Forgetmenot

Slutet av Mats Strandberg

Simon är 17 år och går i gymnasiet. Han har ett helt vanligt liv, har tjej och bor med sina två mammor. Men världen har fått ett utgångsdatum. En komet, Foxworth är på väg och de sista beräkningarna är gjorda - den kommer träffa jorden. Vad gör man den sista tiden när man vet att allt man känner till kommer försvinna? Vem eller vilka vill man vara med in i det sista?

Dessa frågor ställs inte bara Simon och hans närmaste inför, utan hela världen. Det blir kaos, brottsligheten ökar och konsekvenser uteblir. Många struntar i jobb och skola och festar istället dygnet runt. Amerikas president säger i sitt tal om att stanna hemma med sina nära och kära. Men alla har sina egna slutgilitga val, den man vill vara med kanske inte vill vara med en tillbaka. Simon blir dessutom oskyldigt anklagad för ett brott som påverkar hela hans liv. Han tar bokstavligen upp kampen mot tiden för att inte bara rentvå sig själv, utan även hitta den skyldiga.

 

Det här är en intensiv bladvändare som räknar ned veckorna och dagarna som är kvar. Mellan kapitlena om Simons liv skriver Lucinda i TellUs-appen som ska spara blogginlägg till en fiktiv läsare i hopp om att utomjordiskt liv kommer kunna ta emot och hand om det i framtiden. Lucinda själv är sjuk i cancer och döden har varit en nära realitet för henne under en längre period. Att veta att jorden kommer gå under medan man själv är döende är en intressant vinkling och för tankarna till filmen Melancholia där huvudpersonen som har depression har lättast för planetkraschen som väntar jorden för dem. Frågan vad man skulle göra om man bara har en kort tid kvar att leva har nog gått genom alla människors tankar. Men det är nog svårt att veta exakt förrän man verkligen är där, och inte riktigt samma sak som att göra det man verkligen vill i livet. Fastän man läser om karaktärernas ångest har man ett litet hopp om en tvist av något slag. Strandberg är riktigt bra på spänning och karaktärer, och som i både Färjan och Hemmet lämnas man av viljan av att läsa en fortsättning. Älskar att titeln är tjock och självlysande, speciellt när man lägger ihop den på nattduksbordet för sista gången ...