Forgetmenot

Tog ett hett bad efter det sista avsnittet av The line of beauty. Leo hade dött, och Nick flyttade ifrån huset där han hade varit inneboende när mannen i familjen hade blivit vald som minister (eller vad det var, jag var lite distraherad av andra tankar) och hade blivit avslöjad för att ha varit otrogen. Då hade även ryktena gått att Nick var gay. Jag förstår inte varför det ska vara sådana rabalder om någon är gay eller inte. Okej, serien utspelades på 80- talet och förr i tiden var det ännu mer hyschpysch om det. Men förstår ändå inte. Pratar man homosexualitet så handlar det om vem man har sex med. Det är verkligen inte någon annas sak vem man har sex med förutom den person man har sex med. Och då är båda med på det såklart! Ingen annan kan tänka eller tycka något om någon annans sexliv om man inte är inblandad i det själv.

Men egentligen, killar och tjejer - vem vet bättre om vad en tjej vill ha än en annan tjej? Det borde vara lika konstigt att vilja vara med någon som inte är av ens eget kön. Lika barn leker bäst. Nåja, nu ska jag inte säga att jag söker en likasinnad person. Jag är killgalen, så det så. Och pojkvännen är den bästa man kan tänka sig. Jag söker olika, tror jag. Jag behöver finna fler djup inom mig, betona manligheten i mig ;) Det finns mycket att lära om sig själv. Ska man då ha en person som är så lik en själv som möjligt? Om man tycker lika får man inte lika vilda diskussioner som med någon som tycker annorlunda. Något fastnar man nog ändå för som påminner om en själv, det vet jag. Men jag behöver en kille, som inte är för lik mig men som ändå vill kunna förstå.  När man till exempel säger att man är intresserad av någon menas det med att ja, jag vill bli tillsammans med dig och lära känna dig. Då betonat på att man vill ha denne person. Hur intresserad man sedan är på att lära känna denna person ut till fingerspetsarna är olika. Jag är intresserad av människor, jag vill lära mig, försöka förstå mig på de flesta och jag tror att jag lyckas ganska bra med det. Svårare dock att få folk att öppna sig. Jag vet att jag är bättre på att börja prata med likasinnade personer trots allt, då menar jag stenbockar. Jag känner igen dem ganska fort. Vi har i stort sett samma humor, och använder samma ironi.

Vänner har tyvärr kommit och gått i mitt liv. Vänner är sällsynta, kompisar kan man väl få i vem som helst om man inte tycker för illa om den. Mitt motto är: hellre nära, få vänner än många ytliga kompiskontakter. De har man inte lika tajt relation med och man pratar inte om allt med dem. Jag har haft, en -två- tre bra vänner under min livsgång. Sedan mer eller mindre bra kompisar. Två av vännerna har försvunnit, den ena i mellanstadiet när hon bytte skola. Den andra vännen var stenbock, den flyende sorten. Henne kunde man lita på men inte vara säker på. Sådant kan vara krävande, trygghet kräver lojalitet och stabilitet. Idag har jag en bra vän, hur mycket bra hon tycker om mig är lite svårare att reda ut tror jag. Det är trots allt det man själv känner som räknas. Lika så med kärlek, kärlek handlar inte om att bli älskad utan att själv kunna älska. Att ge och ta, att hoppas på att få.