Allt du önskar kan du få

Allt du önskar kan du få

Regi: Paolo Genovese 
Manus: Paolo Genovese, Isabella Aguilar, Christopher Kubasik Skådespelare:  Valerio Mastandrea, Sabrina Ferilli m.fl.

Filmen utspelas på ett och samma ställe, en restaurang med namn The place som även  är filmens originaltitel. I ett hörn sitter L'uomo  med en tjock anteckningsbok och tar emot besök av människor som önskar sig saker och som han kan uppfylla åt dem genom att se i sin bok och tala om för dem vad de ska göra. Bland andra  önskar en man att rädda sin döende son och får i uppgift att döda en annan pojke för att det ska ske, en blind man vill få synen tillbaka och ska våldta en kvinna och en nunna som har tappat kontakten med Gud ska bli gravid för att kunna få tillbaka den. De ifrågasätter dessa omoraliska handlingar de får att göra men L'uomo ger frågan tillbaka till dem själva att bestämma hur mycket och vad det kostar att få det de vill ha, då de egentligen inte behöver göra någonting som de inte vill. De återkommer genom filmen för att berätta om sina resultat och han noterar flitigt i sin stora bok.

Det här är Genoveses senaste film efter hans succé Vad döljer du för mig . Filmen är ett kammarspel och gestaltas genom filmens alla karaktärer i form av deras berättelser/monologer. Det krävs både bra manus och visuellt engagemang för att inte bli uttråkad, och för det krävs ett bra tema vilket  den här filmen har. Gillar man den här typen av film kommer man älska det här! Man sitter som på nålar när man väntar på att få höra om hur det har gått för dem, om de lyckats eller misslyckats och man ser väven mer och mer utefter filmens gång. Temat belyser orsak och verkan och kampen mellan ont och gott. Vissa liv och handlingar går emot varandra, så allt kan inte ske för allas bästa hand i hand, därför kommer det alltid att finnas ont och gott och framförallt människans egna vilja. Slutet är öppet för tolkning, och det för jag vidare så som filmen för vidare sitt budskap. Kanske läser man in nytt om man ser den igen, kanske är man fri att inte behöva se den igen. Men 105 minuters uppmärksamhet av en förtjänar den att få. Jag hade dock velat veta ännu mer om hans tjocka bok, vad han valde att leta upp för vilka personer och hur många författare som egentligen har medverkat till den ...

(null)


Positiv energi

Positiv energi av Judith Orloff (2004) Damm förlag
 
Det här är en bok där författaren går igenom begreppet energi i ett 10-stegsprogram som hon kallar för Positiv energi-programmet. Orloff är från grunden utbildad läkare då hon växte upp med två läkare till föräldrar och blev pionjär inom området energipsykiatri, som blandar den traditionella sjukvården med den komplementära.

Innan hon kom på sitt program var hon själv utbränd och hon har alltid vetat om att hon varit en intuitiv empatiker. Sedan dess har hon hjälpt människor med alla sorters problem där hon steg för steg går igenom hur man ökar och beskyddar sin egen energi för att motverka trötthet, stress och rädsla. 
 
Boken riktar sig till alla och den är indelad i tio kapitel som innehåller praktiska uppgifter om hur man får syn på sina problem och ger även lösningar på dem; 1. Väck din intuition och föryngra dig, 2. Hitta en fruktbar andlig väg, 3. Hälsa, kost, motion, 4. Alstra positiv känslomässig energi för att motverka negativitet, 5. Utveckla hjärtcentrerad sexualitet, 6. Öppna dig för flödet av inspiration och kreativitet, 7. Skratta, pyssla om dig själv och upplev förnyelse, 8. Locka till dig positiva människor och situationer, 9. Skydda dig mot energivampyrer och 10. Lär dig själfullt givande
 
Det finns så många böcker i ämnet attraktionslagen och jag läser och läser. Den här boken ger kunskap och fakta om vad energi är och hur det påverkar allt, oavsett vi vill det eller inte, på så många nivåer och författaren delar med sig av sina erfarenheter och observationer som energipsykiater vilket är väldigt intressant. Bl.a. hade hon också spökforskat berättade hon i ett kapitel, och att hon och hennes team kom fram till att i många fall handlar det inte om spökaktivitet utan det är människornas egna känslor som tar och överhanden och manifesteras på olika sätt. Man behöver inte läsa alla kapitel om man inte vill det, men alla skulle definitivt känna igen sig i det mesta om man tar sig igenom den. Själv läste jag den två gånger och är ännu en bok berikad i ämnet. Kunskap är makt. Namaste!
 
(null)

 
 
 
 

 





Deep blue sea

Deep blue sea (1999)

Regi: Renny Harlin 

Manus: Duncan Kennedy, Donna Powers, Wayne Powers 

Skådespelare: Thomas Jane, Saffron Burrows, Ll Cool J, Samuel L. Jackson, Stellan Skarsgård m.fl


Susan (Burrows) och hennes forskargrupp på undervattenslaboratoriet Aquatica är nära att hitta botemedlet för alzheimer i hjärnan på hajar. För att få mer pengar till projektet av sin investerare Russel (Jackson) bjuder hon med honom för att se forskningen med egna ögon. Men då hon har förstorat hjärnorna på dem har det bidragit till en sidoeffekt som gjort att testhajarna har blivit smartare, snabbare och mer brutala, vilket de blir abrupt medvetna om när en storm kommer över dem och totalförstör anläggningen över ytan och vattenfyller våningarna undertill. Våning för våning kämpar de sig upp till ytan med både vattnet och tre livsfarliga och målmedvetna hajar hack i häl.


Det här är en film som jag kan uppskatta trots att det är väldigt otroliga hajar. Men jag älskar castingen och karaktärerna, speciellt Cool J. som kock på anläggningen är min favorit. Hans ena och enda medskådespelare ett tag är en papegoja, Bird och han (inte fågeln) vann Blockbuster entertainment award för sin biroll. Han blev dessutom nominerad för en titel som tyvärr är en spoiler för filmen. Men att han är en favorit för mig i den här filmen beror också på hans medverkan och roll i Halloween: H20 som liknar rollen i den här. 


Jackson tackade ja till sin roll för Harlins skull som han jobbade med i The long kiss goodnight, men varför Skarsgård tackade ja vet jag inte. För jag tror det är jag som gillar filmen mer än vad den är bra. Men som hajfilm finns det värre filmer, det här är ändå en bra producerad film, bra skådespelare och karaktärer, men att man tycker att en förtjänade att dö är tyvärr ett minus. Inga riktiga hajbilder är som känt ett minus hos mig, men bra attacker och bra vfx höjer upp det. Jag hade velat ha snäppet mer bakgrundshistoria för att filmen skulle kännas bättre än bara bra. Det är absolut en tillräckligt bra och rolig film att se en tråkig dag eller när man är sjuk, men det krävs att man mörkar ned för att kunna se vissa scener. 


"Bring me some sushi!"


(null)



En andra chans - Jojo Moyes

(null)

En andra chans av Jojo Moyes (Org.titel: Still me, 2018)
 
Det här är sista och avslutande boken i trilogin om Louisa Clark. Englandstjejen som fick jobbet som personlig assistent hos Will Traynor i första delen. I denna del har Lou fått jobberbjudande i New York som assistent till Agnes, ung hustru till en av N.Y:s rikaste män. Hemma i England finns Ambulans-Sam kvar, som hon träffade i andra delen när hon föll från ett tak, och de kämpar med sitt distansförhållande. I rollen som assistent ska hon föreställa Agnes bästa vän och vara vid hennes sida på olika tillställningar. Lou kommer på det sätter snabbt in i toppskiktet och på en gala träffar hon Joshua, som är galet lik Will. Hon får ett dubbelliv där hon till slut måste välja vilket liv hon vill leva och vem hon vill vara, både privat och i yrkeslivet.

Som läsare och följare av Lou kommer man gilla även den här. Hon är en helt underbar person inifrån och ut; från hennes personlighet och patos till hennes unika klädstil. Man identifierar sig med henne när hon tvingas smälta in och bli något som hon egentligen inte är och hejar på henne när hon får problem och står upp för sig själv. Det är ett tillfredsställande slut både för den här bokens story och bokserien som helhet. Man blir inspirerad av att åka till New York och pröva lyckan där, och det är skönt med en lite sund inställning till det och med någon som har fötterna lite närmare jorden än vad bokserien Fifty shades of Grey uppvisar, som bara har flärd och lyx. Älskad och saknad är hon och jakten på humlestrumpbyxor fortsätter i verkligheten ...

(null)


The remains of the day

The remains of the 
 
Regi: James Ivory 
Manus: Ruth Prawer Jhabvala Skådespelare: Anthony Hopkins, Emma Thompson  
 
Det här är en brittisk dramafilm från 1993 som utspelar sig innan andra världskriget. Butlern Stevens (Hopkins) jobbar på Lord Darlingtons slott där han står högst i hierarkin och sköter anställningen av de andra, bl.a hans gamle far. Miss Kenton (Thompson) söker och får jobbet som husfru och det påbörjas en mycket subtil men djup kärlekshistoria mellan dem samtidigt som Lord Darlington bjuder hem inflytelserika politiker och är säker på att Tyskland vill ha fred. 

Det här en film baserad på Kazuo Ishiguros bok med samma namn. Jag önskade och fick denna duo-kombination och valde att se filmen först. Och vilken en sen! Min mamma hade spoilat slutet för mig, trodde jag. Men det visade sig att det var fel, tack och lov. Förväntat slut är aldrig kul och därmed kan jag vara kluven till ramberättelser där man får veta hur slutet kommer te sig. Men de flesta filmer med ramberättelser är oftast väldigt bra och kräver stor finess vilket  placerar dem högt i listan bland de allra bästa, så som Broarna i Madison County, The notebook och The green mile. 

Hopkins gör en mästerlig roll som en mycket reserverad man som tar sitt jobb som butler på största allvar på bekostnad av sina egna känslor och personliga frihet. Med ytterst små medel berättar han otroligt mycket med hela sitt uttryck. Han vägrar visa sina känslor men man ser dem så väl inuti hans ögon, innanför hans skinn och i hans mungipor som rycker av att vilja tala ut. Filmen är symboliskt uttrycksfull med hela sin genre. Diagonaler syns genomgående där Stevens ständigt står i bakgrunden och i ramberättelsen i förgrunden eller med allt fokus på sig. Det finns både en självpånyttfödelse och inte, och jag lämnas med en något otillfredsställd känsla samtidigt som jag känner mig enormt berikad som man gör efter en riktigt bra film som lyckats förmedla starka känslor. 
 
En stark nia får den av mig då jag kan vara lite skeptisk till temat om andra (och första) världskriget. Det passar bra in i den här filmen, men gör det till en inte helt renodlad kärlekshistoria. Ska bli intressant att läsa boken efter filmen nu när jag också har ansikten att förhålla mig till.
 
(null)
 

Filmdagbok del 117

4/6 The remains of the day 9/10
6/6 Thor 7/10 
9/10 Shutter Island 7/10
12/6 Captain America 5/10
14/6 Annabelle: creation 6/10
13/6 Kejsarens nya stil (Disney) 6/10, Avengers 5/10