Forgetmenot

Regi: Toby Wilkins Manus: Takashi Shimizu (Ju-on: the grudge) Brad Keene Skådespelare: Shawnee Smith, Johanna Braddy, Gil McKinney, Jadie Hobson, Emi Ikehata m.fl.

Läkaren Sullivan (Smith) har hand om Jake som har blivit av med hela sin familj och lämnar honom i sitt rum på mentalsjukhuset fastän han säger att han är rädd och inte säker där. Några timmar senare är han död och Sullivan börjar tro att han hade rätt om vålnaden av Kayako och söker upp lägenheten där familjen dog. Fastighetsskötaren Max, som själv bor med sina två systrar våningen under lägenheten där familjen dog, får problem med sitt jobb men får en ny hyresgäst i Naoko som också nåtts av dödsnyheten och beslutat sig för att komma till Chicago för att sätta stopp på ondskan, som hon uppenbarligen vet något om. Hon blir vän med Lisa, den äldre systern, och förstår att den yngre, Rose, har sett Toshio och behöver dem båda för att stoppa Kayako en gång för alla.

Denna tredje och förhoppningsvis sista film i trilogin med Kayako och  Toshio når tyvärr inte nivån som den lika gärna skulle kunna ha. Potentialen finns men inte stämningen. Jämfört med de förra filmerna och framförallt de japanska originalen, är den här inte läskig alls. Man hoppar till lite lagom men det är allt. Inget obehag, bara ologiskt varför huvudpersonerna är syskon när det tydligt dras en referens till Kayakos familjebakgrund med mannen som mördade sin lilla familj. Kanske kan det ha att göra med att man bytt ut skådespelarna för dem båda, men stämning bygger man genom både manus, klipp, ljud (eller tystnad) och är det mest finkänsliga man kan leka med då det ibland är väldigt subtilt. Den yngsta dottern hade astma och maskiner till det men det fick aldrig någon riktig payoff och det är första gången i filmserien som det kommer på tal att Kayako har en syster. Ologiska dödsögonblick och vilka som dör, gör det också mindre läskigt. Filmen är ren outnyttjad potential, därför gillar jag och gillar den inte. 

3/10 The predator 5/10

12/10 Captain America: Civil war 5/10

14/10 Unbreakable 8/10

22/10 Lyrro 3/10, The grudge 3 4/10

26/10 Mulan 8/10

 

Unbreakable

 

Regi, Manus: M. Night Shyamalan

Skådespelare: Bruce Willis, Samuel L. Jackson, Robin Wright m.fl.

 

David Dunne (Willis) sitter på ett tåg på väg till Philadelphia när tåget kraschar och han blir ensam överlevare. Han har inte fått en skråma på kroppen och ingen förstår hur eller varför det har gått till, allra minst han själv. Han blir kontaktad av Elijah Price, som också kallas för Mr. Glass, (Jackson) som lider av en diagnos där hans skelett är otroligt skört och lätt blir brutna. Han har en teori om att David är hans motsvarighet på andra sidan av skalan, och kan bli en riktig superhjälte. David motsäger honom och försöker ta avstånd men märker mer och mer vad hans egen förmåga är, tillsammans med sin son.

 

Det här är en film från 2000, året efter att Shyamalan slog igenom med Sjätte sinnet och som helt klart är hans bästa och mest framgångsrika film. Hans senare filmer har inte alls haft samma framgångar och Unbreakable, som han kom på under inspelningen av Sjätte sinnet, blev startskottet för en serie filmer som delar samma universum. David dyker upp i sista scenen av Split från 2016 och i Glass som kommer nästa år får även Jackson återvända. Man kan lätt påstå att Shyamalan har större tur med skådespelare (han hade dom i tankarna till rollerna från början) än med filmerna som helhet. Jag är dock kluven till den här filmen. Jag gillar temat och konceptet är lika unikt som i alla hans filmer, storyn är bra men något saknas. Drivet och viljan hos huvudkaraktären finns inte där, även om det är något som kommer under tiden och då det handlar om att hitta sig själv. Elijah var mer intressant så ska bli intressant med nästa film. Återkommer med en ny recension då ...

 

1/9 The cave 5/10

2/9 Life 6/10

3/9 Unga Astrid 7/10

6/9 Single white female 7/10

7/9 Ant-man 7/10

9/9 Whole nine yards 6/10