Forgetmenot

Nope

Regi och manus: Jordan Peele
Skådespelare: Daniel Kaluuya, Keke Palmer, Steven Yeun, Brandon Perea m.fl.

Otis "OJ" Haywood Jr. (Kaluuya) tar över familjeföretaget och hästranchen som hans pappa har drivit när han en dag helt plötsligt och mystiskt dör. OJ blir ansvarig för att mata och träna hästarna för att hyra ut dem till filminspelningar, då hans syster Emerald inte är till stor hjälp. Men en dag kommer något från skyn, något som de tillsammans blir fast beslutna att fånga på film – något som aldrig tidigare gjorts.

Som man har längtat efter Jordan Peeles nästa film. Att det skulle vara någon typ av alien-film satte förväntningarna på topp efter filmer som Get out och Us. Framförallt att Kaluuya återkommer i huvudrollen byggde inför något stort. Och visst var det stort!

Det fanns en hel sidohistoria av Steven Yeuns karaktär från det att han var liten och medverkade i en teveshow och då han fick se sina medspelare bli attackerade av en schimpans. I vuxen ålder och i berättelsens nu driver han en temapark där han visar publiken vad som händer i skyn. Samhällskritik är Peeles signum, men vad hela den historien ska betyda tåls att funderas på. Det var inte riktigt lika klockrent kopplat till handlingen, så som Get out var perfekt i all sin utformning.

Det var en sann sci-fi-thriller som utspelades på en ranch ute i vilda västern. Miljöerna var tacksamma för vår svenska Hoyte van Hoytema som fortsätter att briljera som fotograf. Men som skräckfilm beaktat uppfyllde den inte riktigt de moment som behövs. Det fanns vissa scener som förstärkte det, och det de mötte i skyn måste absolut kunna kallas för ett monster, men det skapade inte en hel skräckfilm för det. Det var lättsammare än så, och det som skulle fungera som läskigt blev snarare fascinerande intressant. Även bi-karaktären Angel (Perea) som hjälpte dem att montera upp kameror runtom på gården var en comic relief och någon man kanske brydde sig mest om.

Humorn i filmen var det som gjorde filmen (är det bara fel genrebestämning?) och var även det som titeln syftade på. Underhållningen uppfylld? Jope! Men alla förväntningar? Nope.

Det här är en självbiografi som går att läsa ut på bara ett par timmar. Boken förtjänar egentligen ett större format, för det borde inte gå att skildra ett liv från barndom till ungdom och till och med vuxna händelser på bara hundrafyrtiofyra a5-sidor. Men hon gör det. 

Rydberg delar med sig av händelser från barndomen och hur hon blev mobbad i skolan, när hon som ung åkte till Amerika och bodde hos en värdfamilj, hur hon upptäckte det manliga könet och sedan i vuxen ålder började ta älskare. Även nutida händelser som hur modern insjuknade och hennes pappa tog livet av sig behandlas väldigt snabbt. Det ger ett ganska krasst intryck samtidigt som man får skymt av känslor som trots allt oundvikligen alltid finns med, även om de finns i skymundan. Därför hade man velat få del av en större bild av Rydbergs ändå intressanta tavla som är hennes liv. Trots att det är effektivt är det elegant. Familjeliv, klass och rasism är genomgående teman och berättelsens röda tråd.

På sista sidan konstaterar hon det faktum att de som älskar oss mest också hatar oss. Det är verkligen en sanning man både älskar och hatar. För självklart kan man inte hata någon man på något sätt inte bryr sig om.

Jag vet egentligen inte vad jag saknar, hon delger sina för henne betydelsefulla punkter, men jag skulle definitivt kunna läsa två hundra sidor till.

Alla borde läsa den här! 

Kort och gott handlar boken om hur man sköter sin lever. Antingen vill man hjälpa den så att den kan avgifta sig, eller så äter man fett som gör att den istället kommer igång med att producera galla för att förbränna det intagna fettet. Det är inte enklare än så. 

Många mår dåligt på olika sätt idag,   och det finns många olika sätt att må dåligt på oavsett om det handlar om enstaka symptom eller hela diagnoser. Lika mycket som Anthony Williams vill sprida sitt budskap önskar jag att så många som möjligt bara läser den här för att kunna förstå hur kropp och kost samverkar, och i förlängningen förändra sin kost - och hälsa. För man kan må så mycket bättre. Men det måste börja med medvetenhet. 

Allting börjar i magen. I magen sitter immunförsvaret. Och i magens hälsa ingår levern. 

Det här är den bästa boken av dem jag läst av Anthony Williams, för den täcker det mesta. Den beskriver tydligt och genomgående om virus och patogener och hur de göds av "fel" mat och som i sin tur ger symptom och sjukdomar som allt ifrån de flesta mag - och tarmsjukdomarna, hudproblem och hjärndimna. 

Sen är det svårt att göra det på egen hand, men man får kolla upp vad som passar bäst för de symptom man har och gå på det för att prova sig fram. Så länge man tar ett steg i taget och tänker att man ska få i sig något specifikt nyttigt, ja då har man inte utrymme att fylla på med onyttigt till slut. För som han också skriver om, omtanke till sig själv är också väldigt viktigt. Kan varmt rekommendera hans bok Kostguiden också där han räknar upp specifika råvaror, vad de tillför kroppen och vilka som motverkar olika specifika tillstånd.