Hon den där som såg vilsen ut, det var jag

Brr, det här har varit den kallaste dagen i mitt liv. Åkte till universitet och hade en lektion från elva till ett. Efter det tänkte jag åka till Ica på kungsholmstorg för att se om man kunde få nåt jobb där, hade sett en annons om det på arbetsförmedlingens hemsida. Så därför gick jag av vid fridhemsplan för att gå dit. Älskar att gå där vid norr mälarstrand utmed vattnet. Fast det ska ju vara sommar såklart. Idag var det bara kallt, men ändå mysigt på nåt vis. Jag gick och gick, kom jag fram? Nej. Jag visste inte riktigt vad gatan heter som jag skulle gå upp på. Det jag vet är att jag i stort sett föddes där på kungsholmen och att vi då bodde på Garvagatan som ligger precis intill Ica supermarket. Så jag hade tänkte att jag kanske kan få jobb där på Ica och få återminnas gamla minnen (som jag ändå inte kommer ihåg) för sedan kommer ju ändå våren, då blir det härligt att gå där. Men jag kom som sagt aldrig fram. Jag började tro att man hade gjort om området, för det kan ju inte ligga ännu längre fram tänkte jag. Så jag gick tillbaka och åkte lite tunnelbana för att dels få sitta och värma mig dels för att se om man kunde komma fram dit på något annat sätt. För på alla kartor jag kollade på nere vid tunnelbanan kunde jag läsa att Garvagatan fortfarande fanns. Rådhuset kunde jag också se där på kartan i närheten, så på något sätt tänkte jag "råd", att jag ska åka till Råd, Rådet, aha alltså Rådmansgatan. (Hur dum kan man bli?!?) När jag väl hade åkt med tåget till Rådmansgatan fattade att jag skulle åka tillbaka till Fridhemsplan. Men istället klev jag av vid S:t Eriksplan för att gå en annan väg, för då skulle jag bara behöva gå Flemminggatan fram till Scheelegatan och sedan skulle jag vara framme. Det skulle väl inte vara så svårt, det kommer gå fort tänkte jag. Tror man det är man inte medveten om längden på dessa gator. Jag började gå Flemminggatan fram men visste inte vilket håll som var det rätta. Jag började i alla fall gå, och kom till slut underfund med att det var fel håll. Så det var bara att gå tillbaka och anta att det andra hållet var det rätta. Envis som jag är ville jag inte att det skulle vara så. Det måste ju vara här någonstans det är tänkte jag, fastän det bara fanns lägenheter runt omkring. Jag försökte orientera mig om vilket håll mälaren borde ligga, så därför (enligt min tanke att jag var på rätt plats men inte på rätt gata) började jag gå inåt bostadsområdet i en sicksack bana för att finna gatunamn jag kände igen. Hm, det var helt okända namn, men så kom jag upp på en som var bekant och så en till. Och så hade jag plötsligt S:t Eriks bron framför mig. Kul, hur mer fel kan det bli? Var min fråga och bannade mig själv för att jag utsatte mig detta. Jag gick tillbaka samma väg som jag kom ifrån och fortsatte åt det andra hållet på Flemminggatan för att senare märka att Scheelegatan svängde in på andra sidan gatan. Jippie! Frusen som jag var fortsatte jag ned från den och övertalade mig själv att det inte var långt kvar. Jag tänkte faktiskt ge upp flera gånger. Efter 10 minuter - en kvart såg jag äntligen Ica, och mitt gamla hemkvarter var sig likt. Så jag gick in för att värma mig. En trång, liten affär - personligt kan tyckas men just då fick jag cellskräck. Så det blev aldrig av att jag frågade om jobb, vilket ju var orsaken till all denna möda. Därifrån kunde jag i alla fall hitta till dit där jag borde ha gått från första början. Det var bara lite längre bort trots allt. Så denna dag har varit ganska onödig, något jag bara tänkte ta i förbifarten blev en lång stadsvandring. Nyttigt om det inte var för en möjligt kommande förkylning, viss smärta i ryggen och inget jobb i beredskap…


Food to my soul

Hjälp, vad bra Stenmarcks skiva är. Den har gått på fullvarv tre gånger om nu. Den är verkligen deltagande. Att man vill bort med stora kliv, att man känner sig som en dåre när ingen förstår en, att man är galen, vad som är kärlekens makt, hur mycket någon annan kan betyda för en och att man vill hem...
Nu ska jag njuta av ett bubbelbad så att kroppen kan finna harmoni utifrån så som musiken gör för själen innan jag ställer in skivan ännu en gång så att natten kan göra entré.

Varför skynda på livet när man kan leva det?

Jobb, körkort, flytta hemifrån, pojkvän (skaffa familj) - har jag missat något..? Det är väl det livet består av. Har ett par kompisar som är på god väg att ha allt. Varför skynda på allt? Vad ska man göra i resten av sitt liv om man redan skaffat sig allt i ett tidigt stadium? Nej, felfelfel! Tänk om man kommer på senare att man gjort något fel. Okej, nu kan man protestera mot det genom att säga att man ska lära sig av sina misstag och att man har full rätt att göra fel i ung ålder. Men varför göra fel? när man kan ta det lugnt och bara vara för att komma till insikt i vad man verkligen vill istället för att börja om på nytt, skilja sig och blabla…  
Jag vill inte titta tillbaka på mitt liv och se det som att jag gjort allting rätt. Då är frågan vad som är rätt?, det som föräldrar och andra tycker och vill att man ska göra? Kanske även sin egen känsla på vad man borde göra och som är det rätta. Det skulle vara som att bläddra i en bok med blanka blad men att man ändå vet vad som borde stå där om man nu gjort allting "rätt". Vad hade hänt om man hade gjort det där andra istället? Man kan alltid göra rätt för sig oavsett om det gått dåligt på ett håll eller att det faktiskt visat sig att det kanske trots allt var det rätta för en. Mitt liv ska inte vara förutbestämt. Ibland är det skönt att tro att allt har en mening och att det som sker det sker. Jag tror på att det finns en mening med allt men att vi ändå kan komma dit på olika sätt. Vad ska man annars tro, att man inte kan ändra sitt öde och det sätt man lever på? Ingen uppmuntrande tanke, precis. Det jag vill komma ihåg som gammal är att jag satsade och vågade följa min egen röst och att jag inte var den "duktiga flickan" som gjorde allt hon skulle. Jag vill se tillbaka och veta att jag gjorde allt jag kunde för att få den där kommande ringen på fingret, att jag vågade tro på att jag kunde göra som jag ville...

Only the perfect

Puh, kom nyss hem efter att ha varit i stan med mamma. Usch, det var jobbigt med kylan när man sprang ut och in i affärer. Så till slut gick vi in på Åhlens och därefter Gallerian så att man inte behöver gå ut för att komma in på nästa ställe. Oftast när jag är ute så håller jag i pengarna så att det inte bli onödiga köp, lika så idag. Men efter att vi hade ätit lite så var jag bara tvungen att köpa mascara och ett läppstift, vilket är nödvändigt. Hm, okej läppstiftet var kanske lite onödigt men jag ville ha det. Det hade jag kommit på att  jag ville ha från reklamen om nivea beauté. Så då gick vi in på kicks och där började prova lite olika färger och dessutom i ett annat märke, och så blev man förvirrad såklart. Men det var en som var ganska fin trots allt. Så den tog jag, eller snarare mamma. När vi kom hem och jag skulle sätta på den visade det sig att det inte alls var den som jag ville ha. Det var helt fel nummer, så istället för plommonrosa var det istället korallrött. Den funkar väl i nödfall, men absolut inget jag egentligen vill behålla. Så jag hoppas på att jag kan byta ut den mot den som jag egentligen ville ha. För det borde man väl få? Jag har inte använt den. Eller jo, okej då, ett svep över den ena läppen. Men det syns ju inte, och det behöver ju inte kassören få veta om jag byter tillbaka den. Måste vara perfekt vid nästa kysstillfälle...

Let's dance

Ännu ett par fick inte vara kvar, Mårten - komikern. Ja, eftersom han hade ont överallt var det väl lika bra det. Alla ska de åka en efter en tills en vinnare står kvar. Så egentligen spelar det ingen roll i vilken ordning de åker ut. Mårten hade ingen karakteristisk personlighet, det tror jag är A och O för att bli en favorit. Som Lasse Brandeby, hur mycket dansar han på en skala. Han är väl mest med för att det ska bli kul underhållning. Det är när slutet börjar komma som de bästa får stå kvar och slåss om finalplatsen. Får jag gissa vilka som blir kvar till slutet tror jag på Tobbe, trollkarlen, Erica, Martin och Sahlene. De är mina favoriter, man kan knappt avgöra vem som är proffset av de respektive paren. Man blir själv på så bra danshumör när man ser på programmet. Skulle vilja vara med där själv och få shake:a loss. Jive verkar vara en grymt kul dans. Let me dance! ♥

Halka, kondition och insikter

Långpromenader gör verkligen underverk.
I alla fall idag. Med pyjamasbyxor under vanliga byxor och med dubbla vantar lyckades jag ta en timmes lång promenad runt tempeludden och över bryggan som kommer därefter utmed mälaren. Riktigt härligt. Vitt och fint ute med solen som tveksamt tittade fram genom molnen. För att det skulle bli en promenad på rätt sätt fick jag gena över till den riktiga vägen när jag hade gått fel. Ville inte verka dum och gå tillbaka så istället gick jag på och det slutade med att jag fick pulsa i snömassorna över till den riktiga vägen. Vilket såklart inte var en sådan bra idé, när jag kom hem visade det sig att byxlinningen till både byxorna och pyjamasen hade frusit till is. Jag trillade även omkull ett par gånger på grund av den hårt packade snön som hade bildats. Måste ha sett ganska komiskt ut men lyckligtvis var jag helt ensam sånär som på några par som jag mötte på vägen. Men som sagt, det var det värt. En promenad helt för mig själv med mina egna tankar. Nu vet jag lite bättre vad jag först och främst ska ta itu med och hur jag ska kunna uppnå en dräglig lycka. (Men värre är, om jag blir lycklig blir det större chans att jag blir olycklig igen. Man kan inte vinna om man inte förlorat. Och har man allt har man allt att förlora. Varför ska man anstränga sig för att bli lycklig när baksidan av lyckan är olyckan?) Nä, nu ska jag fokusera på att bevara promenaden i sinnet och få fram tankarna från den.
Dagens musik: Markus Fagervall, Hole in the sky

 

Förmåga

En intressant aspekt av mig är att jag kan veta saker utan att jag vet om det.
Första gången jag började ana att jag hade någon sorts förmåga var när jag var liten och handlade med min mamma. Vi stod vid tidningsstället och mamma velade om vilken tidning hon skulle ta. När jag bläddrade igenom en tidning så visste jag plötsligt att en tjej som gick i min dåvarande klass var inne i affären. Jag fattade ingenting, jag lade inte större vikt vid att försöka fundera på om det var sant eller inte och varför jag tänkte så. Men det var ju ingen tanke, det kom inte till mig, det var en vetskap som man inte kan slänga åt sidan. När vi började gå mot kassorna kommer hon gåendes från andra hållet med sin mamma och känslan déja vu stiger mig till huvudet. Hur kunde jag veta? undrade jag. Visst skulle man säkert kunna hinna skymta en glimt av någon och inte vara medveten om det för att det undermedvetna sedan ska spöka för en. Men det var omöjligt, vi var inte i samma del av affären. Jag visste det i alla fall. Då tyckte jag att det var läskigt. Trodde att jag till viss del är synsk och kan förutse vissa saker. Det har hänt ofta genom åren i olika sammanhang och situationer att jag "vet" saker. Känslan av déja vu kan också uppkomma utan att jag kan sätta fingret på var jag sett det förut. När jag väl kommer på det märker jag att det är jag som skapat det själv, i drömmar exempelvis. Det stärker min tro på att mina drömmar inte är helt värdelösa utan att de säger mig något. Ganska spännande, mitt liv - på så sätt. Mitt hopp är något annat som kanske också hänger ihop på något sätt ändå. Tror man på något tillräckligt mycket blir det sanning. Överdrivet, säger många. Men nej, jag tror på det till viss del. Är det något som handlar om en själv och det framtida hoppet - om sitt förhållande till framtiden - så har man det i tankarna och man lever för det. Vill man något riktigt mycket så kommer viljan fram till slut. Det har jag själv bitterljuvt fått vara med om. Livet blir vad man gör det till. Får en att tänka på Stig Helmer i Sällskapsresan när han ska komma över sin flygrädsla. "Jag kan flyga, jag är inte rädd" Och så flyger han till Kanarieöarna.   


Jag och min mun

Säger man ju när munnen glappar för mycket och att man pratar innan man tänker efter. Jag är precis tvärt om, förutom då när jag som sagt var babblar och kan bli flummig. Såklart det är bättre att tänka till först och tala sedan, eller? Det kan vara ett lika stort problem om man tänker efter för mycket och inte kommer fram till något och beslutar sig för att inte säga något överhuvudtaget. Det är väl snarare det som är mitt problem i så fall. Förlåt så mycket då! Men det är det som gör att jag är jag, eller? Jag är inte en kaxig typ som vill höras jämt och ständigt. Vill jag vara öppen och flumma till mig måste jag veta att jag inte blir kritiserad för det och att det är ömsesidigt. Okej, ville bara säga några sista ord för natten då mina läppar kommer att få vila från både rörelser och hopknip.   

Grrr

Sitter och försöker traggla mig igenom en 557 sidor tjock bok som handlar om allt som har med teater att göra. Okej, inte alla sidor på en gång så klart, men bara tio sidor är otänkbart för mig, fattar nada! Och så här ska det vara till varje dag!?! Kommer sluta med att jag ger upp detta, men då kastar väl mamma ut mig. Vill absolut inte att teater ska bli något tvång när det är något jag tycker om. Tycker om att gå på teater, ja. Inte att tvingas läsa historien bakom, och på engelska dessutom. Grr! Nej, det får mig bara att vilja bli mer kreativ och göra något praktiskt än att sitta och plugga in massa onödig fakta som jag ändå inte kommer få någon nytta av i framtiden. Jobb, ge mig!

Ett minne blott sätter spår

Kom att tänka på en morgon i somras vilket har blivit den värsta i historien. Dock ganska komisk när jag tänker på den så här i efterhand, inget jag vill vara med om igen - den saken är klar. Jag hade alltså vaknat till och var tillräckligt dåsig för att få snooza i någon timme eller två och skulle precis till att vända mig mot väggen för att somna om när jag såg något ca. trettio centimeter framför mina ögon. Lade inte någon större notis om det, men när det började röra på sig märkte jag vad det var. Hängandes från ovan spretade en spindel med benen åt flera håll. Och det kan jag säga; det finns ingen helande kraft i att vakna upp med sin största fobi bara några centimeter framför en. Snarare tvärtom, förlamning ut till fingerspetsarna - och utan att jag visste ordet av det så skrek jag rakt ut. Spindeln måste ha hört mig, för den började klättra upp på tråden för att komma ur synhåll för mig (såklart, den måste blivit rädd) för att stanna på bokyllan. På ett ögonblick hade jag blivit klarvaken och sköts som en raket upp ur sängen för att hämta metervis av toapapper för att få tag i fanskapet, klädd i bara trosor dessutom. Med jävlar anamma i mig fick jag ju ändå tag på den och fick gå ett olyckligt öde till mötes ned i avloppet. Somna om kunde jag inte - men en minnesvärd morgon fick jag.

Du har tappat ditt ord!

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dig bort,
du barfotabarn i livet.
     av Nils Ferlin

Ganska fascinerande att läsa alla de där dikterna som sätts upp på tunnelbanan. Det gör resan värt att åkas om man får något att tänka lite på. Bra eller dåliga, vet inte vad jag ska tycka om dem ibland, om man ska skratta eller gråta. Istället får man en klump i kroppen någonstans som får en att tyngas djupare ned i sätet. Så resan blir trots allt inte den bästa i alla fall.

Kyss mig!

Igårkväll var det snö må jag säga. Så nu äntligen är det vitt och mysigt ute. Lite sent ute för de högre makterna att låta det ske nu, så här ska det vara på julafton och inte i januari när jag fyllt år och allt. Förr om åren har det alltid varit snö på min födelsedag, inte i år. Det som är bra med snö liggandes på marken är ju ändå att det lyser upp i vintermörkret. Annars är det onödigt med kyla och halka. Riktigt fint när det snöar lätt och med tunga flingor som igårkväll. Har alltid velat ha en kyss i snöväder, kanske lite kallt men det är där kyssen kommer in och värmer ;) Men har ju aldrig fått någon. Ge mig! innan jag hamnar på krigsstigen med snöbollar i beredskap, då du....


Johnny Depp

Edward Scissorhands
Gilbert Grape
Ed Wood
Don Juan DeMarco
Donnie Brasco
Terror på Elm street
Fear and loathing in Las Vegas
The astronaut's wife
Sleepy Hollow
The Ninth gate
Chocolat
Blow
From hell
Once upon a time in Mexico
Pirates of the Carribean - svarta pärlan & död mans kista
Secret window
Finding neverland
Charlie och chokladfabriken

...plus några till som jag inte sett. Gemensam nämnare? Johnny Depp såklart. Han är verkligen bäst. Vet inte vilken film som är bäst, skådespelarinsatsen från honom gör alla filmer bra. Läste en intervju med honom en gång där han sade att i varje roll han gör tar han med sig en bit och sparar, likaså som han ger rollerna en bit av honom. Dessutom skulle han ha sagt att han brukar ha en öronsnäcka med inspirerande musik i ena örat när han spelar sin roll. Man kan undra vad för sorts musik han lyssnar till till varje roll han gör när det skiljer sig så olika mellan alla filmer. Från en man med saxar till händer, världens största älskare, spökjägare, en excentrisk författare till priat.  Det gör honom till den skådespelare han är, beundrar honom för det. Sedan gör det inte så mycket att han ser bra ut också..  ;)
Jaja, lite ord om det. För att jag nyss såg the Ninth gate såklart. Lite knepig film med slutet som verkade lite flummigt, man kanske borde se den en tredje gång för att försöka förstå det lite bättre.
Ska sova nu i alla fall, god natt alla Depp- älskare som kanske också stannat uppe för att se honom <3


Trygghet

Kom hem halv fem i natt. Sov i fem timmar tills alarmet på mobilen sattes igång men sov i ännu två timmar innan jag vaknade. Ingen annorlunda natt om man ska tänka på sömnbristen, den är som den är. Men borde det inte vara någon skillnad om man ligger i sängen och inte kan somna än om man är ute och håller igång? Hm, kroppens vila hänger väl inte ihop med ögonens sömn. Mina ögon kan inte må bra.  Natten blev till en smärre mardröm. Den började med att vi skulle åka hem till någon för att dricka innan så att man inte skulle behöva betala dyrt dit vi skulle. Och där var det full gång när vi kom. Jag tryckte mig in i dansmassan i hopp om att få ett par armar om mig. Men de andra kom och gick från dansgolvet, gick omkring eller upp och ned. Visste inte om jag skulle följa efter eller inte. Jag tyckte mest att tiden gick långsamt och saknade vissa personer som alltid annars är med och som man kan förlita sig på att inte bli lämnad av på dansgolvet. Jag kände att orken hade lämnat mig och satte mig därför ned, tillräckligt nära för att de skulle se att jag satt där och inte hade stuckit, även om jag började vilja det, vilket skrämde mig, för det hade jag inte vågat. Att sticka ut själv i natten för att försöka ta mig hem, risk att gå vilse eller bli överfallen var inte en glädjande tanke. Något som slog mig var tanken på vad jag skulle göra om jag verkligen skulle bli övergiven? Vad var jag, om inte övergiven där och då på stället... Det fick mig att bilda en ny definition på trygghet. Trygghet, säkerhet - behöver inte vara samma sak. Med trygghet kommer säkerhet, med säkerhet kommer trygghet. Man är inte trygg om man inte kan vara säker på att man kan vara trygg.

Trygghet: det att vara trygg.
Trygg: utom fara, skyddad; säker, pålitlig; lugn, förtröstansfull; obekymrad, ombonad.
Enligt Bonniers svenska ordbok. Skulle jag ha skrivit den hade jag beskrivit det som en tillförlitlig känsla.

Riv murarna!

Jag läste nyss på aftonbladet.se att man hittat en kvinna efter 19 år i Kambodjas djungel. Min första fråga, kan man verkligen som människa överleva i djungeln utan riktig mat och med farliga djur som farorisk? Man kunde tydligen säga att hon var hälften djur, hälften människa och att hon inte kunde tala något begripligt språk. Ja, inte konstigt - vem skulle hon ha pratat med? Och jag har hört någonstans att man faktiskt kan glömma bort hur man gör när man pratar om man inte gjort det på tillräckligt länge. Detta är ett starkt bevis på att människan kan anpassa sig till sin miljö och på så sätt förändra sig själv. Förunderligt, det där. Det får mig att tänka på Sméagol som blev till Gollum. Påminner mig också om en film jag såg en gång med Anthony Hopkins, Instinct. Den handlar om att han som doktor studerar gorillor i Afrikas djungel. För att komma nära måste han alltså bli vän med dem och leva det liv som de lever, med allt vad det innebär. Han försvinner spårlöst från verkligheten och när han kommer tillbaka dödar han tre personer och blir inlagd på mentalsjukhus. Filmen bygger på att han berättar hela sin historia för en person (kommer inte ihåg vad det var för nån, psykolog eller inte) som ska få honom att bli "normal" igen men som också blir personligt involverad i hans fall. Mycket bra och välgjord film som tvingar fram tankar om människors möjligheter att anpassa sig. " Frihet är inte bara en dröm. Den finns där ute, på andra sidan av murarna som vi själva bygger upp." Säger Anthony till denna man som är den enda han pratar med- eftersom han vill få någon, om bara en enda, att förstå. Vill man förstå ska man se filmen! Rekommenderar den varmt.

Första besöket på systembolaget

Åtta burkar cider, varav två var öl. Ja, inte bara för eget bruk såklart, men det kändes lite kul att köpa så mycket ändå. Han i kassan verkade också tycka att det var kul och grattade mig i efterskott och för mitt första besök på systemet. Han lär ha fattat att det skulle bli en del alkohol till helgen och att det antagligen var till flera jag köpte till. Så har man blivit kriminell på köpet också. Äh. De fyller ju i år, de flesta i alla fall. Dumt det där! Att det ska vara 20 års gräns för att få köpa på systemet och 18 år för att få dricka på krogen. Då dricker man ju i alla fall, men man får inte köpa det man får dricka på systemet?!? Man borde antingen ändra åldersgränsen till 18 år på systemet eller 20 år ute på krogarna. Det borde vara allt eller inget!
Det komiska i situationen idag var att en kompis var med, och hon skulle ha tre av burkarna jag köpte. När vi kom ut därifrån så stod såklart två poliser utanför. Vad de gjorde vet jag inte, man har tydligen infört flera patrullerande poliser i hässelby/vällingby. Av ren instinkt bytte jag hand som jag bar kassen med så att de inte skulle lägga någon större notis om mig. Jag tror den ena gjorde det, haha, det är inte var dag man bär på en tung påse från systembolaget. Men att jag nyss hade låtit min kompis ta sina burkar kan inte ha sett bra ut, tur att de inte såg det. Menmen, stamkund lär jag väl inte bli ändå. Det var ett tag sedan jag var ute nu, behöver dränka mina sorger i alkohol för en kväll. Men hu, det var länge sedan jag var ute med tjejkompisarna. Ända sen oktober har jag lärt mg att ha kul pojkvännen - kom tillbaka!!! Vill inte ha kul om jag inte får ha kul med Dig...


Vänner, familj - kärlek

Sista minuterna av min första dag som tjugo flyter förbi.
Det blev en bra kväll. Mormor och morfar och min pappa kom på middag. Jag fick en del pengar. Annars var det ingen större surprise när jag redan visste vad jag skulle få av min mamma och morfar. Med mamma hade jag valt ut ett par jeans från när vi hade varit i stan tidigare i veckan. Morfar hade velat att jag skulle pröva ut några mer exklusiva pennor som han ville ge mig som 20- års present, i och med att jag ska börja på universitetet också. Av mormor fick jag en bok, Mina hemligheter av Sophie Kinsella, och en liten hälsning från Runar, diktaren. Hon hade slagit en liten fin fågel, en skrakhona för att vara mer exakt. Men det speciella med den är att det är Runar själv som gjort den.
Han var konstnär på flera områden. Ord och små snickerier. Han var väldigt kunnig på just fåglar. Lever man på Åland så blir man väl det. Av min kära bror hade jag fått två toppar från MQ. Han hade dock valt en i storlek small och den andra i medium, vilket jag inte förstod mig på. Så han erbjöd sig att byta den i medium åt mig. Av pappsen min fick jag som sagt pengar och en liten bok som heter "Meningen med livet" enligt de stora och de kloka. Kan bli intressant läsning. Lite senare kom Mikaela och Therese och hälsade på med en bukett blommor. Fem orangea rosor, som de hade valt med omsorg. Slog nyss upp det på Internet och fann att orangea rosor betyder att man är en trogen vän. Fem rosor betyder att man gör allt för en. Gulliga vänner. Men kan man begära allt av vänner? Hur långt ska det gå för att räknas som utnyttjande? De utnyttjar såklart mig nu, det första de gör när jag blivit tjugo. I morgon redan är jag tänkt att gå till systemet för att köpa ut, haha. Jaja, okej då. Något jag inte får av mina föräldrar är att köpa ut till brorsan. Frågan är om han ens kommer till mig i så fall. Mina föräldrar är inte jättestränga med alkohol, så länge det är rätta mängder.
Efter en något lyckad kväll sitter jag här, bloggandes, längtar efter pojkvännen och hör hur mamma och pappa tydligen för en diskussion om kärlek, sex och relationer. Hm... Skönt att höra dem två tillsammans i alla fall. Påminner om gamla tider. Tänk om de bara kunde komma tillbaka. Tiderna med dem tillsammans, tiden då jag hade all rätt träffa M... Allt skulle vara så annorlunda. Men något jag faktiskt kommit på under mina sömnlösa nätter är ändå att M var, är och kommer alltid vara mitt allt. Han har blivit så mycket större och mer betydelsefull än jag kunnat ana. Mycket större än alla andra sk "problem" tillsammans. Jag kanske behövde detta för att inse det. So please, M, om du läser detta... Jag älskar dig!

Disney = livets frågor

Alla dessa Disney filmer -
Aladdin
Lejonkungen
Den lilla sjöjungrfun
Snövit
Askungen
Törnrosa
   .... osv

Ja, det finns ju ingen hejd på alla som producerats och det kommer väl antagligen inte sluta heller. Men varför samma genomgående tema i de flesta filmerna? Det ska uppfattas som barnvänliga filmer, men hur vänligt är det att ständigt pocka på barn den tanken att en drömprins finns och att man kommer leva lyckliga i alla sina dagar. Såklart som fan att man blir olycklig. Väntan på drömprinsen, okej visst... men livet efter då!?! Det visar man inte... Lejonkungen har dock ett annat tema, den vill väl säga att livets kretslopp finns och att man inte ska bli för överraskad när döden väl knackar på. Varför utsätta barn i tidig ålder om dessa tankar? Och det gör det inte lättare när man som jag tänker lite för mycket och inser detta..


Sista timmarna som tonåring

Blir alltså 20 imorgon, eller om bara ett par timmar om man vill det. Usch, vet inte vad jag ska tycka om det. Tjugo år är väl undefär en fjärdedel av ett liv. Jag blir rädd när jag tänker på de tre fjärdedelar jag har framför mig om jag redan upplevt så mycket under den första. Det är inte en uppmuntrande tanke. När jag var liten längtade jag nästan efter att bli 16 år. Varför? Jag vet inte säkert. Jag tyckte mycket om Den lilla sjöjungfrun då och jag inbillade mig att hon var 16. Det var väl vid den åldern man skulle få sin prins, enligt den lilla sjöjungfrun. När jag blev sexton år mindes jag att jag tänkte så och tänkte tillbaka, gav mig själv glädjen att tänka - som den flicka jag hade varit - att jag hade uppnått den ålder jag drömt om. Ingen drömprins hade varken kommit eller gått, jag fortsatte att drömma men hade ingen ny ålder att vilja uppnå. Framtiden väntar man väl alltid på, och tänker att när jag blir stor, då ska jag bli det och göra det och blabla... Framtiden är framtiden, nästa minut är den första i resten av ens liv. För varje ny minut kan man ändra framtiden. Om jag ska se tillbaka som den jag var då så lever jag ju faktiskt i framtiden nu. Jag borde alltså vara det som jag så gärna ville bli som liten.

Ovan molnen är det alltid sommar

Blå himmel betyder solsken. 
Älskar det vädret!
Det påminner om längtan och hopp. En blå himmel.
Hör man dessutom ett flygplans brummande i fjärran är man världens lyckligaste. Sittandes i solstolen på sommarstället med en bok i knäet och med den omgivningen är det bästa.
Att resa till något ställe med flyg innebär oftast att man åker på semester och då till något varmt ställe. Brukar oftast åka på sommaren och då spelar det väl ingen roll var värmen är någonstans, men det är själva resan som betyder något. Det är inte målet som räknas, det är vägen dit. Man sitter på flygplanet, det lyfter från marken och påbörjar färden uppåt för att sedan stabilisera höjden den ska hålla genom hela resan. Och det är känt att flygplan ska flyga över en viss höjd, där molnen inte når.
Sist jag reste någonstans var det till Barcelona. När vi hade nått den höjd som planet skulle hålla var vi ovanför molnen. Jag hade fönsterplats och såg hur vi flög genom molnen, en tät dimma som flöt förbi utanför fönstret.
Det var då jag förstod vad ett moln var, en enhet som förflyttar sig i likhet med sig själv. Moln kan skingra sig, men inte när det är ett moln, då är det en enda enhet som rör sig inuti och för hela molnet framåt.
Och rätt som det var befann sig planet ovanför molnen. När vi ännu hade varit på markhöjd var det mulet, men nu hade vi kommit över molnen och då sken solen som starkaste sommar och under oss bredde sig ett molntäcke ut över himmeln. Kan jag säga så? Nej, himmeln är alltid över en oavsett var man är. Lättad hade jag lutat mig tillbaka och börjat koka ihop en berättelse om livet ovanför molnen och hur man kunde studsa omkring där.
Det är lite svårt att skriva om längtan. Försöker få ihop symboler med det. Jag insåg något för ett par år sedan att längtan för mig, ja - det är blå himmel, brummandet från ett flyplan men framförallt det vita stråket efter ett flygplan. Det associerar jag med resa, men även att det har ett mål.
Längtan efter lyckan kan ibland vara lyckligare än själva lyckan. Stråket är och ska vara spikrakt, det är ärligt och det finns inget hyckel bakom det. Ett plan kan dock göra resor som kräver att man tar omvägar, för att komma fortare fram osv. Man ska dit, för att sedan komma dit! Därför hade jag byggt upp en vision av att få se ett hörn av ett stråk som böjer av. Härom veckan såg jag första gången hur ett stråk böjdes av, och jag insåg att ja, då hade ett plan räknat med att flyga där ovanför mig för att svänga lite åt sidan. Det såg mest mesigt ut tyckte jag, men det förträngde jag och förstod att det kan såklart inte bli ett riktigt hörn. Det är trots allt ändå tanken bakom som jag ville få se, och det fick jag!


Bittersweet

Be my kisser !
I want my sweet love back.
Believe me, baby...
the sweet ins'nt so sweet without the bitter

 kitty love


Saw 4

Jag såg i tidningen idag om årets kommande filmer.
Mycket fånigt, tyckte jag när det visade sig att det är mest uppföljare som, Oceans 13, Spindelmannen, andra filmen av både Hostel och The hills have eyes - och ve och fasa, Saw 4 plus att det väntas en planerande femma. Nu börjar det bli lite för hett om öronen för de som skapar dessa filmer. Visst, Saw var bra. Då ville man såklart se den andra filmen och se om den kan uppnå lika bra standard. Ok, ja, det gör den. Trean, hm, den funkar - fullt lika genomtänkt och smart men helt klart grymmare och mer blod. Och så fick man också viss förklaring av de tidigare filmerna i tredje filmen. Förstår dock inte hur man kan skapa en fjärde film utan Jigsaw. Det är ju hans verk, han gör det ändå av den uppfattningen att folk är otacksamma för att de lever och att de inte tar tillvara på livet. Och hur många lever vidare efter varje film? Inte många... Mer snabbproducerad tortyrporr kommer tydligen fjärde filmen handla om. Detta liknar 2000 talets svar på Fredagen den 13 serien säger journalisten i DN. Ja, verkligen. Kan man bara inte stanna vid att det är en bra, skrämmande film utan att göra det till något onödigt som ändå kommer utvecklas till splatter?

Diktaren Runar

Den handen - den famnen - den rösten - den kyssen.
Och att sedan plötsligt - vara utan den man höll kär.
Ja, så känns det att mista allt.

Så sant!
Runar Enzio
Salminen, min mormors morbror, diktare. Jag älskar hans dikter, han var med om mycket den mannen. Han förlorade sin fru och levde ensam i säkert trettio år innnan han själv dog 1989. Han hann träffa mig som tvååring. Det sägs att han skulle ha blivit kär i mig när han såg mig första gången. Jag kommer inte ihåg honom, önskar jag gjorde det. 
Jag kan inte skriva ned alla hans dikter, det gavs ut flera diktböcker av honom. Rummet fullt med svalor, heter en bok från 1974. Hans gravsten finns upprättad på Åland där han levde. Egentligen kan man säga att jag har en åttondels åländskt blod mig. På gravstenen finns dock ett par ord som han själv hade skrivit: På tystnadens träd växer friden som frukt 
Det är förmodligen från honom jag har fått min tänkande ådra. Skrev gjorde flera ur den släkten, Sally Salminen som hade 100 års jubileum förra året skrev flera böcker. Katrina är den mest kända som även blev uppsatt som musikalteater på Åland. Den såg jag i alla fall två gånger, väldigt bra. Boken ska jag nog läsa om nu snart.

Varför ska jag tänka så mycket,
oroa mig.
Jag vet ju ändå
att en gång
får tankarna vila,
somna in
på varma berget,
i lä för nordan.
Somna in fågeltrött,
med näbbet under vingen.
Klarhetens dag,
vila ut.

Han skrev mycket om klarhetens dag, vilket han beskriver som önskedagen då vi alla får vakna upp. Döden. Den dag då vi somnar in för gott. Det är dagen då döden har vilodag och ej skrämmer, den är bara nära som en vän. Det är ju faktiskt i levande tillstånd som man är medveten om döden. Det är man ju inte då när man är död. Så varför vara rädd för döden, det är bara onödigt att spilla livets tid på det. Runars dikter, men jag har ett eget budskap till varför jag väljer dessa tre att bilda ett samband. 

En fågel sökt ensamhet -
ett fågelrop hörs -
varför ropar han då? fågeln som valt tystnad


och lite till...

UTSEENDE

[ ] Jag är kortare än 160cm.
[ ] Ibland tycker jag att jag är ful.
[x] Jag blir lätt brun.
[ ] Jag skulle vilja att mitt hår var av en annan färg.
[ ] Jag har vänner som aldrig har sett min naturliga hårfärg.
[ ] Jag har en tatuering.
[x] Jag är osäker över mitt utseende.
[ ] Jag har haft/har tandställning.
[x] Jag har glasögon/linser.
[ ] Jag skulle gå på plastikoperation om det var ofarligt och gratis.
[x] En helt okänd person har sagt att jag är snygg.
[ ] Jag har mer än två piercingar.
[ ] Jag har piercingar på andra ställen än i öronen.
[ ] Jag har fräknar.

FAMILJ
[x] Jag har svurit åt mina föräldrar.
[x] Jag har rymt hemifrån.
[ ] Jag har blivit utslängd hemifrån.
[ ] Mina biologiska föräldrar är ihop.
[ ] Jag har ett syskon som är under ett år gammal.
[x] Jag vill ha barn nån dag.
[ ] Jag har barn.
[ ] Jag har mist ett barn.

SKOLA/JOBB
[x] Jag studerar.
[ ] Jag jobbar.
[x] Jag har somnat i skolan/jobbet
[ ] Jag gör nästan alltid mina läxor
[x] Jag har missat mer än en vecka av skolan.
[ ] Jag underkändes i (eller avbröt) mer än en kurs i fjol.
[ ] Jag har stulit någonting från min skola/arbetsplats.
[ ] Jag har fått sparken.

SKAMLIGHETER
[ ] Jag har sagt "lol" i en riktig diskussion.
[x] Jag börjar ännu också gråta av Disney filmer.
[x] Jag har pissat på mej av skratt.
[ ] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat.
[ ] Jag har gråtit av skratt.
[ ] Jag har limmat fast min hand i något.
[x] Jag har skrattat tills någon form av dricka har kommit ut ur näsan.
[ ] Mina byxor har gått sönder på en offentlig plats.

HÄLSA
[ ] Jag föddes med en sjukdom.
[ ] Jag har fått stygn på ett öppet sår.
[ ] Jag har brutit ett ben.
[- ] Mina tonciller har tagits bort.
[ ] Jag har suttit hos läkaren med en vän.
[ ] Mina visdomständer har tagits bort.
[ ] Jag har genomgått en allvarlig operation.
[x] Jag har haft vattkoppor.
[ ] Jag har haft/har astma.

RESANDE
[ ] Jag har kört mer än 300km på en dag.
[x] Jag har flugit.
[ ] Jag har varit i Ryssland.
[ ] Jag har varit i Kina.
[x] Jag har varit i Sverige.
[ ] Jag har varit vid Haldefjäll.
[ ] Jag har varit i Japan.
[ ] Jag har varit i USA.
[ ] Jag har varit i Afrika.

EFARENHETER
[x] Jag har tappat bort mig i min hemstad.
[ ] Jag har sett en fallande stjärna.
[ ] Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna.

[x] Jag har legat på rygg och sett molnen flyga förbi
[ ] Jag har varit på en offentlig plats i min pyjamas.
[x] Jag har tryckt på alla knappar i en hiss.
[ ] Jag har sparkat en kille mellan benen.
[ ] Jag har varit i ett casino.
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan.

[x] hoppat bungyjump eller något annat riktigt äventyrligt
[ ] Jag har gått "skinny dipping".

[ ] Jag har blivit puttad i en pool med kläderna på. Why not ? ;)
[x] Jag har lekt sanning eller konsekvens.
[ ] Jag har druckit en hel liter mjölk på en timme.
[ ] Jag har krockat i en bil.
[x] Jag har skidat.
[ ] Jag har medverkat i ett skådespel.
[x] Jag har träffat någon från internet i det verkliga livet.
[x] Jag har fångat en snöflinga på min tunga.
[ ] Jag har sett norrskenet.
[ ] Jag har suttit på ett tak på natten.
[x] Jag har aprillat någon.
[x] Jag har åkt taxi.
[x] Jag har ätit sushi.
[x] Jag har åkt snowboard.

FÖRHÅLLANDEN
[ ] Jag är singel

[x] Jag är i ett förhållande.
[ ] Jag är förlovad.
[ ] Jag är gift.
[x] Jag har varit på en blind date.
[ ] Jag har blivit dumpad oftare än jag själv har varit den som dumpar.
[x] Jag saknar någon just nu. (grrryyymmtt mycket)
[x] Jag är rädd för att bli övergiven.
[ ] Jag har varit otrogen i ett förhållande.
[ ] Jag har skiljt mig.
[x] Jag har varit kär i någon som inte var kär i mig.
[ ] Jag har sagt att jag älskade någon och ljugit.
[ ] Jag har sagt att jag inte älskade någon och ljugit.
[x] Jag har sparat något från ett gammalt förhållande.

SEXUALITET
[ ] Jag har varit förtjust i en person av samma kön.
[x] Jag har varit förtjust i en lärare.
[ ] Jag har blivit kysst i regnet.
[x] Jag har kramat en till mig helt okänd person.
[x] Jag har kysst en till mig helt okänd person.

[x] Jag har haft sex i en IKEA säng
[ ] Jag har haft sex i en IKEA säng på ett IKEA varuhus

ÄRLIGHET
[ ] Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra.
[ ] Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra.
[x] Jag har smygit ut utan lov.
[x] Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar.
[x] Jag har en hemlighet som ingen vet.
[x] Jag har fuskat i ett spel.
[ ] Jag har struntat i ett prov.

DÅLIGA TIDER
[x] Jag har druckit alkohol.
[ ] Jag dricker mig berusad mer än en gång i månaden.
[x] Jag kan inte svälja piller.
[ ] Jag har blivit diagnoserad med depression.
[ ] Jag tar mediciner mot depression.
[ ] Jag har anorexi och/eller bulimi.
[ ] Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det.

[x] Jag har svimmat

[x] gråtit på tunnelbanan (bussen)
[x] Jag har vaknat gråtande.
[x] Jag har somnat gråtande

DÖDEN
[ ] Jag är rädd för att dö.
[x] Jag hatar begravningar.
[ ] Jag har sett någon dö.
[ ] Någon nära till mig har försökt begå självmord.
[ ] Någon nära till mig har begått självmord.

MATERIALISM
[ ] Jag äger mer än 5 rap CDn.
[x] Jag äger en iPod eller en mp3-spelare.
[ ] Jag har en ohälsosam relation med anime/manga
[ ] Jag äger många dyra designerväskor.
[x] Jag äger något från H&M.
[ ] Jag samlar på serietidningar. (Jag har gjort)
[ ] Jag äger något från Benetton.
[ ] Jag äger något jag köpt på E-bay.
[ ] Jag äger något från Diesel.


RANDOM
[ ] Jag kan sjunga så att andra kan lyssna på det.
[ ] Jag har stulit en bricka från en snabbmatsrestaurang.
[x] Jag har lätt för att öppna mig för nya människor. (beror på)
[x] Jag ser på nyheterna.
[ ] Jag dödar inte insekter.
[ ] Jag svär ofta.
[ ] Jag sjunger i duschen.
[ ] Jag är en morgonperson.
[ ] Jag betalade för min rington.
[x] Jag är petig med grammatik.
[ ] Jag är en sportfanatiker.
[ ] Jag tvinnar mitt hår mellan mina fingrar.
[x] Jag är bra på att baka.
[x] Min favoritfärg är vit, ljusröd eller ljusblå.
[ ] Jag skulle ha pyjamas på mig till skolan.
[ ] Jag vet hur man skjuter.
[x] Jag är kär i kärleken.
[x] Jag skrattar åt mina egna skämt.
[ ] Jag äter snabbmat varje vecka.
[x] Jag är bra på matematik.
[x] Jag tror på spöken.
[ ] Jag är online på msn, även som "Borta"
[ ] Jag har inte lämnat in arbeten och ändå fått 10 i en kurs.
[x] Jag kan inte sova om det finns en spindel i rummet.
[ ] Jag är väldigt kittlig. (!!!!!!!!!!!)
[ ] Jag älskar mörk choklad.
[ ] Jag spelar dataspel och/eller Playstation-spel.
[x] Jag är bra på att minnas ansikten.
[x] Jag är bra på att minnas namn.
[ ] Jag har ingen aning vad jag vill göra med resten av mitt liv.


snabbfrågor om mig...

Namn: Sofia
födelsedag: 17 Januari
födelseort: Kungsholmen
uppvuxen i: Hässelby
bor: i Stockholm
ögonfärg: blågröna
hårfärg: blond
längd: 1.60

Stjärntecken: Stenbock
Har du glasögon: Japp, använder dock linser
Spelar du något instrument: Ja, piano, kan lite gitarr och flöjt oxå
Vem är snyggast: Moi!
Vem vet mest om dig: Jag själv. Mikaela, pojkvännen
Vad vill du ha just nu: min pojkvän hos mig
Vilka sjukdomar har du: Inga @ the moment.
Fobier: spindlar, halvöppna dörrar

FAVORIT
färg:
blå
plats: Åland, Åre
bok: Vingar av Danielle Steel
spel: plump :D vinner för det mesta
drog: alkohol?
fordon: Bil
affär:
gina tricot
CD: the love album
artist: martin stenmarck m.fl.
aktivitet: gymmet kanske.

BRUKAR DU
titta på dig själv i spegeln:
ja
gnälla: ibland
skrika: jag kan inte skrika.
sova: för mycket eller för lite.
klä dig i svart: ja.
gå till kyrkan: nej..
röka: nej
ljuga: helst inte.
hata folk: nej, har väl hänt men det varar inte länge.
lita på folk: ja, oftast, kanske en gång för mycket.

NÄR
läste du en bok senast:
igårkväll
var du på konsert senast: 2-3 år sen
köpte du något senast: i julas, julklappar
svor du senast: här om dagen när jag såg Cold mountain och som slutade olyckligt
sjöng du senast: tidigare ikväll i badet
klagade du senast: hm…

VEM
saknar du:
M<3
vill du slå: mig själv
kramade du sist: Mikaela
vill du vara som: svårt val..
sårade dig sist: Jag själv..
vill du bli galet full med: Mikaela
gjorde dig riktigt glad senast: länge sedan jag var glad men skrattade med Mikaela när jag träffade henne sist.
fick du sms från senast: någon telefonoperatör, haha
ringde dig senast: min mamma
är vackrast på jorden: mamma

HAR DU
förföljelsemani:
ibland
tvångstankar: ja
färgat håret:
inte helt, bara slingor
brutit några ben någon gång: nej.
några piercings: en i vardera örat
egen dator: of course
gjort bort dig rejält: nja…
bra självförtroende: mjo
komplex: de har väl alla
kysst någon: absolut ;)
varit/är kär: Ja.
rymt hemifrån: nja, rymt o rymt...
tuttat eld på nåt: ja, löv med förstoringsglas

HUR
går du:
som en riktig kvinna! :D
svarar du i telefonen: hej, det är Sofia
mycket pengar har du: tja, jag klarar mig…
ofta bäddar du sängen: varje dag
ofta städar du: aldrig! Jag tillåter det aldrig att bli stökigt, smutsigt
många stör du dig på: finns väl några.

TROR DU
att du kommer bli något:
Jag är redan något. HA! ;)
på gud: Ja
att det finns nått efter döden: ja.
på rymdvarelser: njaaa, annars är det total waste of space
att folk tycker om dig: ja
på ett liv efter detta: Ja, det underlättar.

Antingen eller


Kött eller fisk: kyckling
Drink eller shot: drink
Öl eller vin: vin
Kaffe eller te: kaffe
Kort eller kontant: kontant
Dusch eller bad: bad
Pumps eller ballerina: pumps
Svart eller vitt: svart
Winnerbäck eller Lundell: Lundell
Paris eller Nicole: Nicole
TV eller film: Både och
Morgon eller kväll: Kväll.

Motsatta könet

Gillar du någon just nu från det motsatta könet:
Ja
Vet den om det: Ja
Gillar någon annan dig just nu: vet inte, hopas det…
Vad tittar du först på hos en man: leendet, ögonen.
Vad är sexigt på en man: blinken i ögat, leendet mm
Vad är osexigt på en man:
Har du varit riktigt kär
: ja
Ditt längsta förhållande varade:
Vill du gifta dig:
ja
Vad föredrar du att göra på en dejt: titta film & mysa, hemma, bio...


Känner du en snygg kille: Of course.
Har du körkort: Nej
Åsikt om jultomten: han borde finnas...  
Tycker du att du är attraktiv: Klart.
Din hårfärg och frisyr: Nyklippt i axellångt hår, blond
Hur ser din plånbok ut: En röd puccini
Favorittv-program: prison break
När ska du festa nästa gång: nästa fredag, för då är jag 20!!!
Vad köpte du senast: julklappar
Hur mycket pengar har du: så att jag klarar mig

Kroppsform: hm, vältränad ;)
Kall favoritdricka: juice, vatten
Varm favoritdricka: choklad med grädde
Alkoholhaltig favoritdricka: lakrits shot mm
Säger ofta: "ameh", "duvet" ;P (försöker att bli av med det, dock)
Saknar du någon: Ja
Senast sedda film: Åter till Cold Mountain
Hur känner du dig nu: tom
Kan du laga mat: ja, lite
Vad tycker du om fötter: dem kan man gå med
Är du smart: Ja, tillräckligt, är inte ett geni eller dum i huvudet iaf :P
Snarkar du: Hur ska jag veta det om jag sover?
Är du homofob: nej
När och varför grät du senast: idag, saknar min pojkvän !


Torsdag eller Fredag?

Oj, jag har gått över tiden. Trodde jag skulle hinna med ännu ett inlägg innan klockan blev tolv och blev till fredag. Men men, läste lite andra bloggar, det är lika kul det. Intressant vad andra skriver.. det mesta verkar vara skitsnack, om jag skriver lika mycket onödiga saker så är det upp till er som läser att bestämma det. Men jag håller fast vilket jag har sett att andra skriver också:
Sluta läs! om det inte intresserar er! 

Relationer...

Tog ett hett bad efter det sista avsnittet av The line of beauty. Leo hade dött, och Nick flyttade ifrån huset där han hade varit inneboende när mannen i familjen hade blivit vald som minister (eller vad det var, jag var lite distraherad av andra tankar) och hade blivit avslöjad för att ha varit otrogen. Då hade även ryktena gått att Nick var gay. Jag förstår inte varför det ska vara sådana rabalder om någon är gay eller inte. Okej, serien utspelades på 80- talet och förr i tiden var det ännu mer hyschpysch om det. Men förstår ändå inte. Pratar man homosexualitet så handlar det om vem man har sex med. Det är verkligen inte någon annas sak vem man har sex med förutom den person man har sex med. Och då är båda med på det såklart! Ingen annan kan tänka eller tycka något om någon annans sexliv om man inte är inblandad i det själv.

Men egentligen, killar och tjejer - vem vet bättre om vad en tjej vill ha än en annan tjej? Det borde vara lika konstigt att vilja vara med någon som inte är av ens eget kön. Lika barn leker bäst. Nåja, nu ska jag inte säga att jag söker en likasinnad person. Jag är killgalen, så det så. Och pojkvännen är den bästa man kan tänka sig. Jag söker olika, tror jag. Jag behöver finna fler djup inom mig, betona manligheten i mig ;) Det finns mycket att lära om sig själv. Ska man då ha en person som är så lik en själv som möjligt? Om man tycker lika får man inte lika vilda diskussioner som med någon som tycker annorlunda. Något fastnar man nog ändå för som påminner om en själv, det vet jag. Men jag behöver en kille, som inte är för lik mig men som ändå vill kunna förstå.  När man till exempel säger att man är intresserad av någon menas det med att ja, jag vill bli tillsammans med dig och lära känna dig. Då betonat på att man vill ha denne person. Hur intresserad man sedan är på att lära känna denna person ut till fingerspetsarna är olika. Jag är intresserad av människor, jag vill lära mig, försöka förstå mig på de flesta och jag tror att jag lyckas ganska bra med det. Svårare dock att få folk att öppna sig. Jag vet att jag är bättre på att börja prata med likasinnade personer trots allt, då menar jag stenbockar. Jag känner igen dem ganska fort. Vi har i stort sett samma humor, och använder samma ironi.

Vänner har tyvärr kommit och gått i mitt liv. Vänner är sällsynta, kompisar kan man väl få i vem som helst om man inte tycker för illa om den. Mitt motto är: hellre nära, få vänner än många ytliga kompiskontakter. De har man inte lika tajt relation med och man pratar inte om allt med dem. Jag har haft, en -två- tre bra vänner under min livsgång. Sedan mer eller mindre bra kompisar. Två av vännerna har försvunnit, den ena i mellanstadiet när hon bytte skola. Den andra vännen var stenbock, den flyende sorten. Henne kunde man lita på men inte vara säker på. Sådant kan vara krävande, trygghet kräver lojalitet och stabilitet. Idag har jag en bra vän, hur mycket bra hon tycker om mig är lite svårare att reda ut tror jag. Det är trots allt det man själv känner som räknas. Lika så med kärlek, kärlek handlar inte om att bli älskad utan att själv kunna älska. Att ge och ta, att hoppas på att få.


Beauty

Sitter med en kopp kaffe och väntar på den sista delen av Line of beauty, en engelsk serie på tre delar. Älskar brittiska produktioner. Den handlar om en man som är gay. Han svarar på en annons och träffar Leo, som han heter, dagen efter och de påbörjar ett förhållande. Första avsnittet slutar med att Leo inte vill att de ska ses mer. Lyckat! tänkte jag. Första avsnittet och allt. Andra avsnittet börjar med att säga att det har gått tre år och då är han tydligen med någon annan. Det är mycket klass och politik inblandat också. Efter att jag berättade lite för en kompis vad det var så sade hon direkt att det kommer såklart sluta lyckligt, (som alltid), och att man i stället borde hitta på något ovanligt. Att det kommer visa sig att mannen i fråga blir ihop med en tjej istället. Helt crazy! men varför inte? Visst, alla filmer slutar inte lyckligt, (Cold Mountain) och många andra är ganska förutsägbara.
Har funderat på det där med romantik, vad det är, vad som säger att något är romantiskt. Det har varit några stunder i mitt liv som varit riktigt romantiska. Några av dem var ganska givna. Om det är det uppenbara, när man vet att något ska hända och det händer brukar jag tänka tillbaka och se det som en romantisk stund. När jag tog upp diskussionen med en kompis tyckte han tvärtom. Att det inte ska vara upplagt för romantik, då blir det såklart romantiskt och det kan alla vara med om. Nej, han tyckte att det är det vardagliga som kan vara romantiskt, att inte göra för mycket av det. Och visst, jag håller med. Det kan bli romantiskt utan att man är medveten om det. Många sådana stunder har man haft med pojkvännen. Man ska göra det till sitt eget och inte göra något som är klassiskt romantiskt. Jag är en traditionell person, klassisk och romantisk. Jag gillar romantik. Ändå vill jag gå emot det, och göra det lite mer spännande. Strider jag mot mig själv? Det och mycket mer diskuterar jag med mig själv. Därför fortsätter jag blogga, trodde att jag hade blivit av med skrivarandan ett tag, men nej, inte så länge jag för en inre diskussion.  Nu börjar det! fler diskussioner kommer...

Åter till Cold Mountain

Åter till Cold Mountain - vet inte hur jag ska ställa mig till den filmen.
Jag orkade inte anstränga mig att titta på den knappt. Jag såg den, men tittade jag?
Visst var den bra, sorglig. Den handlade mest om längtan och hur den förvandlas till saknad när de inte får den lycka de har gjort sig förtjänta av. Hur den så grymt tas ifrån henne.
The heart will not heal. How we can do to make peace with the past and try to learn from it.

Visst fick hon ro när han faktiskt kom tillbaka till henne, men det var nästan givet att lyckan inte skulle vara länge. Längtan fylls igen med kärleken när de åter möts, men med så mycket krig och förstörelse genom filmens gång gör det nästan omöjligt till ett lyckligt slut. Vad kan man lära sig av det, att inte längta efter någon igen?


Lugnet efter stormen

Det var en blå himmel när jag vaknade i morse. Till skillnad från i natt när man varnade för storm. Det var ingen lögn det. Vårt hus är det sista i en länga och jag har väggen ut mot vägen i mitt rum. Sängen står mot den väggen. Det konstiga var att jag inte hörde blåsten genom just den väggen. Jag hörde den från den motsatta väggen, vilket var konstigt för bakom den har min mamma sitt sovrum. Blåsten tycktes söka sig in i huset, den fick fläkten att skallra och väggarna att knaka. Den verkade omringa huset och ville åt mig för att förena sig med den storm som pågick inom mig. Men nej, jag var tryggt nedbäddad med duntäcket tätt omkring mig. Jag trodde att stormen skulle ha en lugnande inverkan på mig, men nej. Stormen inne i mig fick mig att känna mig yr och gav mig ingen ro och tanken slog mig att det kanske skulle gå som det gick med Dorothy i Trollkarlen från Oz, att stormen skulle föra mig till ett helt annat ställe att vakna upp på. Utmattad lyckades jag väl äntligen somna, sista gången jag kollade på klockan var den 02.49. Jag vaknade fridfullt och solen försökte söka sig in mellan lamellerna. Ingenting syntes som avslöjade nattens ångest.
Det var som om jag hade vaknat upp på ett annat ställe trots allt. 


Titel och innehåll

När jag var liten och började skriva hade jag oftast lätt att komma på en titel och bygga upp en historia utifrån den. Nu kan jag nästan tycka att det är tvärtom. Jag brukade också vara bra på att påbörja en berättelse och sämre på att avsluta den. Nu för tiden känns det svårare att börja och lättare att avsluta något, att knyta ihop en berättelse så att det inte finns några lösa trådar kvar. Men det kan ju likaväl vara intressant att låta några tåtar sticka ut så att man kan tolka slutet som sitt eget.
Det finns en bok av Inger Frimansson som jag inte kommer ihåg namnet på men som har ett öppet slut. Då när jag läste den (det var ganska länge sen) tyckte jag inte alls om det. Jag ville ha svar. Likadant med Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - med den var man inte klar med vem som verkligen hade begått mordet. När Nesser sedan kom till biblioteket i närheten så hade min morfar frågat honom vad han menade med det. Då svarade han tydligen att det får man själv fundera ut ett svar på. Han ville alltså inte berätta.
Vadå dah!? Vet han inte själv det?? Nej, kanske inte.
Nu förtiden tycker jag bättre om öppna slut. Det är till fördel om man är optimist eller pessimist, så att man kan tänka sig slutet som både bra och dåligt. Så man kanske inte alltid ska veta vad man menar själv. Jag blir förvirrad av mig själv, jag gillar väl det på sätt och vis.
Jag vet att jag är mångtydig, ibland är det bra eller dåligt. Värre om man förvirrar andra på samma gång som man förvirrar sig själv. Så please, hata mig inte - jag vet att jag är svår.
Hm, problemet nu är att jag inte har en titel till detta inlägg - det hade jag hoppats på att få bättre insyn på om jag hade inlägget skrivet och klart framför mig.
Det får bli det som ger det yttre skenet av det inre... Fundera på det ni...

Prison Break

Andra måndagen på år 2007
Måndagar=Prison Break
Prison Break=Bäst
Missade avsnittet förra veckan :-(  Det var väl för mycket ståhej med nyår och var inte medveten om att det var en måndag. Brr, kusligt bra, kan knappt vänta en vecka till nästa avsnitt, men nu är det till och med uppehåll till februari, katastrof ;-) 

145468-3 Grrymt heta!

 

När råttorna är borta slabbar katten i poolen

Haha, såg nyss Gustaf 2 som jag och två kompisar hade hyrt. Den var väl inte så bra, lite halvrolig ibland - ettan är bättre isåfall, mysiga att slabba till i alla fall.

Jag och Ådi, vi passar ju ihop så bra.
För vi tycker ju om samma saker.
Det vill säga, Mig! 

Mohahaha

Skrivkramp

Skrivkramp!
Eller inte, ibland kan jag nog skriva lite för mycket. Babblar om helt oviktiga saker. Det är kul att babbla, man blir flummig och man kan säkert få ur sig en hel massa som kanske inte fått komma ut till sin rätt. Jag borde babbla lite mer, men lyssnar folk på babbel? Det undrar jag. Så då ska man väl kanske inte babbbla om sådant som faktiskt är viktigt, för då tror man att det som betyder något för mig inte är viktigt och tål att lyssnas på. Jag tror det är skönare att babbla sig igenom viktiga saker som måste sägas så att man inte trycker på att det är hemskt, pinsamt eller vad det nu kan vara. Babbel kan likaväl vara rent skitsnack eller typisk nonsens, men det är det man säger som betyder något, inte hur man säger det. Man måste kunna skilja på babbel och babbel.

Mycket ord om babbel, nonsens eller inte, jag har i alla fall sagt vad jag tycker om babbel, det tycker jag är något att komma ihåg om man ska prata med mig. Nu har jag babbel på hjärnan, har skrivit ordet babbel för många gånger nu.
Finns det verkligen ett ord som heter babbel, eller har jag kommit på något eget?


Teatervetenskap nästa!

Jag ska alltså börja plugga teater på universitetet.
Varför är det bara jag som inte är glad?
Alla andra tycker att det är kul att jag får chansen, tycker att det är min nisch och att det är det bästa som kan hända mig nu. Ja, sant. Teater är min grej. Jag har alltid tyckt om teater. Men varför ska andra vilja det lika mycket nu när jag ville det. Min vilja försvinner bland deras vilja. Aldrig att jag skulle göra något som någon annan vill att jag ska göra, jag gör det jag vill. Jag är min egen arbetsgivare, har min mormor lärt mig. Men eftersom de vill det här åt mig känns det som om jag måste protestera, annars gör jag ju som de vill. Men det finns även de som inte ger sitt fulla stöd åt det heller. Det känns inte heller bra, men på något sätt rättfärdigar det mig och min vilja. Farlig balansgång, vet inte vad som händer.

Sveriges sexigaste man

Martin Stenmarck, Sveriges sexigaste man!
Måste erkänna att jag blev lite besviken över låtarna första gången jag hörde dem. Jag trodde att de skulle vara lika snabba o bra som 7milakliv. Men att han har skrivit alla låtar förutom två, dock med hjälp av någon annan också, ger jag honom en eloge för. De har mycket innehåll och att han är en bra sångare gör skivan helt värd att köpas. Vet inte vilken låt som är bäst nu, Om du rör mig dör jag och Ta dom jävlarna och såklart 7milakliv är mest avlyssnade av mig.

                                                                                                                                                      Martin Stenmarck


Gott nytt år!

Gott nytt 2007!
Det nya året firar jag in med en skvätt champagne. Jag var besviken över att det inte var så mycket raketer, det brukar oftast börja smälla som mest en halvtimme tidigare. Men det ändrades snabbt, snart hade himlen gått från nattsvart till en färgsprakande fest. Men nu är jag som sagt inte hemma som tidigare år, båda föräldrarna skulle bort på fest. Jag hade också ett alternativ att följa med ett par kompisar på en fest som låg på andra sidan stan. Men det är inte alltid det bästa alternativet att festa. Mest för att jag själv inte är på mitt bästa humör för tillfället.
Det nya året borde man börja med att ge tid åt sig själv och summera det gångna året, att ge sig själv nya löften till det kommande året. Ja, jag har börjat att ge mig själv nyårslöften de senaste två åren och när jag märkt att jag faktiskt kunna hålla dem kan man lika väl fortsätta med det förutsatt att man inte inger för stora förväntningar på sig själv och att det sätter press på en. Man kan ju lova att inte lova något heller om man vill det.
När jag stod i infernot av färger och dån omkring mig kom det som något självklart, det kom inte som någon tanke, snarare som en känsla. Att det enda jag kan göra - det är inte bara att kunna som det gäller - är att vara mig själv fullt ut och inte låta annat störa mig eller få mig ur balans.
Man måste veta vem man är, vad man gör och varför.  Att vara öppen och lyhörd, att vara ödmjuk och tro att det är ödet som bestämmer. Att ta ödet i egna händer och finna tillfällen, som kanske inte var givna att ske, och ta tillvara på dem.
Det ska man inte bara kunna, det ska man vilja!