Forgetmenot

Regi: Toby Wilkins Manus: Takashi Shimizu (Ju-on: the grudge) Brad Keene Skådespelare: Shawnee Smith, Johanna Braddy, Gil McKinney, Jadie Hobson, Emi Ikehata m.fl.

Läkaren Sullivan (Smith) har hand om Jake som har blivit av med hela sin familj och lämnar honom i sitt rum på mentalsjukhuset fastän han säger att han är rädd och inte säker där. Några timmar senare är han död och Sullivan börjar tro att han hade rätt om vålnaden av Kayako och söker upp lägenheten där familjen dog. Fastighetsskötaren Max, som själv bor med sina två systrar våningen under lägenheten där familjen dog, får problem med sitt jobb men får en ny hyresgäst i Naoko som också nåtts av dödsnyheten och beslutat sig för att komma till Chicago för att sätta stopp på ondskan, som hon uppenbarligen vet något om. Hon blir vän med Lisa, den äldre systern, och förstår att den yngre, Rose, har sett Toshio och behöver dem båda för att stoppa Kayako en gång för alla.

Denna tredje och förhoppningsvis sista film i trilogin med Kayako och  Toshio når tyvärr inte nivån som den lika gärna skulle kunna ha. Potentialen finns men inte stämningen. Jämfört med de förra filmerna och framförallt de japanska originalen, är den här inte läskig alls. Man hoppar till lite lagom men det är allt. Inget obehag, bara ologiskt varför huvudpersonerna är syskon när det tydligt dras en referens till Kayakos familjebakgrund med mannen som mördade sin lilla familj. Kanske kan det ha att göra med att man bytt ut skådespelarna för dem båda, men stämning bygger man genom både manus, klipp, ljud (eller tystnad) och är det mest finkänsliga man kan leka med då det ibland är väldigt subtilt. Den yngsta dottern hade astma och maskiner till det men det fick aldrig någon riktig payoff och det är första gången i filmserien som det kommer på tal att Kayako har en syster. Ologiska dödsögonblick och vilka som dör, gör det också mindre läskigt. Filmen är ren outnyttjad potential, därför gillar jag och gillar den inte.