Hjärter dam
Hjärter Dam
Regi: May el-Toukhy Manus: May el-Toukhy, Maren Louise Käehne Skådespelare: Trine Dyrholm, Gustav Lindh, Magnus Krepper
Anne och Peter lever tillsammans med sina två flickor som är tvillingar i en förort till Köpenhamn. De bor i ett stort och fint designhus med skogen som bakgård, tvillingarna ser likadana ut och Anne är klädd som sig bör
som den advokat hon är, då hon driver en advokatfirma som är specialiserad på unga kvinnor som far illa. Fasaden är perfekt, precis så som hon vill ha det. Peters 17-åriga son Gustav som han knappt känner kommer för att bo
hos dem efter att ha haft det struligt hos mamman i Stockholm, men har svårt att känna sig hemma hos dem. Anne försöker få honom att känna sig välkommen och efter den händelse som startar berättelsen ger hon honom ett
ultimatum: välja att bli en i familjen eller att ta konsekvenserna för sin handling. Han börjar må bättre och kommer närmare Anne än sin egen pappa då de inleder en sexuell relation.
Dronningen som är filmens originaltitel hade en mörk och klustrofobisk underton och känslan av illamående sattes an i filmens första scen. Skogen och grenar som temat av det virrvarr av innästlade, hårt knutna känslor gick
rakt igenom från början till slut och tankarna går till både Antichrist och mother! när man försöker förstå vad det var som egentligen hände. För jag köpte inte filmen alls från början. Jag förstod inte hennes val och passionen
mellan dem var inte självklar. Kanske var det bara ett maktspel för att hitta tillbaka till sin man som ofta var borta, genom en nytändning. Men att välja att riskera offra hela sin tillvaro som uppenbarligen var hennes allt, var inte
trovärdigt. När filmen nådde sitt klimax blev det som mest intressant. Då blev hon en karaktär som stod för det hon gjorde och jag hade hellre sett mer av den historien, av det som hände sen, och mer än bara konceptet förbjudet
sex med minderårig. Men å andra sidan var det ingen gestaltning av ett renodlat monster som i mother! där han vet vad han är och står för det. De explicita sexscenerna var kraftfulla men gav inte mer än snusk och maktpositionernas
placeringar. Gustavs känslor var trovärdiga, men vad han exakt ville med det han gjorde var oklart.
Dyrholm som hela tiden var i förgrunden i familjen spelade rollen som mor, styvmor och älskare mycket väl, likaså Krepper och Lindh som båda hade sin plats runt henne. Det var stilfullt rakt igenom inifrån och ut, mycket snyggt foto
och visuellt känslosamt. Man lämnas av tankar över vad ondska och monstruösa dåd är i förhållande till goda och onda människor, hur det påverkar de närmaste och vad de får lov att acceptera.
Shakespeare in love
Shakespeare in love
Regi: Ronny Danielsson
Manus: Baserad på filmmanuset av Marc Norman och Tom Stoppard Scenversion: Lee Hall. Översättning: Calle Norlén
Skådespelare: Alexander Karim, Sofia Ledarp, Gunilla Röör, Christer Fant m.fl.
William Shakespeare, den store pjäsförfattaren har fått skrivkramp. Det enda han har kommit på är namnet Romeo. Hans största fan Viola ser hans verk på teatern och kan alla repliker utantill. Hon vill själv skådespela men då detta utspelar sig i 50-talets
England är bara män tillåtna på scenen. Hon tar hjälp av sin amma att klä ut sig til man och går på audition för rollen som Romeo och får den. I en scen som de repeterar ska en kyss utföras, men då hon har svårt för den får han instruera den på henne
själv. Och vilken kyss sen!
Jag ska erkänna att jag var lite skeptisk till det här valet av pjäs för min egen skull. Jag tog första bästa storpjäs så att säga, det skulle vara kul och lättsamt. Men jag saknade snabbt känslan av en teaterpjäs med tyngd och substans, tankar och känslor.
Jag blev positivt överraskad över att dramat grep tag i mig ganska fort. Jag älskar som bekant temat teater i teater och den här var dessutom som att se två pjäser i en, pjästiteln själv och Romeo och Julia. Att gestalta teater kan bli klyschigt och
bli ytligt i sig, att man fokuserar på den förevisande delen av det. Men dramat grep tag i mig ganska fort och gick rakt in i kärnan. Det visuella gestaltade både spektaklet och deras intima relation och känslolöst var det verkligen inte. Tvärtom
ryste jag när första akten slutade. Så pjäsen var definitiv färggrann i alla sina nyanser och likaså skådespelarna som fick fram sina bästa jag i både det komiska och sorgliga. Framförallt uttrycker pjäsen kärleken till posein, teatern, skådespeleriet
och inte minst Shakespeare.
Filmdagbok del 126
3/3 Ant-man and the wasp 8/10, Lights out 5/10
7/3 Captain Marvel 7/10
9/3 Solo 6/10
10/3 The open house 4/10
31/3 Us 6/10
En apa i Rågsved
En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson
Det här är Anna Suvanna Davidssons debutroman och en riktig bladvändare. Den är lättläst och det känns som att läsa en personlig blogg, då kapitlen är namngivna och ibland väldigt korta.
Berättelsen kretsar kring Tess som är ihop med Rikard och som hon har tre små döttrar med. Deras förhållande är inte bra då de (eller snarare han) bråkar om minsta lilla, han klagar på och lär henne hur hon ska göra vissa saker som t.ex. att plocka in i diskmaskinen och nedvärderar henne på alla möjliga sätt. Gör han det inte med mening så förstår han inte att det är fel. För hon kan ju inte lära sig av sina misstag om han inte lär henne, säger han. När hon har försökt göra slut skrattar han åt henne och utför känslomässig utpressning. Ena stunden berättar hon för vänner och familj hur det är för att i nästa skynda sig att ändra sitt uttalande för att de inte ska oroa sig för henne. På middagar hos hans syster är systern ännu värre och mer rak på sak om Tess vikt och gör rasistiska uttalanden framför barnen, vilket Tess till slut får nog av och börjar säga ifrån. En kedjereaktion utifrån hennes mod och agerande utlöser att hon till slut bryter upp med Rikard, och hennes styrka sätts på prov om hon verkligen klarar av att hålla sig och inte gå tillbaka än en gång. Ångest, veckovisa byten av barnen, sex- och kärleksförbindelser och ännu mer ångest avlöser varandra samtidigt som hon försöker hitta tillbaka till sig själv och sitt vanliga jag efter ett förhållande där hon varit kuvad.
Det är en sorglig men samtidigt väldigt rolig skildring av ett destruktivt förhållande i alla dess faser. Man får lära känna Tess och alla hennes sidor. Varje kvinna borde känna igen sig i henne, oavsett sexuell läggning och som kärlekstörstande individ. Författaren är ärlig och rak, offermentaliteten är avskalad fastän faktumet är sant och det känns mer som ett krasst konstaterande hur det är att vara fast i ett dåligt förhållande och de kluvna känslor som kommer med det. Speciellt som man har små barn som den ene spelar ut inför den andre. Slutklämmen för boken kan summeras i bokens två sista meningar: "Kroppen söker alltid kärlek och kvinnor slutar aldrig kämpa."
Berättelsen kretsar kring Tess som är ihop med Rikard och som hon har tre små döttrar med. Deras förhållande är inte bra då de (eller snarare han) bråkar om minsta lilla, han klagar på och lär henne hur hon ska göra vissa saker som t.ex. att plocka in i diskmaskinen och nedvärderar henne på alla möjliga sätt. Gör han det inte med mening så förstår han inte att det är fel. För hon kan ju inte lära sig av sina misstag om han inte lär henne, säger han. När hon har försökt göra slut skrattar han åt henne och utför känslomässig utpressning. Ena stunden berättar hon för vänner och familj hur det är för att i nästa skynda sig att ändra sitt uttalande för att de inte ska oroa sig för henne. På middagar hos hans syster är systern ännu värre och mer rak på sak om Tess vikt och gör rasistiska uttalanden framför barnen, vilket Tess till slut får nog av och börjar säga ifrån. En kedjereaktion utifrån hennes mod och agerande utlöser att hon till slut bryter upp med Rikard, och hennes styrka sätts på prov om hon verkligen klarar av att hålla sig och inte gå tillbaka än en gång. Ångest, veckovisa byten av barnen, sex- och kärleksförbindelser och ännu mer ångest avlöser varandra samtidigt som hon försöker hitta tillbaka till sig själv och sitt vanliga jag efter ett förhållande där hon varit kuvad.
Det är en sorglig men samtidigt väldigt rolig skildring av ett destruktivt förhållande i alla dess faser. Man får lära känna Tess och alla hennes sidor. Varje kvinna borde känna igen sig i henne, oavsett sexuell läggning och som kärlekstörstande individ. Författaren är ärlig och rak, offermentaliteten är avskalad fastän faktumet är sant och det känns mer som ett krasst konstaterande hur det är att vara fast i ett dåligt förhållande och de kluvna känslor som kommer med det. Speciellt som man har små barn som den ene spelar ut inför den andre. Slutklämmen för boken kan summeras i bokens två sista meningar: "Kroppen söker alltid kärlek och kvinnor slutar aldrig kämpa."