Hon den där som såg vilsen ut, det var jag
Brr, det här har varit den kallaste dagen i mitt liv. Åkte till universitet och hade en lektion från elva till ett. Efter det tänkte jag åka till Ica på kungsholmstorg för att se om man kunde få nåt jobb där, hade sett en annons om det på arbetsförmedlingens hemsida. Så därför gick jag av vid fridhemsplan för att gå dit. Älskar att gå där vid norr mälarstrand utmed vattnet. Fast det ska ju vara sommar såklart. Idag var det bara kallt, men ändå mysigt på nåt vis. Jag gick och gick, kom jag fram? Nej. Jag visste inte riktigt vad gatan heter som jag skulle gå upp på. Det jag vet är att jag i stort sett föddes där på kungsholmen och att vi då bodde på Garvagatan som ligger precis intill Ica supermarket. Så jag hade tänkte att jag kanske kan få jobb där på Ica och få återminnas gamla minnen (som jag ändå inte kommer ihåg) för sedan kommer ju ändå våren, då blir det härligt att gå där. Men jag kom som sagt aldrig fram. Jag började tro att man hade gjort om området, för det kan ju inte ligga ännu längre fram tänkte jag. Så jag gick tillbaka och åkte lite tunnelbana för att dels få sitta och värma mig dels för att se om man kunde komma fram dit på något annat sätt. För på alla kartor jag kollade på nere vid tunnelbanan kunde jag läsa att Garvagatan fortfarande fanns. Rådhuset kunde jag också se där på kartan i närheten, så på något sätt tänkte jag "råd", att jag ska åka till Råd, Rådet, aha alltså Rådmansgatan. (Hur dum kan man bli?!?) När jag väl hade åkt med tåget till Rådmansgatan fattade att jag skulle åka tillbaka till Fridhemsplan. Men istället klev jag av vid S:t Eriksplan för att gå en annan väg, för då skulle jag bara behöva gå Flemminggatan fram till Scheelegatan och sedan skulle jag vara framme. Det skulle väl inte vara så svårt, det kommer gå fort tänkte jag. Tror man det är man inte medveten om längden på dessa gator. Jag började gå Flemminggatan fram men visste inte vilket håll som var det rätta. Jag började i alla fall gå, och kom till slut underfund med att det var fel håll. Så det var bara att gå tillbaka och anta att det andra hållet var det rätta. Envis som jag är ville jag inte att det skulle vara så. Det måste ju vara här någonstans det är tänkte jag, fastän det bara fanns lägenheter runt omkring. Jag försökte orientera mig om vilket håll mälaren borde ligga, så därför (enligt min tanke att jag var på rätt plats men inte på rätt gata) började jag gå inåt bostadsområdet i en sicksack bana för att finna gatunamn jag kände igen. Hm, det var helt okända namn, men så kom jag upp på en som var bekant och så en till. Och så hade jag plötsligt S:t Eriks bron framför mig. Kul, hur mer fel kan det bli? Var min fråga och bannade mig själv för att jag utsatte mig detta. Jag gick tillbaka samma väg som jag kom ifrån och fortsatte åt det andra hållet på Flemminggatan för att senare märka att Scheelegatan svängde in på andra sidan gatan. Jippie! Frusen som jag var fortsatte jag ned från den och övertalade mig själv att det inte var långt kvar. Jag tänkte faktiskt ge upp flera gånger. Efter 10 minuter - en kvart såg jag äntligen Ica, och mitt gamla hemkvarter var sig likt. Så jag gick in för att värma mig. En trång, liten affär - personligt kan tyckas men just då fick jag cellskräck. Så det blev aldrig av att jag frågade om jobb, vilket ju var orsaken till all denna möda. Därifrån kunde jag i alla fall hitta till dit där jag borde ha gått från första början. Det var bara lite längre bort trots allt. Så denna dag har varit ganska onödig, något jag bara tänkte ta i förbifarten blev en lång stadsvandring. Nyttigt om det inte var för en möjligt kommande förkylning, viss smärta i ryggen och inget jobb i beredskap…