Forgetmenot

Säger man ju när munnen glappar för mycket och att man pratar innan man tänker efter. Jag är precis tvärt om, förutom då när jag som sagt var babblar och kan bli flummig. Såklart det är bättre att tänka till först och tala sedan, eller? Det kan vara ett lika stort problem om man tänker efter för mycket och inte kommer fram till något och beslutar sig för att inte säga något överhuvudtaget. Det är väl snarare det som är mitt problem i så fall. Förlåt så mycket då! Men det är det som gör att jag är jag, eller? Jag är inte en kaxig typ som vill höras jämt och ständigt. Vill jag vara öppen och flumma till mig måste jag veta att jag inte blir kritiserad för det och att det är ömsesidigt. Okej, ville bara säga några sista ord för natten då mina läppar kommer att få vila från både rörelser och hopknip.