Before I wake
Regi: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Jeff Howard
Skådespelare: Kate Bosworth, Jacob Tremblay, Thomas Jane m.fl.
Jessie och Mark sörjer fortfarande sin son Seans död när de får hem ett fosterbarn Cody, 8 år. Codys största intresse är fjärilar och har en bok om det. Om nätterna bläddrar han i den och dricker energidrycker, för att inte somna. Han är livrädd för att somna och ha sina mardrömmar om Cankerman som han är övertygad om åt upp hans mamma, som dog när han var liten. Jessie har det motsatta problemet att inte kunna somna. När hon hittar hans gömma med energidrycker och han till slut somnar, dyker fjärilar upp i tomma intet i huset. De inser att Cody har en förmåga drömma drömmar som blir till verklighet för alla. När de börjar berätta om Sean och de börjar se honom om nätterna vill Jessie ännu mindre somna, medan Mark blir den omhuldande fadern.
Det här är egentligen en väldigt vacker och subtil berättelse gjord som en klassisk skräckfilm. Med Mike Flanagan som regissör och manusförfattare som är känd för sina skräckfilmer (Oculus, Hush, Doctor Sleep) och serien The haunting of Hill house som var riktigt bra, hade jag bara bra förväntningar på den här filmen. (Geralds game var desto sämre och förtjänar nästan en egen recension bara den.)
Vi knäckte filmen ganska tidigt, både symboliskt sett och hur det skulle sluta, vilket förtog lite av skräcken även om det ingick popup-effekter som gav utdelning. Temat om sömnen och drömmar, att de båda inte vill sova var helt i min smak. Jag kom att tänka på min favoritfilm Dragonfly som också är en fantastiskt fin film och som har en liten läskig ton, men den är verkligen inte byggd som en skräckfilm även om man använder skräckmoment som pop-up effekter och som ett sätt att berätta just den berättelsen. Flanagan invände dock mot att placera sin film i skräckgenren och kallade den själv för en fabel eller övernaturligt drama. Manuset och karaktärerna hade kunnat byggas ännu mer och lite mer logik i vissa scener och konsekvenser kunde ha förklarats, annars gick den, åtminstone hos mig, hela vägen hem.
Sunset Boulevard
Regi: Billy Wilder
Manus: Billy Wilder, Charles Brackett, D.M Marshman Jr.
Skådespelare: William Holden, Gloria Swanson m.fl.
Den här pärlan till film hade jag inte sett innan, och vilken skam! Filmen räknas som en klassiker och ansågs vara kulturellt viktig av Library of Congress 1989 efter att den blev invald som en av de första filmerna för att bevaras
i USA:s National Film Registry.Den fick elva Oscarsnomineringar och vann tre av dem, bl.a för Bästa manus. Så låt den upplevas och bevaras genom just dig och dina ögon.
I 50-talets Hollywood lever Joe Gillis, en manusförfattare som inte lyckas sälja sina manus, och funderar på att åka tillbaka till hemstaden för att skaffa sig ett kontorsjobb. I flykten från sina fordringsägare får han punktering på Sunset
Boulevard och rullar in på närmaste parkering. Han ringer på och går in i den tillhörande herrgården där han möter husets ägare, den forna och berömda stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Hon misstar honom först för en begravningsentreprenör
som ska komma och ta hand om hennes döda schimpans. Norma lever med sin tyska butler Max som skyddar henne från yttervärlden och upprätthåller hennes illusion om att hon fortfarande är älskad av sina fans. Norma övertalar Gillis att stanna kvar
för att hjälpa henne med manuset som hon planerar att göra comeback med. Han lockas av hennes pengar och uppmärksamhet och blir hennes författare och älskare. Norma skickar till slut in manuset till Paramount studios och antar att DeMille,
som hon har jobbat med förr, vill filma projektet. Där jobbar också den unga Betty som är fascinerad över Gillis skrivarkunskaper och han blir förtjust tillbaka i henne.
Filmen har den klassiska berättelsen, den klassiska kurvan och det oundvikliga slutet. En människas uppgång och fall. Den stora längtan om berömmelse och kärleken till att stå framför kameran gör henne till den största divan och hennes öde blir
därefter. Det är en dröm som går i uppfyllelse samtidigt som det är en tragedi.
Normas namn togs från stumfilmsstjärnan Norma Talmadge och stumfilmsregissören William Desmond Taylor. De hade haft en relation och han blev skjuten i sitt hus. Mordet på honom är en av Hollywoods största skandaler och blev aldrig löst.
American Film Institute hade en enkät 2004 om de bästa filmcitaten, där två kom från Sunset Boulevard och som definierar Gloria Swanson karaktär:
"All right, Mr. DeMille. I'm ready for my close-up"
"I am big. It's the pictures that got small!"
1/3 Min pappa Marianne 7/10, The tall man 6/10
5/3 True lies 8/10
10/3 The invisible man 7/10
13/3 Birdpeople 5/10
16/3 Superman III 3/10
19/3 Hollow man 6/10
20/3 Unfaithful 6/10
24/3 Hunger games 7/10
27/3 Hunger games: catching fire 5/10
28/3 The vow 6/10
29/3 Hollow man 4/10
