Forgetmenot

Vad det har börjat bli kallt här! Tog på mig både mössa och dunjacka när vi skulle traska iväg till ica och handla. Nu, två tjocktröjor senare och med nyinköpta halstabletter, fryser jag fortfarande. Kanske har jag feber. Känner mig inte alls bra, helt seg i både kropp och huvud och halsen svider. Har druckit varmt hela dagen idag. Förhoppningsvis lyckas jag stoppa det som verkar i kroppen på mig, vad det nu är. Om det blir värre, hoppas jag på att det går över fort. Är det något jag inte orkar med just nu är det någon långvarig grej, när det dessutom börjar bli riktigt kallt och fullt upp i skolan här. Den här veckan har vi börjat med manus och äntligen har vi fått boken som jag trängtat efter länge, Elements of Style for Screenwriters. Jättekul! Synd att jag mår som jag mår bara, även om detta är det enda som bär upp mitt mod just nu. Men tiden hotar då vi ska adaptera våra egna skönlitterära verk till först en synopsis, och sedan ett manus. Men det borde funka, jag såg en massa bilder framför mig när jag skrev det allra första, så helt fel kan det inte bli. Det är bara att hinna med som oroar mig, om jag dessutom ska till Visby imorgon eller på torsdag kommer ännu mer tid rinna ifrån mig. Vill inte, orkar inte ... Stanna tiden och låt mig vila en stund i en varmt välmenad kram.

En lång heldag med bara min mamma. Så härligt! Vi var uppe ganska tidigt för att åka in och röja på stan. Det var ganska skönt, men väldigt ovant och skrämmande att få känna pulsen igen efter livet ute på vischan. Hur ska det gå när jag kommer tillbaka? Vi gick ut och in i de flesta butikerna inne i city, och till slut hittade jag en skinnkjol som jag ville ha, och det i den sista HM butiken vi kunde komma på. Mamma köpte den första kappan hon såg, men det gjorde hon först efter ett par timmar och i en annan butik än den första. Vi fick i oss lite mat i restaurangen längst bort i Gallerian innan dagen slutade med bio, Låt den rätte komma in. Det är kul att veta och känna igen sig där de har spelat in den, men de var även uppe i Luleå för att få till alla riktiga snövinterscener - och där har jag ju aldrig varit. Den var bra, och riktigt läskig vid sina ställen fastän jag visste vad som komma skulle. Det var inte så som jag hade föreställt mig det, men ja, jag kände absolut igen mig i allt det som hände - eftersom jag läst boken. Och därför vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om filmen än så länge. Jag kom på mig själv att sitta och tänka på filmiska grejer som ful inredning och bortglömt ärr. Men visst var det snyggt gjort. Dock blev jag besviken på speciellt en scen som jag redan då jag läste boken tänkte och uppfylldes av en vilja att göra en film av just det. Scenen då en massa katter löper amok över en nyss biten kvinna. Jag såg det framför mig när jag läste det hur man skulle kunna göra det. Drypa in en skyltdocka i makrill eller annat katt-gott så att de hoppar på och äter sig upp på kroppen på henne. Hänger sig fast i hennes armar, och vägrar släppa taget då hon försöker skaka sig loss dem. Förhållandevis var det bra, även om det var trickfilmat - men jag tror att det hade kunnat bli bättre. Kanske var det inte en högt prioriterad scen. Men jag är även besviken på det oavslutade kapitlet om Håkan. Det känns inte alls utarbetat. Det sista man fick se av honom var när han slängde sig ned från sjukhusfönstret, när han just hade blivit biten av Eli. Hur tänkte John Ajvide när han skrev om sin bok egentligen?!? Hur kunde han bortse från det faktum han själv hade skrivit i boken och det som jag anser att man förstår i filmen också: att man inte kan dö hur lätt som helst som vampyr? Han dog inte alls i fallet. Jag väntade bara på att han skulle komma hem till Eli som det vanställda han hade blivit, men kanske hade det blivit lite väl brutalt och skabbigt om man skulle filma ett styckmord av honom ...  Det enda jag kan komma på är att han skulle kunna komma tillbaka i Hanteringen av odöda om det mot förmodan skulle bli film och inte en teveserie, men nej.. som min mamma sade, de är helt två olika berättelser. Den handlade ju inte om vampyrer, och det var ju det han blev. Jag undrar bara varför? Skulle det inte varit bättre troligt att gestalta de olika tillvägagångsätten för en vampyr att dö på? Som kvinnan som brann upp, försöket till att sticka en kniv (och okej, det var ju det som boken slutade med - kanske man bestämde att inte ta med det för att det på sätt och vis redan hade gestaltats av det misslyckade försöket) eller när hon började blöda när hon inte hade blivit inbjuden. Antagligen hade hon väl tappat så mycket blod att hon till slut hade dött. Det skulle vara en intressant fråga till John Ajvide Lindqvist om jag i framtiden skulle råka möta på honom. Det vore överhuvudtaget intressant att möta honom. Och såsom han har gjort om sin bok till filmmanus, vilket vi precis har snuddat på i utbildningen, så kan man analysera filmens beståndsdelar och på så sätt se vad som bygger upp bok respektive filmmanus. Tyvärr måste jag sammanfattningsvis säga att trots den bra och välrescenserade filmen så väger boken tyngre. Det ger mig viss vånda till hur jag själv ska ställa mig i frågan om jag vill skriva en bok eller ett filmmanus... Och det slår mig att tänk om jag själv skulle göra ett smärre mästerverk någon gång i framtiden? Tänk om jag skulle råka bli rikskändis över en natt? Tänk om jag någon gång skulle få pryda mitt  hem med en guldbagge? Tänk om, ja.  

Vildanden av Henrik Ibsen, den var inte riktigt så jag hade föreställt mig att den skulle vara. Egentligen hade jag nog inte föreställt mig så mycket, men jag trodde att det skulle handla om den lilla Hedvigs själ som levde vilt istället för djuret and. Men så var det, Hedvig hade en vildand - det var hennes käraste ägodel. Den som hon skulle komma att försaka för sin pappas skull, så att han skulle älska henne igen. Men efter att hon hörde honom säga om henne obehörig, såg man utan att se hur hon istället beslutade sig för att ge sig själv den kulan som vilanden skulle få. Det var en tragisk historia, och ganska svår på sitt vis. Det var inte en av de bästa teaterupplevelserna för mig, vi satt alldeles för långt ifrån, i en loge nästan högst upp. Ju närmare man kommer desto mer kan man insupa, och dess mer känner man att man vill närmre och bli ett med det som händer. Denna gång kändes inte alls som det. Istället kunde jag höra precis allt som hände i salen nedanför mig där jag satt; host, harkel, någon som bytte ställning på stolen, knarr från skinnjacka och ännu mer host från olika håll så att jag inte hörde någonting från scenen i varken det ena eller andra örat. Jag försökte så gott jag kunde, jag blundade till och med för att bara koncentrera mig på att lyssna. Men det ledde till att jag nästan somnade, lite tråkigt i början med andra ord. Bra skådespelare lyfter såklart intresset; Josefin Ljungman som den snart 14-åriga Hedvig som avgudade sin pappa, Johan Rabaeus som fotografen Hjalmar Ekdal - fadern, Ingvar Hirdwall som farfarn till Hedvig, Marie Rickardsson som modern Gina, Peter Andersson som Hjalmars ungdomsvän Greger Werle och Sten Ljunggren som fadern till Greger. Även Niklas Falk hade en roll, men honom minns jag bara som pedofil i en av Beck - filmerna, möjligtvis också som den arrogante kyrkoherden i Så som i himmelen. Ingvar hirdwall är alltid skön. Marie Rickardsson är jag inget jättestort fan av. Men Peter Andersson som spelar en sanningsjägare i pjäsen, har jag som min mamma alltid tyckt om. Och det slog mig att Peter Andersson och Marie Rickardsson tidigare spelat med varandra i filmen Noll tolerans, och att hon med Johan Rabaeus var ett par i även Ondskan. Men så är det väl, alla de stora skådespelarna - de beblandar sig väl de alla med varandra gång på gång. Jag har inte sett så mycket med Johan Rabaeus, men efter den här pjäsen har han definitivt vuxit i mina ögon. Otroligt bra spel, rakt igenom. Speciellt i slutet av andra akten då han kommit på att han måste berätta för sin dotter att han älskar henne mest och inte kan leva utan henne, oavsett om hon är hans riktiga eller inte, vilket han inte hinner. Kulan hade redan gått igenom. Och äntligen var det helt tyst. Hela salen satt i en andemäktig tystnad och kunde knappt förmå sig till att applådera när det på så sätt slutade med att ljuset tonade ned scenen i mörker. Mäktigt! Det är synd på något som är så bra, men på grund av omständigheterna är jag besviken.

Ännu en säsong av Prison break har börjat. Jag trodde att det skulle kunna spåra ur, och att jag kanske inte skulle behöva följa det så helhjärtat som jag gjort förut. Men efter bara några minuter insåg jag att jag redan var fast. Annan miljö, och nu efter första avsnittet är de alla i en och samma men ändå annorlunda situation. Det verkade bli lite för grymt ett tag, när man direkt fick se Sucre med sin nyfödda efter scenen där Mahone kom till sitt så kallade hem. Det bästa var väl ändå när Scofield fick återse sin älskade ..? Men jag dog av förtrytelse av den bleka och väl dolda filmkyssen. Kunde de inte ha kostat på sig en smaskig scen, när det så väl fick finnas där?!? Först hans hand över kinden på henne, sedan hennes arm som lades på hans axel - kan det bli värre? Jag lugnade mig dock när man senare fick se läppar som trycktes samman och dröjde sig kvar. Som en varm pöl hoppas jag nu på att de kommer klara sig helskinnade till slutet av hela historien, vilket skulle kunna avslutas denna säsong. Men om producenterna vill ha sina jobb kvar, kommer det säkerligen hålla på i några år till...

Och jag inser att detta kan vara en del av en början av mitt livsmål -

Att få världen att stanna upp, tänka efter - förändra genom film!

Jag satt som bäst för att börja blogga när jag på en hundradels sekund ryckte till av ett för mig nu vältjänt ljud, brandalarmet. Fan! Jag kände åter igen fasan över att det kunde brinna någonstans, även om det verkade ytterst troligt. När vi klev i våra skor för att gå ut undrade jag och förbannade den som hade satt igång det den här gången. När vi kom utanför dörren såg vi att det lyste en röd lampa som indikerade att det var i vår lägenhet det brann. Just typiskt! Det visades till och med att det var alarmet i mitt rum som sattes igång. Fattar ingenting! Jag gjorde ingenting. Dessutom är det precis en vecka sedan det hände, och det i lägenheten precis över vår. Det är nåt skumt på gång. Det är lungt, var det enda han sade, brandkillen. Men vad är det som är lungt? Hur kan det börja tjuta utan anledning? Man blir ju orolig, och undrade om det faktiskt brann i en vrå. Vi lugnade ned oss med att sätta på en film och mumsa på chips. Och nu nattar vi oss med en kopp te. Det som var bra var att det hände middagstid och inte mitt i natten som förra veckan. Men vad händer nästkommande ..?

Jag tänker föra filmdagbok så gott det går. Vi pusslade lite om vilka dagar vi såg vilka filmer, eftersom vi kom på idén tre veckor för sent. Men det spelar egentligen inte så stor roll. Grejen (för mig) är att följa upp hur mycket vi kollar på film, och en dag hit och dit gör då ingenting. Men eftersom jag nu vet vad jag gör av mina filmupplevelser i form av ett sparande, kommer det vara lättare att komma ihåg att spara dem i minnesbanken (bloggen). Samtidigt var jag till början tveksam till idén att lista upp alla filmer jag ser, då man kanske tittar just utifrån de förutsättningar att se mycket bara för den sakens skull. Men nej, jag tittar inte på film för att ha sett hur mycket som helst. Jag ser för att jag tycker att det är kul och att det ger mig något. Men jag vet också att jag kollar på sådant som man inte riktigt vet om det är något bra eller vad det handlar om, och att det kanske är mer intressant än kul. Inräknat är också sådana filmer man ser om på nytt, och det för att en film är bra förstås. Man kan bli glatt överraskad när man inte har några förväntningar på en film som visar sig vara den bästa på länge. Undrar hur många filmer det kan tänkas bli under de nio månaderna här ... 

1/9  Började skolan
2/9 -
3/9 -
4/9 Mamma Mia
5/9 -
6/9 Hata Göteborg, Batman
7/9 Don't mess with Zohan
8/9 Running scared
9/9 Grease
10/9 Little Miss Sunshine, Tomten är far till alla barnen
11/9 Army of darkness, Evil Ed
12/9 Transformers, Saw 4
13/9 10 orsaker att hata dig, Dirty danicing, Gökboet
14/9 Ruins, Saw 3, Wolf creek
15/9 Diktatorn
16/9 -
17/9 -
18/9 Nyckeln till frihet
19/9 Casablanca
20/9 Sweeney Todd
21/9 Disturbia, Derailed
22/9 -
23/9 -
24/9 Anacondas, Hot chick, The sorority boys
25/9 -
26/9 -
27/9 Boogie nights, The Guardian
28/9 -
29/9 -
30/9 -

Scrubs - Serie som vi kollade på många kvällar och många avsnitt varje gång