Beauty
Sitter med en kopp kaffe och väntar på den sista delen av Line of beauty, en engelsk serie på tre delar. Älskar brittiska produktioner. Den handlar om en man som är gay. Han svarar på en annons och träffar Leo, som han heter, dagen efter och de påbörjar ett förhållande. Första avsnittet slutar med att Leo inte vill att de ska ses mer. Lyckat! tänkte jag. Första avsnittet och allt. Andra avsnittet börjar med att säga att det har gått tre år och då är han tydligen med någon annan. Det är mycket klass och politik inblandat också. Efter att jag berättade lite för en kompis vad det var så sade hon direkt att det kommer såklart sluta lyckligt, (som alltid), och att man i stället borde hitta på något ovanligt. Att det kommer visa sig att mannen i fråga blir ihop med en tjej istället. Helt crazy! men varför inte? Visst, alla filmer slutar inte lyckligt, (Cold Mountain) och många andra är ganska förutsägbara.
Har funderat på det där med romantik, vad det är, vad som säger att något är romantiskt. Det har varit några stunder i mitt liv som varit riktigt romantiska. Några av dem var ganska givna. Om det är det uppenbara, när man vet att något ska hända och det händer brukar jag tänka tillbaka och se det som en romantisk stund. När jag tog upp diskussionen med en kompis tyckte han tvärtom. Att det inte ska vara upplagt för romantik, då blir det såklart romantiskt och det kan alla vara med om. Nej, han tyckte att det är det vardagliga som kan vara romantiskt, att inte göra för mycket av det. Och visst, jag håller med. Det kan bli romantiskt utan att man är medveten om det. Många sådana stunder har man haft med pojkvännen. Man ska göra det till sitt eget och inte göra något som är klassiskt romantiskt. Jag är en traditionell person, klassisk och romantisk. Jag gillar romantik. Ändå vill jag gå emot det, och göra det lite mer spännande. Strider jag mot mig själv? Det och mycket mer diskuterar jag med mig själv. Därför fortsätter jag blogga, trodde att jag hade blivit av med skrivarandan ett tag, men nej, inte så länge jag för en inre diskussion. Nu börjar det! fler diskussioner kommer...
Har funderat på det där med romantik, vad det är, vad som säger att något är romantiskt. Det har varit några stunder i mitt liv som varit riktigt romantiska. Några av dem var ganska givna. Om det är det uppenbara, när man vet att något ska hända och det händer brukar jag tänka tillbaka och se det som en romantisk stund. När jag tog upp diskussionen med en kompis tyckte han tvärtom. Att det inte ska vara upplagt för romantik, då blir det såklart romantiskt och det kan alla vara med om. Nej, han tyckte att det är det vardagliga som kan vara romantiskt, att inte göra för mycket av det. Och visst, jag håller med. Det kan bli romantiskt utan att man är medveten om det. Många sådana stunder har man haft med pojkvännen. Man ska göra det till sitt eget och inte göra något som är klassiskt romantiskt. Jag är en traditionell person, klassisk och romantisk. Jag gillar romantik. Ändå vill jag gå emot det, och göra det lite mer spännande. Strider jag mot mig själv? Det och mycket mer diskuterar jag med mig själv. Därför fortsätter jag blogga, trodde att jag hade blivit av med skrivarandan ett tag, men nej, inte så länge jag för en inre diskussion. Nu börjar det! fler diskussioner kommer...
Kommentarer
Postat av: Justnewyork
Just passing by, tripped over your site really. Still, looks nice.
Trackback