Forgetmenot

Kom att tänka på en morgon i somras vilket har blivit den värsta i historien. Dock ganska komisk när jag tänker på den så här i efterhand, inget jag vill vara med om igen - den saken är klar. Jag hade alltså vaknat till och var tillräckligt dåsig för att få snooza i någon timme eller två och skulle precis till att vända mig mot väggen för att somna om när jag såg något ca. trettio centimeter framför mina ögon. Lade inte någon större notis om det, men när det började röra på sig märkte jag vad det var. Hängandes från ovan spretade en spindel med benen åt flera håll. Och det kan jag säga; det finns ingen helande kraft i att vakna upp med sin största fobi bara några centimeter framför en. Snarare tvärtom, förlamning ut till fingerspetsarna - och utan att jag visste ordet av det så skrek jag rakt ut. Spindeln måste ha hört mig, för den började klättra upp på tråden för att komma ur synhåll för mig (såklart, den måste blivit rädd) för att stanna på bokyllan. På ett ögonblick hade jag blivit klarvaken och sköts som en raket upp ur sängen för att hämta metervis av toapapper för att få tag i fanskapet, klädd i bara trosor dessutom. Med jävlar anamma i mig fick jag ju ändå tag på den och fick gå ett olyckligt öde till mötes ned i avloppet. Somna om kunde jag inte - men en minnesvärd morgon fick jag.