Forgetmenot

Minnen av honom av Collen Hoover

 

Kenna har suttit av ett femårigt straff för vållande av annans död när hon bestämmer sig för att återvända till staden där det hände. Trots att hon förstår att de flesta hatar henne är hennes största önskan att få träffa sin fyraåriga dotter som hon födde men blev tvungen att lämna ifrån sig. Farföräldrarna ansökte och fick vårdnaden om dottern Diem. 
När Kenna dyker in i stadens bar träffar hon barägaren Ledger. Ledger blir genast nyfiken på henne och känner inte igen henne som sin bästa väns mördare, som han hatat så länge. Snart blir det ett faktum och trots starka och tudelade känslor får de en trevande relation. Det gör det både lättare och svårare när Kenna förstår att Ledger är närvarande i Diems liv och lika beskyddande som om han vore hennes riktiga pappa. 

 

Det här var en stark berättelse om försvinnande, försoning och förlåtelse. Det var ingen feelgoddroman men inte heller en renodlad feelbadroman. Man kunde lätt förutse händelserna men hoppades i mitt stilla sinne på att bli överraskad. Det var något tillrättalagt men inget som inte var konstigt eller ologiskt på något sätt. Jag hade lite svårt att komma in i boken då de kommande elva kapitlen efter det första började med "Jag ...". Förstahandsperspektiv är ett knepigt grepp och det krävs ett varierat språk för att det ska bli bra. Svårt dock att veta om det är hos författaren eller i översättnigen det brister. Även korrfel kunde man se i den här utgåvan, både angående tempus och perspektiv. Strukturen byggdes upp med vartannat kapitel Kenna och vartannat Ledger, båda med hjälv av förstahandsperspektiv. Det var lite stökigt till en början men man kom in i det. Även kapitel där Kenna skriver brev till den framlidne Scotty byggs upp på ett fint sätt då de även har en funktion i berättelsen. Efter kapitel tolv slukade jag boken helt och hållet och det var inte bara en tår som fälldes vid flera tillfällen. 

Muslimsk feminist? Javisst! av Sarah Delshad

 

Det här en bok som beskriver livet ur både ett feministiskt och främst ett muslimskt perspektiv. Författarens egen defintion av muslimsk feminism är "den feministiska aktivism som utövas av muslimer, oavsett om den bygger på religiös argumentation eller inte."

Samtidigt som det är en fackbok där författaren reder ut och formulerar termer och begrepp så delar hon också med sig av egna livserfarenheter på så sätt att det dels liknar en självbiografi dels en självhjälpsbok. Hon rör sig mellan ämnen om Fatima Mernissi, härskarstrukturer, patrarkatets kontroll, psykisk ohälsa, att bära eller inte bära slöja och hur man tar tillbaka sin makt. 

Det är nog så viktigt för mycket av ämnet är ren psykologi och inte bara en religionsfråga, även om det utgår från en religiös kontext, vilket Delshad beskriver utförligt och bra. Hon har gjort en gedigen research och har strukturerat upp vissa kapitel som rena intervjuer och andra som röster utifrån som består av berörande historier. Jag gillade specifikt den om Sannah, mellan hamam och halal och Hiba, scener ur ett liv. Boken riktar sig till både muslimer och icke-muslimer och manar till att inte blunda för skadliga strukturer och istället våga obekväma situationer för att stå upp för orättvisor. 

Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist

 

Det är midsommar i Stockholms skärgård och dukat till fest. Familjen och långväga gäster ska till att skåla när en motorbåt närmar sig. Två maskerade män reser sig och börjar skjuta. Prologen beskriver en sommaridyll som övergår till en massaker. 

Den före detta polisen och deckarförfattarinnan Julia Malmros har fått i uppdrag att skriva fortsättningen på Millenium-trilogin. Men när hon blir av med projektet skapas en mediestorm mot henne och hon flyr till sin stuga på Tärnö. Inte långt därifrån ligger Knektholmen där midsommarfirande hägrar men som slutar i död. Tillsammans med hackaren Kim, som hon lärde känna då hon gjorde research till sitt nu avbrutna projekt, och sin exman som blir spaningsledare för den s.k. "midsommarmassakern" börjar hon nysta i mordmysteriet på egen hand. 

 

Kriminalhistorier är vanligtvis inte den genre jag väljer att läsa i första hand, men när favoritförfattaren kommer med en och till och med syftar att göra en trilogi av det går det inte att motstå längre. Jag hoppades in i det sista att han skulle föra in lite skräckelement, men förutom det brutala dådet och en intressant men hemsk backstory för en av karaktärerna så är det en renodlad kriminalhistoria med allt som hör till. Polisarbete, privatspaning och jaktscener á la katt och råtta. 

 

Jag älskar hur Lindqvist återigen refererar till sig själv och sina, om man får kalla det så, misslyckanden. Huvudkaraktären som fått i uppdrag att skriva fortsättningen på Millenium-serien blev sedan fråntagen den när den var skriven och klar. "En annan handling" var vad som efterfrågades och det som Lindqvist själv fick höra när han befann sig i den positionen. Därav skrev han den här boken. Man behöver inte ha den bakgrundsfaktan för att se liknelserna mellan hans karaktärer och Stieg Larssons. Både våndor och inspiration som författare har skildrar han bildligt och väl och som alltid briljerar han i sitt språk och som gång på gång skapar både skriv-, läs- och livslust hos mig. Äntligen finns det en kriminalhistoria som jag längtar efter fortsättningen på. Slutet på denna första bok bådar att nästa kommer handla om Kim och hans historia mer och jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan den kommer.

 

 

När jag skulle hem till lägenheten efter att ha sovit hos min mamma häromdagen upptäckte jag att jag hade åkt ifrån min mobil. Det blev några sekunders panik men konstaterade på en gång att jag inte kunde vända hem igen med min stora rullväska. Satte mig på tåget och kände rastlösheten i fingrarna men blev så fruktansvärt irriterad på mig själv. Varför denna känsla av nakenhet och handikapp, som att något väsentligt saknas en? Är jag så beroende av mobilen? Vad behöver man den där egentligen dumma fonen till? Spel och sociala medier kan jag klara mig utan, det är tidsfördriv så det heter duga. Sms- och telefonkontakt med vänner och familj är bra att ha men kan tillfälligtvis gå via sambon, swish är en smidig mymodighet men absolut ingen nödvändighet och resten klarar jag av via datorn tänkte jag. Så jag åkte hem med ny energi över att faktiskt vara av med den där äckliga tingesten. Det enda jag riktigt saknade var möjligheten att publicera recensioner på instagramkontot där jag kombinerar dem med bilder som jag såklart också hade i mobilen. 

Den moderna och digitala utvecklingen är alldeles för inrutad i våra liv och det är rent av tragiskt hur beroende vi är av den, och att vi måste följa med den. Vad hände med att författare bara skulle använda ord, konstnärer bara med sig själva eller caféer hålla på med kaffe? Plötsligt ska alla kunna allt, alla gör allt (!) och man ska kunna marknadsföra sig själv, vilket såklart är ett resultat av de sociala mediernas utveckling. Det leder i sin tur att man måste kunna det ännu bättre genom att bli expert på just sociala medier. För syns man inte finns man ju inte ... Eller? 

 

Självklart finns man oavsett om man syns eller inte. Men klimatet idag tillåter det inte. Man ska vara en supermänniska, annars är man inte värdig. Och så går fler än någonsin in i den berömda väggen. För man kan inte utan att offra sin psykiska hälsa klara av det samhället får oss att tro att vi ska göra. Många studier visar att man mår sämre av att ständigt ha koll på sociala medier och att man blir mer ofokuserad när man har fler bollar i luften. Man blir deprimerad, får sämre självbild, hjärnan förslöas (man kan ju hitta information i sista minuten), stress och sömnproblem är bara några exempel att nämna om man ska räkna upp nackdelar med mobiltelefonen och framförallt sociala medier. Cathrine Price skriver i sin lilla handbok "Hur du gör slut med mobilen" att man kanske tror att man är duktig på multitasking, men i själva verket är man bra på task-switching vilket betyder att man skiftar uppmärksamheten till olika saker, vilket i sin tur betyder att man inte hinner komma igång med något ordentligt då man skiftar fokus för tätt inpå. Hon jämför det med en bil som ska göra en tvär sväng - hjärnan måste sakta ned och byta växel varje gång man slutar tänka på en sak och fördjupa sig i en annan, vilket är en process som beräknas ta tjugofem minuter varje gång man utför den. Tjugofem minuter! 

 

Jag menar egentligen inte att man ska bojkotta allt vad sociala medier heter, mår man bra av tanklös distraktion får man göra det. Men som Cathrine Price också nämner i sin bok så är det problematiskt när den typen av tillstånd börjar bli ett grundtillstånd. Då bör man nog börja fundera över hur stor kontroll den där lilla saken har om en. En digital detox är bra då och då och medvetenhet om sina mönster är ett bra steg för att ta tillbaka kontrollen. 

 

På en annan not kan man låta de som verkligen vill hålla på med sociala medier få göra det och låta hantverksyrken få vara ifred. De som skriver ska få skriva, de som regisserar ska få regissera och de som vill göra kaffe ska få ägna sig åt det. Kaffepaus i all ära, men tjugofem minuter är dyrbar tid när man skriver. 

 

Tänkte först göra experimentet att vara av med mobilen i en hel veckas tid, men inser tyvärr att det är bra att vara nåbar när man har planer på gång. Det finns också en trygghet i att kunna ringa om det händer något, vad som helst. Och något som är ett ganska stort problem nu för tiden, tyvärr, är att bankid krävs för diverse köp och aktiviteter. (Nej, jag har inget bankid på datorn och ja, jag ska skaffa igen så att man har vid sådana här tillfällen.) Så det får bli att åka och hämta den ändå, men den får nog förpassas till någon vrå i väskan eller ligga i ett annat rum hädanefter, för det känns helt klart befriande att vara utan den. Måste erkänna att det är väldigt skönt att inte vara nåbar dessutom, det är egentid när den är som bäst!

 

 

4/7 Indiana Jones: Jakten på den försvunna skatten 5/10

6/7 Där kräftorna sjunger 6/10

7/7 Bodies, bodies, bodies 5/10, Sea fever 7/10

11/7 Indiana Jones and the dial of destiny 5/10

18/7 Whitney Houston: I wanna dance with somebody 5/10

21/7 Barbie 7/10, Jeepers Creepers Reborn 4/10, Piranha (1978) 6/10

22/7 The deep end of the ocean 8/10

23/7 Girl, interrupted 7/10

25/7 Oppenheimer 7/10, Sista utvägen (1998) 7/10

26/7 Let him go 5/10

27/7 Mako 5/10

28/7 In the earth of 4/10

2/6 Last seen alive 5/10

8/6 Gökboet 8/10