Forgetmenot

Året jag slutade prestera och började onanera

 

Regi: Erika Wasserman

Manus: Christin Magdu

Skådespelare: Katia Winter, Jesper Zuschlag, Nour El Refai, Henrik Dorsin, Bahar Pars m.fl

 

Hanna lever med Morten och deras son, hon ska snart fylla fyrtio år och är en målinriktad karriärist. Det enda Morten velat är att hon ska sluta på sitt jobb och fokusera mer på honom. När hon inte kan ge honom den bekräftelse och tröst han behöver gör han slut. I sin misär träfffar Hanna på den mångsysslande Liv som säger åt henne att lyssna med fittan istället, och en ny livsväg tar fart.

 

Skulle man påpeka att hon kämpar med att få tillbaka Morten så går det inte riktigt fram i handlingen. Handlingen var larvig och huvudkaraktären osympatisk från start. Från början trodde man att det var en ny man i hennes liv och inte sonens pappa, men det visade sig snart att så visst var fallet. Därför var det väldigt barnsligt och otrovärdigt att han gjorde slut på det sättet han gjorde. Det var väldigt stereotypa karaktärer som dessutom var alldeles för många. En bästa vän som började åsidosätta henne, dennes dryga pojkvän och flera karaktärer på hennes jobb tog mycket plats. Ännu en till vän som hon fick sängplats hos, en godtycklig tjej helt olik henne själv och en ny kille hamnade i blickfånget. Till och med denna killes mamma fick en scen i förbifarten. 

 

Allvarliga ämnen blandades in i något som ändå måste kunna kategoriseras in i komedigenren, vilket bara blev en sörja. För kul var det inte. 14 till 40 nämndes och kurvan gick precis som åldern nedåt, eller bakåt i det här fallet. Det borde snarare varit en fjortonåring på väg till vuxenlivet, men nu var det tvärtom och inte intressant alls. Från att ha varit uppskattad på jobbet blev hon som en ansvarslös tonåring. Att hon skulle finna sig själv och bli mer vuxen genom det blev tyvärr för tillrättalagt och något som endast gick fram i en replik. All respekt till att vilja gå ned i prestation på jobbet men att mannen var den som ville att hon skulle sluta från början, och att hon gjorde det, blir bara förtryckt.