Ghost
Once-in-a-lifetime-moment i ett berusningstillstånd
Är det en dag som denna som man borde se Baksmällan? Jag sätter nog på en film i datorn så småningom och kryper ihop med antingen Oboy och kakor eller en burk cola och chips, men då blir det en bra film. Skräck vågar jag inte själv, men Ghost eller Inga tårar med Persbrandt är mina alternativ. Kvar i sängen blir jag i alla fall, huvudet är lite tjockt och ögonen tunga. Det blev sent igår. Det är var kulturnatt i stan, och vi i klassen (jag kallar alla teaterklasserna för klassen nu) lyssnade på vår allas egna R när han spelade och sjöng så fint. Sedan mat på ett hak, jag och R delade på en pizza som om vi vore Lady och Lufsen (han har en inneboende pizza hos mig), och sen hem till en tjej i närheten och började dricka. Vi försvann några igen klockan åtta för att se på improvisationsteater, vilket var riktigt kul. Tillbaka igen och ett antal öl senare drog vi några igen ut på stan till ett ställe. Jag kände att det blev en öl för mycket, börjar lära mig hur många öl jag tål snart - men det beror väl på ölsorten också kanske. Har fått vissa ölfavoriter nu i alla fall, lite kul, och har kommit fram till att jag föredrar mörk öl, som New Castle och Samuel Adams. Men ska jag fortsätta såhär kommer jag snart få en ölmage, haha. Singstar, skratt och öl är vad jag minns av kvällen. Inte för att jag har några minnesluckor, men jag var nära på att slockna när vi var ute. Öl går direkt upp, men det är gott. Jag dricker för att det är gott, inte för att bli full - men resultatet blir ju dock detsamma. Men det är kul! Jag blev lite halvt irriterad när en person frågade om mitt förhållningssätt till alkohol, när han såg mig med en ölflaska i handen och jag förstod att han var nykterist. Lika mycket som jag tycker att det är fel att vara emot nykterister och anse dom vara tråkiga eller som att de skulle ha något sorts fel som inte dricker, är det också fel att vara emot de som dricker. Jag respekterar de som inte dricker alkohol, om de inte tycker om det eller av andra skäl tar avstånd ifrån det, men varför ska det vara fel på vare sig det ena eller andra? Syfte och anledning kan man ha rätt att ifrågasätta, framförallt mot sig själv. Det häftigaste av allt var ett riktigt once-in-a-lifetime-moment när jag och R promenerade berusade bredvid varandra. Jag minns det som att vi inte snubblade, men att vi skrattade så man nästan hade svårt att gå - vi har hoppat i takt och otakt med varandras steg förut - och helt plötsligt när vi fokuserade på vägen kom det sig att vi gjorde just detta i precis samma ögonblick, inte en sekund senare - så jävla synkat. Som att inte det gjorde oss ännu mera exalterade. Riktigt häftigt! Och det under fylla, haha, det är knappt att det händer i teater. Mycket fascinerande och någonting man minns med tacksamhet. Verkligheten slår allt!
Insikt om min röstförmåga
Att dö litegrann inombords
Du är min storm, du är min mitt - jag är din utanförvärld.
Är jag ditt inre, virvlar vi.
Just take it. And smash it. Destroy it just a little bit more.
Pick a piece of me and do it your way - I give it to you -
just break me a little bit more and harder, or I can't feel it.
Jag vill kremeras och begravas.
Se blommor falla.
Det ska vara en vacker dag.
På stenen ska det stå: Kärleken dödade henne.
To embrace the wind with arms open wide,
and disappear deep within, yet the feeling as if it is the own breath,
- that's how it feels to die a little bit inside.
Skrämmande framtid
Det är riktigt läskigt att inte kunna se en framtid. Samtidigt som jag hoppas på att de röd-gröna håller ihop som de blåa, så vore det ju bäst om blocken bara försvann. Det är det enda bra som jag kan se att Sverigedemokraterna för med sig. Det är skrämmande att SD har blivit större än Vänsterpartiet. Att det finns så pass många som röstar på dom (?!?) De flesta har väl snöat in sig på en sak, det vill säga invandringen och det på bara vissa håll som man vet om. För ja, visst jag kan hålla med om att det är illa på vissa ställen som Tensta, Rinkeby eller Akalla. Jag vet vad det är för ställen, jag har för fan vandrat i Akalla centrum med två kompisar som inte hade svenskt ursprung en gång, och där har det varit stora problem. Har läst att polisen inte ens har vågat ta sig an problemet. Men bara för att några, eller många s.k invandrare tillsammans med även svenska människor, inte är laglydiga i vårt land kan man inte dra de ALLA över en kant. Inte alla invandrare, inte alla svenskar. Att det är ett främlingsfientligt parti, som inte några andra partier vill samarbeta med säger ju en del. Varför kan inte dessa människor inse innebörden av sitt val?? Om blocken kommer splittras till ensamma partier vore det bästa. Som det är nu är det ingen demokrati i Sverige. Socialdemokraterna är fortfarande Sveriges största parti, det är det blåa blocket som är större (de kommer ju ha minoritetregering), och det finns ju en anledning till det. Socialdemokraterna är ju ändå det parti som har gjort Sverige under alla dessa år då de haft makten. De byggde upp vår välfärd som sedan de blåa tog över för fyra år sedan. Och så har de inte lovat jobben - vad fan röstar alla unga på idag egentligen? Sannerligen inte med hjärtat! Smarta är de då rakt inte! Nej, bittra är vad de är. Idioter! Det bästa vore om det kunde bli omval, så att man drar upp soffliggarna i nackskinnet så de fattar allvaret i att alla röstar. Jag tror inte världen kommer gå under så, förrän 2012, men det som händer nu senaste fyra åren tror jag blir mycket betydande och svårreparerat. Sverige är på väg att bli ett USA. Det kommer bli enorma klyftor mellan de rika och fattiga. Blir lack på att blåa tror att de kan säga att de röd-gröna vill leva på bidrag. Vem i helvete vill, och kan leva på bidrag? Att få bidrag är att kunna leva på existensminimum, ingenting annat. Alla människor måste få det stödet. Sedan är det upp till var och en hur mycket man vill kämpa för sin övelevnad. Jag har svårt att se att ingen skulle vilja jobba. Jag är för att alla ska ha drömmar, få drömma dom och våga, kunna följa dom. Det skulle vara min prioritet om jag hade ett parti. Och den s.k "extra" tusenlappen ... den kan inte räcka länge om man är riktigt fattig, måste söka vård, äta för att överleva. Nej, den blåa politiken gynnar bara de själva. Jag skulle inte kalla mig själv fattig, men inte heller rik. Men jag vet vad jag står för, och det är att ALLA ska (inte få det lika dåligt, som de blåa kallar det) vara på mer eller mindre samma nivå, dvs ha samma rättigheter och därmed skyldigheter. Jag skrattar och skakar bara på huvudet åt SD, och de blåa, som är emot kulturen i vårt samhälle. Det tror jag är jätteviktigt på alla sätt och vis, SD lär vilja se ett "avvecklande av skattefinansierat stöd till kulturyttringar vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera." Haha, det är ju det som är meningen. Puckon! Jag inser att jag lever lite farligt. Men jag har tro och hopp. Det är min eviga jargong.
Tillbaka tillsammans till naturen
Det är lite läskigt med politik, speciellt när det kommer till extremister åt båda hållen. Det ska bli skönt nu när denna hets är över snart, men det är ju så mycket som beror på vad för sorts regering man har. Allt det som finns omkring en i vardagen som att åka kommunalt, söka jobb och ha en trygghet - varje människas rättighet är inte så självklar som man tror. Pengar betyder väldigt mycket, alla har inte ens råd att söka arbete om man måste ta sig fram en viss väg exempelvis. Men mycket tror jag ändå utgår från en själv. Jag tror på jämlikhet och rättvisa, men man måste bry sig om sig själv och hjälpa sig själv i första hand, för att kunna hjälpa andra. Jag tror inte att det handlar om politik som sådant (det gör det också), det måste börja i människan själv. Människans vilja att höra hemma där vi hör hemma. Människan har kommit allt för långt ifrån naturen, och det syns för väl idag med ny teknik och den miljöförstöring som råder här och runt om i världen. Jag skulle inte bli förvånad om jorden faktiskt går under 2012, och det på grund av oss själva. Uranbrytning, bilar, människans ego och mallar för att pressa in människor i - tillbaka till naturen säger jag! Och det gemensamt!
Vem är en person att vara
Det är närheten mellan två hjärtan som betyder något,
som är det enda riktiga och påtagliga, avståndet av närhet och distans.
Utan den skulle man inte finnas för varann.
Den kroppsliga och fysiska är bara något materiellt, som visst har sin betydelse.
Men närheten som håller över tid och rum är den som finns inuti.
Tomhet är att veta att man har någon nära om hjärtat som inte närmar sig själv.
Att inte veta varför man inte betyder eller om man gör det.
Vem är en person att vara
den som istället för ett närmande
anger en frånstötande klang?
Sofiologi
Att känslan av att vara jag stämmer överrens med den jag är och så som Paulo Coelho skrivit Häxan från Portobello, skulle jag alltså vara en häxa. Häxor som brändes på bål, eftersom de enligt kyrkan ansågs vara i förbund med satan för att lära sig magi. Kyrkan och samhället började utföra häxjakt för att de såg häxor och kloka gummor som hot, eftersom de sågs kunna hjälpa och bota de sjuka. Men i själva verket är väl inte magi mer magi än att Jesus kunde gå på vatten ... Vilken ironi! Eller att han kunde hela människor. Jesus fanns säkert en gång i tiden, det tror jag, en människa precis som den vi är idag. En helt vanlig man som hade en eller annan förmåga. Magi existerar ju faktiskt i olika trossystem i olika varierande grad runt om i världen. Det ockulta går därför ihop och funkar med kristendomen, det kan ockultister gå med på - men det är kyrkan som stretat emot, förbjuder det "farliga". Det finns de som försöker finna en andlighet genom naturen, som iakttar den och försöker hitta likheter mellan den och människokroppen i syfte att finna en balans med jorden. Bland annat kan man ju som kvinna finna sin menstruationrytm i månens rytmer. Att vara öppen till krafter i naturen, växter, månen och annat, är sådant som kyrkan och samhället länge förnekat och förvägrat människor och speciellt då kvinnor. Man förvånas inte att bibeln genomsyras av bl.a kvinnofientlighet och det faktum att kyrkan brände vetenskapligt fakta för att det helt enkelt ansågs vara farligt och hotfullt för deras världsbild.
Mitt namn kommer från grekiskans sopheía vilket betyder vishet, eller "den vise". Sofia är därför ett centralt begrepp i den antika grekiska kulturen då de tre största tänkarna var Platon, Sokrates och Aristoteles. Sofiologin är både ett filosofiskt och teologiskt koncept, vilket i sig säger ganska mycket. Teologi som ordagrant från grekiskan betyder "läran om Gud", men som människor har förbrukat det ordet har det utvecklats till att ha två betydelser idag. Dels den konfessionella delen (d.v.s sträng trosbekännelse) dels den vetenskapliga delen med religionsvetenskap som synonym, och som används mest idag, åtminstone i Sverige. Det betyder att det handlar om vetenskapen om religionens (speciellt kristendomens) historia, innebörd och praktiska utformning och som har ett areligiöst förhållningssätt. Filosofi inbegriper bl.a logik, kunskaps - och vetenskapsteori, läran om saker och tings varande, etik och religionsfilosofi. Religionsfilosofi, som är värt att notera, menas med att det varken tar avstånd från eller bekänner sig till en religion, utan bara behandlar innehåll och struktur i religiösa föreställningar.
Under den medeltida skolastiken och den tidiga moderna filosofin var huvudsaken att försvara tron på Gud och de religiösa trossatserna, därför uppkom s.k Gudsbevis. I varje filosofiskt system var det en central del att bevisa Guds existens, men som detta misslyckades för att man inte kunde bevisa det på ett logiskt sätt delades filosofin upp i teologin och filosofin. Filosofin blev naturvetenskaplig och de gudstroende gjorde sig sin egen avdelning, teologin. Men som det nu betyder, känns det i alla fall för mig som att de kristna inte har så mycket att komma med idag.
Jag tycker det är helt fantastiskt att det har funnits människor som Sokrates, Aristoteles och speciellt Platon. (Sofia är även ett begrepp i platonismen.) Helt otroliga och fascinerande tänkande människor. Det är ju i stort sett de som har skapat vår värld så som den ser ut idag, från naturfilosoferna till vetenskapen upp till idag. Där emellan kom kyrkans storhetstid, d.v.s under medeltiden, då man såg hela tillvaron på ett gudomligt sätt. Under medeltiden var de två största filosoferna Augustinus och Thomas av Aquino. Augustinus tyckte att Platons filosofi och den kristna läran hade likheter, och han var den första filosofen som tog med historien i sin filosofi och på det sättet "kristnade" Platon. På samma sätt "kristnade" Thomas Aristoteles när han försökte förena Aristoteles filosofi och den kristna läran, och det kan i alla fall jag tycka är lite pinsamt att man kristnade filosofer som levde innan Kristus födelse, men avsikten för det var att de två inte längre skulle uppfattas som ett hot mot den kristna läran. Det är intressant åtminstone!
Kyrkan dominerades som sagt av män, men det hindrade inte att det fanns kvinnliga tänkare. En av dem, och kanske den viktigaste, var Hildegard av Bingen. Hildegard var en tänkare, nunna, predikant, författare, läkare, botaniker och naturforskare - men blev en symbol, närmast ett helgon, och hade en viktig betydelse för de kvinnor på den tiden som var mer jordnära och intresserade av vetenskapen. Enligt gammal kristen och judisk tro är Sofia en del av Gud, den kvinnliga, och hon uppenbarade sig för Hildegard som ärade henne genom sin konst och skriftliga verk.
Hagia Sofia (Heliga Vishetens kyrka) hette dessutom kyrkan i Konstantinopel som var religiöst centrum i över tusen år för de östortodoxa kristna. De uttrycker Sofia som den heliga visdomen hos Gud, och att man vinner visdomen genom ödmjukhet.
Som att de kristna skulle vara ödmjuka eller förstå, och anse sig vara så goda när det var de som brände de kloka kvinnorna på bål ... Trots att renässansen medförde en individualistisk människosyn och ny natursyn regerade en auktoritär kyrka och stat och därför var det vanligt med häxprocesser, kättarbål, magi, övertro och blodiga religionskrig. Kyrkan hade länge monopol på utbildning, och det var inte alla som fick det. År 1484 godkände kyrkan offentligt häxjakten, d.v.s under renässansen (1400-1500 talet) men det var också då som förhållandet mellan tro och förnuft blev friare när filosofi och vetenskap frigjorde sig från kyrkan. Det banade väg för nya vetenskapliga metoder och en ny religiös innerlighet och fromhet uppstod. Kristendomen blev då att inte behöva förstå det kristna mysteriet, utan att underkasta sig Guds vilja (vilket kanske i och för sig är hemligheten, och att leva här och nu - tro på Guds vilja). Och det tror folk helt uppriktigt att man gör idag? De kristna, ja. De har ju fått sin utbildning inom kyrkan. Jag har svårt att se att de går igenom kristendomens historia och vad det egentligen säger och betyder, det är snarare manipulation påstår jag. Och det är illa! Då finns det också de som tror att de kan gå runt och skada andra människor (hycklare) och det enda de behöver göra är att be sin gud om förlåtelse för att kunna somna gott om kvällen.
Och vem var det som stängde ned Platons akademi i Aten? Jo, kyrkan.
Jag kan inte tillräckligt uttrycka min antipati mot kyrkan. Jag kan påstå mig själv vara mycket tolerant, men jag kan inte vara ödmjuk mot kyrkan. Ödmjukhet betyder förresten att vara underdånig, och jag tror inte på att vända andra kinden till - det gör jag inte. Inte om en kristen person slår på mig, verkar ju helsnurrigt om jag som inte är kristen ska bete mig kristet då. Det är skrämmande att det finns människor än idag som besöker och håller kyrkan vid liv. Det är inte klokt att man brände de kloka kvinnorna på bål, och allt annat som den gjort och stått för under tiderna. Jag tror på vetenskapen, har dessutom gått naturvetenskapslinjen - fakta är faktum - men jag tror förvisso ändå och är viss om den energi som finns överallt omkring och i oss.
Jag heter Sofia, jag är mig själv, tror på ödet och jag skriver på mitt egna skriftliga verk ...
Filosofera mera!
Så nära men ändå långt ifrån - långt ifrån men ändå så nära
Ibland känns du så långt ifrån mig,
fastän du är mig närmast.
Vad gör du då?
Jag undrar om jag är dig nära,
sörjer vårt avstånd -
men älskar dig likaväl.
Ingen tid och inga rum skiljer oss åt.
Innerst inne
är vi varandras bästa
kärleks budskap och sorgelåt.
Så många tillfälligheter, men bara en är rätt att ta i akt
Skrek rätt ut när jag kom ut från toaletten precis. Dörren var öppen, den lilla! Det var den inte när jag nyss gick in dit. Fastän jag som sagt inte är rädd längre, och har vant mig att det finns "någon" här och dessutom haft ett halvt öga på dörren i två dagar nu som stängd, så kom det som en chock nu. Varför just nu? Jag kan nästan med säkerhet, eller i alla fall en sorts visshet, säga att den inte skulle gått upp om jag inte hade gått in i toaletten just nu. Jag gick in dit av en helt annan orsak än det man egentligen ska göra inne på en toalett. Kanske på grund av den som han ville visa/säga att jag inte är ensam? Att J var inne på sitt rum och jag på mitt håll, var det ett ypperligt tillfälle att göra slag i saken. Som om det bara väntades på det! Har som sagt haft lite halvkoll på dörren, utan att lägga större vikt än att notera vad den varit under dessa två dagar som förflutit sedan senast. Och så helt plötsligt! När jag är som mest oförberedd på det. Det lilla tillfället! Det hade varit lättare att se den vara öppen någon gång under dagen, än nu. Det kan inte vara en tillfällighet, därav skriket ... Nu står den öppen, och det får den fortsätta med. Lite testing om "han" dessutom kan stänga den, inte för att jag behöver mer bevis - men ändå ... Skrämseleffekt, ja! Känns lite halvbra att ha den öppen då, men jag tror inte att det skulle vara lika läskigt att se den stängd då. Ska jag vara lite halvrolig mot mig själv så kan jag ju tänka på The shining, öppen dörr eller låst ... Men nej, jag vill inte skrämma upp mig själv ännu mer. Vill kunna somna relativt bra inatt än vad jag gjorde igår. Igår somnade jag närmast förtvivlad.
Att göra sig vän med ett spöke
Det är läskigt att vara rädd, men jag är ju inte ensam i alla fall.
Spöken i våra hus
Är inte i balans med mitt bloggande, dels är det nog medvetet men det oroar mig på samma gång. Förundras bara hur fort det går och tar till vara på varje ögonblick, varje människa. Jag kan ju som sagt det här nu, vet att det kommer gå fort och att det en dag är slut. Det har bara gått två veckor, påbörjat den tredje, men det känns som att jag varit här i en månad minst. Nu har jag bott in mig, och kommit in i svängen. Jag och min roomie flyttade från vår första gemensamma lägenhet som vi blev tilldelade, till en annan i slutet av första veckan för att komma lite närmare alla andra, så nu bor vi i ett hus (Överhuset) med andra människor. Det första huset (Herrgården) har kanske två lägenheter, och ett bibliotek. Vi hade klagat ganska mycket på olika saker där, och vi var fast beslutna att få flytta in i lägenheten på fredagen när vi bad om flytten på torsdagen. Huset är gjort av trä, vi tyckte det var kallt och jag hatade djuren som kom in, spindlar och till och med en larv fick jag ta. Dessutom sov vi i ett och samma rum, knasigt byggt, för det kunde lika gärna ha suttit en vägg mitt i det stora rummet. Det andra stora rummet var ett genomgångsrum med en soffa i och där hade nog ingen av oss velat sova. Vi hade hört ett rykte om att det spökade dessutom, men hade inte funderat mer över det. Dock kunde vi höra spring i huset på kvällarna, och när vi kom in på ämnet en kväll så delgav vi varandra våra erfarenheter och upplevelser om fenomenet. Det var samma kväll som när vi under dagen hade bett om att få flytta. Vi nojade väl upp oss lite grann, vi hade samma kväll hört en skräckberättelse om våldtäktsvågen i Örebro, och vi kunde inte sova. Dessutom berättade J att hon känner av det där med energier och temperaturer. Då blev jag som mest rädd när hon sade att hon uttryckte sitt obehag. Vi kände båda av det, eftersom vi hade pratat om det också, plus att vi hörde saker. Jag hörde spring som att någon sprang i en trappa, och dörrar som slängdes igen. Som sagt, så fanns det ingenting på övervåningen över vår lägenhet förutom en tom vind. På andra sidan av en låst dörr i vårt sovrum finns ett bibliotek, och om det bodde någon på andra sidan huset vet jag inte. J sade sig höra dörrarna i vår lägenhet smälla mot varann och toaletten spolas, toaletten hörde jag inte, men jag kan hålla med om att vattensystemet sattes igång. Kusligt var det i alla fall, och jag är glad att jag bor i ett något modernare hus nu. Herrgården är det äldsta huset här på skolområdet, så konstigt är det väl inte om den gamla greven från förr vandrar omkring och vaktar sitt hus. Vi har en teori om att han skrämde oss för att vi hade bestämt oss för att flytta under dagen, som för att vi inte ville bo i "hans" hus. Men det har även hänt konstiga och kusliga saker här också. En bok föll ned på mig en morgon klockan sex från hyllan över sängen, den stod längst in mot väggen och en tjock bok låg framför dessa, så det var märkligt att det kunde ske. En byrå intill väggen har förutom lådor också en liten dörr med en repögla som handtag. Den dörren har jag sett stått öppen och vet att jag en gång drog igen den till och med, mer har jag inte rört den och har heller inte lagt större vikt vid det. Jag frågade J idag när jag kom in efter skoldagen och såg dörren stå öppen om hon någonsin hade rört den. Det hade hon inte sade hon, och eftersom det finns motstånd i dörren och kräver att den dras upp så finns det bara ett alternativ. Det är läskigt! Men det riktigt skumma hände förra helgen när det var fest i huset. Jag hade gått upp för att gå på toaletten, och då det var mörkt så vågade jag inte gå in utan att tända lampan i halltaket. Jag gjorde så, och jag kunde gå in för att tända i köket och "mitt" rum och sedan till toaletten. När jag så satt med toadören lite på glänt såg jag att lampan i hallen släcktes, och jag tänkte att jaha, nu har den gått sönder. Jag gör det jag ska, släcker ned allt och går sedan ned igen. Frid och fröjd, förrän dagen därpå när jag berättar saken för J när vi står i hallen för att gå ut och hon sakligt säger att det finns ju ingen lampa. Nej, det gör det inte. Men jag vet vad jag gjorde, tänkte och såg. Läskigt! Och mycket mystiskt, när det inte ens finns redskap för "spöket" att använda sig av. Men jag ser det som att den ville mig gott, den gav mig ljus.
Såhär ser det ut när man kommer in och står i dörröppningen, dumt att ha två dörrar, köksdörren är onödig - de slår bara i varann. Och dessa glipor finns alltid där när man inte orkar eller kommer ihåg att skjuta till när man varit inne på toallet. Lite läskigt när det är kväll och mörkt. 
Vårt kök
Min hörna
Införskaffade mig dessa filtar för 35 kr/st - en till mig och en till K.
Han är mig närmare ju mer jag har att associera mig med honom. 
Den öppna dörren som jag tror inbjuder till att jag ska lägga något där,
jag lade in lite skolpapper och hoppas att den inte står öppen om nån dag igen.
Underbart fin bambi som jag såg på en loppis och var tvungen att köpa för åttio spänn.
Liknar min mormor o morfars katt med sin vita haka och stora ögon. Visst finns en likhet ... :)
Chess
Filmdagbok del 24
7/8 Snabba casch 4/10
8/8 Dagissnuten 6/10
10/8 Something new 7/10
14/8 Sleepers 4/10
17/8 Awake 6/10
21/8 Sista dansen 5/10
26/8 Sherlock Holmes 6/10
29/8 Children of men 5/10