Som en prinsessa

Prins Daniel gav sin brud ett riktigt fantastiskt tal! Många tårar rann nog inne i slottet under hans minuter, även i min lilla säng. All sin kärlek till henne, tacksamhet, deras första möte och hennes påhitt om att skriva trettio brev till honom, en för varje dag hon skulle vara borta en gång, fick han in i ett underbart fint tal. Att han inte blev en prins vid första kyssen, som att han inte heller var en groda, så blev han till slut det i alla fall. Löftet att han skulle försöka göra henne lika lycklig som hon varit idag, och det har man verkligen kunnat se att hon varit, gjorde mig helt salig. Kärlek! Hon måste verkligen känna sig som en riktig prinsessa.  

Även om jag inte är en prinsessa, skulle man ju vilja bli behandlad som en.





För nio år sedan hade jag förmånen att lära känna en ung kvinna med en härlig humor, en stark pliktkänsla och dessutom väldigt, väldigt klok.

Vi blev vänner. Ju mer jag lärde känna henne desto mer oemotståndlig blev hon.

De här åren med dig Victoria har flugit förbi, har varit de bästa i mitt liv.

There have been times when Victorias official duties have separated us. Often taken her to faraway countries and continents. I will never forget some years ago when she left for one of her many trips, this time to China.

We were going to be apart for a whole month. The night before she left she got home late after an official engagement, and she had many preparations to make before the long month of duties ahead. Instead of getting some valuable sleep she stayed up the whole night writing.

In the morning after she had gone I found a box. And in that box I found 30 beautiful letters addressed to me. One for every day she would be away.

This romantic gesture is typical of you Victoria. It says everything about the loving person you are.

Once upon a time the young man was... perhaps not a frog, in the beginning of the fairytale...(skratt)...as in the story first told by the Grimm brothers. But he was certainly not a prince.

The first kiss did not change that. His transformation was not possible without the support of the wise king and queen, who had ruled the kingdom for many years, and who were full of wisdom, experience and had good heart.

They knew what was best and guided the couple with a gentle hand, generously sharing all their experience.


Jag känner en stor tacksamhet mot eders majestäter kungen och drottningen, för ert helhjärtade stöd, och för det sätt som ni har välkomnat mig in i er familj. Mina tankar går givetvis också till min egen familj. Till min mor och min far, och min syster och hennes döttrar.

Mor och far, under hela min uppväxt har ni givit mig er villkorslösa kärlek. Ni har hjälpt mig med er klokhet, och ni har hjälpt mig att bygga en stark självkänsla och trygghet genom sunda värderingar som har väglett mig genom livet.


I dag, när vi färdades genom Stockholms gator, då möttes vi av en otrolig glädje och värme. Ett minne vi kommer att bära med oss djupt inne i våra hjärtan, för alltid.

Under de år som Victoria och jag har haft tillsammans har jag känt ett stort stöd från människor som jag har mött. Det har varit väldigt viktigt för mig.

Tack.

Jag känner en djup respekt inför de uppgifter som ligger framför mig. Det kommer utan tvekan att bli en stor utmaning. Jag ska göra mitt yttersta för att leva upp till de förväntningar som kommer att ställas på mig. Jag kommer göra mitt yttersta för att stödja min hustru, Sveriges kronprinsessa, i hennes viktiga gärning.

Älskade Victoria. Jag är så stolt över det vi har tillsammans. Jag är så lyckligt att nu få vara din man. Jag ska göra allt jag någonsin kan för att du ska förbli så lycklig som du är i dag.

Victoria, störst av allt är kärleken. Jag älskar dig så.


Och prinsessan fick sin prins

Jag har varit lite skeptisk till det kungliga bröllopet, och att den bekostas av skattepengar. Jag har absolut inte kollat på all upptrappning inför bröllopet de senaste veckorna. Men vigseln kändes ju faktiskt relevant, och som den var sen ... Var det någon som inte fick tårar i ögonen när de sade ja till varandra? Jättefina är de tillsammans, verkligen! Jag unnar dom verkligen deras kärlek och giftermål. Men jag störde mig på att prästen inte sade: Du får nu kyssa bruden. För att det är kyrkan eller vadå?? De är ju bara människor, som älskar varann. Självklart skulle de ha fullbordat vigseln med en kyss. Vill de kyssas ska de kyssas! Mycket fel tycker jag det är att kungligheter måste låtsas vara kristna, om de inte är det vill säga. Så fel att lagen säger att de ska hålla sig till den evangeliska läran och ta avstånd från alla andra religioner. Sedan halv fyra när vigseln gick av stapeln har jag suttit framför teven, och tagit del av deras bröllop. Jag missade kungens tal till sin dotter och kärleksförklaringen till sin fru Silvia, men lyssnade precis till Daniel Westlings pappas tal - det var riktigt fint och personligt. Mycket kärlek idag. Som Olle Westling sade, de smittar verkligen av sig med sin värme och man känner med dom. Så fick prinsen sin prinsessa, och prinsessan sin prins. Vilken saga! Jag önskar dom all lycka.

Känslan av att vara något som är jag

Det är verkligen skönt att kunna säga vad man tycker, stå för det och ha all logik, fakta och sanning på sin sida. Plus att det är så kul med höjden av pinsamhet som de andra står för, haha. Men ändå så frustrerande att andra kan vara så dumma i huvudet, att de skapar en egen sanning utifrån felaktiga fakta eller vad de än grundar det på. Skönt att det är över nu i alla fall, de äkta är kvar tack och lov. Men på något sätt har man blivit så psykad av dom andra när man tror att de vet och fattar, men påvisar något helt annat och påstår att de skulle vara vänner till en. Försöker skyla över det riktiga, och skylla på en själv. De motsäger sig själva. 

Det är äckligt. DOM får mig att känna mig och gör mig till något jag inte är. Jag måste hitta tillbaka till mig själv. Det fick jag erfara när vi hade vår sista teaterlektion, då vi skulle stå i ring först axel mot axel, och sedan förflytta oss ut så vi bara nuddade varann med fingertopparna, att jag inte kunde hitta mig själv. Stå still, och blunda. Känn dig själv, hitta punkten i dig. Den som är du. Du är den du är, det finns ingen annan som du. Du är unik. Det gick inte. Jag kunde inte hitta mig själv, det som är jag. Paniken växte inifrån och ut, och jag hann inte med mig själv innan hjärtat började värka och bröstkorgen tryckas ihop så att jag inte fick nån luft - och föll ihop. Paniken att inte kunna hitta mig själv, vilket väl i och för sig var orsaken till smärtan, var starkare än det faktum att jag smärtades. Jag inser att jag lever så mkt utanför mig själv, att jag letar efter så mycket annat för min girighets skull att jag glömmer bort min punkt. Jag måste lära mig bättre att fokusera på att vara jag, och bry mig om mig själv och mitt bästa och inte anstränga så mycket för annat om det inte är värt det. Men det är värt det, tänker jag direkt. Jag är en hängiven person, och det är något jag vill vara. Annars är det inte värt att leva om man bara ska köra på halvfart.

Enda anledningen jag kan komma på varför jag får ta emot och uppleva så mycket jobbigt är för att ha mer stoff till mitt skrivande. Man kan se och man kan höra, men det är en helt annan sak att uppleva och få erfarenheter själv direkt till sig. Insikterna blir desto tyngre. För att kunna
göra det jag är menad till, dvs att vrida världen rätt igen - för den ser ju inte bra ut idag. Jag hoppas att jorden inte går under 2012, och att jag hinner fullborda mitt syfte. I och för sig tror jag att det är människorna själva som fördärvar den, allt från att skada miljön och andra människor. Bloggen är ju ett syfte helt klart, men den är mest för mig, teater tror jag är en stor faktor till förändring och ett sätt att kunna förmedla till människor, likaså film. Men att delge något som människor kan ha i sin hand som sitt eget, som dom kan känna igen sig och finna förtröstan i - den känslan ...


Värsta åskovädret jag varit med om

Herrejävlar, vad det är storm ute. Det regnar och åskar så att man blir rädd. Jag stoppade musiken som ljöd ur dvd spelaren och drog ur sladden till min dator, så nu sitter jag uppkrupen i sängen med datorn i knät och lyssnar till regn och åska istället. Mörkt är det ju också. Det är nästan så att det är mysigt, om det inte vore för att jag trots allt är rädd för åska, blixtrar framförallt, och är ensam. Det riktigt skakar i väggarna. Får väl lägga mig under täcket och skaka ikapp ... Hjälp, vad det dundrar. Det låter som exploderande fyrverkerier, men typ dovare och flera gånger värre. Shit, såg precs ett ljussken blinka till utanför fönstret också. Mamma! Hon kommer snart tack och lov, men det betyder att hon är ute i vädret. Aaahhh, skämtar inte - jag ryckte till inte bara en gång, inte ens två gånger - utan tre gånger i skrivande stund. Tre starka dundersmällar vilka lät komma från tre håll runt omkring över huset. Ska lägga mig och krama om en kudde nu ...

Drömmar om beröring

Igår natt drömde jag om ett möte, ett mun till mun-möte. Det var en alldeles underbar stund när mina läppar mötte hans, och en ärligt menad, äkta kyss uppstod. Lätt, lätt - nästan ingen beröring alls, gjorde det så speciellt när jag stod där tätt emot honom, och väntade att han skulle komma och möta mig med sin mun. Jag kollade upp på honom och han hjälpte till med en hand under min haka för att kunna komma mig till mötes. Våra varma andedräkter slog mot varann, och mina läppar särades lätt när han sakta närmade sig. Jag blundade och log inombords, kände mig vacker under honom. Läpparna nuddade vid varandra, dröjde sig kvar. Sade: Hej. Jag älskar dig. Vi smakade på varann lite flyktigt innan kyssen försvann lika snabbt som den långsamt hade tillkommit. Som att den aldrig hade varit menad att ske. Men den skedde, den föddes och dog, och dess existens hade haft all mening när den fanns till.

Inatt drömde jag om en lätt kittlande smekning över nyckelbenet. Vi hade lagt oss, skulle somna. Jag vilade skönt på min högra sida när jag kände hur han med en hand började röra mig över axeln, kanske drog ned en tunn linneärm, och gav mig en kyss i gropen. Han fortsatte upp längs min hals och framöver den, formade en cirkel med handen över brösten och upp igen, visste vad han gjorde. Värmen i hans hand lugnade mig. Som att han kände hur han berörde mig fångade han upp kittlingen som hade spridit sig längs min överarm och strök över den, fattade ett tag om den och tryckte till lite. Musklerna gav med sig i hans hand, blev till flytande guld. Han kupade handen igen över axeln på mig och följde konturerna längs med nyckelbenet. Varm utifrån och in suckade jag tungt, och älskade honom lite mer.

Underbart drömt!   


Ps, I love you

Första filmen som jag ger en tia, Ps. I love you - fick mig att både skratta högt och gråta ljudligt. Den handlar om Holly (Hilary Swank) som förlorar sin man (Gerald Butler), men det visar sig att han hade en plan. Som för att hjälpa henne genom sorgen och kunna gå vidare med livet, hade han skrivit brev som hon på olika sätt fick levererat under ett års tid. Varje brev avslutades med ps. I love you. Underbar film! Älskar den, från introt till outrot och allt där emellan. Hela konceptet, och berättarstrukturen. Från början när man får ett hum om hur deras förhållande är när han fortfarande lever, bråkigt med kärleksfullt, och hur han så plötsligt inte finns längre. Att han alltid finns där hos och med henne fastän han inte lever längre, och när han talar till henne genom breven. Hur man får se deras första möte, att man lär känna dem båda två genom hela filmen och hur hon "träffar" på honom genom hans påhitt med breven. Vyer av Irland, och bra musik - bra låtar genom filmen. Jag älskar Irland, nu ännu mer - den irländska charmen fungerar, och Gerald Butler och Jeffrey Dean Morgan som irländare känns helt rätt. Otroligt bra skådisar, som självklart ger filmen sitt värde tillsammans med både manus, musik och betydelse. Skratt och tårar, både romantiskt lyckligt och sorgligt. En klang av både vemod och hoppfullhet vibrerar i slutet när man gått igenom filmen, så som hon har fått det sista brevet. Mycket fin film, med bra innehåll.

"Watch out for that signal, when life as you know it ends."

Promenad i regn

Jag promenerade i regnet, efter en inneliggandes dag. Skönt att ha nära till vatten, och kunna höra ljudet av vågor brusa upp. Att känna regnet falla och väta mitt hår, strila ned mot halsen och nynna på denna låt.







Jag identifierar mig som vädret, 
och likt en fågel som driver med vågorna.





Mötte denna fågel som såg ut att stå på ett ben och må dåligt,
en mycket märklig fot.





Simon & Thomas

Inte vilka Simon och Thomas som helst, utan designerna Simon & Thomas =D Är det ett program jag verkligen tycker om och gärna tittar på, så är det Design: Simon & Thomas. Jag älskar dom och deras stil, och programmet är verkligen bra uppbyggt redan i introt där man får ett hum om vilka de är. Thomas som lite klåfingrig och Simon som perfektionistisk. Otroligt duktiga designers är de också. Det är som att jag drömmer om ett eget hus eller krypin att få inrett av dem. "Simon jag vet inte om det är tekniskt korrekt att bära ett barn sådär." När Simon åkte kälke med en tvååring och skulle upp igen. Vet ju bara hur man bär runt på en hund ;) Haha, ja dem är störtsköna. Man märker att de älskar och känner varann, annars skulle de inte kunna småbråka med varann så mycket hela tiden. Och så deras lilla hund, Albert. Undrar jag vad som hände med den andra hunden, Thomas hund ... Bra pli på hunden, som följer dom vart de än går och är en lika stor (om än mindre och med flera ben) karaktär till programmet. Snickaren har de bytt ut dock, hm. Vilket jobb för honom och det gänget, Simon och Thomas står ju för idéerna och det konstnärliga inredandet, och inte för utförandet av det hårda slitet. Det är det som gör de så bäst också, goa personer som har en bra stil som passar dem och är dessutom bra på det de gör. Kärlek till både programmet och dem från mig.

Fanny Hill - en kvinnas lusfyllda memoarer

Fanny Hill är en fulsöt historia som jag bara inte kan låta bli att älska. Den bygger på romanen med original titeln Memoirs of a woman of pleasure, skriven av John Cleland. Boken var skandalomsusad med tanke på den skildrande sexualiteten, och Cleland blev tillsammans med sin förläggare åtalad. Boken hann publiceras och flera versioner, både censurerade och icke sådana, gavs ut. I en utgåva var det ett tillägg om homosexualitet mellan män som vissa historiker menar på att det var det som gav upphov till åtal. 1748 skrev Cleland sin bok när han satt i gäldstuga (ett häkte där man sitter om man är skuldsatt, i väntan på att anhöriga ska betala) i London, och 1963 (214 år senare!) frigavs den första gången. 1970 publicerades slutligen en ocensurerad version av Fanny Hill efter ännu ett åtal där man hade yrkat på att boken snarare var en hyllning till normalt om än något fräckt sex snarare än porr, men som åtalaren hänvisade till en piskscen förlorade de åtalade.

Det har gjorts flera filmversioner av Fanny Hill, den som tillhör mig är den från 2007 skriven av Andrew Davies för BBC (regi James Hawes) där Rebecca Night spelar Fanny Hill. Den är som sagt väldigt sexig, och jag köpte filmen bara för att, nästan säker på att det var ett dåligt köp som vissa filmköp har varit för mig ibland. Men jag är förvånad att den var så bra som den var. Det kändes ganska snart att det var en film i pretty woman - stil, men den var mycket bättre.

Den handlar om Fanny Hill som växte upp som den söta, snälla flickan i en by i 1700-talets England men som i filmens början förlorar sina föräldrar. Filmen utgår och berättas av henne själv då hon i ett senare skede i livet sitter och skriver brev till någon man inte vet vem. Hon berättar hur hon som hemlös får erbjudandet att följa med en barndomsbekant, Phoebe, till London och finna lyckan där. Phoebe presenterar henne för madame Brown som tar emot henne med öppna armar. Fanny träffar Browns andra tjänsteflickor, och hon får veta att hon ska passa upp på männen som ofta kommer på besök i hemmet. Fanny blir den eftertraktade jungfrun. Hon förstår nog inte riktigt vad det går ut på, och slåss emot när mannen som hon tycker stinker och har obehagliga ögon kommer för att ta det han vill ha. Hon får en andra chans, för han var ju faktiskt inte varlig med henne. En annan man har lagt anbud på henne till veckan därpå, men helst vill hon ju välja sin käresta själv. Så en kväll när hon är på väg uppför trappan stöter hon på en ung, blond kille vid namn Charlie som hon dröjer kvar vid med blicken, och de båda faller på första ögonkastet för varann. När hon stiger upp på morgonen finner hon honom sovandes i en fåtölj, och han talar om att han kvällen innan dränkte sina sorger i whiskey istället för att ta en annan hora, hon är den enda han vill ha. Han övertygar henne om att han är rik, och att hon kan rymma med honom istället för att ge bort sig till andra - och de sticker med Brown skrikandes efter sig att hon har en skuld att betala. De tar in på hotell, och de stannar inne i tre dygn då hon ger honom sin oskuld. Han friar till henne, och hon svarar ja. Han ger henne allt hon vill ha, men snart blir han pank och de måste besöka hans pappa för att få tillåtelse till giftermål och mer pengar. När de kommer in i den stora salen som hans kontor och ser pappans ryggtavla fattar man det innan man ens hinner tänka efter, det är den burdusa mannen. Han blir förbannad och fattar var sonen hittat henne någonstans, men Charlie fattar ingenting. Fanny själv blir förstås förnärmad när han skriker hora efter henne och känner igen honom, och de får fly tomhänta och förskjutna från hans hem. Charlie får reda på vad det handlade om, och är förstås lycklig över att han fick det hans pappa inte kunde få för pengar. Men han inser snart att han inte har råd att blir förskjuten av sin far. Just som Fanny berättar att hon är gravid får han att brådskande ärende till sin far, och de blir båda två hoppfulla om att det kan vända. /Jag själv är lycklig över filmen vid det här laget, men fattar att det kommer vända och hinner inte ens tänka klart den tanken när det väl gör det./ Charlie återvänder inte. Fanny väntar en hel dag, innan hon åker tillbaka till huset där fadern bor för att ta reda på vad som hänt Charlie, och får med sig hyrestanten från hotellet som sällskap. Fadern berättar att Charlie är ute till havs mot Västindien och att hon aldrig igen kommer få se honom. Hon blir förtvivlad, och får missfall på stört. Hon får bo kvar på hotellet hos tanten, fast med stor skuld till henne. Tills en dag då en rik man som kommer och erbjuder sig att betala hennes skuld och räkningar, i utbyte mot att han får träffa henne tre nätter i veckan. Utan några andra val accepterar hon hans erbjudande. Fortfarande förtvivlad över Charlie väljer hon att inte känna någonting när hon är med denna man, men han lyckas med tiden få henne att njuta och nästan börja älska honom. And so I learned the extremes of sensual delight need, have nothing to do with true love. A cruel lession for a girl with a romantic disposition. But I think many woman may have made that bittersweet discovery for themselves. Now I was truly learning to be a woman of pleasure. Men bara nästan, hon säger att han kan få hennes kropp, men hennes hjärta kommer alltid att tillhöra någon annan. De lever som bra älskare, tills den dag när hon går in och ser honom in action med en annan kvinna. Han finner det märkligt att hon blir arg, för hon kan ju knappast bli svartsjuk när hon har sitt hjärta på annat håll. Hon blir snarare sårad för att hon fattar hur han behandlar henne (som en hora). En lyxhora, är ju vad hon har blivit med honom. Hon bestämmer sig för att hämnas på honom och förför butlern som han har anställt till hennes service, och hon tror att de är kvitt. I själva verket, för att han älskar henne för mycket som han säger, måste han göra tvärtom - och förskjuter henne. Hon måste flytta därifrån och beger sig till barndomskompisen som i början kopplade henne till Brown, och får stanna hos där hos Ms. Cole och deras "familj" som fungerar på samma sätt, om än bättre och mer smakfullt med bättre män. /Knappast säger jag, karlar är karlar. / Fanny har blivit eftertraktad, och hon kan börja välja sina karlar. Phoebe blir så småningom avundsjuk på Fannys status, och klankar ned på henne och säger att hon inte ska tro att hon är så mycket bättre. Hon antyder också att hon har en käresta som Fanny nog inte skulle gilla att hon hade. Senare visar det sig att det är rikemannen, och de båda sitter och gör varandra svartsjuka i varsina soffor mitt emot varandra när han kommer för att träffa Phoebe. Till slut reser han sig upp och beordrar killen att sluta röra Fanny, och han ber Fanny att ta tillbaka honom. Han förlåter och säger att han älskar henne, vill ha henne, men hon däremot gör det inte. Hennes hjärta tillhör bara Charles. Säger att det är för sent, att hon trivs där hon är :"Jag är hellre en ärlig hora och håller mina känslor för mig själv." Han blir fly förbannad, och kallar de alla snuskiga horor. /Vilket de ju är, haha. Kåta karlar får fan i mig skylla sig själva. Använder de sig av eller utnyttjar horor ska de inte få känslor, en horas jobb går ut på att just inte kyssas eller blanda in sina känslor - annars får de lika mycket skylla sig själva de också om hororna skulle få för sig att må dåligt./ Han hotar dem alla att han ska anmäla dom. Vilket han också gör. Poliser kommer, men hon lyckas fly i tumultet och hamnar än en gång hemlös för en stund. Den lilla stunden är en natt ute på gatan, där hon blir sexuellt utnyttjad. "The characters and the scenery might be different, but I was playing the same part." /Ja, en hora är alltid en hora. Lika mycket som karlar alltid är karlar i samma situation. Lyxhora som gatuhora, eller ett verktyg som i otrohet. Pengar eller inte, som sagt. Och vilja. Väljer en tjej att vara leva som hora, sälja sig eller utnyttja karlar för sin egen skull är det hennes val. Lika olagligt som det är att köpa och sälja sex borde det väl vara att utnyttja obetalt, som i otrohet. Det är ju bara pengarna som gör skillnaden!/ Samma natt finner hon en äldre man i en gränd som blivit rånad, som hon hjälper att ta sig hem. Som tack bjuder han henne på middag och bjuder henne skjuts hem. Som hon inte har ett hem eller någon familj, får hon stanna som hushållerska hos honom. Eftersom han litade på henne ville hon inte råna honom på hans rikedomar, och hon fick hon lära sig att dygden har sina fördelar precis som synden. Han låter henne efter bara ett par veckor stanna hos honom som bara vän, och i sitt brev skriver/berättar hon för oss att i tre månader bemödade jag mig om att förtjäna den kärlek han gav mig. Han avlider och testamenterar hela sitt arv till henne, och hon blir återigen en förmögen kvinna. I och med det lämnar hon London för att åka tillbaka till sitt barndomshem. I droskan på väg hem rider det en svartklädd man på en vit häst, och stoppar ekipaget. Han drar ut henne och av sin förklädnad och avslöjar sig som vem då? Charles, naturligtvis, efter lång tids sökande efter henne. "I found you!" "You won't love me anymore. You know nothing of what has happened to me ..." "I do. I've learnt a lot in looking for you. You are not to blame. What else were you ment to do in the circumstances? Let put the past behind us and marry, as we were intended to." "You don't have to. I would be happy to be your mistress." "I would only be happy if you are my wife." And so we renew our love in most delightful way. /Lyckligt!/
As the moral of my story, my story have morals ... It seems to me life is very complicated we must all get throught it the best we can. Virtue is always preferable to advice but we can't always choose, can we?

Mycket fin film, älskade den. Även om den var lite förutsägbar på sina ställen, så var den lika mycket inte det på andra ställen. Den är en film värd att ses, för det finns så mycket känsla och liv i den trots den ganska ytliga, hårda verkligheten. Men att den handlar om att faktiskt vara en hora, acceptansen av det och att njutning inte har någonting med äkta kärlek att göra. Lite ironiskt att den kom i min ägo, min sensmoral på det hela är att det är hårfin skillnad på en hora och ett horaktigt beteende.

Minnen i kläder

Jag har ägnat dagen åt att packa upp, och på samma gång gått igenom och rensat igenom hela min garderob. Jag har väldigt mycket kläder, och jag har svårt att kasta, har jag alltid haft. Det sitter minnen i kläder, och om det är något som jag fortfarande får på mig så får det vara kvar. Men nu var det på tiden att bli av med sådant som jag ändå inte använder, och som bara tar upp en massa plats. Det var trångt i alla fall när jag var klar. Plus att jag fick lägga alla mina mjukisdressar i en låda under sängen som mamma hade fixat till mig medans jag varit borta. Vet att det finns kvar sådant som kan göra kläderna sällskap i högen till insamling. En svart topp med en urringning täckt av spets, och som har en hals som känns som ett hundkoppel. Vet inte varför jag lade den i sorteringen av festtoppar, har aldrig använt den till fest och kommer antagligen aldrig göra det heller. Kan passa till begravning, tänkte jag till min spegelbild. Nej, den går rätt ned i högen imorgon bitti tillsammans med en gammal bikini som jag aldrig tyckt om och som jag fick sy ihop överdelen på för att den inte skulle falla isär. Mina favoritplagg är för säsongen min turkosskiftande, leopardmönstrade schal, en prickig blus, mina ganska nyköpta jeansshorts och min jeansfärgade tygklänning.  

Vacker dag att skiljas på

Hemma, efter skolavslutningen igår. Äntligen! Men ändå känns det mycket märkligt. Det är så skönt att komma hem, och veta att jag aldrig mer behöver se vissa människor. Å andra sidan kommer jag sakna andra jätte mycket. Flera var ledsna, men jag kunde inte det - inte när jag har gråtit så mycket av andra skäl. Det var en solig dag igår, tillräckligt vacker dag att skiljas på. Men inte kul. Kan förstå att det känns mer för tvåorna, speciellt de som varit där i två år. Tyckte så synd om en J som såg på när en S åkte därifrån, och som sedan gick in helt förstörd. Jag och L klarade oss nog ganska bra, desto värre mellan mig och K. Vi drog oss för att sitta med våra klasser (han som till och med hatar sin klass) inne vid lunchen, och satte oss själva ute i solen med god mat. Jag städade klart rummet och packade in i bilen när pappa kom, resten av dagen försökte jag hålla mig vid K:s sida och träffade hans pappa. Mycket trevligt! Hade så velat följa med om det gick ... Det blev många kramar, speciellt med tjejerna i klassen men också av andra random människor. Till och med en av grannkillarna kom fram och gav mig en kram och sade att vi hade varit goda grannar. Det är ju nästan så att jag kommer sakna att irritera mig på dem :) strongt av honom att vara uppe och gå, när hans pappa tydligen gick bort i början av veckan. Sorgligt! Det blev mycket spring fram och tillbaka, och upp och ned. Som en sorts bearbetning, för att aldrig mer få göra det igen. Rummen blev tomma och låsta, och jag och K åkte därifrån ungefär samtidigt. Jag trodde att det skulle bli värre, visst det rann bakom mina solglasögon, men det var ändå som att vi ses igen. Och det gör vi! För mig räknas det mest att man har någon nära till hjärtat, fast man kommer att sakna. De obesvarade frågorna hoppas jag som sagt kommer bli tillfredsställda med tiden ... 

Filmdagbok del 21

2/5 Hulken (2003) 4/10
12/5 Veronika bestämmer sig för att dö 5/10
17/5 Eight legged freaks 5/10, Van Helsing -
18/5  forts. Van helsing 6/10
27/5 The road 8/10
30/5 The human centipede 6/10

Det är det här som är livet.

dsc-0000135 (MMS)

Det är det här som är livet. Att älska och göra minnen varje dag.


Chockad vaknar jag invirad i mina sängkläder

Inatt var en natt full av drömmar. Jag cyklade bland annat, jag cyklade på en väg som jag visste att jag inte kunde så bra och som jag skulle bli tvungen att ta samma väg tillbaka sen. Men mörkret hade smygit sig på då, och jag gav mig aldrig av fast det var tanken och viljan hos båda två att jag skulle gå. Jag stannade kvar hos honom och vi hade istället sex. Det är organiserad kaos bland mina drömmar, har ingen ordning på dem men vet att jag har drömt dem. I samma hus som vi befann oss i såg jag två stora, feta spindlar i taket som på något sätt gjorde sig osynliga i sina trådar. Jag var så livrädd att jag var tvungen att gå ut ur huset på trädäcket framför, fastän det var någon som sade att jag skulle nog inte gå ut om jag var du. Jag fattade inte vad hon menade, och hade känslan av att då skulle jag inte kunna låsa dörren igen. När jag stod där ute såg jag på andra sidan häcken två män som kom ut ur en stor bil med säckar. Jag visste på en gång att det var inbrottstjuvar och att vårt hus var nästa på tur. Jag gick in igen trots spindlarna, och som förutspått kunde jag inte låsa dörren om mig. Skräckslagen för både spindlar och inbrottstjuvar vaknade jag med ett ryck av väckarklockan, och jag kan fortfarande känna hjärtat bulta hårt och snabbt fast jag sovit ett par timmar till. En annan dröm påminde om det senaste tevespelet jag sett på. Första etappen var att en person var tvungen att dö, klöst och ihjälbiten av en tiger, för att hon inte hade någon hjälm eller rustning. Men nästa nivå som gick ut på att springa och gömma sig i en kista för tigern, gav oss efter det alla mod och hjälpmedel att besegra tigern. Jag visste dock inte hur jag bytte kulor i pistolen som jag hade, och skjöt med både såpbubblor och pilar innan jag fick riktiga kulor men som studsade. Så kanske den mest jobbiga känslofyllda drömmen, där någon hade tagit K och höll ett fast grepp om hans ena hand. Jag höll i den andra och det kändes som en dragkamp mellan oss. Psykisk dragkamp. Jag förstod inte vad han ville, men att han hade något emot K. Jag själv var rädd att tappa honom. Han vägrade släppa honom och K gjorde motstånd. Jag försökte vara mannen till viss lags, men även jag ville ju komma bort från honom. Bara att gå lungt, istället för att springa, trodde jag kunde göra bättre. Men vi sprang, sprang och sprang, genom långa gångar och förbi människor , upp och ned på de olika våningsplanerna - men han hann alltid upp oss. Vi befann oss på en färja, så vi kunde ju inte komma ifrån helt och hållet. Till sist kom vi på en smart idé, men som jag som drömmare förstod när det väl hade hänt. Det vill säga att vi gömde oss uppe på ett sorts tak som vi hade kommit upp på med hjälp av en stege. När mannen sprang fram och märkte stegen klättrade han tyst upp för att få tag i oss, en hand syntes. Men det han inte visste var att när han hade klättrat upp hade jag redan gått ned för att ta bort stegen så att han inte kunde komma ned. K själv skulle ju naturligtvis hoppa. Men det vi båda fick tji på var att mannen ifråga inte heller var feg av sig, när han märkte fällan hoppade han lätt ned för att visa att vi inte kan stoppa honom. Vi blev båda modfällda och K gav upp där på taket. Mannen hade nöjt hoppat ned och jag var rädd för vad han hade gjort mot K. När jag klev upp på stegen för att se K ligga raklång på taket fick jag en smärre chock. Mannen hade stoppat en massa nålar i honom, rätt in i hans fina hud satt det äckliga, smala, helt vanliga knappnålar. I min finaste! Det gjorde ont i mig att se, och att han hade ont, jag fick inte röra sade K. Men till slut gav han med sig, och jag lirkade försiktigt, försiktigt ut nål efter nål som satt ett par centimeter in i huden på honom. Där började morgonen ta vid, och jag orkade inte drömma mer, jag vaknade svettig och med tyngd i bröstkorgen.

Tjuvar : Ett varsel om problem och kanske förluster.

Spindel : Spindlar varslar om tur och bara gott. Fortsätt mot det hägrande målet!

Sex : Söker ett mer tillfredsställande sexliv. Provar lustar.

Tiger : Tigern utmanar dig till kamp! Kämpa på och du kommer att övervinna svårigheter.

Jagad: Är du jagad i drömmen så betyder det att du är stressad och behöver lugna ner dig.