Riv murarna!

Jag läste nyss på aftonbladet.se att man hittat en kvinna efter 19 år i Kambodjas djungel. Min första fråga, kan man verkligen som människa överleva i djungeln utan riktig mat och med farliga djur som farorisk? Man kunde tydligen säga att hon var hälften djur, hälften människa och att hon inte kunde tala något begripligt språk. Ja, inte konstigt - vem skulle hon ha pratat med? Och jag har hört någonstans att man faktiskt kan glömma bort hur man gör när man pratar om man inte gjort det på tillräckligt länge. Detta är ett starkt bevis på att människan kan anpassa sig till sin miljö och på så sätt förändra sig själv. Förunderligt, det där. Det får mig att tänka på Sméagol som blev till Gollum. Påminner mig också om en film jag såg en gång med Anthony Hopkins, Instinct. Den handlar om att han som doktor studerar gorillor i Afrikas djungel. För att komma nära måste han alltså bli vän med dem och leva det liv som de lever, med allt vad det innebär. Han försvinner spårlöst från verkligheten och när han kommer tillbaka dödar han tre personer och blir inlagd på mentalsjukhus. Filmen bygger på att han berättar hela sin historia för en person (kommer inte ihåg vad det var för nån, psykolog eller inte) som ska få honom att bli "normal" igen men som också blir personligt involverad i hans fall. Mycket bra och välgjord film som tvingar fram tankar om människors möjligheter att anpassa sig. " Frihet är inte bara en dröm. Den finns där ute, på andra sidan av murarna som vi själva bygger upp." Säger Anthony till denna man som är den enda han pratar med- eftersom han vill få någon, om bara en enda, att förstå. Vill man förstå ska man se filmen! Rekommenderar den varmt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback