakt vad som skulle komma - och jag tycker det är ett bra sätt att visa på olika kapitel i någons liv. I det här fallet om Patrick "Kitten" Braden som växer upp i Irland på 60-70 talet i en fosterfamilj och får sträng religiös uppfostran. Han lär sig tidigt att olikhet inte tolereras. Han går trots det sin egen väg, då han har en annorlunda sexualitet. En sidohistoria av berättelsen skildrar också hur IRA mobiliserar sina styrkor i landet, som ju faktiskt hände under den här tiden i verkligheten. Han finner sig själv på vägen från att vara spädbarn då han lämnas bort vid en prästport, växa upp till en pojke och börja gilla kvinnokläder till att bli vuxen och en transvestit. När han flyttar till London i början av 70-talet börjar filmens kärna ta vid, då han är tillräckligt vuxen för att påbörja sin kamp om att hitta sin biologiska mamma. Med naiva ögon träffar han på människor som han inte tänker efter innan vilka dem är och råkar också ut för obehagliga situationer. Men shit, vad han gör rollen bra som transvestit, Cillian Murphy. Svårt att tänka sig att han var fågelskrämman i de senaste Batman-filmerna när han är så snygg som kvinna. Man älskar honom redan från första början, och Kitten kommer vara en sådan där filmkaraktär som jag inte kommer glömma bort i första taget. Det är konstigt att man inte har hört mer om filmen, den var helt okänd för mig från början. Det är kul att det finns bra filmer som inte har den där publiciteten som de borde ha. Verkligen jättebra! Rekommenderar den till alla med ett varmt och öppet hjärta, och likadana ögon. För den handlar om ett litet, annorlunda liv med mycket storhet. Den har ibland vissa dråpliga scener, och känns nästan som en komedi ibland - i själva verket är den tragisk, men magisk. Jättevacker!
The Grudge
Takashi Shimizu är regissör genom alla filmer, även de två första "amerikanska" filmerna men överlät rollen till Toby Wilkins i The grudge 3, vilket man kan fundera över. Det är även på gång en The Grudge 4 vilken är amerikansk även den och har Timothy Dalton med i sin castinglista, och släpps år 2013.
Ju-on är den allra första filmen i Takashis skräckfilmsserie som bara var gjord att visas i teve. Därefter kom Ju-on 2, de spelades in väldigt enkelt med liten budget och visades i Japan 2000. Alternativt har de titlen Ju-on: The curse. När de filmerna gjorde succé bestämde de sig för att dessutom göra långfilm för vita duken, vilket såklart var en helt annan sak för Takashi.
Då kom Ju-on: The grudge - den första biofilmen men den tredje i skräckfilmsserien. Den fjärde Ju-on: The grudge 2 kom samma år, 2003. Alternativtitel är Förbannelsen - The grudge på svenska, då översättningen av the grudge blir agg.
Den femte filmen heter kort och enkelt The grudge, för att den har Amerika som ursprungsland tillsammans med Japan. Det är fortfarande samma regissör, men man har valt att ta in amerikanska skådespelare och låta Amerika stå för specialeffekter. Det är den femte fristående filmen i hans serie som kom 2004. De resterande filmerna The grudge 2, 3 och 4 är därmed helamerikanska förutsatt att de befinner sig i Japan med vissa japanska skådespelare.
Takashi kan inte göra så mycket mer. Han har gjort bra och mycket läskiga filmer, om Amerika vill göra remakes och uppföljare får dem väl göra det. Men originalen är helt klart bäst tycker jag. Det är mycket mer skrämmande och mer intressant hur man kan göra film med så små medel, än vad Amerika gör när de använder sig av dataeffekter i nästan varje scen. En stor och viktig betydelse genom filmerna är att de inte heller har samma bakgrundshistoria, ju-on filmerna har sin historia och de senare har en annan. Filmerna är ett helt nytt sätt att se film på, och är väldigt röriga för ett otränat öga. Det är Japan mästare på, då de dessutom har böcker som man läser bakifrån ur. Det är som att Japan är före resten av världen ...
The ugly truth
Notes on a scandal
Jag sökte och fann mitt hjärta igen
Vi såg några stycken på min värdefullaste ägda film, Dagboken ikväll. Det var andra gången jag såg den, och jag blev kär i den även på andra ögonkastet. Jag var lite rädd att jag inte skulle tycka lika bra om den så här andra gången, och fasades över att jag granskade den en gång på Gotland när jag skulle räkna klipp i en scen. Jag valde då scenen där de medelålders tu ror ut på sjön full med fåglar. Älskar den scenen, och många andra. Fotot i filmen är det som gör den så jävla sevärd. Speciellt den ;) Det kändes konstigt att se den igen, har man sett den en gång vet man och man kan säga vad det är för film. Men första gången ... Det är tårdrypande, hjärtekrossande. Lilla söta F kunde inte sluta gråta, och jag kände mig så skyldig på något sätt. Det borde ha varit min skyldighet att se till att de som man kollar med vet vad det är för sorts film, och att de vet att man kan klara det. Men samtidigt är jag glad att man berörs, inte bara att våga utan att man faktiskt är kapabel till det. Men förlåt F, jag vet hur det känns. Nu andra gången för mig kunde jag se den lite mer medveten, kunde tyda tecknen bättre och blev inte helt oberörd. Upptrappningen på slutet gör oundvikligt ont. Men första gången anade jag redan från första fjärdedelen av filmen hur den höll ihop - bara det gjorde det sorgligt för mig då. Jag blev irriterad på att F undrade över om den dessutom var sann och fick till svar att den var det. Hur kan man säga så om man inte vet? För det är den inte. Det är en typisk dramaturgisk film, som är baserad på en bok - som författaren till den i sin tur fick inspiration av sin frus morföräldrars kärlek. Måste läsa boken! Det är intressant att Nicholas Sparks, författaren till boken The notebook skrev sista kapitlet först, sedan mitten och sist början och att filmen är inspelad på samma sätt.
Stockholmsskildring på film
Huset vid sjön
Drag me to hell
En detalj som jag noterade var geten längre fram i filmen, vilket fick mig att tänka på att Satan aka Djävulen ju faktiskt representeras som en bock. Den Satan som de i filmen kallade Lamia besökte Christine som en skuggfigur i form av en bock, med hårda steg av klövar och horn på hjässan. Men först när de presenterade en riktig get i filmen kom jag på att det ju är mitt djur, stenbock. Jag blev lite dragen ett tag .. to hell .. Jag har ingen kunskap om det fenomenet, men visst är det festligt ...
Det är tron som tar oss dit
Helt förälskad! I en film som heter Dragonfly. Med Kevin Costner i huvudrollen och Susanna Thompson som hans fru. De är båda två läkare, hon för cancersjuka barn. Hon förorsakas av en bussolycka, och under filmens gång blir han kontaktad av henne genom hennes barn som fortfarande lever, men som är med om nära döden upplevelser. Trots att det inte är en riktig spökfilm så är den riktigt läskig emellanåt vissa gånger. Filmen är mer som ett bevis på att det finns medvetande i olika faser och att det enda man behöver göra är att fantisera, men att fantasi inte bara behöver fantasi. Att det är det man tror och önskar som får en att faktiskt komma dit en gång. En äkta film för mig, med andra ord, som verkligen talar för sig själv till mig. Min mamma som vanligt, som frågade sin T under filmens gång om han tror på det här (spöken?), tror såklart inte. Som vanligt blir jag irriterad, besviken. Det enda som behövs är som sagt: tro. Något många har svårt för, fastän det är det lättaste som finns. En jättebra film, med mer än bara det man ser och ett oförutsägbart slut. Symbolisk, tillitsfull och otroligt vacker.