Forgetmenot

Regi: David Gordon Green

Manus: Green, Danny McBride, Scott Teems
Skådespelare: Jamie Lee Curtis, Judy Greer, James Jude Courtney m.fl

 

Denna andra del av den här nya moderna trilogin tar vid redan -78 och visar hur det gick till när de hittade och fick tag i Michael Myers. Efter denna exposition börjar filmen där den förra slutade, då de lurade ned Myers i Lauries hus och tände eld på den. Ingen film utan Myers, och som trailern avslöjade kommer han ut ur lågorna och slaktar alla på plats. Tommy Doyle, som Laurie satt barnvakt hos i originalet, firar med sina vänner Marion och Lindsey från den tiden att boogeyman suttit inne i 40 år. Men när teven på klubben som de är på visar vilka som har flytt från mentalsjukhuset, triggas inte bara skräcken igång utan också hämnden.

 

Expositionen gjorde hela filmen och var episk! Jag var lite skeptisk innan och hade farhågor både om att den kunde kännas upprepande men även av det faktum att det talats så mycket om våldet och att det skulle ta över spänningen. Men att få se Sam Loomis igen och känna hyllandet lysa igenom i de andra karaktärerna, och skådespelarna, gjorde att jag bara satt och njöt. Kyle Richards, Nancy Stephens och självklart Courtney som Michael från -78 återvände i den här. Frågan är varför inte Brian Andrews som Tommy inte fick frågan istället för Paul Rudd som tog över rollen i film nummer sex. Visst var det lite mer fokus på våldet men det var snarare onödiga närbilder som inte behövdes, som ett krossat huvud mot marken. Spänningen var som vanligt oslagbar.

 

Då den förra filmen handlade om att man vältrar sig i våld och gärningsmän som var så populärt då, ger sig den här på att skildra lynchmobb och hur man vill sätta dit en person så mycket att man inte hör eller ser något annat. Det spelar inte ens någon roll om man är ute efter fel person. Ämnet är stekhett. Det är inte så lite att man nästan hejar på Michael Myers i den här filmen, vilket kanske blir lite smått konstigt också för den här genren. Samtidigt kan man också förstå Tommy som går i spetsen för lynchmobben. Det ser ut som att han har en utvecklingskurva, men den blir för subtil. Därför blir slutet som det blir också. Det är väl ingen spoiler att säga att Myers vinner då det kommer en tredje avslutande del.

 

Curtis som även står som producent för filmen hade en mindre betydande roll i den här och det är hennes dotter och barnbarn som står för temat. Det är tyvärr lite splittrat och ologiskt när Curtis i början av filmen ropar rakt ut när brandbilar kör förbi att de inte ska släcka branden för att sedan hetsa upp stämningen genom att säga att han kommer komma till sjukhuset och sedan ha sin monolog som förklarar hela filmens tema och Myers som person. Älskade monologen i sin ensamhet, men utvecklingen och skräcken går inte hand i hand. På samma sätt kan man både förstå Myers vilja i filmen men känna att den inte riktigt går ihop med hur han egentligen är - att sätta skräck och mörda alla på sin väg. Man har förmänskligat filmerna samtidigt som man fortfarande vill övermänskliga Myers. Jag älskar det, men är ändå kluven till det. Det ska bli spännande att se vad de väljer att fokusera på och hur de ska vidareutveckla temat i den tredje filmen. Bara ett år kvar till nästa halloween ...

6/11 Vinterviken 7/10

7/11 Hypnotic 7/10

18/11 Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton 7/10

26/11 Intrusion 6/10