Spiral: from the book of Saw
Spiral: from the book of Saw
Regi: Darren Lynn Bousman
Manus: Josh Stolberg, Peter Goldfinger
Skådespelare: Chris Rock, Max Minghella, Samuel L. Jackson
Zeke Banks är en polis som inte uppskattas av de övriga på stationen där han jobbar då han anmälde en kollega som misskötte sig för några år sedan. När ett mord begås får Zeke och en praktikant det på sig att kolla upp, vilket visar sig vara en polis
Zeke kände. När flera polismord begås på olika kreativa sätt i sann Jigsaw-anda förstår de att de har att göra med en copycat. Spelet har börjat ...
Det är 17 år sedan första filmen kom och i denna reboot av serien är det nu korrumperade poliser som faller offer. Med tanke på hur verkligen utspelar sig så kan man tänka att det är rätt i tiden. Chris Rock är uppenbart ett Saw-fan då han pitchade
idén för Liongate, skrev storyn och är exekutiv producent till filmen. Det är en film i smaken för alla som gillar Saw-filmerna. Man har även lyckats klämma in en bild på Jigsaw. Dock är den här mycket mer förutsägbar, man drar slutsatsen
om vem mördaren är tidigare än man kanske borde, vilket drar ned effekten om man jämför med speciellt första Saw-filmen. Saw-filmerna är ju fantastiska i hela sin serie, så som man har pusslat ihop dem, och första filmen är helt enkelt suverän.
I jämförelse med dem är Spiral mer en krimhistoria, vilket jag uppskattar. Det blir ingen blek kopia eller efterapning, fokus är mer på polisarbetet än slaktandet men den eftertraktade klaustrofobin med stängda rum finns där i slutet av filmen.
Man flörtar tydligt med första filmen, vilket är en fröjd för mig som manusförfattare. När den välbekanta musiken går igång gör även hjärtslagen det. Jag längtar redan efter fortsättningen och hoppas på att man fortsätter med det nya konceptet
som påminner om upplägget i Seven. Som alltid i alla filmerna (förutom första filmen, där wow-faktorn var total) kommer inte det riktigt tillfredsställande slutet i hur man vill att det ska sluta rent intellektuellt ... Men känslomässigt, och
för de som gillar vidriga tortyrredskap med tillhörande konsekvenser (själv blundade jag), lyckas även den här filmen!
Berätta aldrig det här av Frida Boisen
Berätta aldrig det här av Frida Boisen
Det här är en gripande självbiografi som startar på Mors dag 2007. Hon blir grattad av sin man och dotter som väcker henne med sång. Dagen därpå får hon beskedet att hennes mamma gått bort. Själv glömde hon bort att gratta sin mamma under dagen och fick
heller inte tag på henne efter att hon hade ett missat samtal från henne. Hon vet direkt att mamman tagit livet av sig. I lägenheten när de åker dit hittar hon ett brev från Trygg-Hansa att livförsäkringen är uppsagd och en handskriven lapp som säger
att: Nu fick du som ville.
Boken drabbar en totalt och därför gick det också snabbt att läsa den. Den är skriven i presens, både i bokens nu när hon hanterar sorgen och i hennes minnen från barndomen när man får växa upp med Frida. Man får lära känna henne som en mjuk och inkännande
person som fick parera både sina föräldrar och deras relation till varandra. Trots allt hon fick utstå som barn och ungdom med både mamman och pappan låter hon kärleken skina igenom, vilket visar vilken otrolig styrka den kvinnan måste ha. Insikten
om moderns psykiska sjukdom, och bitterheten som skapade den. Eller vad kom egentligen först ..?
Jag antar att man som anhörig måste tro på att det är en psykisk sjukdom som ligger till grund för självmord ... Det är i alla fall så jag tänker när jag skriver på mitt egna bokprojekt som bär på samma teman; självmord och tystnadskultur. För tystnadskultur
är starkt förknippat med självmord, som är ett så tabubelagt och tungt ämne. Lärdomen kommer därefter - att man måste börja prata om det. Men det är inte för inte att det är ett svårt ämne, kanske framförallt för anhöriga. De som lider av tankarna
kommer inte vara de första att dra upp det heller, det vet jag av egna erfarenheter ...
Boken skildrar inte bara hur förödande offermentalitet och bitterhet kan vara, utan också livet däremellan. Man kan nog inte förstå hur hårt det tar att få ett sådant sista meddelande av sin egen mamma. Jag lämnas inte oberörd av den här boken och
tänker fortfarande mycket på henne och hennes historia. Jag hoppas du mår bättre nu, Frida. Tack för att du delat med dig!
Filmdagbok del 153
6/6 Godzilla vs. Kong 5/10
8/6 Snowsharks 2/10
11/6 Fritt vilt 8/10
12/6 Agnes Cecilia 9/10
13/6 Fritt vilt 2 8/10
19/6 The Conjuring: The devil made me do it
20/6 Babycall 7/10
23/6 A quiet place part 2 8/10