Teatervetenskap nästa!

Jag ska alltså börja plugga teater på universitetet.
Varför är det bara jag som inte är glad?
Alla andra tycker att det är kul att jag får chansen, tycker att det är min nisch och att det är det bästa som kan hända mig nu. Ja, sant. Teater är min grej. Jag har alltid tyckt om teater. Men varför ska andra vilja det lika mycket nu när jag ville det. Min vilja försvinner bland deras vilja. Aldrig att jag skulle göra något som någon annan vill att jag ska göra, jag gör det jag vill. Jag är min egen arbetsgivare, har min mormor lärt mig. Men eftersom de vill det här åt mig känns det som om jag måste protestera, annars gör jag ju som de vill. Men det finns även de som inte ger sitt fulla stöd åt det heller. Det känns inte heller bra, men på något sätt rättfärdigar det mig och min vilja. Farlig balansgång, vet inte vad som händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback