Forgetmenot

Borta bäst av Sara Kadefors

Sylvia bor i sin bil i en dunge utanför IKEA där hon gör sin morgontoalett, dricker gratiskaffet som bjuds innan varuhuset öppnas och letar upp kvarlämnade matrester. Ibland tar hon rundan in på sovrumsavdelningen där hon provligger sängar och passar på att ta en tupplur i en inte allt för exponerad säng. En dag plockar hon upp en liftare som slutar med att hon följer med henne hem. Hon visar sig leva ett helt annorlunda liv än Sylvia, innan hon beslutade sig för att flytta in i sin bil. Innan bil-livet levde hon snarare lyxliv då hon brydde sig mycket om det yttre och hade ett bra jobb. Utseendet bryr hon sig fortfarande om och snattar vilt från sminkavdelningen. Ju mer allting fortskrider får man veta vad som hände av det som baksidestexten säger "efter ett misstag har hon förlorat allt". Hon nämner det bara skuldmedvetet till de hon pratar med från gång till gång att ’Du skulle hata mig’ och ’Man gör inte så’ innan hon berättar allt och man får veta hela bakgrundshistorien. Som i alla historier måste man längst ned på botten innan man kan ta sig upp igen, så även Sylvia, och man får även ta del av en natt i häktet.

Jag var så ivrig på den här berättelsen efter att ha läst baksidestexten där det står att Kadefors ställer frågor om valen man gör i livet. "Vem bestämmer egentligen hur man ska leva? Och är det ena mer rätt än det andra?" Jag blev något besviken på slutet och hur allt landade. För det första var det fel att uttrycka att hon hade gjort ett misstag, för det var snarare ett mycket medvetet beslut karaktären gjorde. Jag hade velat ha ett mer konsekvent beslut av hennes första handling. Man får ju absolut ångra sig och jag förstår att göra perspektiv. Men istället för att blanda och sammanfoga olika livsstilar hade jag förväntat mig att hon skulle ta ett beslut mot andra värderingar.

Nu blir det som att det blir "rätt" och "fel" även om den ena livsstilen är kriminell och det i sig är fel. Men man kan ju ändå välja att bo i en bil man vill det, eller åtminstone husbil. Så för mig blir det lite för tillrättalagt och korrekt och förväntade mig lite mer av "det andra", hur och varför man gör ett val och att kunna stå för det.

Sten för sten av Liselott Willén

Kjerstin är inflyttad ålänning från Sverige och bor med sin man Jörgen i ett hus på ön. Hon är lärare, har svårt att komma nära sina kollegor och blir mobbad av sin klass som en utböling. Rektorn har ögonen på henne då han anser att hon inte har någon pli på sin klass och har god kontakt med föräldrarna till eleven som hon har svårast med. Hon gömmer sig helst inne på toaletten med en bok från biblioteket på rasterna för att komma undan allting. När hon börjar på en kurs i självkännedom i regi av en man som kallar sig för O, träffar hon sju andra kvinnor som blir det närmaste hon kan kalla för vänner. O utmanar dem att leka med tanken på att göra det absolut värsta de kan tänkas göra, lägga upp en plan för det men inte nödvändigtvis genomföra det i verkligheten – bara i tanken. På hemmafronten misstänker hon att Jörgen är otrogen och får mer och mer fog för sina misstankar. Ju längre kursen går desto mer innästlad blir hon i sig själv och sin process och en plan börjar oundvikligen utformas.

Det här var en lättläst och riktigt spännande bladvändare. Det var särskilt kul att läsa om miljön på Åland och platser som jag själv varit mycket vid, då jag är där varje sommar och på sommarstället på Vårdö. Fästningen vid Bomarsund, som exempel, är ett ständigt stopp att promenera och äta glass vid. Jag fastnade för berättelsen direkt och man kom verkligen in under skinnet på Kjerstin. Det var en ganska mörk historia, kvällskursen var egentligen bara konstig och man fick inte någon direkt förklaring till det han höll på med. Men mystiken gjorde historien. Hade det varit en film såg jag framför mig nattsvarta kvällar och regnmolnsmörka dagar. Temat att utforma en plan som man inte ämnar genomföra är fascinerande och får en att fundera själv. När börjar man bli så engagerad att man bara måste göra allting till sitt slutskede? Eller vad händer med en om man släpper allt man har planerat för? Vad händer med målet då ...?