Bläckfisken och jag
Bläckfisken och jag (My octopus teacher)
Regi och manus: Pippa Ehrlich, James Reed
Skådespelare: Craig Foster, Tom Foster, Bläckfisken
Filmaren och fridykaren Craig Foster slog igenom med dokumentären "The Great Dance: A Hunter’s Story" för tjugo år sedan men återvände hem till Sydafrika efter att han blev utbränd. Han lever sedan dess på Sydafrikas västkust där jhan fridyker och
filmar i den atlantiska kelpskogen sedan flera år tillbaka. En dag hittar han en konstig formation på havsbotten och det visar sig vara en åttaarmad bläckfisk, octopus vulgaris. Sakta men säkert utforskar han bläckfisken och hennes liv lika nyfiket
som den undersöker honom. Man får följa deras vänskap och svårigheterna under vattenytan med alla dess andra invånare.
Det här är en fantastiskt fascinerande dokumentär om en bläskfisks liv och dess fantastiska egenskaper. Man får lära sig att de inte bara kan ändra färg och form utan att de har riktiga känslor, tillgivenhet, lekfullhet men också försiktighet som man
inte trodde man skulle kunna se i dessa djur. Intelligensen är magnifik trots den korta åldern på bara 1-3 år och att en arm kan växa ut igen efter att ha blivit av med en, går över människans egna förstånd.
Filmen är intimt och vackert filmad när han simmar ned och besöker den varje dag under drygt tre hundra dagars tid. Det här är inte bara en dokumentär om ett vilt djurs liv, det här en vänskapsrelation som är lika fängslande som dess blick. Se och hänförs!
The founder
The founder
Regi: John Lee Hancock
Manus: Robert Siegel
Skådespelare: Michael Keaton, Nick Offerman, John Carroll Lynch m.fl.
Året är 1954. Ray Kroc (Keaton) är försäljare för milkshakemaskiner och besöker restauranger för att sälja in dem. Det går si sådär bra men får en dag en förfrågan av två bröder, Dick och Mac McDonald, som driver en restaurang att de vill köpa åtta stycken maskiner. Ray åker ned till San Bernadino för att träffa dem och ser stora möjligheter när han snabbt får inblick i deras verksamhet som de frikostigt delar med sig av. Ray blir en del av deras franchisekoncept och blir hjärnan bakom vidareutvecklingen av den briljanta idén som bröderna redan hade skapat. Restaurang kanske man inte kan kalla det, det är snarare ett hak där man får köpa i en lucka och ta med och äta i sin egen bil. De förstår ganska snart att de behöver förändra konceptet även om de tvekar till att skapa fler restauranger. Enkelhet, snabbhet, kvalitet och låga priser är deras ledord.
Det här är historien bakom den berömda restaurangjätten som nu består av 37000 restauranger i 118 olika länder över hela världen. Samtidigt som det är en väldigt intressant inblick i denna franchisekedja så är det djupt tragiskt att förstå hur bröderna blev snuvade på inte bara en miljardindustri utan också sitt livsverk. Sedan 1940 hade de haft sin första restaurang i San Bernadino, Kalifornien och fick behålla den med villkoret att de bytte namn på den. Ray Kroc köpte marken bredvid och konkurrerade ut dem så att de gick i konkurs sex år senare.
Keaton gör som vanligt en fantastisk och trovärdiig rollprestation och man kan inte slita blicken från honom fastän han spelar en vidrig karaktär i jämförelse med bröderna. Se denna underbara, frustrerande historia som skildrar den nästan helt sanna historien om denna franchisejätte, dessa godtrogna bröder som grundade idén och affärsmannen som skapade den mest populära hamburgerkedja i världen.
En runda till
En runda till
Regi: Thomas Vinterberg
Manus: Thomas Vinterberg, Tobias Lindholm
Skådespelare: Mads Mikkelsen, Thomas Bo Larsen, Magnus Millang m.fl.
Filmen bygger på teorin av den norske psykiatrikern Finn Skårderud som sade att man presterar bättre och blir en bättre människa med en halv promille i blodet. Martin (Mikkelsen) är en trött och gammal gymnasielärare, eleverna klagar på honom och han
har det inte lättare hemma. På en 40-årsmiddag för en av hans kollegor bryter han ihop och anförtror sig till dem. En av dem känner till teroin om att man får bättre självförtroende och blir mer avslappnad med 0,5 % alkohol i blodet och Martin är
inte sen med att prova om det stämmer. Hans lektioner blir roligare, klassen gillar honom och snart är även hans arbetskollegor med på experimentet att vara salongsberusade varje vardag och nyktra på helgerna för att se hur det påverkar livet. Alla
lever de upp och presterar i sina klasser. Men som titeln antyder så höjer de såklart ribban.
Ämnet alkohol är inte finare eller fulare än vad man gör det till. Det är vad det är och budskapet blir därefter. Sjävklart klarar man av olika mycket och alla kan inte kontrollera att vara lite småfulla på jobbet. Den egna disciplinen ställs på prov
och är avgörande för om man är frisk eller sjuk. Konsekvenser följer därpå. Tonen är både lugn och fartfylld i en väl komponerad balans. Den första adrenalinhöjningen till när de plötsligt behöver mer för att känna något. Depressionen som
ligger under ytan. På samma sätt som man använder alkohol för att antingen fira eller trösta sig finns både känslan av glädje och tragik närvarande. Därför finns det heller ingen stark slutsats av filmen, vilket är lite smålulligt avslappnande.
Mikkelsen är som vanligt magnetiskt bra. Oavsett vad han spelar så går det inte att slita blicken från honom. Filmen handlar även om att bryta mönster, våga nytt och bli en bättre version av sig själv och det förkroppsligar han galant. Ämnet borde vara
viktigt vida runt och utan att ha sett de andra nominerade filmerna för Bästa internationella film, gissar jag att den här tar hem priset.
Nomadland
Nomadland
Regi och manus: Chloé Zhao, (bok av Jessica Bruder)
Skådespelare: Frances McDormand, David Strathairn, Linda May m.fl som sig själva
Ferm står vid en garageport i Empire, Nevada och lämnar alla sina tillhörigheter efter sig. Hennes man har dött och fabriken där han jobbade och de hade en personalbostad hos har lagts ned efter en ekonomisk kollaps. Det enda hon har kvar som hon tar
med sig är sin inredda husbil när hon påbörjar en resa utan mål. Hon jobbar där hon säsongsvis får jobb och får förslaget av en vän att komma och besöka denne där hon lever med nomader. Snart är hon en av dem då hon lever det liv hon gör. Livet som
består av vänskap och ensamhet på samma gång, hela världen som hem och huslöshet.
Det här är en mycket trovärdig film, dels för att de flesta av nomaderna hon träffar är riktiga personer som delar med sig av sina livsöden och dels för att McDormand själv har varit med och producerat filmen. Hon har länge haft en fantasi själv om att
när hon blir äldre ska hon byta namn till Ferm och leva livet i en husbil. Man får ta del av alla praktikaliteter, både svårigheter och lyckokänslor över det självvalda livet. Vänskaperna hon får är riktiga och man fäller inte bara en tår under filmens
gång. Det går inte att undvika tankarna som ploppar upp om alla livsval man har att göra och man fascineras över dessa riktiga, öppenhjärtiga människor som inte är skådespelare men som lika gärna kunde vara det. Och McDormand själv ser man inte skådspela,
hon bara är. Många av dem som hon interagerar med i filmen visste inte om att hon var en känd skådespelare och pratade med henne som om hon var en riktig nomad. Hon själv fann det överraskande tröttsamt efter en hel dag att bara vara just närvarande
och agera på de verkliga historierna hon fick del av.
Det är en riktigt rörande berättelse, vacker och mäktig i både den fiktiva och verkliga storyn samt skapandet av den. Det är naturen och världen mot den lilla människan.
Man blir en del av filmen när man får följa bilens färd på vägarna och överallt dit hon åker och insuper naturen. Jag vill bara se mer och ville se om filmen igen direkt efteråt.
En mycket värd film som förtjänar alla Oscar den är nominerad för. Det luktar storslam! Men som nomaderna säger: "Vi ses längre fram."
The trial of the Chicago 7
The trial of the Chicago 7
Regi och manus: Aaron Sorkin
Skådespelare: Eddie Redmayne, Sacha Baron Cohen, Mark Rylance, Joseph Gordon-Levitt m.fl.
1968 samlades fredsdemonstranter i Chicago för att protestera mot Vietnamkriget. Det som först började bra urartade till kravaller och slutade med att de sju som titeln syftar på blev anklagade för konspiration och anstiftan till upplopp. De ledare som står i täten för demonstranterna är några collegestudenter, två yippies och en medelålders man. Även Black Panther-ledaren Bobby Seale var medåtalad från början, men var egentligen inte delaktig utan blev en del av det för att han var svart och skulle skrämma upp juryn. Deras försvarsadvokat försöker hjälpa dem mot det uppenbara korrupta systemet som ideligen bevisar sig själv ju längre rättegången pågår. Michael Keaton gör en kort rollprestation när han föreställer den förra justitieministern som får vittna med sin syn på saken och då förundersökningen kom fram till att det var polisen som startade våldsamheterna.
Rättegången höll på från september -69 till februri -70 och utgången finns att läsa om man vill veta det riktiga händelseförloppet. Jag skulle hellre rekommendera att se filmen först så man blir intresserad av det. För det var en sjujäkla rättegång, må
jag säga. Det går bara uppåt i spänningen. Tempot är högt och skådespeleriet är visserligen på topp men ligger lite i lä för både manus och klippning, som gör hela filmen.
Sorkins är uppenbarligen sympatisör med demonstranterna och vinklar det till deras favör. Helt sant är det inte då även 192 poliser blev skadade i våldsamheterna som skedde från båda håll, men som instigerades av polisen. Bobby
Seale blev bunden och munkavlad även på riktigt för att han kallade domaren rasist, fascist och gris. I filmen satt han så bara en kort stund, i verkligheten pågick tortyren i tre dagar. Att Tom Hayden (Redmayne) läser upp namnen på de 4752 stupade vietnamsoldaterna är både sant och inte sant, det var Dellinger som gjorde det och började redan innan domaren kom in i salen. När han blev stoppad slutade det med att domaren såklart klubbade honom för domstolstrots, som är en återkommande del i hela filmen och den riktiga rättegången.
Filmen är en tydlig spegling vad som händer än idag när det kommer till polisvåld, rasism, makt, korruption och inkompetens hos de högsta hönsen.
Filmdagbok del 150
7/3 Cinema Paradiso 8/10
12/3 Dumbo (2019) 6/10
13/3 Lejonkungen (2019), 8/10, Framåt 6/10
14/3 Dumbo 6/10
19/3 Aladdin (2019) 7/10
20/3 Jungle 7/10
21/3 Berättelsen om Askungen 7/10
28/3 Sadako 7/10
