Forgetmenot

Lite tid och mycket att göra, eller tvärtom - jag vet inte. Jag har en förmåga att skjuta upp saker ibland, när jag inte exakt vet hur jag ska göra något. Jag och älsklingen söker intensivt efter jobb vilket är nödvändigt för oss båda när vi nu flyttar nästa helg. Det har gått jättesnabbt, ingen av oss hade tanke på att egentligen flytta ihop tillsammans först. Men sen har vi bara kommit fram till att vi umgås ju så mycket ändå, jag propsade väl på lite mer och tanken kom för honom också att det såklart skulle vara mysigt och ingenting konstigt. Vi fick flera alternativ på en gång, M ville hyra ut sin lägenhet till januari men som hennes lägenhet ligger ganska långt ifrån stan och längs pendeln så valde vi bort den tyvärr. Vi kollade på en lägenhet ute i Hjulsta, som nästan är i mina kvarter. Men den ligger på röda t-bane linjen och lägenheten såg inte helt okej ut enligt N. Den var större än den tredje lägenheten som en kompis till Niklas lånar ut också fram till januari. En etta med samma hyra som den i Hjulsta, men den här kändes mycket bättre och mysigare så vi bestämde oss direkt på plats att this is it. Skriver på kontrakt idag och flyttar in nästa helg, som sagt. Full rulle! Processen med att flytta ihop tillsammans är väl lättare än grejen med att flytta ut, eller hemifrån mamma. Det är ju det som är grejen och som jag förstås har velat hela tiden, och jag vet att jag kommer så må mycket bättre och klara av mig själv och jobbsökandet mycket mer hanterbart än förut. Söker caféjobb som en tok, det är prio ett förutom film och teaterjobb för mig. Det är bra att vi inte konkurrerar om exakt samma jobb, förutom det kulturella. Vi ska fixa det, finisen och jag. Bara vi har varandra, vilket vi har, så klarar vi allt - det är jag säker på. Idag är jag stark, idag är jag lycklig. Nu ska vi göra ett 15 minuters träningspass som vi följer i en bok av Dolph Lundgren. En gång varje dag!

 

"Ingenting är jobbigt, nu mår jag riktigt bra.

Ingenting är jobbigt, nu är jag riktigt gla.

Ingenting är jobbigt, ingenting är jobbigt, ingenting är jobbigt idag."

 

Finisens och min låt som vi sjunger när det är lite jobbigt =)

 

Inatt drömde jag om min bror.  Jag drömde att han en morgon hade stuckit hemifrån. Jag fick höra det av mamma som sade att han hade vaknat och låg läste i flera timmar på morgonkvisten. Mamma hade varit inne i sovrummet och pratat med morfar som låg i samma sovrum. Detta var på sommarstället på Åland, och de två hade sovit i samma sovrum sist nu när vi var där när jag och min N hade tältat ute på tomten.

Mamma hade gått in till sig och alla hade somnat om. Men tydligen inte S, min bror. Han hade vad vi trodde ställt klockan för att vakna, när alla andra sov, och passat på att sticka. Mamma hade inte hittat ett brev, utan bara sina gamla dagboksanteckningar som han hade försökt skriva när han var liten. Det var en massa papper som var vemodiga att läsa nu när han var borta. Mamma sa åt mig att jag inte skulle läsa dom bakom hans rygg just nu. Jag blev och var jätteledsen i drömmen. Jag tyckte så synd om mamma att han inte hade sagt hejdå och bara tagit hennes bil utan lov. Vi visste inte vart han hade åkt, men av någon anledning visste vi att han var på väg till Italien där han hade en flickvän. Jag vet att jag tänkte att det var min ständige lillebror som nu var borta, vuxen och utflugen, som hade lämnat familjen bakom sig. Jag kunde förstå det, sa jag. Men samtidigt saknade jag honom så enormt, och sörjde att jag inte skulle få se honom igen. Det var ju min bror, och som jag insåg att det är han som är den som nog kan förstå mig bäst. Vilket nog också är sant, han är mer i min generation. Jag har gett upp angående de äldre generationerna huruvuda de förstår mig och min situation, vilket antagligen är fel som älsklingen betonat för mig. Både jag och min mamma ger väl upp när vi ständigt är med om samma sak gång på gång, att inte kunna prata på ett öppet och ärligt sätt och att vi har våra beteendemönster mot varann. Jag tycker ju att hon som mamma borde veta bättre, men nej det är väl jag som måste försöka lära mig hur jag ska undvika att må dåligt när hon låter på ett visst sätt och säger vissa saker. Men det är sannerligen lättare sagt än gjort. Jag har nog förstått som sagt att det är min brorsa som kan förstå mig bäst, även om vi ännu mindre pratar med varann. Men jag kan inte heller påminna mig nån gång som vi har försökt, vi har för olika liv och har inte samma perspektiv på saker. Han har ändå inte varit med om samma saker, han är två år yngre och är en mer anpassningsbar människa. Han vill vara och göra sånt som ett par föräldrar förväntar sig av sina barn. Men det är inte jag, konsten rinner i mitt blod och jag är en känslomänniska. Av drömmen inser jag också att det kanske är jag som min bror som drömmer symboliserar. Men när man drömmer om personer man känner och verkligen uppfattar som den personen i drömmar så kan det också innebära att det handlar om just den personen. I verkligheten är det större chans att det blir jag som tar avstånd från min familj än han. Den tanken har slagit mig flera gånger under de senaste två åren, nu senast under Ålands semestern, och det skrämmer livet ur mig. Jag vill det verkligen inte, jag behöver stödet som man bara kan få av sina föräldrar, jag vill ha ett par föräldrar som vill med mig, och kan tro på mig och stötta mig i det jag gör, istället för att vara emot mig. ... En senare dröm satt jag bredvid min bror i mammas bil när hon körde och vi skulle gå och bada tror jag. Hans flickvän, ett gammalt ex satt på andra sidan av honom. Hon var inte så snäll mot honom i verkligheten, var otrogen tror jag, eller snarare hade legat med en kille och efteråt gått till S och frågat om de inte skulle försöka igen, om jag uppfattat det rätt. Jag var så sur och arg på henne där i bilen. Aldrig! Min bror var ju förnuftig nog att inte ta henne tillbaka, och var väl självklart sårad. Fina brorsan! Usch! Det är mer än vad jag kunde göra. Jag kan nog lära mig lite av honom, trots att han är två år yngre. Och han borde lära sig mer om hur man känner efter och gör det man vill, men det kanske han gör - vad vet jag.

Hemma för ett par dagar nu. Det har varit en ganska dålig vecka på Åland, regn varje dag förutom midsommaraftonen då vi kom och sista dagen innan vi åkte hem. Det blev ett par dopp i det blå i alla fall, och att tälta med finisen var bara härligt när vi somnade till regnsmattret. Vi kollade på matcherna som gick, men en gång orkade jag inte börja titta så jag tog mig tid för mig själv ute på piren, då det var en fin kväll, med frekvensmusik i öronen. Det var helt spegelblankt på sjön, och alla olika sorters djur verkade nästan samla sig runt mig. Myggor (såklart!) och flygfän, en riktigt stor fisk såg jag simma nära stenpiren och en massa olika fåglar flög i luften. Jag hörde dessutom en rejäl plums ihop med att jag vände huvudet lite för snabbt åt ett annat håll, och det kändes som att kanske bisamråttan hade stått upp med huvudet över vattenytan och kollat på mig. När jag hade rört mig hade den isåfall blivit rädd och dykt ned igen, för jag såg den med snabb fart springa på botten från mitt ställe där jag satt på en plaststol och in i kanalen och vassen där. Det var en spännande upplevelse, en bokstavligt talat naturupplevelse! Förresten har jag över trettio myggbett på vardera ben, och vi har också haft besök av fästingar - både i som utanför tältet. Dessutom kom Magdala-sötisen tydligen med en orm i munnen. Jag såg den bara ligga likstel på gräset och hur den sen försvann in i en blombuske. En snok bara, som tur var. Magdala-marodören (man kan ge henne hur många smeknamn som helst :) kärt barn har många namn, som sagt) kom in med en näbbmus en kväll som N räddade. Den hade fått sina båda bakben brutna, men inte desto långsammare sprang den in i skogen med dessa ben hängande efter sig, stackaren.

 

Finisen och jag är hemma nu hos honom och har precis ätit mat (lagad av oss sen ett tag sen, man blir bortskämd när man är med någon av våra föräldrar) och kollat på film. Det var en riktigt dålig film, Sandshark. Vi visste inte alls vad det var för sorts film, men förväntade oss att den skulle vara dålig. Det visades ganska snart vara en parodi på Hajen, inte bara det - en parodisammanfattning av alla de tidigare Hajen filmerna var det snarare. En potpurri av olika scener man kände igen från de olika filmerna med en något egen (säregen!?!) tolkning av en sorts historia. Det var ingen stämning alls, ingen musik och knappt några ljudeffekter, dåligt klippt och en otroligt malplacerad humor med lika dåliga skådespelare. Detta är första gången jag ger en film noll poäng på min tio-skala. Nog att jag tycker om hajfilmer, men den här tar priset på att inte få något pris alls!

1/6 Prometheus 5/10
2/6 Stockholm östra 9/10
6/6 Skeleton key 8/10
7/6 The other woman 7/10
10/6 Drive 5/10
11/6 Dear John 5/10

14/6 True lies 5/10
15/6 Halloween: Resurrection 3/10
17/6 Snow white and the huntsmen 4/10