Dagarna med dig
Dagarna med dig av Rosie Walsh (Orginaltitel: The man who didn't call/Ghosted)
Sarah möter Eddie och de inleder ett romantiskt förhållande och spenderar sju dagar med varann, isolerade från resten av världen. De blir blixtförälskade och är båda säkra på att de är varandras stora kärlek när de till slut skils åt och Eddie ska resa iväg på en sedan länge bokad semester. Men när han inte ringer henne som han har lovat och hon inte hör av honom på varken telefon, sms eller på något annat sätt vägrar hon tro på att det inte var ömsesidigt. Något måste ha hänt. Hon upptar ett sökande som leder till svar som varken hon eller läsaren förväntar sig.
Jag hade läst mycket gott om denna roman och att det fanns en tvist, så jag förväntade mig också därefter. "En tyst mobil tar fram det värsta inom oss" är en premissen som pryder omslaget och ger förväntningar på att det är huvudämnet för denna berättelse och vad det gör med oss som människor. Men det visade sig ganska snabbt vara en feel-good-bok, även om den berörde det allvarliga ämne i att förlora någon man älskar vilket också sattes i olika perspektiv. Men jag tyckte inte att det fick ut all sin rätt. Alla bokens ingredienser, även romantiken, berördes på ett lättsamt sätt och det blev förutsägbart. Jag ville ha mer romantik och ännu mer om situationen när man vill få tag på någon som inte själv vill bli kontaktad. Kanske har det med anledningen bakom att göra, och den var väl som sagt inte rätt i mina förhoppningar om vad boken skulle handla om. Det kändes som att tvisten var poängen och därför tog den lite överhanden. Men visst satt jag naglad och läste ut den fort. Så vill man ha en lättsamt känslomässig historia, lättläst och smart bok ska man välja denna!
It: chapter 2
It: Chapter 2
Regi: Andy Muschietti
Manus: Gary Dauberman (baserad på Stephen Kings roman)
Skådespelare: Jessica Chastain, James McAvoy, Bill Hader, Isaiah Mustafa, Jay Ryan, Andy Bean, Bill Skarsgård m.fl.
Tjugosju år har gått sedan barndomskompisarna kämpade mot Pennywise första gången. De visste att han hade en period på 27 år och de lovade att komma tillbaka för att ta kål på honom för gått. De har nu blivit vuxna och Mike som blivit kvar i staden
Derry ringer sina kompisar då liknande upplevelser börjar hända igen. Alla är tveksamma till att åka tillbaka men till slut återförenas de efter att på egna håll ha blivit påminda om monstret de så gärna vill glömma.
Filmen börjar med att ett gaypar råkar ut för ett gäng som misshandlar dem. Temat om mobbing finns kvar och skräcken är välbevarad sen förra filmen, men jag är ändå kluven till filmen. Det känns som en upprepning av den första, även om nutid och dåtid
blandas och nya scener är gjorda med barnskådespelarna. De fick säga till om vem de ville skulle spela dem i vuxen ålder, vissa fick igenom sina förslag, andra inte.
Regissören och mansuförfattaren arbetade tillsammans senast i Annabelle comes home. De kan skräck och popup-effekter men många moment är där bara för skräckens skull och manuset är inte perfekt, trots förlagan. Största behållningen är Bill Skarsgård.
Älskar hans kroppsspråk och mimik, speciellt den lilla dansen. Men som film gillar jag nog originalet som miniserie bättre. Boken har jag inte plöjt än, kanske en dag, eller snarare ett år ...
Filmdagbok del 132
3/9 The dead don’t die 5/10
6/9 Hush (2009) 7/10
7/9 The thing 7/10
8/9 It: chapter 2 6/10
21/9 The dog year 3/10
28/9 Hush (2016) 6/10