Forgetmenot

Gräns

 

Regi: Ali Abbasi

Manus: Ali Abbasi, John Ajvide Lindqvist, Isabella Eklöf

Skådespelare: Eva Melander. Eero Milonoff, Jörgen Thorsson, Sten Ljunggren m.fl.

 

Filmen baseras på skräcknovellen med samma titel ur samlingen Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist (2006). Redan när jag läste den var den en favorit och allt kom tillbaka för varje sekund som man myste till i biosalongen. För filmen var fascinerade rakt igenom i hela sin skapelse. Det är nytt, omskakande och så enastående vackert i allt det obekväma, obehagliga och fula. 

Huvudkaraktären Tina jobbar som tullkontrollant vid Kapellskär färjeterminal och kollar alla båtresenärer när de anländer. Hon är oumbärlig för jobbet då hon har ett extremt bra luktsinne och kan känna lukten på människor när de döljer saker. Men en dag känner hon lukten av något som hon inte kan sätta fingret på vad det är, och man hittar inget på honom att förtulla. Då han har samma typ av utseende som hon har lär hon känna honom som Vore, och en speciell relation växer fram mellan dessa lika speciella karaktärer. 

På grund av sitt udda och maskulina utseende är hon en främling bland människorna och vän med djur och naturen. Hon säger själv att hon har ett kromosomfel. 

Det är en kärlekshistoria/thriller med temat att hitta sig själv. Det är djuriskt och genusmedvetet, både i fysisk och psykisk bemärkelse. Man leker med könsnormerna och utseendehetsen i samhället och går hela vägen tillbaka till naturen. Den omtalade sexscenen är fulsex om nåt, men ändå så fint. 

Jag blev enormt berörd på mer än bara ett sätt och kände mig hemma av att se kära Rosella som jag själv brukar åka med Åland varje sommar till landstället på Åland.

Men vill bara se mer av Tina och hur livet fortlöper för henne. Men det återstår bara i fantasin, och fantasi behövs för att genren och konceptet som skildras ska fortleva. Tack Ajvide för en fantastisk berättelse!

A star is born

 

Regi: Bradley Cooper

Manus: Bradley Cooper, Eric Roth, Will Fetters

Skådespelare: Bradley Cooper, Lady Gaga, Sam Elliott m.fl.

 

Denna filmskildring är den tredje i ordningen och är en klassisk historia om en alkoholiserad rockartist som blir kär i en ung barsångerska. När han märker att hon är en fantastisk låtskrivare övertalar han henne att sjunga med honom på hans konsert och hon blir känd över i stort sett en natt. Hennes karriär stiger medan han sjunker djupare ned i alkoholismens träsk.

Många musikögonblick levereras och filmens höjdpunkt är såklart Shallows. Själv älskar jag Always remember us this way och I'll never love again, den senare i filmversionen med dem båda. Vilken känsla!

 

Själv har jag inte gillat varken Bradey Cooper eller lyssnat så mycket på Lady Gaga förut. Båda gör riktigt bra ifrån sig, och man får verkligen sympati för dem båda så som de har gett till den här filmen. Gaga som har skrivit mycket av musiken, och Cooper som uppenbarligen gillar henne och byggt in hennes person i rollen som Ally. Karaktärerna är trovärdiga, likaså hur de möts genom musiken och blir kära i varandra. De fullkomligt dricker låtarna ur varandra och skapar scenmagi som går rakt genom filmkameran.

 

Cooper verkar göra en likadan resa som Matthew McConaughey, som började i lättsamma historier och sen fick mer djupa roller i bättre filmer. Om han fortsätter skriva så kommer han nog gå hela vägen till Oscarspodiet till slut. Filmen vann Oscar för originalstory redan -37, och den här kan nog få nomineringar i många kategorier.