Forgetmenot

Vänligheten 

En klargul container lämnas i Norrtäljes hamn och man vet inte hur den har kommit dit. När den till slut öppnas och en stor publikskara nyfiket står och ser på släpps något ut som liknar fasa och som kommer att förändra allt för befolkningen i Norrtälje. Berättelsen kretsar kring sex personer i Norrtälje; Max och Johan som spelar Pokémon go, Anna och Siw som vill bli av med sina kilon på gymmet och syskonparet Marko och Maria som kom till Norrtälje som små efter att ha flytt från Bosnien. Marko har blivit rik och Maria är fotomodell. Alla har de en historia att berätta både var för sig och när de hamnar i konstellationer med varandra. Det börjar med en händelse som både Siw och Max ser kommer att hända på varsitt håll. När de lär känna varandra förstår de att de har en liknande förmåga att förutse händelser, och händelser kommer att ske ...

Vänligheten handlar om Norrtälje, om människor med förmågor och om hur vänlighet kan förbytas till hat. Ajvide Lindqvist beskriver en förändring som inte är svår att identifiera och komma ifrån i verkligheten. Från vänlighet i form av att hålla upp en dörr, ge ett leende till vem som helst till att man får antipati och som bara blir värre och värre. Rädsla som övergår till hat. Han målar upp ett Norrtälje med kriminalitet och till viss del rent hat. Det är en brutal historia men med en vacker premiss och som avslutas på ett ändå hoppfullt sätt för både världen och mänskligheten, även om det inte tar bort ursprunget för det som initierade berättelsen . 

Det är i sann King-anda han har lyckats med denna mastodontbok på 716 sidor, och man njuter av varenda en av dem. Som vanligt älskar jag Aj vides formuleringar och språk samt hur han gestaltar liv och berättelser. Vissa kapitel är som små noveller i sig. Som när en karaktär säger att han har Tourettes när det egentligen bara är vanlig bitterhet som osar när han uttrycker svordomar och bittra kommentarer. Kapitlet slutar med att han blir sur och ger sig hän sin Tourettes. I ett annat kapitel  refererar han lustigt nog till sig själv som "han med den där vampyrboken".

Det här är helt klart hans bästa bok hittills!