Forgetmenot

 

Dronningen som är filmens originaltitel hade en mörk och klustrofobisk underton och känslan av illamående sattes an i filmens första scen. Skogen och grenar som temat av det virrvarr av innästlade, hårt knutna känslor gick rakt igenom från början till slut och tankarna går till både Antichrist och mother! när man försöker förstå vad det var som egentligen hände. För jag köpte inte filmen alls från början. Jag förstod inte hennes val och passionen mellan dem var inte självklar. Kanske var det bara ett maktspel för att hitta tillbaka till sin man som ofta var borta, genom en nytändning. Men att välja att riskera offra hela sin tillvaro som uppenbarligen var hennes allt, var inte trovärdigt. När filmen nådde sitt klimax blev det som mest intressant. Då blev hon en karaktär som stod för det hon gjorde och jag hade hellre sett mer av den historien, av det som hände sen, och mer än bara konceptet förbjudet sex med minderårig. Men å andra sidan var det ingen gestaltning av ett renodlat monster som i mother! där han vet vad han är och står för det. De explicita sexscenerna var kraftfulla men gav inte mer än snusk och maktpositionernas placeringar. Gustavs känslor var trovärdiga, men vad han exakt ville med det han gjorde var oklart. 

Dyrholm som hela tiden var i förgrunden i familjen spelade rollen som mor, styvmor och älskare mycket väl, likaså Krepper och Lindh som båda hade sin plats runt henne. Det var stilfullt rakt igenom inifrån och ut, mycket snyggt foto och visuellt känslosamt. Man lämnas av tankar över vad ondska och monstruösa dåd är i förhållande till goda och onda människor, hur det påverkar de närmaste och vad de får lov att acceptera.