Forgetmenot -

Captain Marvel

Manus: Anna Boden, Ryan Fleck, Genewa Robertson-Dworet

Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Jude Law, Ben Mendelsohn, Annette Benning m.fl.

Det här är den tjugoförsta filmen i ordningen av Marvel Cinematic Universe med den första kvinnliga huvudrollen. Captain Marvel, eller Vers som hon heter, jobbar för rasen Krees militär och blir kidnappad av fienden Skrull. Hon lyckas fly ifrån dem och de hamnar alla på jorden. Året är 1995 och hon har fått sina superkrafter från kree-folket när de räddade och sedan övade upp henne med hjälp av Högsta Intelligensen. Vi får återigen träffa Fury (L. Jackson) och föryngringen av honom är animationsmagi på hög nivå. Känslorna till Captain Marvel var kluvna, de gick från att känna att det var en medelmåttig hjälte till asgrym, sedan sjönk dem igen när det blev för mycket och hon nästan blev övermänsklig. Men det jämnade ut sig igen till att hon helt enkelt är en av de coolaste i gänget. Jag gillar temat att hon behöver minnas och hitta tillbaka till sig själv och att kraften hon har ligger i det, i hennes överjag som jag tolkar det. Att vara i sin kraft, har fått en mycket större innebörd och jag antar att det också är det man vill säga med filmen, att lyssna på sin kvinnliga sida även om det inte heller behöver tolkas så med tanke på genren. Samspelet mellan henne och Fury är som man vill ha det, och filmens stora behållning är katten Goose. Det håller nog Fury också med om. (Det visste jag inte innan jag tog bilden.)

I en post-credit scen får man som vanligt se vad som väntar i nästkommande film, och det är ingen mindre än Avengers: Endgame. Inom parantes väntar jag med spänning efter att ha sett Avengers: Infinity war för bara en månad sen och sluppit den långa väntan som alla Marvel-fans har haft. Och det var efter biopremiären av den som jag blev övertygad om att börja se alla filmerna. Till min pojkväns stora förtret bestämde jag mig för det efter att han avslöjat vad som hände i slutet av den, och det var nog helt enkelt därför ;)

2019-03-14 @ 15:44:41 Permalink Film ur mina ögon sett Kommentarer (0) Trackbacks ()

Wreck it Ralph 2 eller Röjar-Ralf kraschar internet

Ralph Breaks the Internet

Regi: Phil Johnston, Rich Moore

Manus: Phil Jonston, Pamela Ribon, Rich Moore, Jim Reardon, Josie Trinidad, Kelly Younger

Röster: John C. Reilly, Sarah Silverman, Gal Gadot m.fl.

Det här är uppföljaren till den första filmen om Röjarralf från 2012. I denna film träffar vi honom och hans bästa vän Vanilja von Sockertopp igen som hänger ihop i vått och torrt. Hon är racerförare i sitt spel Sockerkick och tycker att det börjar bli för tråkigt då hon kan alla banor och genvägar i det. Ralf kommer då in i hennes spel och gör en ny väg åt henne där hon kan köra fritt, vilket leder till att arkadspelets ratt går sönder. När spelhallens ägare inte har råd att köpa en ny ratt blir han tvungen att koppla ur spelet, och Vanilja och alla andra figurer i spelet blir hemlösa och utan arbete. Då wifi precis har installerats i hallen tar nyfikenheten överhand och Ralf och Vanilja beslutar sig för att ta sig ut på internet och köpa den på eBay själva. Men när de inser vad pengar är i den riktiga världen och hur mycket det innebär, får de bråttom att hinna tjäna summan innan budgivningen går ut så att de inte förlorar den och riskerar racerspelets framtid.

Filmen kretsar, i ordets rätta bemärkelse, kring dessa tu i spelvärlden. Det är underhållning för inte bara barn när man ser de bästa vännerna rutscha genom sladdar och sväva genom wifi i små flygmaskiner till rätt "hem"sida och när man får en aha-upplevelse av vad som kanske egentligen händer när man blir irriterad på sin dator eller internet när det inte funkar som det ska. Vänskapen mellan dem är den röda tråden genom filmen men även om att hitta sin dröm och att kunna stå på egna ben. Speciellt kul är det att få se alla tidigare disneyprinsessor i ett och samma rum med sin originalröster, de skådespelare som fortfarande lever. Kontentan: var snäll mot inte bara dig själv utan också din dator. Höjdpunkten: När min pojkvän klagade på en scen som var med i trailern men inte i filmen, och som blev bokstavligt talat knäppt på nosen av den sista scenen efter eftertexterna.