Michael Caine - Acting in film

Michael Caine - Acting in film, An actors take on movie making 
(The applause acting series - edited by Maria Altken)
 
Den här boken skulle man kunna säga är en guide i hur man skådespelar på film, ur åtminstone Michael Caines synvinkel. Det här är hans anteckningar som han använde i en workshop som dessutom blev filmad, så det skulle ju vara lika intressant att se filmen. Jag personligen tar till mig bättre genom läsning, sedan att få lyssna och bli demonstrerad för och sedan kanske få läsa igen så att det verkligen kan sätta sig, beroende på vad det handlar om. Michael Caine har själv sagt att han var en "tremendous reader of books" och blev från början castad som en Cockney-actor, men är ju så pass bra i sitt skådespeleri att han i stort sett har blivit amerikaniserad vad gäller språket.
 
I boken tas alla aspekter av film upp och han ger bra många tips om alltifrån hur man förbereder sig på vägen till och på set, hur man arbetar och vad man ska tänka på framför kameran, hur man närmar sig sin karaktär och (kanske min favorit) hur man helt enkelt beter sig i jobbet som professionell skådespelare, både med andra skådespelare, regissörer och arbetande på set men också som den man utger sig för att och vill vara.
 
Caine hade filmat med en annan stor manlig skådespelare som hade sänt ett meddelade "Because you kept me waiting four hours yesterday, I'm going to be four hours late today." De hade inte kunnat filma utan honom så alla hade suttit och väntat på att han skulle komma och undrade hur Caine själv skulle reagera när denne väl kom, då Caine själv hade en lika stor roll i filmen. När skådespelaren till slut dök upp hade Caine tagit honom åt sidan och sagt: "Thank God you did that. I was out all night last night, so I was really tired, and I hadn't learn the dialogue. I didn't know this bloody scene. Now I've had three hours sleep, I've learned the dialogue, and everything is fantastic. The point is, I'm going to a party tonight; can you do this again tomorrow?" Efter det var skådespelaren aldrig sen igen. En annan gång gjorde Caine ett statement när han filmade med en filmstjärna då dennes assistent brukade komma och meddela vilket humör denne var på. När assistenten då uppdaterade om att skådespelaren var på dåligt humör en dag svarade Caine med att om denne någonsin frågade vilket humör Michael var på. Assistenten frågade då bara: "Why should he?" "If you have to ask," sa han då "I might as well get the next plane home." Vilket han också gjorde, men blev övertalad att komma tillbaka. Så Michael Caine är en skådespelare med bravur, han! Inga divalater eller krusiduller på något håll där inte. Hans tips på hur man hanterar en dålig regissör är att lära sig konsten om självbevarelsedrift ihop med att kunna ge och upprätthålla sitt egna performance själv, och att den självtilliten är en del av att vara en professionell skådespelare. För oss som har pluggat teater handlar de här kapitlen om sunt förnuft.  
 
"I'm not competetive. I don't think of stardom or acting as a sort of competition." (...) I'ts selfdestructive. If you're competitive and you're not always on a winning streak, you'll get bitter. (...) I am what I am, an either I am needed as that or I'm not suitable anyway." Det är ett bra tips och min favorit för hur man kan lyckas med jobbet som skådespelare och hur man ger ett ödmjukt intryck. Jag passar på att lägga in min åsikt om att kunna attrahera in det man vill i sitt liv, och det är att vara i rätt vibration, samma vibration som det man vill ha ligger på. Därför är det så viktigt att kunna vara tacksam och glad för även andras skull, för då är det som om man själv har fått det som någon annan nu har.
 
I ett stycke i boken säger han att alltid fått looser-jobb och att "A part of my appeal is that I'm not an obvious winner." Men han har jobbat hårt i branschen och fick själv tipset från Peter O'toole att han borde ta huvudroller i allt, oavsett hur bra eller dåliga filmerna är, och absolut inga småroller - för då skulle man just bara bli en "small-part actor". Jag kommer genast att tänka på Hajen 4, som bara nämns i filmografin i slutet av boken, som han sagt om den rollen att det gav honom hans sommarhus. Jag är glad att han är med i Hajen 4 för att det just är han som är halva behållningen av den filmen, men jag håller med honom om att det annars en skitfilm. Sedan kan jag försvara den filmen som haj-film, men det får komma i ett annat inlägg. På tal om hajar vägrade han att hoppa i havet när han fick uppgiften en gång, för att det fanns en haj i närheten. Regissören frågade då när senast man hade hört att en filmstjärna hade blivit uppäten av en haj. Caine svarade: "I'm not worried about the last time; I'm worried about the first time. I'm not about to be the first movie star to be eaten by a shark." Undrar vad han tänkte sju år senare när han skulle sitta fast i ett fejkat hajgap ...
 
Avslutningsvis säger Caine att han så småningom kanske kommer att vilja regissera, men inte än, och det är för att den tiden en regissör behöver för att göra en film, den tiden skulle han som skådespelare kunna göra fyra. Så jobbet som skådespelare för honom är att tjäna sitt levebröd. "And all in all, I think I'll know when to give up acting and start directing because to me it's easy to tell if you're still a star or if you're on the way down. If I'm a star, I get a script and they say: 'We know it's about an australian dwarf, but we'll change it a bit.' If I'm on the way down, they'd say I was to short to play in The Michael Caine Story. Maybe then I'll direct."
Så antagligen lär han aldrig sitta i regissörstolen, vilket är synd. Jag hade gärna träffat den mannen och blivit regisserad av honom.
 
Jag avslutar den här recensionen med hans egna avslutande ord från introduktionen:  
"Why am I telling you all this? What right does Michael Caine have to teach you how to act in film? Absolutely none!"(...) "What I know today is the result of what sucessful actors have shared with me. I'm just passing the torch. Don't take my experience for bleeding gospel. Just take it and run!"
 
 
 

Filmdagbok del 107

10/8 Hets 6/10
13/8 The boy next door 3/10
17/8 I don't know how she does it 5/10
19/8 Solaris 8/10
20/8 The abyss 8/10
21/8 The square 6/10
24/8 The hitman's bodyguard 6/10

Att börja blogga igen

Jag gör ett krafttag för bloggen igen för att kunna införliva mina ord i mitt liv igen!
 
Har saknat dem, har saknat flödesskrivandet och "genre"-skrivandet med tanke på de kategorier som jag har på bloggen. Det har blivit allt för många filmmanus under de senaste åren ikapp med min filmdagbok här på bloggen. Men det är det som är jag! Jag lever och andas film sedan nio år tillbaka nu om man ska räkna från det att jag började plugga film första gången. Mitt långfilmsmanus började jag på för nästan exakt tio år sedan och det är jag vid det här laget nästan helt färdigpillad och riktigt nöjd med. Det har tagit sin tid. Men skam den som ger sig! Vissa processer kräver sin tid ... Jag älskar film och dess manus, och manusens alla karaktärer och berättelser. Det är en genre i sig att skriva filmmanus och det krävs teknisk finess i både hur ett manus är uppbyggt och hur man bygger sin egen berättelse.
 
Men hur börjar man egentligen blogga igen?
 
Jag vill inte starta en ny blogg, den här är och förblir det som är jag. Och vem har inte ett bagage? Bloggen är mitt bagage och framtiden står inte skrivet än ... 
 
Jag hittade det som man skulle kunna sammanfatta min blogg med.
 
http://forgetmenot.blogg.se/category/forgetmenot.html
 
So long, but not too long ...